Du kommer träffa ditt livs kärlek

Jag kan ibland (eller ofta) känna en stor sorg över att inte få ha mina barn hos min hela tiden, 100%. Att få följa deras uppväxt och upptåg. Men jag försöker vända på det istället. Jag gör det för att må bra och inte gå ner i djupa dalar av sorg. Jag ser ljust på livet. Jag känner mig lyckligt lottad som har träffat Nicklas, mitt livs kärlek. Vi hade aldrig setts om inte jag och S hade gått skilda vägar 2017. Men ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden till sommaren 2017 och krama om mig själv.

IMG_3464

Jag hade velat hålla kvar länge i kramen och viska ”Angelica, allt kommer bli bra. Livet kommer inte bli som du hade tänkt dig, inte alls faktiskt. Men det kommer bli bra. Du kommer bli starkare, tryggare och mer självständig som människa. Du kommer förvånas över hur mycket du klarar av. Hur djupt du kan falla för att sen ta dig upp. Du kommer se tillbaka på tiden vid skilsmässan som extremt smärtsam. Som fruktansvärt sorglig. Men du kommer att bli hel igen. Du kommer att bli älskad på ett sätt som du aldrig tidigare upplevt.

Du kommer träffa en man som varje dag visar vad du betyder för honom. En man som köper hem en bukett blommor en vanlig måndag, bara för att han vill det. Inte för att fira nåt, utan bara för att du är du. Han kommer att komplettera dina stökiga sidor. Han kommer vara mån om att dina barn alltid går först, de är prio ett. Du kommer att skaffa dig ett nytt jobb med underbara kollegor. Du kommer känna att du har båda fötterna på marken igen och är grundad i dig själv. Du kommer lära dig att säga nej. Du kommer också lära dig att ta ett nej. Du kommer skratta varje dag, även om det inte känns så nu. Du kommer somna i den där mannens famn varje kväll. Du kommer klappa på hans håriga bröst och känna total trygghet. Total tillit. Total förälskelse och kärlek. Du kommer att bli lycklig, på riktigt!”

Egentligen är det tur att man inte kan se in i framtiden. Men ibland, och just där och då, sommaren 2017, då hade jag behövt en spåkula. För tänk vad bra det blev. Livet.

  1. Tack för det här ❤️ Cyklade precis hem och tänkte om jag någonsin kommer komma upp ur träsket. Framtiden känns så otrygg och skrämmande. Under en dag vändes allt uppochner och jag känner mig så ensam trots att jag har familj och vänner runtomkring. Mitt motto är att ”alla andra har klarat sig också” och det måste jag tro på för att komma vidare. Så skönt att läsa att du varit med om liknande känslor, och att det blev bra ändå. Kanske någon dag för mig också.

  2. Vad djupt och fint skrivet av dig. Jag tycker verkligen om din blogg just pga det, att du är känslomässig, du visar det på bloggen, dina känslor, tankar och det får mig att vilja komma tillbaka, för jag ser en människa inte bara en influencer som vill blogga om botox och mode, utan även det viktigaste vi har, känslor, tankar, oro, positivt och negativt. Tack snälla för din blogg och dina ärliga inlägg. Du är stark och vacker, du är värd all lycka i världen.

  3. Lisa skriver:

    Är mitt i det mörkaste mörkret just nu. Vissa dagar famlar jag runt i blindo, osäker på om jag någonsin kommer bli människa igen. Andra dagar ser jag ljuset, även om det är långt långt bort.

    Man vill så gärna känna att allt ordnar sig, att allt blir bra.. men det är svårt..

    Du ger mig hopp, trots allt ❤️

  4. Linnea skriver:

    Vad fint inlägg! Jag har precis själv gått igenom en separation och man vill bara veta att allt löser sig, samtidigt som man mitt i allt detta vill hitta sig själv..

  5. Hejsan,
    För mig var mörkret störst förra sommaren, men jag gjorde det. Packade o sålde vårt gemensamma hem utan hjälp fr x.et. Flyttade in i min bara MIN fina egna lägenhet.
    Jag klarade det – men såren är kvar. Så sviken av mannen jag levt med i 20 år, som om att vi inte existerat. Han fortsätter sitt liv med (såklart!!) den nya (som inte var ny alls utan svärmat runt honom i år…) med ”våra” vänner.
    Vi har ingen kommunikation idag trots 3 barn. Inga råd om att vara den ”större människan” då detta inte alls funkat, tro mig.

    Nej – missförstå mig inte, jag ville verkligen inte vara tillsammans med honom! Skilsmässan o hantering av allt omkring om något har visat vilken typ av person han är.
    Jag mår betydligt bättre idag o är en bra förebild för mina barn – vilket är viktigast.
    Att ens gå in i en relation känns overkligt o jag vet inte om det är det jag vill. Upplever att många vill att man ska gå vidare i en ny relation, som att det är ett kvitto på att må bra. Här håller jag inte med – är det ens möjligt att lita på någon igen… o är det värt det?
    Jag är supernöjd just nu, fantastiska vänner som man skrattar så man får ont i magen med men också som backar när mörkret blir för stort. Att dejta o träffa män är superkul men träffar inte dem för att bli kär, rent platoniskt.
    Kram <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..