Tomtar, julgran och ångest.

Nu har mamma hämtat ner lådan med julsaker. Det är dags att börja placera ut diverse tomtar och troll(mamma undrade just hur många tusen tomtar hon har egentligen, de tar aldrig slut liksom). Ikväll tar vi in granen och klär den. Det blir som vanligt ett blandat tema med gamla och nya kulor. Silver, guld, röda, blå. Änglahår på ljusen för det där sköna dämpade ljuset och trådglitter. Same procedure as last year och precis som det ska vara! Jag hade blivit grymt besviken om mamma fått för sig att nej i år kör vi bara med svarta och vita kulor, enbart guld eller annat tema. Granen här hemma ska vara som den alltid varit, med en spira i toppen(snyggare än stjärna tycker jag).

Just när det kommer till julen är jag väldigt traditionell. Jag gillar dofterna, pyntet och stämningen. Jag tycker om att komma hem till byn där jag växte upp. Att träffa gamla vänner man inte sett på länge. Hemvändare. Jag vet att många får ångest av det här och att gamla sura minnen kommer tillbaks. Det kan jag absolut förstå för även jag har ångestladdare minnen från skoltiden, speciellt låg och mellanstadiet. Vi är många som har det.  Det sköna i kråksången är dock att jag kommit över det. Kommit över de jobbiga känslorna och blivit vän med flera av de som inte var sådär snälla under uppväxttiden. Det är skönt att folk kan ändra sig. Från att ha varit osäkra dumma ungar som mådde bättre för en stund genom att trycka ner de svagare, till att ha växt upp och blivit vettiga människor. I de flesta fall.

Det är en av de sköna sakerna med att bli äldre, man omprioriterar. Väljer bort energitjuvar. Jag behöver inte hävda mig inför de som gjort livet surt för mig. De har sina små liv och jag har mitt. De är inte en del av mitt liv idag och jag känner att jag skiter totalt i vilket också. Tyck om mig eller låt bli. En del känner säkert att de inte har något val under just julen. Då ska man sitta där och spela med. Om jag känt det så hade jag inte gjort det. Jag vägrar. Men som tur är gillar jag julen och allt som hör till den. Jag spelar inte. Jag är kass på att spela med i sociala konstiga spel överhuvudtaget. Som det här med kärlek. Man ska göra si och bete sig så för att passa in som potentiell partner. Inte vara för på och inte vara för svårfångad. Inte avslöja för mycket eller för lite. Jag gör inte så, jag har ingen lust. Sen att jag som konsekvens av detta varit singel väldigt länge får väl vara så. En vacker dag ramlar jag väl in i någon som tycker likadant som jag själv. Tills dess får jag göra det bästa av situationen, försöka se glädjeämnena istället för att bara hitta det negativa. Som med julen.

Nu ska jag snöra på mig mina nya easytones från Reebok och se om jag kan gå ut och gå utan att slå ihjäl mig på grund av de rundade sulorna. Det är fördelen med en grön jul här i skåne, jag kan gå in mina nya gympaskor. Alltid något.

Ha en fin dag alla. kram /Louise

Vi ska faktiskt ut idag, min lilla sko(r) och jag. Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna. Wish me luck. Har en tendens att ramla omkull även med platta skor så hur det går med rundade vete f-n.

  1. Camilla skriver:

    Åh! Jag älskar också julen och ser alltid fram emot att få åka hem till päronen i ”Lapphelvetet”, det är alltid hemskt mysigt och vi är väldigt traditionsbunda och MÅSTE göra samma saker varje år.
    I år kan jag dessvärre inte åka upp (biljetten kostade 3500kr per person, jeez) och börjar redan deppa lite.
    Sitter i en opyntad lägenhet där det dessutom halva vardagsrumsgolvet och hela badrummet är utrivet pga fuktskada. Jippie! Nåja, får iaf tillbringa julen med min fina fina älskling (som aldrig sett tjusningen med julen).
    Hoppas du inte slagit dig gul och blå med dina fina skor nu bara. Kram.

    1. Camilla: men uh så trist att det ska vara lika dyrt som att åka på restresa att ta sig inom Sverige :( Jag känner verkligen med dig. jag hoppas att kärleken din kommer att uppväga det andra. Stor julekram!

  2. Ewa skriver:

    Här är granen klädd sen två veckor tillbaka, ja vet att det var tidigt men jag känner att jag måste dela upp julstressen lite så då fick det bli så (det finns en del stress kvar ändå, tro mig: ) Det blev en skapelse i vitt, vitt och vitt, okej tre pepparkakshjärtan som barnen gjort hänger också där och bryter av det vita. Dessutom ser jag att den lutar misstänkt mycket åt ett håll, så det blir nog att försöka räta upp den……

    Jag var en hemvändare förra helgen (då vi firade jul med mina föräldrar) ska till makens hemtrakter på den ”riktiga”julen, och jag slogs av att jag faktiskt kände att det var helt Ok att komma hem till byn igen, fast därifrån till att vilja flytta dit igen är det otroligt långt…….

