När den grå filten lägger sig ovanpå

Jag har hamnat i en svacka i mitt mående trots att jag äter anti-depp. Jag vet att livet inte alltid kan vara glass och ballonger. Det är ju upp och ner, för de allra flesta. Jag har hamnat i en period då jag känner mig ensam. Jag har barnen, vänner, Nicklas och familjen. Men där inne i själen är det ensamt. Och stundvis sorgligt. Jag känner en enorm sorg över att inte få ha barnen alltid. Det ska jag inte älta i all evighet, men så länge jag mår som jag mår vill jag dela med mig av det. Jag tror att många upplever mig som glad och positiv. Eller jag hoppas det. Jag är ofta glad på jobbet. Glad i sociala sammanhang. Men när jag kommer hem och barnen har somnat är det tufft. Jag önskar att jag inte kände den där oron. Ångesten. Rädslan.

IMG_7453
 Jag känner en stor rädsla inför att bli sambo. Att flytta ihop och bo tillsammans blir en stor förändring. En positiv och bra förändring, en också jobbig. Det är riktigt tufft känslomässigt att lämna det här huset. Mitt första egna hus. Jag känner en rädsla för att det ska gå åt helvete igen. Att det inte ska funka. Att jag ska bli lämnad. Att jag ska gå sönder i själen då. Jag vet att man inte kan gå runt och tänka så, men när jag hamnar i en svacka blir det lätt en negativ spiral av dumma tankar. Det bästa för mig då är träning, men dagens träningspass gjorde varken från eller till känner jag.

  1. Karin skriver:

    Kära du, det är jättejobbigt att må så som du gör nu. Och man kan bara vänta ut tiden det tar tills man känner glädje igen. Tydligen behövs det dippar för att man sedan ska kunna känna sig glad. Kram från Karin

  2. Kaka skriver:

    Kan du inte ha barnen lite mindre på dagis under dina veckor? du kanske kan jobba helg eller kväll på pappaveckorna – då ”tjänar” du ju tid med dom? Så hade jag gjort iallafall om jag och min man skiljde oss.

  3. Mammi skriver:

    Tack för att du delar med dig! ❤️ Du är inte ensam om att ibland ha en grå blöt filt över dig! Jag är föräldraledig och har även 3-åringen hemma men känner ofta så ändå (så jobbigt när man borde vara överlycklig när man får vara dygnet runt med sina kottar) men ångest, oro och sorg tar ändå så stor plats till och från! Du är inte ensam ❤️

  4. Jennie skriver:

    Tack för att du delar med dig av ditt mående och dina tankar om det. Ofta läser man mycket positivt men inget djup på sociala medier så din ärlighet gör att jag, som inte heller mår bra (av olika anledningar) inte känner mig ensam i det. Tack för ditt mod!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..