Bonusfamiljen som inte gör saker ihop

Jag tänker att det är självklart att jag inte skriver allt som händer och sker här i bloggen. Att det mesta egentligen inte skrivs upp här. Det hade ju varit helt omöjligt (och riktigt trist läsning!) att skriva om allt vi gör som familj. Men det är inte självklart för alla er som läser, jag förstår det nu. Jag får ofta frågan om varför vi inte gör saker tillsammans alla i den stora familjen. Jag, Alice, Philip, Nicklas och hans tvillingar. Men det gör vi! Vi bor tillsammans allihopa varannan vecka och gör det mesta ihop. Ibland åker de tre iväg och kollar på fotboll, då gör vi nåt annat. Eller så drar vi tre iväg till stallet och de tre gör nåt helt annat. Vi har barn med ganska stor ålderskillnad, och för oss är det viktigt att alla får syssla med saker de tycker om när de är lediga. Vi gör absolut saker var för sig, men väldigt ofta gör vi saker alla tillsammans.

IMG_9579

Jag har bara valt att inte skriva om Nicklas barn. Jag har inte pratat med deras mamma om det (som Jessica för övrigt festade med för typ 15 år sen, hon är fantastisk) men det är inget jag planerar att göra heller. Nicklas har inte sagt att jag inte får skriva om hans barn, jag har valt det själv. De är 9 år och är läskunniga. Jag vill inte att de ska läsa om sig själva i min blogg. Eller vara med på bilder. Jag vill inte att deras klasskompisar ska säga ”Jag såg den där bilden på dig från stranden igår, höhö”. De finns där och jag tycker så mycket om tvillingarna. Men bara för att jag inte skriver att vi gör allting tillsammans så betyder inte det att de inte är med. Eller att vi inte trivs tillsammans. Vi har väldigt roligt ihop, alla sex!

IMG_0595

Så fina ihop! Man verkligen märker hur Philip ser upp till twinsen. Alice också, men det är på ett annat sätt med Philip. Vi behöver alltid åka två bilar när vi ska någonstans (ska köpa en större, förhoppningsvis en Tesla!) och då vill Philip alltid åka med Nicklas. ”Jag vill åka i killbilen mamma”. Han får rida på deras ryggar, titta på när de spelar tv-spel och jag älskar att höra hur han ställer frågor till pojkarna. Tänk att det nya livet skulle innebär så många fler människor att älska. Så många fler personer som barnen kan se upp till och lära sig av. Så fint!

  1. Blir så glad av att läsa ditt inlägg för jag tänker exakt likadant 😃. Mina bonusbarn är i samma ålder som dina och jag nämner dem bara då och då i bloggen eftersom jag tänker som du, att de inte ska behöva läsa om sig själva eller vara med på bilder.

  2. Vilket underbart tänk du har både vad gäller att dela upp sig med olika aktiviteter och att barnen får ha sin mamma och pappa för sig själv , vilket alla barn kan behöva och sedan att du inte skriver om Nicklas barn .

  3. M skriver:

    Klokt! Även i en familj utan bonusbarn är det enligt mig vettigt att dela på sig ibland för egentid med respektive barn. Jag och sambon delar på oss titt som tätt för att göra saker var för sig med storasyster och lillebror då deras intressen skiljer sig samt att vi tycker det är viktigt att få ensamtid med en eller köra föräldrarna utan syskon. I år har vi totalt sex semester ledigt tillsammans och då behöver man dela upp sig ibland, lika självklart för mig som att man som förälder åker iväg själv ibland eller iväg tillsammans utan barn..

    Hoppas att ni får en härlig vecka tillsammans!

  4. Jag tycker det är sunt och bra att man gör saker åtskilt också. Man är ändå två små familjer som ska bli en, det betyder inte att man som barn vill dela sin förälder med de ”nya” vid alla tillfällen. Min pappa har alltid varit otroligt dålig på att göra saker med bara mig. Jag var 15 när min äldsta lillasyster kom och som tonåring hade jag verkligen behövt få känna mig viktig, bli sedd och få spendera tid ensam med pappa. Hela familjedynamiken ändras ju och att man tycker om sina ”nya” syskon och bonusföräldrar innebär ju inte att det kan vara svårt att hitta sin plats. Klokt av er tycker jag!

  5. Polly3 skriver:

    Tänkte under tiden ”att det inte är din sak att skriva om tvillingarna. Deras föräldrar kanske har sagt nej till det eller de själva.” Sen tog du upp det själv. Klokt tänkt, tycker jag. Ni har fyra barn i familjen och att de har olika intressen är ju inte så konstigt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..