Jag är så stolt över hennes och min relation

Vet ni. Ibland känner jag att jag måste väga varje ord noga här i bloggen, för att inte göra någon upprörd. Jag har en blogg där jag berättar om mitt liv. Det har varit en blogg om att planera bröllop, om att gifta sig. En blogg om att bli gravid, föda barn och gå igenom första bebistiden. Jag har skrivit och delat med mig om livet som tvåbarnsmamma. Om livet och relationen, om bråk och stormar. Om skilsmässa och terapi. Jag delar med mig av lyckliga stunder, men också av ångest och tårar. Allt vill jag dela med er. Även den nya familjesituation. Ett liv där mina två barn nu bor i två olika hem. Två hem som är kärleksfulla, trygga, harmoniska och ja – helt underbara.

Jag vet att alla inte tycker och tänker olika. Men vissa saker känner jag att man bara kan hålla inom sig. Man måste inte alltid skriva och kommentera vad man tänker på. Eller ”så hade jag ABSOLUT inte gjort. Jag förstår inte hur du kan göra så”. Det är extra känsligt för mig när det kommer till min nya familjesituation och mina barn. För det gör fortfarande ont.

Jag famlar fortfarande i mörkret och försöker landa i allt det nya. Det bästa är ju att Alice och Philip har två kärleksfulla hem. Som jag skrev ovan. De har en mamma som älskar de mer än allt. De har en pappa och en bonusmamma som de är 100% trygga med. De har en mormor, två morfrar och två mostrar. Och en morbror och en bonusmormor och många fler. De har så många människor i sin närhet som de älskar. Barnen är alltid mitt fokus nummer ett. Alltid.

Jag och A (Alices och Philips bonusmamma) har en fantastiskt fin relation och jag är STOLT och så GLAD över den. Jag är SÅ glad över att barnen tycker om henne. Att Alice hoppar och skuttar när de ska på simskola tillsammans. Jag anser att det är så viktigt för mina barn att ha fina och starka relationer med andra vuxna, inte bara med mig och S. Det här med simskola är självklart något som vi diskuterat. Jag tycker att det var en utmärkt idé att det blev deras grej. Då får dessutom jag och Philip chansen till vi-tid, bara han och jag. Jag och S har en fin och bra relation vi också. Det trodde jag aldrig för ett år sen. Men nu är vi där vi vill vara. Mamma och pappa till Alice och Philip. Med massa härliga och underbara människor nära och älskar våra barn villkorslöst.

  1. Du och ni är fantastiska i detta. Jag är så glad för din – för er allas – skull. Och jag kan inte för mitt liv förstå hur alls någon kan komma och tycka något om DITT och din familjs liv. Vi har ju också fått se hur tufft du har haft det och ååå så underbart det är därför att läsa detta inlägg 💓
    Stor kram,
    Rosita

  2. Du är en fantastisk och klok mamma. Du gör det bästa för dina barn. Man blir bara glad över att läsa att du mår så mycket bättre. Jag önskar dig och dina barn all lycka.
    Kram från Karin.

  3. Verkligen SÅ jäkla starkt av dig (och henne/er alla) att ha en så bra relation och det SKA du vara stolt över! För det är fasen inte en självklarhet och det kräver mycket styrka och mogna tankar och handlingar för att komma dit, annars hade väl alla bonufamiljet sett ut så om det var lätt?!

    Härligt! Njut av det och var glad stolt och lycklig över att det är såhär bra och fint, trots att det finns andra jobbiga sidor utav separationen/att vara en bonusfamilj. Det kan vara både och, samtidigt! ❤️

  4. Men spela roll… låt skiten bara rinna av dig. Tycker du är lite väl känslig. Samma sak med ett inlägg för ett tag sen när nån tyckte du var generös som lät barnen va med sin mormor även på dina veckor – det vände du också till ett påhopp.

    Säg bara – simskola är ingen grej för mig, är glad att nån annan kunde tänka sig att ta det. Punkt.

    Säga vad man vill om blondinbella men både du och din syster borde hantera kommentarer lite mer som hon gör. Kort och sakligt.

    1. Jag håller med.
      Man kanske inte ska skriva om saker som är extra känsliga och personliga/ privata i en blogg. Väljer man att ändå göra det så är det nog viktigt att stålsätta sig och inte ta det personligt. Liksom hålla i huvudet att allt man skriver i bloggar landar olika hos olika läsare. Dom läsare jag man ju inte med att göra hur du gör de val du gör, så stå upp för dig själv utan att ta allt så personligt…

      1. Angelika är nog medveten om vad hon gör. Hon har skrivit om simskolan Alice och A jag vet inte hur många gånger. Skulle hon inte vilja ha kommentarer och debatt om det skulle hon inte skriva om det heller.

        Det är samma sak som att hon X antal gånger skrivit om när hon gör annat än jobbar när barnen är på förskolan. Varje gång går kommentarsfältet bananas och varje gång försvarar hon sig.

        Det är inte som att det ”råkar hända”.

        Med det sagt kan jag inte alls begripa varför det skulle vara dåligt att Alice går på simskola med A.

    2. Hej S! Jag tycker inte att jag är för känslig. Jag är 33 år gammal och har accepterat att jag är en känslostyrd människa. Att jämföra mig och min tvilling med Bella är ju bara märkligt. Vi alla tre jobbar som influencers, men vi är ju tre olika personer. Jag kommer alltid bli ledsen när människor skriver elaka saker. Hej på en stund!

      1. Fast det är precis som tidigare kommentarer skriver att du högst medvetet skriver vissa meningar/texter för att få igång kommentatorsfältet. Det har väl varit lite lågt nu när du inte jobbar lika aktivt med bloggen. Så för att tjäna lite mer pengar så skriver du dessa inlägg. Förståeligt men så tråkigt när någon tjänar pengar på sin blogg att man inte kan lita på det som skrivs.

  5. Härligt med så många vuxna kring barnen! Jag tycker absolut att både A och du ska vara glada och stolta över hur ni hanterar situationen. Så upplyftande att läsa om vuxna människor som sätter barnen först. Och tänk vad härligt för barnen att ha så många kärleksfulla vuxna kring sig. Stor fredagskram!

  6. Frågan är varför i hela friden folk orkar lägga kommenterar som kan tolkas negativa. Hade någon gjort det face mot face med Angelica? Kan inte för mitt liv förstå huur man tänker när man skriver sådana kommentarer. Har man inte något viktigare för sig? Och håller man inte med kanske man kan tänka ”fascinerande att andra gör andra val, kul att vi alla är olika människor och berikar vår värld.”

    Kram till dig Angelica!❤

  7. Skriver så sällan kommentarer men könde att nu gör jag det bara. Är själv barn med separerade föräldrar sen jag var 5 år (37år idag). Mina föräldrar har gjort vad du nu gör och faktiskt agerar vuxet! Jag tycker det är helt rätt. Jag är bra mycket tryggare som person än många av mina vänner vars föräldrar fortfarande lever ihop men som uppenbarligen inte alltid varit särskilt lyckliga tillsammans. Jag hade massa bonusvuxna i min uppväxt som älskat mig och mina syskon och mina barn har idag en jättefamilj och det är fantastiskt! jag är riktigt imponerad av dig och det jag läser.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..