Självmord, vi måste prata det

Idag var jag med om något fruktansvärt. Något som gjorde att tid och rum stannade upp och jag reflekterade över livet. Länge. Eller jag gör det fortfarande. Jag fick se en skärrad och chockad pappa vars son hade valt att avsluta sitt liv. Han blev omhändertagen av brandmän och polis. Jag har ingen som helst koppling till de här människorna, men det gjorde så ont. En människa som jag, men känslorna utanpå… Det berör. Speciellt när det händer så nära.

Vi måste våga prata ännu mer om psykisk ohälsa. Om självmord. Om hur man kan förebygga att en ung människa tar sitt liv. Det är så oerhört sorgligt att jag knappt finner ord. Alla mina tankar går till pappan som idag förlorade sin son. Till lillebrorsan som förlorade sin storebror. Till alla hans vänner, släkt och andra som berörs. Vi måste våga prata med om att må dåligt.

  1. Men usch vad hemskt! 🙁 Beklagar för den stackars pappan.
    Ja något vill man göra man man vet inte vad. Att bara prata om det vet jag inte vad det kan göra? Det är så mycket djupare än så, det ligger djupt inom de som vill avsluta sina liv oh det krävs verkligen professionell hjälp vilket inte finns att ge här i Sverige längre.
    Vi försökte få min vän att få hjälp, det gick inte så bra.. hemskickat och utskriven med antidepressiva som gjorde att hon slutade känna något och sen var hon borta. Hon blev aldrig 30 år.

  2. Jag håller verkligen med dig Angelica. Tänkte samma sak i veckan när jag fick höra om en vän till min vän som i veckan tog sitt liv, en ensamstående mamma med 4 barn mellan 2 och 16 år. Två av barnen har autism och hon kämpade så för att få ihop livet. Men ingen visste att hon mådde så dåligt. Hon tog alltid hand om alla andra. Kämpade i det tysta med sina känslor och sitt mående.
    Önskar att psykisk ohälsa var mer accepterat och att fler får hjälp innan det är för sent.

  3. Vet precis hur det är. Min lillasyster tog livet av sig för ett drygt år sen, 3 veckor efter hon fyllt 30 år. Det hemskaste året i mitt liv. Många runtikring mig har steppat upp och nämner ofta just det ”vi måste prata om psykisk ohälsa och självmord”. Men – det är ord man säger ”vi måste prata om” det är ju inte så att någon egentligen pratar OM sin egen psykiska ohälsa.

    Det känns också som det finns så oerhört många som är deprimerade och äter antidepressiva – som gärna pratar om det och är öppna. Men det känns som de som mår så dåligt så självmord är en lösning – de tar inte till sig av att man pratar om psykisk ohälsa i media etc. Det är ett svårt ämne som jag fortf inte vet hur jag ska förhålla mig till! Själv är jag öppen och pratar om min systers självmord. Men jag känner inte att något jag skulle kunna säga eller uppmärksamma skulle hjälpa någon annan. Ibland tänker jag att vården borde bli bättre. Men sen känner jag också att vissa människor – de kommer ändå ta livet av sig. Om inte nu så om 1 år, 20 år eller 50 år. <3

    Mitt liv kommer för alltid varit uppdelat i före och efter. Före var också en jobbig tid då jag varit rädd att detta ska hända. Men efter – jag har två små barn. Jag är LIVrädd att de ska drabbas av psykisk ohälsa. Livet är förstört samtidigt som man lever på som vanligt, jobbar, tar hand om barnen, träffar vänner och skrattar. Självmord är vidrigt för de efterlevande!

  4. Det låter fint att våga prata om det. Det finns dock en viktig anledning varför media aldrig lämnar ute detaljer om det. Inte bara av hänsyn till anhöriga, utan för att det finns statistik och vetskap om att ifall man skriver om dessa fall, ökar självmordsförsöken. På något sätt uppmuntrar och inspirera detta människor som befinner sig på detta stadiet. Att prata fritt om och normalisera det leder till att den skuld som finns inför att lämna nära och kära blir mindre. Att det blir accepterat. Blir något som ändå ”bara händer”. Tycker det borde finnas fler stödgrupper, stora insatser med stöd för anhöriga och ett utrymme om att få samtala om det om så önskas, med de som man själv stöter på, med sina egna känslor och ord. Också jag är väldigt starkt emot att skriva för mycket om det. Framförallt över allt annat – att avslöja tillvägagångssätt, att ens hinta om det. Av erfarenhet, när botten är nådd och tankarna tar över helt. Trots att den enda utvägen känns är glasklar är själva tillvägagångssättet det allra svåraste i det hela, inte själva modet. Att så ett frö, kan leda väldigt fel. Jag tycker det är så fint att du blir berörd, att du önskar att lyfta och kunna ge och upplysa om detta. Jag försöker mest, försiktigt och vänligt, berätta att det också finns en baksida om att göra det och bör göra det mer allra största försiktighet. (Nu menar jag inte att det var du gjorde i detta inlägg. Jag ville bara, ja, jag vet inte, berätta detta för den som kanske inte riktigt vet)

