Poliskalas med glad snutunge

Vilken lycka det var i Philips ögon när han fick se tårtan som Jessica gjort. Hon är otroligt duktig på att göra tårtor, och denna gjorde hon med Bonnie fastklistrad på kroppen. Jag är så tacksam över att hon tar sig tiden att hjälpa till med saker som jag faktiskt är riktigt usel på. Jag tycker heller inte att det är kul, men det tycker hon. Philip ville ha ett poliskalas och gärna en polisbilstårta. Jag är övertygad om att han hade nöjt sig med en vanlig tårta med en liten polisbil på. Men det var så kul att Jessica överraskade honom med denna. Magiskt vacker! Jessica suckade när hon lämnade över den och sa att hon hade velat ha minst två timmar till på sig. Men jag är grymt imponerad över hennes kreativa jobb med tårtan. Jag är så glad över alla som tog sig tiden att komma och fira Philip. <3

cake_policecar

Innehållet var sockerkaka, chokladmousse, blåbärsgrädde och glasscreme. Mums!

B2F330F0-F7CE-4FB1-B26D-0E94399FAE06

Busiga lilla skrutt, 4 år gammal. Vi hade kalaset hemma hos Acko, mitt barndomshem. Det är nåt speciellt med att vara där. Att mina barn nu springer upp och ner för de trappor som jag och Jessica lekt i. Att de leker i trädgården där vi skojat och skrattat. Så fint att jag blir alldeles rörd.

IMG_7195

Jag tror att jag tände Philips fyra ljus sju gånger. Han blåste ut på en gång, gång på gång…

IMG_7199

Försökte få till en bild på oss två och tårtan tillsammans… Den här var den bästa.

IMG_7179

Philip var utklädd till Polis och jag och ett av Nicklas barn var bovar.

IMG_7207

Efter fika och presentöppning satte sig Alice, Philip och Elsa och målade i en av Philips nya målarböcker. På förskolan säger de att Philip är en riktig konstnär, att han helst målar och ritar hela tiden. Roligt eftersom jag också älskar att måla.

IMG_7217

Efter två timmars kalasande tyckte Alice att det var mysigt att krypa upp i mormors famn. Hon tyckte att det var lite orättvist att Philip fått en målarbok men inte hon. Jag förstår henne, men livet är långt ifrån rättvist. Man kan inte hålla på och köpa extra presenter tycker jag… Är jag för hård då? Jag tycker att det är den som fyller år som ska få presenter och det är inte orättvist. Alice och Elsa hade visserligen tur, de fick magiska ringar i små askar av en av mammas bästa vänner. Philip fick också en sån och han sover med sin lilla ask med sin ”samling av saker” i under kudden. Precis innan han somnade sa han ”Mamma, jag känner asken. Den är där. Bra.” Sen somnade han sött.

Jag och Nicklas sitter här nu i köket mitt emot varandra och jobbar vid varsin. Jag tycker att det är mysigt även om jag gärna skulle slänga mig i soffan snart. Jag vill ses SOS Alarm på Dplay. Jag älskar det programmet!

  1. fanny s skriver:

    Jag tycker faktiskt inte alls att det är orättvist att inte ge presenter till syskonen. De får ju på sin födelsedag! Mer rättvist kan det ju inte bli 😉 Ok jag fattar att barn kan bli ledsna om de inte förstår, men att det är orättvist köper jag inte.

    Vi har aldrig köpt presenter till syskonen och det går jättebra! De är 6, 5 och 3 år och det har faktiskt aldrig varit något problem att bara födelsedagsbarnet får. Visst att någon har sagt lite trumpet att hen också vill ha presenter, men då har jag bekräftat den känslan och sagt något i stil med att ”ja det är verkligen jättekul att få presenter! Vad kul det kommer att bli på DIN födelsedag när det är din tur att få presenter”. Jag tror att det ibland kan handla mer om att hjälpa dem hantera känslorna av avund än att de måste ha en present för att de ska bli nöjda. Jag tror att jag är lite hårdare än andra föräldrar ibland när.det kommer till sådana här saker, men jag vill verkligen inte ha bortskämda barn!

    Bortskämda med kärlek – ja! Bortskämda med prylar – nej! (Plus att jag har verkligen inte plats med alla småsaker och leksaker här hemma 😅 Måste göra allt för att hämma det växande prylberget…)

  2. Jag håller också med om att bara ge presenter till födelsedagsbarnet, men hur får jag barnens farmor att förstå det..? Vid en tidpunkt så diskuterade vi inom släkten om just det, och det var bara hon som tyckte att ”självklart ska även syskonen få något”, men även fast vi andra tyckte tvärtom så fortsätter hon att köpa presenter även till icke-födelsedagsbarnet. Så numera förväntar sig alla barnen att få presenter även fast det inte är deras födelsedag.. och är det något jag inte vill att mina barn ska bli så är det bortskämda.

    1. L skriver:

      😩😩 +1 på den 🙈😂

  3. Malin skriver:

    Håller med dig om att inte köpa present till den eller dem som inte fyller år. Man måste lära sig att det är den som fyller år som får present likväl som den som blir avis får present när den fyller år och då inte andra. Livet är långt ifrån rättvist någonsin så varför inte börja lära det tidigt?

  4. Maria skriver:

    Jag håller med om att inte köpa presenter till den andra med men samtidigt har jag svårt för att barn blir så ledsna för att de inte förstår varför en får present men inte de själva. Jag har alltid köpt en liten present till syskonen och en stor till födelsedagsbarnet men när vi får egna barn kanske jag gör annorlunda.

  5. L skriver:

    Håller helt med om att inte köpa present till syskonet, av två anledningar: konsumtionshetsen (de allra flesta barn har tillräckligt med saker) och precis som du skriver; livet är inte rättvist, lika bra att vänja dem vid det. Hårt? Absolut men förr eller senare kommer barnen förstå att livet inte alltid är kul. Detta är ett sätt för dem att börja vänja sig. 😊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..