Programledarkvinnan

Man tror att man kan värja sig. Gå emot pressen. Göra sin grej. Stå upp för sin grej. Sin kropp. Men det är oerhört svårt så fort man börjar jobba med tv. I alla fall om man har en mus.

Alltid har jag varit duktig på att säga till mig själv att jag inte föraktar min kropp på något sätt, att visst, jag har skavanker men inte så att jag inte lever relativt sorgefri över dem. Att jag inte är pinnsmal, att jag heller inte vill vara hon som är ”ännu en av dem”. Så länge jag har jobbat med radio, alla år i andra medieforum, så har det känts självklart. Men nu skaver någonting inom mig. Jag ska inte hymla med det. Jag vill berätta.

Tro nu inte att jag drabbats av ätstörningar, ta inte för givet att jag kommer att börja späka mig. För det ska jag inte. Jag står emot, men just nu blåser det hårt. Det är en enorm kraft. Jag undviker helkroppsspeglar de dagar jag är ledig, vissa dagar får jag enorm tjockpanik och börjar lipa helt labilt. För att sedan ruska om mig själv och säga ”vafan håller du på med?!”.

Programledarkvinnor är smala. De har inget ”fläbb”. I stort sett alla kändiskvinnor oavsett genre är ännu smalare i verkligheten än på bild. ”Kameran lägger på fem kilo”. Det är ingen myt. Jag får låna mycket kläder nuförtiden. Mycket är för litet. Och då är inte jag stor, någonstans. Men det får mig att tvivla. Det maler de dagar jag mår lite risigt överlag. Tv-kvinnor ska vara smala. Se ut som Marie Serneholt och Malin Olsson i ”Helt magiskt”. Eller Tilde, eller Kristin, eller någon av de andra. Ingen av dem ser uppenbart sjuk ut, inte så jag menar. Men de är supertighta. ”Fitta”. Inget som hänger och bullar över och gropar sig.

Man är inte så stark som man kan tro. Det är något man lär sig i livet, I guess. Man har skrivit självklara regler för sig själv men man är ganska dålig på att utvärdera dem. Bearbeta dem. Utveckla dem och lära sig leva efter dem helt och fullt.

Jag ljuger om jag säger att jag inte känt ”oj, fläbbo” några gånger när jag sett mig själv på tv. Jag ljuger om jag säger att jag inte tänkt att vissa klädmärken inte vill sponsra mig eftersom jag inte ser ut som Elin Kling i kroppen.

Man ska aldrig kommentera andras kroppar. Jag har förr varit duktig på att kalla kända kvinnor som är väldigt skinny för just detta. Med en oroande ton. Det är inte schysst, man vet aldrig vad som försiggår i deras huvud. Men man vet vad deras uppenbarelse gör med ens eget. Och de bilderna är sällan vackra. Den insikten om hur påverkningsbar man är, är sällan vacker.

Mitt förnuft vill alltid att jag ska vara sund, hyfsat vältränad, frisk och allt det där. Jag vill inte att andra, framförallt unga brudar ska se mig på tv nu och sen om tre månader och tänka just det jag tänkt så många gånger ”Gud vad hon har magrat”. Men pressen på oss offentliga kvinnor är enorm. Och alla vet hur ätstörningar oftast uppstår. Man vill kontrollera i ett kaos. Är resten av hjärnan kaos är matintaget i alla fall någonting man KAN kontrollera. