Gillar inte att säga hej då

Redan som barn hade jag svårt för avsked. Jag var ett väldigt mammigt barn och ville alltid vara nära henne. Jag gillade inte när vi sa hej då och jag skulle åka till min pappa. Jag älskade honom då och jag älskar honom nu, men det var alltid så smärtsamt att säga hej då. Jag minns när vi skulle åka till pappa på sommaren och vara borta i tre veckor. Det växte en klump i magen när jag visste att mamma inte skulle vara nära på så många dagar. Hon kom alltid och hälsade på efter halva tiden. Även om det var mysigt att träffa henne i ett par timmar, blev det nästan värre. Det var ju dags att säga hej då igen. Det var nog där min känsla för hej då började.

Idag träffade vi min lillasyster för att säga hej då. Hon ska flytta till Madrid i ett halvår. Hennes kompis Olivia var där och hon hade med sig sin kamera, hon tog så fina bilder. 

50522231_314367599189577_1280006962670469120_n

Alice, också en känslig själ. Jag ser mycket av mig själv i henne.

Jag är rätt känslig för förändringar överlag, Jessica också. Jag tycker att det är spännande när det sker förändringar i jobbet, men jag gillar inte när medarbetare slutar. Det är också ett avsked. Även om man säger ”Vi kommer ses i alla fall” så blir det aldrig riktigt samma sak.

50268546_2176133612701324_5723072019596050432_n
Olivia är väldigt duktig på att fånga känslan i bilden.

50554401_1876506049142538_2820065506394898432_n

Som jag tycker om den här gulliga apan.

50294488_434495607381895_8164974992837050368_n

Jag försökte att inte tänka på att hon ska åka iväg när vi sågs. Men när det var dags att kramas och säga hej då ville jag inte släppa. Jag tycker att hon är modig som bara drar iväg och bor i ett annat land. Vi är olika där. Jag har aldrig bott någon annanstans än här. Och hon har bott på flera ställen, i olika länder.

50758785_299014054296683_3056033762711175168_n

Philip <3

50407438_545289769290739_2486114249894526976_n

Alla tre barnen kommer sakna moster Caroline så mycket. Hon är alltid lika busig och lekfull när de ses.

 

  1. Jag kommer också ihåg känslan av hejdå, men inte bara för mamma, utan även för pappa. Det var ångest på hög nivå, det var skuldkänslor som ingen kunde trolla bort, hur mycket mina föräldrar än försökte. De har alltid varit goda vänner, de har alltid funnits tillsammans på kalas, firande, julafton men just den där grejen att säga hejdå och lämna någon av de själva… vidrig känsla. Idag som vuxen så kan jag inte säga hejdå till en granne ens, som flyttar, det är asjobbigt. Är medveten om att jag skulle behöva terapi men har bara inte tagit tag i det….

    Stort lycka till, till din syster och en stor kram till dig fina <3

Lämna ett svar till Mrs Toro Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..