Bonusfamiljen

För ett tag sen hade jag svårt att tänka mig att vara en bonusfamilj. Då menar jag inte bonusfamiljen som i Nicklas och hans barn, utan min exman och hans nya. Och deras lilla bebis. Jag trodde inte att jag och A skulle tycka och tänka lika om så mycket. Ringa varandra och prata om barnen. Eller skratta åt samma saker. Men hon är fantastisk och jag tycker om henne. Idag efter jobbet åkte jag till Alices simskola som hon och A går på tillsammans. Det är liksom deras grej och det är fint tycker jag. Idag bestämde vi att jag skulle komma och titta på simskolan och sen äta middag tillsammans.

12BFC123-2CC2-4784-883C-B16F276B8A78

Jag är så imponerad över Alice och hur trygg hon är i vattnet. Hon är som en fisk. Eller hon kallar sig själv för sjöjungfru och hon säger att de minsann aldrig har uppsatt hår. Så hon har massa hår i ansiktet när hon simmar runt.

99008B87-2D4B-4E0F-98DB-13C5561FECDA

Jag kopplade av utanför bastun medan Alice satt där inne i värmen. Jag hörde hennes gulliga röst innifrån bastun, hon pratade med en annan liten tjej och en mamma. Lilla tjatterapa, så underhållande att lyssna på.

B1DC4C2F-DABB-4335-9B67-C4591C578195

Efter simskolan gick vi och mötte upp Philip och S. Philip blev sååå glad när han såg mig och kramade mig så hårt. Sen skrek han ”nu börjar mammavecka !!!”. Det är magiskt att få vara deras mamma. På bilden ovanför ville Alice och Philip mata sin lillasyster med pommes, haha. Jag sa nej. Hon är på tok för liten. Somnar med värme i hjärtat ikväll, med två varma kroppar nära. Deras andetag är livets bästa ljud.

  1. Tror tyvärr det är mycket i fasaden bonusfamilj som verkar härligt och rikt men som egentligen är omöjligt. Att orka ta hand om andras småbarn när man själv har två. Att behandla bonusbarnen väl och ha tålamod när man har sina egna. Frågor om favorisering, värde, rättvis fördelning av uppmärksamhet. Nej, jag tror inte på bonusfamiljen och tycker att varannan vecka verkar vidrigt, i synnerhet när barnen är så pass små. Skulle aldrig palla att vara ifrån mina småbarn och skulle jag vara det skulle jag bli så trasig i själen att medicinering eventuellt skulle bli en utväg. Men ett sår i själen på livstid, utan tvekan.

    1. Vilken onödig kommentar. Varannan vecka och bonusfamiljen är ju sällan någons mål från början och knappt något man ens kan föreställa sig innan man är där. Det är väl toppen att det finns dem det fungerar för, att man kan välja att omfamna sin situation för vad den är och göra det bästa, att det finns dem, att det finns många, som tar in sin partners barn även om man har egna.

      1. Verkligen onödigt!
        Men en sak har du förmodligen rätt i Lina, du skulle inte ta dig ur en liknande situation. Det är bevisat att personer som är mer öppna och lösningsfokusersde/problemlösare mår på sikt bättre och hamnar mer sällan i riktigt djupa depressioner som är svåra att ta sig ur.
        Man kan inte alltid välja hur livet ska utstakas, men är tvungen att ta det för vad det är och göra det bästa möjliga.

        1. Jag tror inte på bonusfamiljen, den är en fasad och den är skapad av två ofta oerfarna föräldrar. Bonuspappan kan aldrig – ska inte – sova ihop med sitt bonusbarn – då förloras den naturliga integritet som skyddar mot övergrepp t ex. Gränslöshet är inte bra för barn.
          Framför allt Anna är det viktigt som separerad förälder att våga vara ensam och se situationen klart – innan man paniskt inrättar sig i bonusfamiljen.

    2. Det är just sådana här inskränkta och snåla kommentarer/ synpunkter som lägger sten på börda i någons liv där en separation med dess konsekvenser gör mera skada än något annat.
      Man får ju verkligen hoppas att du aldrig behöver erfara detta- för du skulle som sagt aldrig klara det!

