Att acceptera sig själv och sin kropp

Jag visste inte att det här med att acceptera sig själv och sin kropp skulle bli lättare med åren. Men jag tycker verkligen att det blir lättare. Skönt det, för jag har gått i många år och varit väldigt missnöjd. Nu menar jag inte bara med kroppen, utan också hur jag är som person. Jag har alltid fått höra att jag är för mycket. Låter mycket, skrattar för högt, pratar för mycket. ÄR för mycket helt enkelt.

Jag har i flera omgångar försökt ändra på mig själv. Ändra på mitt skratt, vara en blyg person. Men det blir aldrig bra. Det är ju inte den jag är. Jag är yvig, jag låter mycket och jag skrattar högt. Jag vill inte längre ändra på mig själv. Med åren har jag insett att de som stör sig, inte behöver vara i min närhet. De får gärna välja bort mig om de stör sig på att jag gillar att stå i centrum.

IMG_4627
Träningskläder från Stronger. Jag gör ett samarbete med Stronger på instagram, spana in min senaste bild där för en rabattkod på 20%. 

Sen finns det såklart nivåer på hur mycket man man låter. Det gäller att respektera andra människor och deras önskemål. Jag och Jessica har en förmåga att trigga igång varandra vid middagar. Ibbe kan känna att vi ”går tillbaka i barndomen” och det gör vi. Vi kan ju säga vissa ord och sen kissa på oss av skratt, och ingen förstår någonting. Jag vet inte om det är en tvillinggrej? Jag har inget sånt band med någon annan människa.

IMG_0456

Min kropp. Den är som kroppar är mest. Ibland väger jag mindre, ibland väger jag mer. Ibland tränar jag mycket, ibland ligger jag på soffan och äter godis. Jag försöker hitta balans år 2020. Jag har satt upp ett träningsmål på 100 pass under året, nu har jag genomför 10, det är helt klart godkänt tycker jag. Jag känner mig nöjdare när inte byxorna skär in i magen, det är inget jag älskar. När jag blev sambo började det mesta i garderoben skära in. Vissa plagg har jag insett att jag aldrig mer kommer kunna ha, vissa vill jag verkligen kunna ha igen. Vi får helt enkelt se hur kroppen formas av min nya träning. Men summan av detta inlägg är, jag ÄR stolt över mig själv som person. Jag är stolt över min kropp.

  1. Underbart inlägg. Man ska älska sig själv, sin kropp men samtidigt inte behöva skämmas för att man vill gå ner i vikt, forma kroppen och känna sig bättre i kläderna. Jag tycker det börjar gå åt andra hållet, att man får skit om man vill gå ner i vikt, om man tränar för bland annat den anledningen liksom.. idioti. Alla gör som de själva vill. Du är jättefin som du är men jag förstår känslan med kläderna, jag är där själv nämligen.
    Kram och lycka till. Snygga kläder!!

  2. Den skriver:

    Jag och min syster är likadana (7 år i mellan). Min kille säger att vi med bara en blick har en telepatisk förmåga som ingen annan förstår 😂

  3. Maria skriver:

    Bra inlägg. När jag gifte mig i våras var jag och min man i vårt livs sämsta form. Min man som tränat handboll på elitnivå hade lagt av helt och jobbade dygnet runt och åt på nätterna. Jag som tränat 6 dagar i veckan och haft magrutor hade gått upp och var inte alls samma form som förut men vet du, vi brydde oss nada. Vi gifte oss för oss och för vår kärlek. Alla bilder från vår bröllopsresa ser vi absolut att vi inte ser ut som vi kanske vill men det spelade ingen roll. Nu är vi igång med träningar och allt igen och satat vad fort kroppen ändras och dras ihop. Jag är väldigt liten så att jag går upp 3 kilo märks ändå. Min man har gått upp 5 kilo och nu har vi gått ned 2 respektive 3 kilo. Jag älskar att träna och få känna mig stark och se resultat. Ditt inlägg gjorde mig bara glad just att som du skriver med åldern kommer acceptans. Jag ser ut som jag vill, jag är som jag är och passar det inte en del behöver de inte umgås med mig och jag gör det som får mig att må bra.

  4. Ida skriver:

    Du strålar som aldrig förr 🤩 och mkt kloka ord. Mina kompisar är tvillingar och de skrattar också ihop på ett sätt som ingen annan, alltid varit avis på dem 😊 Tycker din hund är lite lik dig (bara väl menat) folk är ju ofta lite lika sin husse eller matte och M och du delar en charm 😍 Varför valde du just den rasen och påverkar hon ditt psyke positivt mer än du trodde? Sen en fråga om alkohol, blir folk i din omgivning ”stötta” när du tackar nej? Kan du känna att du är tröttare och tråkigare när alla andra festar på? Vad tränar du för pass? Massor med frågor men du är en förebild. Kramar

    1. Men OJ! TACK för så himla fina ord, jag blev alldeles rörd. Du är inte ensam om att ha skrivit att jag och Monkey är lika, haha. Jag kan hålla med. 🙂 Hon ger mig sjukt mycket mer glädje än jag kunde föreställa mig. Sen hon kom har jag haft ångest en gång, det berodde på en hemsk sak som hände utan min kontroll. Men hon har lugnat ner mig och jag mår såååhååå mycket bättre av alla promenader med henne. Det är LIVET! Jag valde den här rasen för att jag hade hört att den är riktigt bra för barnfamiljer. Jag ville inte ha en hund med mycket jakt eller vall i sig. Jag ville ha en större hund, och det kommer Monkey bli.
      Angående alkohol vet de allra flesta att jag hade problem, så de respekterar mitt val. Inget tjat längre. Eller ibland ”ett glas kan du väl ta?”, men det kan jag inte. Vid nya sammanhang berättar jag ibland och ibland säger jag bara att jag föredrar alkoholfritt! 🙂 Kramar till dig!

  5. Bara så fint skrivet! Tack! 🥰

Lämna ett svar till Den Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..