Träna med min exmans nya

Jag vet att ni säkert är flera som tycker att jag är knäpp. Eller att mitt sätt att se på bonusfamiljen är… annorlunda. Men min utgångspunkt i allt som händer och sker i mitt liv är alltid ”vad är bäst för barnen?”. Jag har accepterat att livet blev som det blev, men som jag skrev igår, så kan jag fortfarande känna smärta och saknad. Smärtan av att inte få vara med mina två älskade barn varje dag. Men ni som följt mig ett tag vet att jag kom till en vändpunkt i relationen med min exman. Jag kände att jag kunde välja att vara bitter, arg och besviken. Eller så kunde jag välja glädje, framtidstänk och kärlek. Jag kom till en punkt där jag kände att det bara var jag som mådde dåligt och förlorade på att ha de tankarna jag hade.

Förra veckan fick jag ett sms från A (barnens lillasysters mamma) som frågade om vi (jag, Alice och Philip) ville komma över på middag. Och hon kollade även om jag ville träna med henne, hon är PT. Jag tackade ja och nu sitter jag här med skakiga ben. Vi körde ett riktigt bra pass med fokus på styrka, balans och inre magmuskler. Jag lärde mig massa bra saker som jag inte hade en aning om. Till exempel fick jag veta hur man gör en riktig planka, hur en riktig jägarvila ska kännas och hur jag kan träna bort smärtan från min artros.

Jag tycker så mycket om A. Hon är en klok, varm, omtänksam och kärleksfull människa. Den här jäkla karusellen kan inte ha varit lätt för henne heller. Hon kastades in och blev extramamma till två små barn. Den här bloggen ska inte handla om henne. Eller om Nicklas ex. Eller min exman. Men jag vill faktiskt hylla henne. Fina, fina A. Hon är en fantastisk förebild för mina barn.

IMG_2328

Efter middagen och träningspasset var jag uppe på Alices rum i pappahuset med båda barnen och lekte med lego. På vägen hem i bilen sköljde känslorna över mig och tårarna rann nerför mina kinder. Om ett par månader flyttar jag ihop med mitt livs kärlek. Jag har två fantastiska bonusbarn. Jag är mamma till jordens finaste apor. Jag har en grym relation till min exman och hans nya. Alice och Philip har fått den sötaste lillasystern man kan tänka sig. Livet. Jag känner en sån tacksamhet till livet. Tänk om någon skulle sagt det här till mig sommaren 2017… Jag hade aldrig någonsin trott att livet kunde bli såhär bra.

  1. Så fint att läsa, blir glad för er skull. Jag har tyvärr ingen förhoppning om att min killes ex (mamma till hans barn) och jag kommer umgås, men detta ger mig ändå hopp om att det kan bli bättre. Först måste min kille och hans ex få sin relation att fungera, men hoppas med tiden att det kan bli bra för oss alla.

  2. Härligt att det funkar! Tror inte jag skulle kunna umgås med mitt ex och hans nya så lätt. Kommunicera för barnens skull hade jag gått med på men hade nog haft väldigt svårt att glömma ett ett svek och kunna umgås på ett naturligt sätt. Imponerad!

    1. Visst kan man känna ilska, bitterhet och ibland hat men till vilken nytta? Det är som att dricka gift och tro att nån annan ska dö av det? Alla de känslorna drabbar ju bara ens egna liv och mående. ❤️

    2. Håller med dig Tove… barnen först men vi vuxna måste inte ha ett gemensamt umgänge. Speciellt när det ligger stora svek i grunden.

      Jag blir lite trött på mångas ”fastna inte i bitterheten/ilskan NU…” som att det är antingen eller. Att antingen ha en fantastisk ”tomten är far till alla barnen” familj eller vara ett bittert x.
      Tycker min psykolog sa det bra: ”du kan acceptera att detta inte är accepterat – och lämna det där”. Gå vidare men ändå känna att ”nej – det där var fan inte ok!”

      Döm först efter du gått igenom exakt samma resa…
      Kärlek o styrka till alla som kämpar!

  3. Härligt för dig och er relation.Tycker det är fantastiskt att ni kommit dit tillsammans.

    Eftersom jag tror att allas historier precis som relationer är olika det är underbart för dem som får det att funkar men också helt ok med dem som inte gör det. Viktigast är väl att man ska gå emot sig själv – plain and simple. Det ena tar inte ut det andra…

    Självklart ska barnens bästa gå i första hand!

    Kram

  4. Så härligt och uppfriskande inlägg att läsa! Fantastiskt med vuxna människor som faktiskt lägger bort sin egen ilska, avundsjuka, missunsamhet och andra naturliga känslor och istället väljer att fokusera på det positiva! Grymt jobbat av alla inblandade! Hoppas att ni kan inspirera många andra familjer i samma sits. Kram

  5. Så glad för er skull att ni alla har en fin relation. Fint av dig att hylla A. Att vara bonusmamma är inte alltid lätt och jag är säker på att det betyder mycket för henne att du skriver fina saker om henne istället för att trycka ner som det finns vissa som gör.

  6. Inte alls knäppt på något sätt, snarare helt fantastiskt. Så fint att ni alla samarbetar på det sättet för barnens bästa!! En dag kommer era barn ha relationsproblem och se ert samarbete som lösningen. Det kommer hjälpa dem och det tycker jag verkar jättefint.

  7. Jag är bonusmamma till två fina flickor med olika mammor, bra relation med ena som alltid varit bra! Andra mamman är en utav mina bästa vänner, vi pratar varje dag och umgås när tiden finns då vi gärna hänger allihopa med respektive och alla barn eller bara vi två och tränar eller tar ett glas vin tillsammans! och det är så himla skönt att det fungerar, vår bonusfamilj är annorlunda men underbar och hade inte önskat mig något annat..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..