Att lyssna till sin inre röst

En sak jag varit dålig på i livet är att säga nej. Att lyssna på kroppen och själen, och faktiskt säga vad jag tycker och tänker. Jag har ofta tackat ja till saker och gjort saker fast jag egentligen inte vill. Vissa saker behöver man ju göra, andra inte. Ju äldre jag har blivit desto mer lyssnar jag inåt. Det började jag göra när jag gick i KBT. Jag började meditera och lärde mig att lyssna på rösten, på riktigt. Jag vet hur den låter nu. Och jag tänker faktiskt lyssna på den i fortsättningen. Jag behöver ta mig tid till att meditera varje dag igen. Det mådde jag så himla bra av. Jag tror att fler människor skulle behöva meditation och avslappning, för att komma i kontakt med den inre rösten. 

IMG_0427
I fredags skulle jag ha firat Nicklas med hans kompisar. Men hela dagen på jobbet gick jag runt med en gnagande ångest och oro. Jag vet att det delvis beror på medicinen jag äter (sertralin) mot min depression. Jag har snart ätit den i två veckor, och tydligen är det vanligt att just de två första veckorna är hemska. Att man går djupare ner och mår ännu sämre, innan det plötsligt vänder. Jag hoppas så att det ska vända i veckan.  
IMG_0428
Hur som helst. Jag avbokade firandet med Nicklas, han förstod mig till hundra procent. Jag klarade inte av att vara med människor och låtsas att allt var bra. Spela teater. Jag satte mig i bilen och åkte mot hans hus där jag tänkte tillbringa kvällen ensam framför tv:n. Men ju längre från Åkersberga jag kom, desto mer ont gjorde det. Jag ville inte vara ensam. Jag började gråta och ringde Jessica och frågade om jag fick komma till henne. Det fick jag. Att få vara nära Elsa var precis vad jag behövde. Jag somnade samtidigt som Elsa, i deras soffa. Jag tror jag såg första akten i Idol, sen sov jag. 
IMG_0467
När jag och Jessica fyllde år fick vi en middag av Acko på Vaxholms hotell. Igår var vi där med Nicklas, Acko och Ibbe. Världens mysigaste kväll. Det blev en hel del skratt och det var precis vad jag behövde. Att få vara nära människor jag känner mig 100% trygg med. Där jag kan vara mig själv helt och hållet.

  1. Åh, hoppas så innerligt att det ska vända för dig nu. Vet exakt hur det är att vänta in att medicinen ska verka, jag fick sån otrolig hjälp utav det under min förlossningsdepression det var verkligen räddningen.

    Stor kram och massa lycka och styrka till dig ❤️

  2. Åååh jag säger bara – håll ut! Började med setralin för ett år sedan och de första veckorna var vidriga! Men sen blir det verkligen bättre. Hejar på dig!

  3. Hej Angelica! Fick en oväntad läkartid, där jag egentligen inte heller skulle ta upp att jag mår sådär, känner mig lycklig men hos läkaren tog hon(läkaren) upp det där pappret som var från 50-talet. Hon fyllde i det åt mig men ställde frågorna mer som i ett samtal, jag fick 47, jag uppfattade inte det som mycket men fick utskrivet ångestdämpande där jag ska ta mina på kvällen för att förhoppningsvis biverkningen ska göra att jag sover tryggare och mindre oroligt. Känner redan att det var en så bra grej att fasa in det på det sättet, sovit så mycket djupare och vaknar mindre orolig/med rus I kroppen, det kan ju vara en grej att ta upp med läkaren du har ju nämnt tidigare att du vaknat upp oroligt osv.

    Jag fick träffa en så himla bra läkare den här gången och bara att känna ett stöd i möta en bra person fick mig att få tårar. Haha är så tacksam att äntligen få hjälp med den här pusselbiten, det har skavt länge men jag slår bort och förminskar mitt mående, jag hoppas nu på att få lite bättre hjälp, tack för du och Jessica delar med er om era liv det gör det faktiskt lättare att leva, det blir inte lik tungt i den fysiska ensamheten då, ni känns verkligen som två storasystrar, tryggt och kul! Känner mig som 89 och 4 och 14 så är väldigt mycket än bara 10 år yngre än er. Jag har add/adhd fuck den sista månaden i gymnasiet (så ovärt) och allt som är jag vart en diagnos, allt de där är väldigt lik er och det är väldigt skönt att genom er inte bara vara ett negativt skrivet blad om det som jag gillat hos mig. Fantasifull, kreativ och känslostyrd m.m. Ni visar mig att det är okej att vara så som jag är fast det inte passar in i alla mallar…!

    Rörigt men tacka Angelica och stor kram! Hopps du ändå förstår vad jag menar var tvungen efter lyssnat på podden haha måste ta en kopp kaffe och en chokladbit nu!

    (PS. Ni måste ju isf bjuda in lady Dahmer och ”mord mot mord”, ”vad blir det för mord” till fängelsepodden!)

  4. Vill bara skicka massa kärlek och styrka. Och även säga tack, tack för att du så ärligt delar med dig av ditt inre. Så ”skönt” att läsa att man inte är ensam om att må dåligt. Jag brottas med en fruktansvärd pmds och äter premalex men den hjälper inte. Jag faller ner i ett svart hål och känner mig värdelös och ensammast i världen.

    Massa kramar ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..