Jag har blivit lämnad

FRÅGA: Jag har blivit lämnad av min man. Bara att skriva det känns overkligt och helt sjukt. Vi har varit gifta i två år och har ett barn tillsammans, som bara är ett år gammal. Det känns rent ut sagt förjävligt. Det var som om jag inte hade någon talan. Han satte sig ner med mig och sa ”Jag vill skiljas!”. Det fanns inte utrymme för diskussion. Han hade redan packat en weekend-väska och drog. Kvar stod jag med vår dotter i famnen, trasig och ledsen. Detta hände i onsdags. Och nu skriver jag till dig. Jag vet inte varför.

Kanske för att jag följt dig länge (sen innan Alice föddes) och avundats dig. Men när du gick igenom skilsmässan avundades jag inte alls. Kanske elakt att säga, men då var jag glad att jag inte var du. Nu är jag du. Eller jag är i samma situation som du var då. Hur går jag vidare nu? Vad ska jag ta mig till? Jag vill ha honom tillbaka, mitt hjärta är i tusen bitar. Hur ska jag kunna lita på någon människa igen? Jag trodde att det var han och jag, i evighet. Ps. Du får lägga ut detta i din blogg, jag vet att det kan hjälpa andra. Kram och tack för att du delar med dig av ditt liv.

IMG_4052

SVAR: Fina, fina du. Det gör ont i hela mitt väsen av att läsa ditt mail. Jag kastas tillbaka i tiden när mattan drogs undan mina fötter. När det kändes som att jag föll från 10.000 meter utan fallskärm. Hur den där smärtan liksom grep tag, fysiskt om min kropp. Jag förstår att det är svårt att se ljust på framtiden just nu. Jag förstår att du inte vill höra ord som ”tiden kommer läka såren” för det är för klyschigt. Jag vill säga till dig att ta en dag i taget. En timme i taget. Ibland en minut eller en sekund. Ett andetag. Vila i din sorg. Vila i din smärta. Var arg. Var ledsen. Det är okej. Be om hjälp av vänner, syskon och familj. Även om det känns jobbigt att säga att man behöver hjälp, gör det. Ät det du är sugen på och var rädd om dig. Det kommer komma en tid när du ser tillbaka på sommaren 2019 och tänker ”Jag klarade mig ur det! Jag är SÅ stark!”. Ingen ska behöva bli lämnad och det gör mig så ont att ni har ett barn.

Vill du älta, gör det. Vill du skrika, gör det. Vill du vara glad, skratta och umgås med vänner? Ja, då gör du det. Alla känslor är tillåtna. All form av ilska är bra. Omvandla den till energi och ta en promenad. Lyssna på bra musik (tips på låt som jag lyssnade på om och om igen under mina promenader var Kesha – Praying) på högsta volym. Hemma, ute och i bilen. Jag finns här om du behöver mig. Alltid. <3 Tack för att du läser bloggen, det betyder mycket för mig.

  1. OMG jag får ont i kroppen av att läsa den här personens historia. Jag hoppas att smärtan kommer att gå över snart, det är hemskt när man har barn dessutom och måste hitta ett sätt att orka le på, att orka vara glad för barnets skull, att orka leka och göra mat etc. Det är hemskt, när man helt bara vill lägga sig ner och gråta hela dagarna utan att äta ett skit typ.
    Jag kan bara säga, ta tag i en psykolog snarast, prata, älta och tillåt dig gråta allt du kan, ta hjälp med barnvakt eller bara sällskap för att låta bli att känna så mycket när du är med ditt barn och släpp taget på kvällarna.
    Kram och lycka till och faktiskt, jag beklagar verkligen vad du går igenom.

  2. Synd att vissa kommenterar rubriken om ditt inlägg som en läsare har skrivit som sökte hjälp/tröst hos dig och även sa att du kunde publicera det. Har man följt dig ett tag vet man du är skör ibland, jag tycker du är en bra förebild som vågar visa livets olika sidor både lyckliga och olyckliga.
    Kram Erica

  3. Anna skriver:

    Men hur tänkte du nu Angelica? Att utnyttja personens situation för en clickbaitrubrik var riktigt fult.

    1. Hej! Hur menar du nu? Jag har ju inte direkt lagt ut en bild på instagram med den rubriken för att lura någon? Jag skrev samma rubrik som första meningen i texten.

      1. Anna skriver:

        Jag menar att syftet med rubriken var att få oss att tro att DU hade blivit lämnad. Annars hade du formulerat rubriken så att man förstod att det var en läsarfråga.

        Att det inte tekniskt sett skulle locka någon till att göra ett ”klick” från en annan sida är ju rätt irrelevant. Poängen är att du medvetet försökte få oss att tro att läsarens problem handlade om något annat.

    1. Maria skriver:

      När jag läste rubriken tänkte jag direkt att du blivit lämnad av Niklas inte stt det rörde någon annans klart man nyfiket går in och läser. Är det clickbite?

  4. Sofia skriver:

    Har ingenting klokt att säga till dig som skrev men vill bara säga att det gör så ont att läsa. Tycker så oerhört synd om dig. Hoppas du har familj som kan stötta dig och att mannen ifråga kommer ta sitt ansvar med ert barn. Kanske kan du ta kontakt med en psykolog, antingen via din vårdcentral eller via någon av apparna som har det online <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..