Tjut i öronen och sorg i själen

Nu är det över en vecka sen jag började äta medicin mot min depression. Jag hade nog själv inte riktigt insett att det var en depression jag led av. Jessica hintade lite, att jag inte ska behöva äta PMS-medicin varje dag för att må okej. Och att jag borde kolla upp alternativ. Det var först när jag fick det svart på vitt hos läkaren som jag insåg att jo, jag är deprimerad.

Jag borde vara glad. Hur lycklig som helst. Jag har två friska barn, jag bor i ett radhus, har världens bästa pojkvän och det roligaste jobbet någonsin. Varför skaver det då? Varför känns det tungt att lägga sig på kvällen? Varför är de allra enklaste uppgifterna som att sätta på en maskin tvätt eller vika kläder så så så jobbigt?! Nu hoppas jag att medicinen ska hjälpa. Jag har förstått att de två första veckorna kan vara värst, sen vänder det.

Jag har upplevt några biverkningar som domningar/stickningar i armen, muntorrhet och tjut i öronen. Jag känner mig även ledsen, mer ledsen än vanligt. När jag gråter känns det som om tårarna aldrig ska ta slut. Jag känner mig trött och tung. Som i dvala typ. Jag hoppas att det kommer vända snart, så jag återfår min energi och glädje igen.

 

    1. Men snälla Elin vilken otroligt dålig timing du har. Du kanske kan överleva utan ett podavsnitt en liten stund till?

  1. Jag äter oxå medicin mot depression och för min del vände det efter första 2 veckorna. Det var sjukt tufft dom veckorna, kändes som att jag gick djupare i depressionen innan det började vända uppåt igen. Men det blev bättre, o värt att ta sig igenom de första tuffa veckorna.

    All lycka till dig och jag beundrar dig att du är så start att du delar med dig av detta!

    Stor kram!

  2. Så bra gjort att du tar hjälp ❤ jag mådde lite liknande dig för ett par år sen, ”borde” vara lycklig men alla små lätta saker var sååå jobbiga, det visade sig att jag hade hypotyreos- brist på sköldkörtelhormon som gjorde mig deppig.
    Jag vet ju att depression är något helt annat men menar bara, i all väl mening, att det kan vara annati kroppen som spökar ibland 💜

  3. När jag började med min medicin kände jag mig värre första veckan. Sen lugnade de ner sig och värsta dipparna är borta. Men man får ta en dag i taget

  4. Låter super att du börjat med antidepressiva, heja dig!

    Har också erfarenhet premalex, men åt cykliskt. Vad var anledningen till att du började äta den dagligen?
    Kram

  5. Det kommer att vända så håll ut! Biverkningarna vid starten speglar lite hur du mår. Jag mådde bättre efter två veckor och är så glad att jag tog hjälp!

  6. Jag känner igen de symptom du beskriver så väl, samma här. Så jag tog också hjälp för jag kände att det är inte normalt att må så dåligt när allt i livet är ”bra”. Det har gått en månad nu med antidepressiva och jag känner mig lite mer stabil. Inte så mycket gladare men iallafall funktionsduglig och istället för att gråta och må dåligt så är jag mig mer likgiltig till det mesta, nästan lite ”avstängd” men det kanske är så medicinen är tänkt att fungera. Hoppas tabletterna hjälper dig, uppdatera gärna oss följare hur det går i processen 💕

  7. Jag började med Sertralin för drygt ett år sedan – bästa jag har gjort! Otrolig skillnad på humöret efter några veckor, sååååå värt!

  8. Så bra av dig att du vågade söka hjälp och vågar prova medicinen! Det känns fruktansvärt de första veckorna men låt det få göra det. Lägg ingen värdering i att du mår dåligt och är ledsen. Försök bara tänka att Ja jag mår så här nu, det har sina anledningar och det är HELT okej. Försök ”omfamna dig själv” istället för att klanka ner på dig själv. Gråt ut, titta på sorgliga filmer, ta varma bad, bara gör sånt som inte kräver nån energi. Rätt vad det är så kommer du på att Oj nu va det några dagar sen jag mådde så dåligt. Lycka till fina Angelica, du klarar det! ❤️

  9. Jag började med medicin efter lång tvekan i mars, bästa jag gjort! För mig var första månaden jättejobbig med huvudvärk, otrolig trötthet osv. Men efter den månaden började jag må bättre och så bra som jag mådde i vår och sommar har jag nog aldrig mått! Lycka till!

  10. Upplevde samma sak när jag fick medicin mot ångest och depression i somras. De två första veckorna är jobbiga men sen blir det bättre. Märker en stor positiv skillnad nu när jag äter medicinen. Hoppas att du mår bättre snart Angelica. Du är en inspiration och en sann kämpe. Gör saker som du mår bra av och tillåt dig själv att ha dipparna. Stor kram till dig <3

  11. Det är så starkt och fint att du skriver om det här. Man går och tror att det är fel på en när man inte är glad och lycklig fast man har ett bra liv. Men depression är en sjukdom och det är något som är i obalans i kroppen, så man kan ha lyckligaste livet och ändå känna sig olycklig och nere. Tur att det finns medicin som kan hjälpa till att få en frisk eller att må bra igen!

    Hopoas du mår bättre snart, stor kram till dig ❤

  12. Du är inte ensam ❤️ du har din fina familj och Niclas. Jag vet hur du har det. I lördags brakade jag ihop, fick åka till psykakuten för att få ångestdämpande. Förstår inte vad som händer, jag har allt jag drömt om, min man våra barn och vårt hus.

