Jag har accepterat vem jag är

Tack för alla era peppiga och glada hejarop efter mitt senaste inlägg. Jag är så glad att jag har er. Och att många av er kan så mycket och väljer att dela med er till mig. Det betyder mycket ska ni veta. Jag fick en kommentar om att jag klagar mycket just nu. Eller att det är mycket sjukdomar här i bloggen nu. En annan skrev att jag är hypokondriker. Jag kan verkligen hålla med om att det varit lite väl mycket fokus på min utredning kring magen och dåliga värden.

Men det är svårt det där, att veta exakt hur mycket eller hur lite jag ska dela med mig av här i bloggen. Livet är ju som livet är. Ibland händer det inte så mycket och ibland händer allt på en och samma gång. Ni som följt mig sen starten (2012!) vet att jag är en känslomänniska. Jag känner liksom åt alla håll. När jag var yngre försökte jag ändra på mig själv. Känna mindre. Bli kallare. Hårdade. Inte ta åt mig. Inte ha så nära till känslorna. Skratta på ett annat, tystare sätt. Inte vara så grov i munnen. Inte ha så yviga rörelser. Inte försöka vara rolig och skoja om allt och inget i tid och otid.

IMG_7795

Men en sak som är riktigt skön med att bli äldre, det är att sånt där inte spelar någon roll längre. Jag försöker inte längre vara någon annan. Jag försöker inte skratta tystare. Jag sträcker istället på mig och är stolt över den jag är. Om någon berättar för mig att hen inte kan få barn, då kommer det en tår. Om någon är otrevlig mot mig, då tar jag åt mig. Om jag är glad, ja då skrattar jag med hela magen. Jag är den jag är. Jag har accepterat att jag är en människa med mycket känslor. Och jag tänker inte ändra på mig.

mamma-efter-skilsmassa-lycklig-barnen-angelicalagergren
Jag tycker om när ni skriver och påpekar vad ni vill läsa om här i bloggen. För det är ju för er jag skriver. Så det är inte det som det här inlägget handlar om. Jag vill bara förklara att mycket av min blogg är ju här och nu. Den handlar om var jag befinner mig i livet. Och just nu går mycket tid (och tankar) åt till att fundera på vad som är fel i min kropp. Jag ska försöka varva upp med annat också såklart. Ni får gärna ställa frågor här nere i kommentarsfältet, det var länge sen jag hade en frågestund.

  1. A skriver:

    Jag är också en känslomänniska och har också gått igenom det du beskriver om att försöka stänga ner känslorna, oavsett positiva eller negativa och försöka känna och vara mindre. Men det gör bara att jag mår ännu sämre. Det är skönt när man blir äldre och landa i att acceptera vem man är 🙂 då känn på! Och jag tycker inte att du klagar. Det är ju din blogg, och visst du skriver såklart för oss, men det är ju ditt liv och vi som läser borde vara tacksamma istället för att du delar med dig istället för att klaga på vad du skriver om.
    Men ja, frågestund hade varit jätte kul!! 🙂

  2. Malin skriver:

    Jag älskar din ärlighet i bloggen. Det är så skönt att läsa om ett riktigt liv och inte bara den polerade yta som andra vill visa. ❤️

  3. Jag tycker inte att det är konstigt att du skriver om det som pågår i ditt liv, oavsett om det är glädjeämnen eller tuffa saker!!! Jag tycker om att läsa oavsett, just därför att du delar med dig av både och!

    Så härligt att höra att du inte försöker ändra på dig längre! Jag har nyss fyllt 30 och börjar också fatta grejen…även om man hört sedan man var 10 att man ska vara sig själv så krävs det ändå en del livserfarenhet för att poletten ska trilla ner. Jag älskar att jag inte är 20 längre. Så himla skönt att bli äldre och inte bry sig lika mycket om vad andra tycker och tänker om mig!

  4. Frida skriver:

    Jag tycker det är modigt av dig att du delar med dig av både positivt och negativt. Kan inte vara helt lätt att berätta om ditt mående när du inte själv vet vad det beror på. Älskar att läsa din blogg och få följa dig och dina barn. Själv ligger jag hemma i sängen och mår kasst. Nyligen fått redan på att jag väntar nummer 2 och denna graviditet har inte startat så bra då jag mår sjukt illa och är yr, inte alls som med första. Tog emot en del att berätta på jobbet då det är så tidigt men kände att jag var tvungen eftersom jag inte klarar att jobba just nu. Några tips för att bli av med illamåendet? 🙂
    Stor kram!

  5. Ja livet är inte lätt. men man ska nog vara den man är och inte göra om sig.sen som Du skriver så går livet upp och ner.vi har alla våra dippar om både hälsa och övriga livet.men kämpa på och hoppas innerligt att Du inom en framtid får veta lite mer om Din kropp. för kroppen reagerar både positivt och negativt,känner igen mig mycket i det Du skriver.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..