    Ha en fortsatt skön julvecka

    1. Ewa: Ja om man delar upp det lite och inte har allt kvar att göra sista veckan så blir julen förhoppningsvis mer fröjdefull och mindre stressig :)
      Jag känner likadant, jag skulle inte vilja flytta tillbaks till Osby igen men det är skönt att komma hem. Umgås kravlöst med de jag gillar och känner inte att jag har något att bevisa. Det är mest bara skönt.
      Ha en fin vecka och god jul du också

  3. Här hemma ser granen olika ut från år till år, jag har ett enormt ”lager” med julgranspynt i de flesta färger du kan tänka dig och väljer pyntet efter de färger som passar bäst in i vardagsrummet. I år är granen pyntad med kulor i silver, mörkt turkost och lila. En väldigt lyckad kombo faktiskt. Men det är hemma hos mig som sagt var.

    I mitt föräldrahem är det däremot ett måste för mig att granen ser precis likadan ut varje år. Det är all världens färger på kulorna och pyntet och de flesta minns jag från min barndom. Viktigast av allt är den lilla tomteflickan som sitter hopkrupen med armarna om sina smala ben och den fjuniga lilla luggen som sticker fram. Henne letar jag alltid upp i granen för hon är det finaste som finns.

    Hemma hos mig vill jag att granen ska ”passa in” (löjligt men jag kan störa mig grymt på sånt som inte passar in här hemma men jag bryr mig tack i lov inte alls hur andra väljer att ha det) så eftersom jag har mörkt turkosa gardiner och många silvriga prylar i vardagsrummet fick det bli de färgerna i år. Nästa år kanske jag går all in på rött. Vem vet?

    Hoppas du får en fin jul i din gamla hemby. Jag tycker det är så fint att du tycker om att återvända. Jag bor kvar den stad jag föddes i och den är i mycket en liten trångsynt stad men jag tycker faktiskt väldigt mycket om den och det är trist att höra när gamla kompisar återvänder och bara suckar och stönar om hur tråååkigt det är här. Jag väljer att känna trygghet i att alla känner alla här istället för att se det som en nackdel.

    Ha det så bra!

    Kram

    Ann-Sofie

    1. Ann-Sofie: Din gran låter väldans tjusig. Och jag håller med, hemma hos en själv får det gärna vara mer ”modernt” men hos mamma och pappa (och mormor) ska det helst vara 100 på igenkänningsfaktorn. Jag märker direkt när de köper nya saker eller flyttar om något här. Hökblicken Louise. Inte så att de inte får göra om, givetvis inte. Men just julgranen och en del andra saker. just nu är jag inte helt överens med hur de satt sitt köksbord men det är ju de som bor här så jag försöker vara tyst (även om mamma läser bloggen, haha).

      Ja det där med orten där man växt upp innebär ju både himmel och helvete för många. Jag har många bra barndomsminnen där vi var stora gäng bland grannungarna som alltid umgicks och hade hur roligt som helst. Så även om det inte var så skoj i skojan och mobbing och så där, så hade jag i alla fall kompisarna i järngänget. Linda, Malin, Henrik, Daniel, Annika och Ulrika. Sen ibland gick vi all in och då var alla med…Daniel, MalinStefan, Magnus, Henrik, Lena, lars, Bäck-ungarna, Mirek, Min bror och ännu fler. Vi var måååånga ungar i mitt kvarter. Det skulle nog faktiskt kunna bli en ganska rolig bok av våra sommarlov :)
      Allt negativt som hänt har jag ingen lust att skriva om för vi är många som råkat ut för samma sak och säkert är det även många som vill komma tillbaks och säga, kolla på mig nu då! Losers! Lite som jag kände när det tog slut med exet. Ja nu ska jag min själgå ner i vikt, skaffa nya kläder och så ska han se mig och tänkte wooow, varför lämnade jag hemme. Oj vad jag eldade upp mig av de planerna då. Och jag behövde väl dem just då. Jag var 26 och då är man fortfarande inne på det här med hämnd, att man känner att man måste bevisa något. Det har jag dock kommit förbi tack och lov.13 år senare är det för mig själv jag vill bli smalare, snyggare och framgångsrik inom det jag gör. Inte fan för att visa gamla ex eller klasskompisar från järnåldern hur bra jag är nu.
      Speciellt som de förmodligen skiter lika mycket i det.För vi har alla blivit vuxna på de bra sätten.
      Oj, flummade ut långt där, skyller på trötthet ;)
      Må gott och kram! Louis

  4. Tess skriver:

    Änglahår rockar!!! Det är ett måste hos också så man får den där mysiga belysningen :-). Vad tycker du om skorna???

    1. Tess: ja när jag hade riktigt gran (då jag bodde stort) hade jag också änglahår på mina ljus. Det var ett måste!
      Skorna var inte så wobbliga som jag var rädd för. Ganska sköna till och med. Men jag fick lite tåkramp efter ett tag. Som att de somnade. Men det går över för så har jag fått förut av andra nya gympaskor.

Comments are closed.

LOADING..