Lekpark och cancerhelvete

Jag tycker så mycket om när mina barn är hos mig. Nu blev det inte perfekt just den här helgen, eftersom jag och Nicklas ska iväg på bröllop. Sånt går ju inte styra över och barnen har det toppen hos sin mormor. Men jag saknar kidsen så mycket när de inte är nära! Inatt sov jag med Philip och han slingrar verkligen in sina ben på min kropp. Som en liten, varm apa. Han vaknade strax efter 06 och sa med sin gulliga lilla röst ”Åh mamma, jag älskar dig!”. Vi säger det ofta till varandra, men det är lika underbart varje gång det kommer från Alice eller Philip. Det värmer så otroligt mycket. Jag har levt med människor som aldrig någonsin fått höra att deras föräldrar sagt att de älskar dem. Inte som barn, inte som vuxna. Jag tycker att det känns sorgligt. Jag tror säkert att de älskar sina barn… men varför väljer man att inte säga det?

IMG_1877

Philips lilla face på den här bilden <3 Mitt hårspänne kommer från Søstrene Grene. 

IMG_5040

Igår när jag la ner huvudet på kudden lät jag mina tårar rinna. Tidigare under dagen fick jag beskedet att en bekant somnat in. Jävla, jävla cancer. Hon var så ung. Så stark. Sån kämpe. Trots det så klarade hon inte kampen mot denna helvetessjukdom. Alla mina tankar går till hennes syster, pojkvän, mamma, pappa och alla vänner och familj. Det är så tragiskt och så sorgligt. Och faktist orättvist. Hennes vuxenliv hade precis börjat, hon hade hela jorden för sina fötter. Och nu finns hon inte mer. Fina, fina L. Du kommer alltid att vara en av de starkaste människorna jag vet. 

IMG_1881

En riktigt bra sak med barn är att det inte finns tid att älta. Jag tycker absolut att man ska vara ledsen när man är ledsen, men det går inte gräva ner sig i sorgen. Barnen är där och de behöver omtanke och kärlek. Och de får mig alltid på andra tankar. 

IMG_1875

Elsa, Bonnie och Jessica följde med oss ner till lekparken förut idag. Det är så roligt att se när de tre minimänniskorna leker med varandra. Några gånger blev det bråk, men i det stora hela höll de sams. 

IMG_5031

De gungade, åkte kana, klättrade och lekte i sandlådan. Vi var där i nästan två timmar och när vi kom hem la vi oss i soffan och tittade på film. Mysigt! 

IMG_1887

Alltid lika roligt att umgås med min tvilling. Hon är mitt uppe i en budgivning av ett hus, så hon sitter klistrad med mobilen i handen i väntan på nästa bud. Det känslan är så pirrig och lyckan är total om man vinner. Jag håller alla mina tummar att detta hus blir deras, det är så fint! Nu ska jag strax packa väskan och köra mot hotellet där vi ska bo i helgen. Det ska bli skönt med en sovmorgon och få göra sig i ordning i lugn och ro i morgon. Nicklas ska vara toastmaster och det ser jag verkligen fram emot att se. Och hörrni, krama de ni älskar lite extra just ikväll. Man vet aldrig vad som händer, var rädda om varandra. Lova det? Okej!

 

  1. Malin skriver:

    Mina föräldrar har sagt till mig kanske 2 gånger att dom älskar mig. Det är varken sorgligt/konstigt tycker jag då jag alltid tyckt dom visat det tydligt att dom gör det. Finns ingen tvekan att dom inte gör det trots att jag typ aldrig hört det från dom.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..