ANNONS

Nu är mina barns lillasyster född

/

För några dagar sen föddes Alices och Philips lillasyster. Jag vet att jag är en känslosam person, men att mötet med henne idag skulle kännas som det gjorde… det var jag inte riktigt beredd på. När barnens pappa frågade om vi ville komma och hälsa på idag sa jag ”känn ingen stress med att ta emot besök”. Men de ville att vi skulle komma dit och jag blev så glad över det. Alice och Philip också. De hade redan träffat henne tidigare i veckan, men nu var det alltså min tur.

IMG_1869
Att få hålla den här lilla människan i min famn… Herregud. Tårarna ville inte sluta rinna. Jag gick runt med henne nära, nära. Och fortsatte gråta. Om inte livet hade blivit som det blev, då hade inte hon funnits här hos oss. Jag får ofta kommentarer från vänner och bekanta, att jag har varit så ”stor” i den här skilsmässan. Att jag gått ut med huvudet högt. Inte skrivit massa skit här i bloggen. Och ja, så är det nog. Men ni vet ju. Ni känner ju mig. Vissa dagar har varit tuffa. Vissa dagar har varit fruktansvärda. Ibland har jag velat ligga kvar i sängen och bara gråta.

IMG_1843

Men det kom till en punkt där jag kände att jag var tvungen att välja. Välja ilskan eller välja glädjen. För vem mår egentligen sämst av att jag går runt och är arg, besviken och ledsen? Jag. Jag tror att om man får tid att läka så kan man vid en viss tidpunkt välja hur man vill gå vidare i livet. Jag valde lyckan. Jag valde kärleken. Jag valde att öppna hjärtat och lita på livet. Det var såhär det skulle bli. Inte alls som jag hade tänkt, men hur ofta blir livet som man hade tänkt sig?

IMG_1858

Det här inlägget skulle inte handla om mig. Men nu blev det så. Att deras lillasyster nu finns i våra liv har bara gjort världen ljusare. Hon ger livet mer kärlek. En större familj att älska. Välkommen till bonusfamiljen deluxe, lilla C.

IMG_1862
En stolt storasyster <3

Att sitta där med bebisen i famnen och prata med hennes mamma och pappa samtidigt som vi åt lunch allihopa kändes som det mest naturliga i världen. Jag kramade om både S och A när vi gick och kände mig tacksam över livet när jag gick ut från Danderyds sjukhus. Tacksam över att jag öppnade hjärtat och att jag accepterade hur allt blev. Det blev precis som det skulle vara.

23
282

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00