Egentid med bara Alice

På torsdag kommer äntligen barnen tillbaka och jag har lyxen att få ha de hos mig i TVÅ helger. Tacksam för det. På söndag fyller Nicklas år och det ska såklart firas med pompa och ståt. Vi ska även gå på musikal på söndag. Vi ska se Robin Hood. Jag ser så mycket fram emot det. Jag pratade precis med Alice i telefon, eller via FaceTime och frågade om hon och jag skulle hitta på nåt, bara vi, på lördag. Hon blev så glad! Jag sa att hon fick välja vad vi skulle göra och hon vill att vi går ut i skogen och letar efter svamp. Så mysigt ju! Så efter frukost ska vi bege oss ut, bara hon och jag. Ofta är det jag och Philip så får tid tillsammans, eftersom Alice älskar att vara hos sin mormor. Men jag känner att jag och Alice verkligen behöver tid, bara vi två. 

Det är verkligen två helt olika liv. Mammavecka eller ensamvecka. Eller jag har ju Nicklas, men ni fattar. Det är som att en del av mig saknas när de inte är här.

Känslan när man kommer på att man glömt sin väska någonstans. Eller tappat bort mobilen. Jag har ständigt den känslan när de inte är här. Det är märkligt och jobbigt. När vi inte har barnen här har vi inga tider att förhålla oss till. Med barn är allt väldigt styrt av tid. Att man måste äta en viss tid. Barnen ska borsta tänder och nattas en viss tid. När det bara är jag och Nicklas passar vi nästan inga tider. På ett sätt är det skönt och på ett sätt känns som att livet bara passerar. Svårt att förklara, men ibland blir jag stressad av det. Att inte ha fasta hålltider.

Se de där små tårna. Älskade lilla Alice.

Nästa vecka ska jag ha tre dagar ledigt med barnen, det ser jag fram emot. Eller de ska vara lediga onsdag, torsdag och fredag. Sen är de hos mig även lördag och söndag. Så vi får fem hela dagar tillsammans. Det ser jag fram emot!