Varför gråter han så mycket?

Jag älskar att vara mamma, men det är sannerligen en utmaning i perioder. Just nu är Philip inne i en period där ha inte vill lämna min sida en enda sekund. Han vill följa med mig på morgonen när jag duschar. Han vill sova med mig, sitta i mitt knä när han ska äta. Han blir superledsen när jag lämnar honom på förskolan. Och när Philip gråter vid en lämning gör även Alice det, för hon tycker att det är så jobbigt att se Philip ledsen.

Och jag har gråtit när jag satt mig i bilen, men biter ihop inne på förskolan. Kan han vara inne i en fas där separationer är jobbiga? Min låtsaspappa Acko var här för en stund sen, och när han skulle gå bröt Philip ihop. Samma sak med hans mormor igår. Han grät så mycket och sa ”Jag kommer sakna dig mormor”. 

IMG_4393

Det jag känner är att jag vill ge honom mer tid, mer kärlek och mer närhet. Att han verkligen är i behov av det. Men jag måste ju åka till jobbet. Har någon av er som läser varit i samma situation? Är det bara stå ut? Och så går den här fasen också över, precis som alla andra faser. Jag kan inte ens gå och slänga soporna utan att han skriker och springer efter. Han fyller fyra i början på september, kan åldern spela in? Kom gärna med tips!

  1. a skriver:

    Förvånad att du ställer frågan. Menar du på fullt allvar att du inte förstår ditt eget barn? Du förstår inte hur förändringar i omgivningen påverkar ett barn? Är detta en konsekvens av att du inte träffar honom så ofta, varannan vecka? Dina egna känslor och hur du upplever tillvaron, påverkar dina barn. Han är dels ett symptom på hur du själv mår, dels reagerar han på djupa och allvarliga förändringar i sitt liv där tryggheten bryts och byts ut.

    1. Men åh vilken tråkig kommentar. 😓Hoppas du inte tar åt dig Angelica, detta är uppenbarligen bara för att trycka ner dig..

      Skulle också kanske gissa på att det handlar om stora livsförändringar och att han behöver vara trygg på att du finns där. Ge honom bara massor med kärlek och närhet så går det nog över snart. Sådana faser är jobbiga men hör nog till ❤️❤️ kram!

  2. Ulrika skriver:

    Hej,

    Kan tänka mig att det kan bero på förändringarna som skett i hans liv den senaste tiden med att flytta från det huset som han bott i hela hans liv och att det har bildats en ny familjekonstellation. Tidigare var det ju bara ni tre de dagar/veckor som du hade barnen men nu är det ju tre till som är där och ’tar’ din uppmärksamhet.
    Märkte av lite sådana tendenser när jag träffade en ny efter att jag barnens pappa skiljt oss även fast vi fortfarande inte bor ihop. Kan tänka mig att reaktionerna från dem hade blivit värre om vi flyttat ihop snabbt.
    Hoppas och tror att det går över snart, han behöver säkert bara lite tid.

    Kram!

  3. Caijsa skriver:

    Det viktigaste är nog inte varför han gråter och vill vara nära mamma utan att han vill det. Just nu behöver han dig och om han får det går nog detta över. Kanske han är lika känslig för separationer under pappaveckorna.
    Lycka till !

  4. Malin skriver:

    Är nog en fas i den åldern.. min son som fyller fyra i samma veva som Philip är sedan några veckor likadan. Så vet inte hur lång det håller i sig, förhoppningsvis inte så länge för man blir så ledsen själv😢

    1. Och vår dotter som blir 4 i oktober är också precis likadan! Verkar helt klart vara någon fas! Det är ju tur att de visar sina känslor i alla fall 🙂 Och att de vågar vara sitt helt ärliga jag. Vi får försöka njuta av närheten istället för att fastna vid det jobbiga. ♡

  5. Sabina skriver:

    Min flicka på 4 år har varit precis likadan. Vi försökte tillgodose så mycket det gick, ge så mycket närhet och kärlek hon behövde. Men lämna på förskolan måste man ju, precis som du skriver. Nu har det blivit mycket bättre. En fas tror jag, som de flesta barn hamnar i. Mer eller mindre. Kram💞

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..