En ny grej i Tvillingpodden

Min dator fick slut på batteri innan jag hann trycka på publicera, så mitt inlägg kom aldrig upp. Jag hade hur som helst skrivit om ett nytt inslag i Tvillingpodden. Vi hade fått feedback om att vi inte hade några ämnen, och hade svårt att hålla en röd tråd. Och jag håller med! Vi kan lätt spåra ur och nu den senaste tiden när både jag och Jessica har känt att det varit lite för mycket av allt, så har den blivit flamsigare än på länge. Vi är på riktigt tacksamma för den feedback vi får och tar till oss den. Jag känner inte att jag behöver hålla något försvarstal för podden. Vi har spelat in 250 avsnitt och hållit igång i snart fem år.

Det ÄR en humorpodd och den ska inte vara faktabaserad eller bara renodlade ämnen. Men vi vill att ni som lyssnar ska vara nöjda. Och känna att ni vill lyssna klart på avsnittet. Och helst lyssna på nästa också. Så nu har vi gjort ett nytt inslag i Tvillingpodden, en radioteater.

Vi skrev första delen av minst tre i morse och spelade in. Vi fick ta om rätt många gånger innan det satt… För den som vill lyssna på hur mycket skratt det blev lägger vi in det i slutet av podden.

Idag har det varit bytesdag och barnen är hos sin pappa. Det är alltid lika tomt att komma hem när de inte är här. Spåren de lämnar efter sig gör ont. Jag försöker att snabbt ”riva undan” lite av deras saker på morgonen. Men det hinns inte alltid med. När jag gick in i vårt sovrum nu låg ett gosedjur i min säng. Då bränner tårarna bakom ögonlocken. Det är så sorgligt. Det går inte över. Saknaden, längtan. Den är bestående. Det är dock annorlunda nu när jag är sambo, jag kommer inte hem till ett tomt, stort hus. Jag kommer hem till en mysig lägenhet med en kille som står och lagar mat. Och hans söner har bytesdag på fredagar, så än är det inte helt tomt och tyst.