Mina barn ska få ett syskon

Det har trillat in en del frågor efter ett av mina senaste inlägg, ett inlägg där Philip hade en tröja med texten ”Big brother” på. Och ja, han ska bli storebror. Jag skrev om det för ganska länge sen här i bloggen, efter att jag fått massa kommentarer om det. Jag skrev då att jag inte tänkte skriva mer om det… Om att Alice och Philip ska få ett syskon. Men vet ni, det tänker jag göra ändå.

Det är trots allt mina två barn som ska få ett syskon. Deras liv kommer att förändras, för alltid. Och mitt också för den delen. Så jag vill skriva om det. Jag är på riktigt, helt och hållet ärlig när jag säger att jag är glad över att Alice och Philip ska få ett syskon. Jag längtar efter den lilla bebisen.

Img 8950

Idag efter jobbet klättrade jag upp på vinden och gick igenom Alices gamla bebiskläder. En tår (eller vem försöker jag lura, många tårar) rann nerför mina kinder när jag höll i hennes allra första body. Så liten. Verkligen mini. Så många känslor. Den lilla bodyn skickade jag inte med, men en hel del andra kläder fick följa med S när han var här.

Han var på simskolan med Alice idag och när de var klara kom de hit med mat från McDonalds. Vi satt alla fyra tillsammans och åt. Någonting som hade varit helt omöjligt för ett år sen. Jag och Philip fick låna A:s hund efter förskolan. Jag och Philip tog en promenad tillsammans. Jag hade den lilla hunden i ena handen och Philip den i andra. Jag log. Faktiskt med hela själen. Aldrig i hela mitt liv skulle jag kunna tro att livet skulle bli såhär. Men det finns en mening med det mesta som sker och det skulle bli just såhär.

Img 8994

Jag och S bråkar inte alls nu, det är så skönt. Vi båda konstaterade det efter middagen (inte framför barnen) att det är fint att inte ta varandras energi längre. Inte älta. Inte vara otrevliga mot varandra. Inga skrik. Inga tårar. Heller ingen given vänskap. Men vi kan sitta tillsammans och äta middag med barnen, som mamma och pappa till Alice och Philip. Jag är stolt över mig själv. Och över oss. En familj som splittrades, men som blev så himla bra ändå. Ett team, för barnens skull. Och snart förändras livet igen. En ny liten människa ska förgylla min älskade barns liv. Magiskt!

  1. Blir på riktigt så himla glad av att läsa detta. Det kan vara det svåraste men oxå viktigaste man måste göra. Få vardagen att funka och lägga bort allt groll. För hur klyschigt det än må vara så måste man göra det, få det att funka. För barnens skull inte minst. Heja er!!! 💙

  2. Exakt så det ska kännas o jag är såå GLAD för din skull att du känner så, vet hur lång vägen är dit men så skönt när man väl landat i den känslan 👌🏻✨

    1. Samma här, fast de är ”bara” 3 år. Känns som de är 10. Jag önskar dig,mig och alla andra en lika fin relation eller icke-relation som Angelica och Stefan! 😞❤️

  3. Som barn till skilda föräldrar, där min pappa träffade en ny kvinna när han fortfarande var gift med min mamma och fortfarande såhär 16 år senare kan de(mest pappa) inte ens säga hej till varandra på ICA, så tycker jag att det här är så himla fint! Vad stark du är! Ni gör det bästa för era barn och de kommer att älska er för det.

  4. Blir verkligen glad ända in i själen när jag läser detta. Verkar som om ni har kommit så långt i er ”co-parenting” relation och jag är så glad för din skull. Du förtjänar allt gott Angelica!

  5. Är i exakt samma sits som dig med separation och allt. Känner igen mig så mkt. men jag måste fråga. Om du inte hade varit tillsammans med Nicklas, hade du då känt likadant om barnen skulle få ett syskon?
    och hade du kunnat umgås med S ändå?
    Kram

  6. Så fint skrivet. Blev både glad, över att det funkar så fint för er, och lite ledsen eftersom det stundtals inte alls funkar i vår familj. Som bonusmamma och nybliven mamma känner jag att livet ibland är ett minfält. Allt jag gör är oftast fel och min sons första månader kantades av drama och bråk. Det önskar jag ingen nybliven mamma. Skönt att se att det finns hopp i alla fall.

  7. Fina Angelica! Blir så himla glad att du känner så och att allt landat. Det blir inte alltid som man tänkt sig (ganska sällan tror jag) men det kan ju bli bra ändå. Stor kram till dig

  8. Är det inte så att allt detta med S och hans nya tjej o graviditet har varit lättare att hantera när du själv hittat din stora kärlek?

    1. Kanske är det så och självklart är det lättare att acceptera när man är lycklig själv men det är väl också ok? Vad spelar det för roll VARFÖR det är så?

  9. Såå himla fint skrivet Angelica
    Så kul o höra att du o s inte är ovänner och de måste kännas för barnens skull oxå
    Kram
    Din blogg är så bra

  10. Blir tårögd av o läsa dina fina ord. Så fint att du kan känna glädje över hur livet blev trots allt som hänt.❤❤❤
    Stor kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..