Inte meningen att göra er upprörda

God morgon! Jag har läst igenom era kommentarer, mail och dm på instagram. Några av er hade redan tänkt tanken, att jag kanske har någon diagnos. Andra är riktigt upprörda över att jag ens tänkt tanken att ”söka hjälp” för detta. Jag är ledsen om jag gjort er upprörda. Det var inte alls min mening med inlägget! Jag ser min blogg som en offentlig dagbok där jag skriver ner mina tankar och funderingar. Jag ser även min blogg/instagram/podd som en plattform där jag kan lyfta viktiga ämnen. Som psykisk ohälsa. Om hur man tar sig ur en kris. Hur man kan välja att se på saker och ting.

Min mening med mitt inlägg igår var inte att på något sätt förminska andra människors diagnoser. Eller att ta plats i vårdköer för de som verkligen behöver hjälp. När jag hamnade på psykakuten 2017 tänkte jag ”är jag en sån som hamnar på psykakuten? Det känns inte som jag”. Men där var jag. Och jag mådde så dåligt. Att jämföra människors mående och gradera i skala känns märkligt tycker jag. Jag hade mina aningar om att jag var deprimerad, men när jag fick det svart på vitt blev jag osäker… Är det verkligen mig detta handlar om? Man kanske har en bild av hur saker och ting ska kännas, men när man väl är där, känns det inte som man föreställt sig.

Ja, jag kanske bara är virrig. Ja, jag kanske bara är disträ. Någon skrev att jag bara ville ha uppmärksamhet, men det var inte det inlägget handlade om. En annan skrev att jag var stressad. Jag vet bara att jag kände ”JAHAAAA!” när jag läste alla tecken på ADHD eller ADD. Jag är verkligen ingen expert, jag är inte det minsta insatt i varken ADHD eller ADD. Det var därför jag frågade er om råd. Tack för alla svar! <3

  1. Jag har så svårt att förstå varför folk alltid tycker om att göra andras tankar och bekymmer till sina egna på något vis? Att de blir arga har ju med deras dåliga självkänsla att göra, att de mår dåligt eller har ett jävligt tråkigt liv helt enkelt att göra med. För är man säker på sig själv, diagnostiserad eller inte så ska man väl vara lite med tuff än så och kunna ta att någon undrar om de har ADHD eller inte. Vad har det med mig att göra liksom? Det här är det mest överdrivna, känsliga samhället jag någonsin varit med om och då har jag sett flera i mitt liv.. men här kan man inte skriva något utan att trampa någon stackare på tårna. Så jädrans känsligt alltihopa.

    Jag tycker det är jättebra att du kollar upp om du har ADHD eller inte. Lättare att acceptera och förstå sig själv då, veta hur man ska leva, göra och sånt. Även för de i ens omgivning.

    Lycka till

  2. Jenny skriver:

    Fint att många med vänlig och mild stämma vill hjälpa till och berätta tycker jag. BRA att du jobbar med att förstå dig själv bättre!
    Min son har ADHD och enligt intyget till skolan ”svår grad” som man säger, det är inget man bara svänger sig med eller kan ta till när livet känns tufft. Med det sagt tror jag inte heller det är det Angelica försöker göra. Hon bollar kanske lite impulsivt en tanke som hon har och ett helt gäng som har mer eller mindre djupare kunskap i ämnet blir arga. Det jag tycker är intressant här är att många verkar just bli störda av att Angelica ”kastar ur sig” detta utan att tänka på att det kan såra och uppröra.
    Som förälder till en underbar kille med en mer eller mindre obefintlig impulskontroll har jag vid oerhört många tillfällen fått irriterade blickar eller goda råd om hur jag skall säga till på skarpen till mitt ”ouppfostrade busfrö” som ”borde skärpa till sig” och inte säga eller göra sådär för det ”fattar väl vem som helst att man inte gör”… Nej, men det är just det att alla inte har det i sig att kunna göra den bedömningen innan. Fine, de vet inte att min son har ADHD och/eller ”tror” inte på diagnoser, de vet inte bättre. Min tanke är att alla med ADHD ändå inte fungerar på samma sätt, om Angelica bara har drag av ADHD eller en mildare variant får väl tiden utvisa. Intressant dock att det där med impulskontroll och att man inte kan filtrera vad man bör eller inte bör skriva ändå är signifikant för ADHD. Tolerans och vänlighet är bästa ingången oavsett, det mår alla bra av diagnos eller inte. 😉

    1. Me skriver:

      Såå fint och insiktsfullt skrivet!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..