När man skrattar så man kissar på sig

Idag var en riktigt härlig och rolig dag på jobbet. Ibland är livet sådär, eller rättare sagt, jag är sådär… bubblig och glad. Jag var rädd att jag skulle bli som ett rakt streck när jag började äta anti-depp. Men så illa blev det inte. Jag var rädd att när dalarna minskade skulle även topparna kapas. Till viss del är det så, jag får inte riktigt samma glädjerus längre. Jag känner glädje och det är jag glad över.

Jag skulle säga att när jag får dippar nu är de inte alls lika djupa. Jag får nästan aldrig ångest när jag somna. Jag maler inte tankar i huvudet lika längre som förut. Jag blev rörd till tårar idag när en kollega kom in och visade en bild på sin nyfödda dotter. Han visade en bild där hans son höll i hans dotter. Då kom det både en och två tårar.

På eftermiddagen hade vi så roligt att jag nästan kissade på mig. Jag fick kämpa för att hålla igen. När vi har såna stunder på jobbet passar jag verkligen på att njuta. Jag känner ofta när jag sitter där vid datorn, att jag trivs på Skincity. Jag kan absolut sakna att jobba med Jessica. Det var riktigt roligt och fritt, men just nu är jag i en fas där jag behöver stabilitet och samma samma.

När livet gungat och skakats om kan det säkert bli så. Att man söker sig till stabilitet och trygghet. Jag söker mig i alla fall till trygghet och just nu känns det väldigt bra. Jag och Jessica kommer med all säkerhet att jobba tillsammans igen i framtiden, men hur och var och när vet vi inte. Jag ser mig själv utvecklas på Skincity. Just nu jobbar jag jag ju på admin, med logistik, men på sikt vill jag jobba mer kreativt. Hur och när vet jag såklart inte, men det finns många spännande jobb på min arbetsplats. Och det känns som ett ställe som ser sin personal, som är måna om att man får utvecklas om det är det som är målet.