      1. Föräldrarna i en bonusfamilj väljer faktiskt varandra framför barnen. Barnen är varannan vecka, föräldrarna har varann hela tiden. Bonusfamilj är egentligen en illusion skapad av två vilsna föräldrars egon. Bonusföräldrarna väljer sin egen kärlek till den andra partnern framför kärleken till barnen, därför tror jag inte på bonusfamiljen, tyvärr.

          1. Man ska definitivt utgå från barnens perspektiv och som förälder får man avstå. Vi vet alla vilka skador i själen, psykisk ohälsa, en olycklig uppväxt och trasiga relationer till föräldrar skapar. Skulle säga att detta orsakar ALLA våra samhällsproblem. Man ska inte skaffa barn lättvindigt, så är det. Det är ett gigantiskt ansvar. Och man ska fan inte leka runt i bonusfamiljer, bygga upp en plastig fasad. Som förälder ska du vara med dina barn, dygnet runt, jämt, så ser ansvaret ut. Du ska finnas där, finns inget annat.

          2. Helt seriöst, vilket barn tycker att det är roligt att packa ihop och åka till mamma en vecka, samma sak till pappa nästa vecka. Ingen! Vilket helvete och vilken splittring. Kom ihåg att halva Sveriges barngeneration lever såhär. Men från djupet av er själ – vem passar det egentligen? Just det, det passar mamma och pappa.

          3. Mina föräldrar skiljde sig när jag var liten och det är bästa som hänt! Tack vare det har jag världens bästa plastfamilj på bådas sidor som jag absolut inte skulle vilja leva utan. Jag är så glad att mina föräldrar tog sitt förnuft till fånga och skiljde sig! Du har ene extremt skev livsbild Lina! Tråkigt.

  2. Så kul att läsa att du mår bra, å att ni fått till det så fint för er alla å framförallt för barnen! Tycler du gör det kanon! Kärlek å styrka till dig 💕💕

  3. Var vän med A för många år sedan och det förvånar mig inte alls att ni kommer så bra överens! Så skönt för er alla, särskilt barnen såklart 😊

  4. Lyssnar igenom gamla avsnitt av podden, i avsnitt 108 tror jag, från 2016, så har du träffat en spåtant som hade sagt till dig att om två år skulle du ha träffat en annan man ….. creepy 😱

    1. Förhållanden spricker ibland, det kan även hända dig Lina. Man avgör inte allt själv alltid. Det kan nog vara bra om du kan förstå en ”bonusfamilj”
      Hamnar du i en sådan sits och är okapabel att förstå och lära dig är du nog ”rökt” för alltid oavsett mediciner! Det handlar om insikt, förståelse och hänsyn i ett sånt läge oavsett.

      1. Insikt, förståelse och hänsyn till barnen är det absolut viktigaste, inte ditt ego. Vet att alltfler inser att bonusfamiljen får många barn att må jättedåligt och väljer därför att vänta med att flytta ihop till efter grundskolan/gymnasiet. Som sagt, har man satt barn till världen så är du inte nummer ett, det är barnen.

        1. Lina, önskar att jag kunde träffa dig öga mot öga och så skulle vi kunna diskutera separation/skilsmässa/bonusfamilj. Du har en väldigt skev uppfattning och känns otroligt dömande och inskränkt. Att växa upp omgiven av de egenskaperna kommer gissningsvis skada ett barn värre än att få ha fyra vuxna som vill ens allra bästa i sitt liv.

          1. Inget är värre än självömkande separerade. Det finns ett allvar Malin, gällande barn, och det är att du måste se deras behov. Jag förstår att du är känslig för kritik om du är separerad men det du kallar dömande och inskränkt kallar jag ansvar, riktlinjer och gränssättande för vad ett barn mäktar med. Få relationer till vuxna, fyra vuxna är för mycket varav två inte är dina föräldrar. För många.

  5. Vilken fin förebild du är! Så oegoistisk & fokuserad på att dina barn ska få den allra bästa uppväxten även om den inte blev som du tänkt från första början. Så fint!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..