ANNONS

När timmarna inte räcker till

Jag är inne i en period av själslig stress. Jag fattar att det är helt normal när man är mitt uppe i en flytt. En livsomställning på så många plan. Det är tuffare än jag hade trott. Jag kör vilse varje gång jag ska till lägenheten. Hamnar helt fel, blir frustrerad och ledsen, biter ihop och tar mig hem efter några omvägar. Jag glömmer bort viktiga saker och saker som människor berätta och sagt till mig. Det fastnar liksom inte. Jag känner en stress inne i själen. Hjärtat pickar på fort. Jag vill hinna klart. Jag vill hinna uppdatera er om allt, jag känner att jag helt halkat efter med bloggandet. Och stressen var så stor i helgen att jag och Jessica inte kunde hitta tid att spela in Tvillingpodden. Så vill jag inte ha det.

IMG_4871

Vill att barnen ska bli nöjda med sitt nya rum när de kommer i morgon. Jag vill hinna träffa mina vänner. Jag vill hinna träna. Det är så mycket jag känner att jag vill, men timmarna bara rinner ur mina händer. Det är nästan lite läskigt. Jag tror att jag behöver sätta mig med min kalender och göra en planering. Dag för dag, vecka för vecka. Jag tycker inte om när det känns såhär. Jag har myrkryp i benen när jag lägger mig ner i soffan eller sängen på kvällen. Det är riktigt obehagligt.

I morse innan jobbet fixade jag massor i Alices och Philips rum. Jag packade upp 10 flyttkartonger och rensade och fixade. Jag längtar tills i morgon när de ska få leka med alla sina leksaker igen. De önskade sig ett likadant skrivbord som kusin Elsa har (från Ikea), så ett sånt har jag och Nicklas köpt. Det ska dit två stolar också, men det löser jag i morgon, de står hemma hos min mamma.

IMG_4873

IMG_4874

IMG_4872

Det stod att den här sängen från Mio skulle ta en och en halv timme att bygga. Hahah. Gud. Det var så jäkla kämpigt. Jag gav faktiskt upp efter två timmar, men Nicklas slutförde projektet. Idag har Philips madrass kommit också, så nu ska jag bädda hans säng på riktigt. Jag har en känsla av att hans säng även kommer att bli min då han fortfarande vaknar på nätterna hos mig, när han sover i eget rum. Jag har inget emot att sova där, det ser hur mysigt ut som helst. Och jag valde en extra tjock madrass så att det skulle bli mjukare än mjukast. I morgon kommer aporna, läääängtar! Nu ska jag packa ihop och åka från jobbet. Håll tummarna för att jag kör rätt. Och ni som vill kommentera och skriva att jag ska ha gps, det hjälper inte tyvärr. Jag är hopplös när jag är såhär förvirrad.

14
61

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00