Nu är mina barns lillasyster född

För några dagar sen föddes Alices och Philips lillasyster. Jag vet att jag är en känslosam person, men att mötet med henne idag skulle kännas som det gjorde… det var jag inte riktigt beredd på. När barnens pappa frågade om vi ville komma och hälsa på idag sa jag ”känn ingen stress med att ta emot besök”. Men de ville att vi skulle komma dit och jag blev så glad över det. Alice och Philip också. De hade redan träffat henne tidigare i veckan, men nu var det alltså min tur.

IMG_1869
Att få hålla den här lilla människan i min famn… Herregud. Tårarna ville inte sluta rinna. Jag gick runt med henne nära, nära. Och fortsatte gråta. Om inte livet hade blivit som det blev, då hade inte hon funnits här hos oss. Jag får ofta kommentarer från vänner och bekanta, att jag har varit så ”stor” i den här skilsmässan. Att jag gått ut med huvudet högt. Inte skrivit massa skit här i bloggen. Och ja, så är det nog. Men ni vet ju. Ni känner ju mig. Vissa dagar har varit tuffa. Vissa dagar har varit fruktansvärda. Ibland har jag velat ligga kvar i sängen och bara gråta.

IMG_1843

Men det kom till en punkt där jag kände att jag var tvungen att välja. Välja ilskan eller välja glädjen. För vem mår egentligen sämst av att jag går runt och är arg, besviken och ledsen? Jag. Jag tror att om man får tid att läka så kan man vid en viss tidpunkt välja hur man vill gå vidare i livet. Jag valde lyckan. Jag valde kärleken. Jag valde att öppna hjärtat och lita på livet. Det var såhär det skulle bli. Inte alls som jag hade tänkt, men hur ofta blir livet som man hade tänkt sig?

IMG_1858

Det här inlägget skulle inte handla om mig. Men nu blev det så. Att deras lillasyster nu finns i våra liv har bara gjort världen ljusare. Hon ger livet mer kärlek. En större familj att älska. Välkommen till bonusfamiljen deluxe, lilla C.

IMG_1862
En stolt storasyster <3

Att sitta där med bebisen i famnen och prata med hennes mamma och pappa samtidigt som vi åt lunch allihopa kändes som det mest naturliga i världen. Jag kramade om både S och A när vi gick och kände mig tacksam över livet när jag gick ut från Danderyds sjukhus. Tacksam över att jag öppnade hjärtat och att jag accepterade hur allt blev. Det blev precis som det skulle vara.

  1. Lina skriver:

    Gör det Du mår bäst av❤️ Man måste inte vara nära vän med sitt ex, även om det är barnens far. Jag och mina barn far separerade för fem år sedan, vi har båda nya respektive. Fanns ingen bitterhet mellan oss, dock givetvis orsaker som gjorde att vi gick isär. Vi ses på gemensamma tillställningar på skolan, idrotter osv men vill inte käka middag hemma hos honom😂

  2. Frida skriver:

    Wow! Så imponerad över dig Angelica! Du verkar vara en heeelt fantastisk människa ❤️ Rann en tår när jag läste det här, du är väldigt duktig på att fånga känslor i dina texter.

  3. Hejsan A,
    Så fint skrivet.
    Min storm lägger sig, dag för dag – det ljusnar o skrattet finns helt plötsligt där. Jag får lite mer luft än för några månader sedan. Jag med försöker vara ”den större människan” men fan vad svårt det är..
    Kram till dig – du ger o har verkligen gett mig ljuset när det varit för mörkt!
    MammaMia

    1. Hej fina du, du är en kämpe! Alla dagar är inte lätta. <3 Kramar

  4. Liina skriver:

    Alltså , DU! Jag är så imponerad av dig. Du är så stark. Så starkt av dig att känna så här. Du ger mig hopp om att livet alltid blir bättre, bästa Angelica. Så fint skrivet! Jag blev så rörd.

  5. Maria skriver:

    Tårar i ögonen, japp. Är själv i en situation där jag behöver välja mellan ilska och bitterhet eller acceptans och förlåtelse. Det är jättesvårt men du inspirerar mig.

Lämna ett svar till MammaMia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..