  13. Har också ätit medicin mot depression och de första veckorna var inte roliga, men sen blev det mycket bättre! Håll ut så mår du förhoppningsvis bättre snart <3 Kram till dig <3

  14. Hej. Ville bara säga att det är jättemodigt av dig att skriva vad du går igenom just nu och att du nu tar tag i det. Själv gick jag igenom det som barn i flera år utan att förstå att det var depression och djup sjäslig smärta. Dock hjälpte inte medicin, och efter ett liv i berg-och-dal bana fick jag insikt om den bästa medicinen – Jesus! Jag ber att du ska bli fullständigt fri från depression och andra ”sjukdomar” utan några som helst biverkningar i följd.🙏🏾

    Ha en underbar helg och kämpa på💪🏾♥️

  15. Jag skriver detta meddelande på din blogg eftersom jag känner mig så vilsen. Jag och dotterns pappa separerade i maj, och jag vill absolut inte ha honom tillbaka. Men förra helgen när han skulle lämna min dotter till mig så var det som vanligt, tills vi stängde dörren. Då berättade min 3åriga dotter att pappa har en tjej i bilen. Det var hemskt, en riktig käftsmäll. Varför känner man så? Jag vill absolut inte vara tillsammans med honom men varför stör jag mig på detta? Känner mig ensam, nedstämd och gråter till och från. Vi ska fira jul ihop och allt i år pga av dottern och jag känner att jag verkligen vill ha en bra relation till min dotters pappa och vill inte känna som jag gör nu!

    Behöver råd från någon!

    1. Jag har gått igenom samma som dig med separation, skilsmässa och exman som träffade en ny. Det var hemskt tungt att se honom med en annan. I somras gifte han om sig. Jag ville absolut inte ha honom tillbaka, men ändå kändes det som om något dött. (Sista resten av vårt äktenskap dog då.) Då man levt med någon en längre eller kortare tid gör det ont då den andra går vidare. Ge dig själv tid att läka och sök någon att prata med om du behöver. Det hjälpte mig. Jag och min exman har bara kontakt om det som rör barnen och det känns rätt. Ta hand om dig. Kram!❤

  16. Kära du! Jag känner dig inte alls, men din blogg är en av de jag tycker om mest. För att du är så äkta och ärlig i ditt uttryck. Och för att jag ofta kan känna igen mig i dina sinnesstämningar. Hoppas medicinen ska ge dig lite sinnesro och lättare sinne. Varma kramar till fina dig❤️!

  17. Förstår så väl hur du känner då barnen är hos deras pappa och inte med dig. Har levt med detta under mina barns uppväxt. Det är ju mycket begärt att man ska vara utan vardagen med sina barn och inte känna starka känslor som tex sorg.
    För mig blev det lättare då jag fick ett ” nytt” barn i en ny relation.
    På något vis blev jag ” hel” igen och kunde lämna de två äldre barnen varannan vecka. Jag kunder mera känna att de behövde vara fria i sin relation med deras pappa, utan att få dåligt samvete för att jag var ensam osv.
    Inte lätt det här, och jag önskar dig verkligen en stor kram och jag tror du kommer känna mindre av dessa sorgsna känslor då tiden gått.

  18. Jag äter också medicin mot depression. Jag var såååå emot det förut och det tog flera år innan jag tog tag i mitt mående. Försökte påverka mitt mående med andra saker runt om mig (flytt, jobb osv)men insåg till slut att det var mig själv som jag behövde ta tag i. Nu har jag ätit medicin sedan i februari och jag är så glad att jag vågade börja. Mår absolut bättre idag! Hoppas att du också snart mår bättre. Kram!

  19. Usch, hoppas verkligen det vänder snart! Vill bara tipsa om senaste avsnittet av podden ”30 plus trevar” där de diskuterar tarmfloran och psykiskt mående. Ditt mående kan ju absolut ha med skilsmässa och andra yttre faktorer att göra, men det kan ju vara många saker som samverkar och påverkar hur man mår psykiskt. Vill bara tipsa, tyckte det var väldigt intressant och något alla borde känna till 🙂

  20. För mig tog det nästan på dagen 2 veckor av biverkningar och om möjligt ännu sämre mående, sedan var det som en stor sten plötsligt lyftes av och allt blev så myckey lättare plus att jag fick tillbaks min ork. Kämpa på!

  21. Ta hand om dig💕

    Är du och din syster på väg att avveckla bolagen och bloggarna? Skrivs inte så mycket nu förtiden? Gillar era bloggar så rycker det är tråkigt, men förstår förstås när livet kommer i mellan

  22. Jag kan ju ha helt fel, men när jag har läst din blogg har jag fått känslan av att du slår knut på dig själv i att vara god och tillmötesgående i alla avseenden. Svek, skilsmässa, acceptera ny partner, acceptera nya livssituationen, att vara superstark inför barnen, bara vara lycklig i nya relationen. Jag skulle känna mig sorgsen, förtvivlad, arg, besviken och helt lost i nya relationen. Du har min fulla förståelse för att inte vara på topp och känna dig harmonisk och lycklig. Hoppas innerligt att du får må bättre snart, med eller utan mediciner. Glöm inte bort hur värdefull du är, inklusive alla dina känslor, även de som gör ont. Kram

  23. Men du, depression är en sjukdom precis som ex. cancer. Inte hör du någon ”klandra” sig själv för att den borde vara lycklig och inte drabbas av cancer, det är liksom inget en kan påverka. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..