När trotsen tar över helt

Nu börjar en vecka utan barnen och det är dubbla känslor. Saknaden är redan stor, men efter en vecka med mycket trots (vilja och känslor) är jag helt slut. Jag är trött på att vara en mamma som säger nej. Jag är trött på att tjata om att de ska städa upp när de har lekt. Jag är trött på att de slåss med varandra. Jag är trött på deras arga utbrott.

Img 7824
Ena sekunden glad, andra arg. Men kärleken är såklart alltid lika stor. 

Det här går ju i perioder och faser, det vet jag. Men när man är mitt uppe i det är det svårt att se ljuset. Det är en helt annan sak att vara ensam vuxen med två barn än att bo med en annan vuxen. Nu har jag ju haft det så i ett och ett halvt år, man kanske skulle tro att jag hade vant mig. Men nej. Det har jag inte. Jag gillar verkligen inte att vara en sur mamma som säger nej. Men det är så viktigt att sätta gränser. Det är viktigt att säga nej när de gör fel.

Img 7852
Alice fick en egen liten sminkväska när hon frågade mig om hon fick sminka sig. Hon blev så glad över den. Här har ho solpuder och highlighter i exakt hela ansiktet. Hon höll upp sin Barbie och sa ”Är vi lika nu?”. Hon leker väldigt sällan med just Barbie-dockor, så jag blev rätt förvånad över frågan.

Jag svarade att Alice är mycket finare, både med och utan smink. Jag har inget emot att Alice leker med just Barbie, men jag är inget fan av Barbies utseende. När jag var liten trodde jag på riktigt att jag skulle få sådär långa och smala ben när jag blev stor. Riktigt så blev det ju inte…

Img 7838
En trött mamma som tänker ta sig en rejäl sovmorgon på söndag. Ingen väckarklocka. På eftermiddagen ska jag och Jessica på derby, AIK mot Hammarby. Det känns roligt och lite läskigt. Hoppas det inte blir massa bråk.

 

 

  1. Kan varmt rekommendera boken ”Barn som bråkar” om du inte redan är bekant med den. Ger bra verktyg för att vägleda barnen så att de kan vara människor som själva vill göra bra och ha bra självkänsla snarare än att de tänker att de måste lyda auktoritet, om man hård-drar det. Har hjälpt mig att sluta säga nej och gnälla och istället förklara för mitt barn varför X är bättre än Y. Förstår att det kan vara extra tufft när man har två!

  2. Nu är jag ju inte ensamstående men har en sambo som jobbar typ alltid och är han ledig så håller han på med sitt intresse. Men jag förstår hur det känns att vara den sura och tjatiga. Och att få höra att pappa hittar på roligare saker medan mamma är trött och tråkig. Ändå är det han och jag som bakar, planterar, badar och sånt. Men är man hemma så mycket med dem (jag jobbar 75%) så blir man ju den tjatiga också och den som får all trots. Kämpa på!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..