En annan man ska ta hand om mina barn

För ett år sen kunde jag inte tro att jag skulle ha träffat honom. Mannen som får mig att känna mig trygg. Hemma. Det känns som att han bryr sig om mig på riktigt. Han har allt jag sökt hos en partner. Han besitter egenskaper som jag verkligen behöver. Han kan sätta ner foten. Han är rak, tydlig och ärlig. Han är omtänksam, kärleksfull och känslosam. Han säger vad han känner, han visar mig vad kärlek är. Varje dag. Vi har varit tillsammans i snart 10 månader och vi lär fortfarande känna varandra. Den senaste tiden är det som att vi kommit varandra ännu närmre. Jag har berättat hur jag mår. Varit ärlig med min depression. Han har stöttat mig, funnits där. Svarat mitt i natten när jag ringt och gråtit. Älskade, fina man.

cached-images.btdmtech-1
Jag skrev en hyllning till honom på instagram, eftersom det var fars dag igår. Såhär löd den:

”Igår var det fars dag. Jag har två fantastiska pappor i min närhet, min biologiska pappa Claes och min extrapappa Acko. Båda har gett mig en kärleksfull och trygg uppväxt. Men jag vill passa på att hylla en annan pappa. En pappa till tvillingar. En man med guds tålamod, en pappa med ett hjärta större än störst. Jag beundrar hans sätt att vägleda sina två söner. Jag blir varm i hjärtat när jag ser hur hans ögon tåras när han pratar om hur stolt han är över sina pojkar. Att han ska få bli ”Acko” för mina barn, en förebild för Alice och Philip… det får mig att känna mig trygg. Trygg i att jag hittat rätt. Hittat hem”.

Jag trodde att det skulle kännas främmande och konstigt, att en annan man är barnens pappa ska ta hand om dem. Men det känns naturligt. Det känns tryggt och bra. Jag känner mig 100% trygg med att han vill deras bästa, precis som jag vill hans barn det bästa.

  1. Karin skriver:

    Det var väldigt fint skrivet❤

  2. Diana skriver:

    Vad fint skrivet, vad fint av dig och han verkar ju vara världens finaste människa. Herre Gud, kan det verkligen vara så att man måste skilja sig för att hitta den där ängeln som man är ämnad att ha? De flesta jag känner har skilt sig för att sen hitta en ny i livet som är de som handen i handsken. Är det så livet är numera? Jag är tacksam för mitt äktenskap, för min man och jag kan inte tänka mig att skilja mig men ibland undrar jag, är det något mer därute? Är det här it eller kommer vår tid den med? Jag vill ju inte det men det får mig att undra.

    Jag är i alla fall glad för din skull, hoppas och önskar er det bästa.
    Ta hand om er
    Kram <3

    1. Ellinor skriver:

      Ja! Jag skilde mig och har nu hittat min person i livet. Som passar mig så himla perfekt. Jag tänker på första äktenskapet som en try run och att man lärt sig vad man behöver i livet för att må bra och då får man det. Det är fantastiskt. SÅ JA! Man får det verkligen bättre i andra äktenskapet/förhållandet. Så himla fint.

      1. Karo skriver:

        Men varför gifta sig om det är inte är rätt, man ska kyssa många grodor innan man hittar sin prins, men man behöver inte gifta sig med dem.

    1. Jag förstår hur du menar Diana. Men jag tänker att det är olika för alla, vissa träffar rätt ’durekt’ och lyckas behålla glöden och utvecklas tillsammans. Det kanske är ni? 🙂 jag har några vänner som varit tillsammans med sin partner sen de var 16 år och still going strong. Andra som separerat och sen träffat rätt. Det är olika för alla och så länge du är lycklig – våga tro på att där du är nu är rätt och försök att inte oroa dig för framtiden för mycket 🙂

Lämna ett svar till Ellinor Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..