    1. Denna text känns så himla rätt skriven. Det är precis tankarna jag har (fast i mitt huvud en oreda – men du har formulerat det som jag känner).. Min syster har under tidigare år varit så intresserad när hon hört talas om självmord. Undrat nyfiket varför (en pojke i vår skola) ställt sig vid tåget precis där – tagit reda på vanligaste platserna för självmord i vår stad. Hennes sista ord i ett sms till min mamma var även exakt formulerat efter en dokumentär hon såg för flera år sedan, om en tjej med ätstörningar som tog sitt liv. Och använde själv samma formulering precis innan hon tog sitt liv.

    2. Detta var det mest on point jag läst. Min lillasyster tog sitt liv för ett drygt år sen. På platsen hon visste var den vanligaste i vår stad. Där hon hört talas om två från vår barndom gjort detsamma. Hon var så fascinerad av självmord. Och hennes sista meddelande skrev hon precis det hon en gång såg en dokumentär om en tjej med ätstörningar sa som sista ord. Hon fann verkligen inspiration att läsa om andras självmordupplevelser… så jag tror verkligen som du!

      1. Som bipolär är jag all for att prata mycket om depressioner och psykisk ohälsa överlag. Det är bortom ord viktigt. Det är själva självmordsbiten som måste tas med allra största försiktighet. Jag har nyligen själv befunnit mig där och kände mig själv triggad bara av rubriken. Det finns även forskning som stödjer det jag pratar om. Det finns helt enkelt olika skolor. Däremot var kommenteraren mesta dels av egen erfarenhet(!). Dessutom ett ämne jag läst på om mycket. Förutom information samt stödsamtal av mina läkare har jag gått i grupper för djupare kunskap och förståelse. Men tack, ska absolut läsa på mer. Eller helt enkelt överväga om mina egna upplevelser är rena myter….

  5. Lyssnar precis på dagens podd. Du verkar verkligen ha hakat upp dig på bidén. =D Här i Sverige är den ju i det närmaste utdöd. Återfinns bara hos riktigt gamla personer. Jag jobbar däremot mycket i Italien och där är den en självklar del av badrummet. Alla hotellrum jag bott på har haft en bidé. Oftast är det till och med en liten tvålkopp vid bidén och en egen handduk som hänger där. Och på flera kontorstoaletter finns de också. Så wierd!

  6. Nu får du chilla ner Angelina. Sen du träffade Niclas så har du så sinnessjukt bråttom från podden. Ni poddade alltid över en timme förut och du ville aldrig avsluta. Det är alldeles för korta avsnitt nu. Skärpning! Niclas finns kvar.

    1. @Maria, jag känner precis samma sak.

      Jag menar verkligen inget illa med min kommentar och min mening är inte att uppröra, men det känns nästintill olustigt att lyssna på podden då det känns som om du bara vill få det överstökat så du kan hasta vidare till nästa grej, och pratar om att avsluta tidigare och tidigare för varje avsnitt.
      Jag älskar podden och lyssnar på gamla avsnitt fler gånger i veckan, men det känns inte kul att du känns så oengagerad. Det är som om det bara är Jessica som fortfarande är kvar på det gamla spåret och lägger ner tid och möda på podden och försöker få den att vara vad den alltid har varit.
      Du verkar vara en härlig person, och jag förstår att det kanske inte är lika kul att podda varje vecka, men det känns hur som helst inte trevligt att lyssna på hur bråttom det verkar vara varje vecka.

      1. Jag tar till mig av er feedback, det är ju för er vi gör podden 🙂 Jag har nog bara haft en svacka. Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..