Träningsvärken från helvetet

Jag följde med Nicklas ut och tränade i veckan. Vi körde ett pass på utegymmet som ligger nära där han bor. Jag har så ont idag. När jag klev upp ur sängen i morse kände jag hur det värkte i benen. Men så skönt att äntligen komma igång med träningen. Jag älskar bara inte träningsvärk. Jag kan lätt få en sukdomskänsla när jag har träningsvärk. Hur gör ni för att lindra den? Stretchar? Rör på er ännu mer? Kom gärna med era bästa tips. Ibland pillar jag i mig en ipren eller två, men de känns inte så bra om jag ska vara ärlig. 

Vi gjorde träningsövningar med gummiband och kettlebell. Men många av övningarna var bara med sin egen kropp. Sån träning gillar jag, där man inte behöver massa olika redskap eller ett gym. Man kan köra många olika övningar med hjälp av bara sin kropp. Sidoplankan är en sån övning, riktigt effektiv tycker jag.

Trött Nicklas efter träningspasset. Bådas ben kändes som spagetti. Den där korta promenaden hem kändes extra lång när man var tvungen att bära på en kettlebell som vägde 12 kilo.

Ikväll är sista kvällen innan barnen kommer tillbaka. Jag fick träffa Philip flera timmar i morse när vi var på ett läkarbesök. Han var så gosig och ville vara nära, nära. Jag längtar efter en helg med barnen. Vi ska bland annat gå på dop och förhoppningvis hinna besöka stallet och rida.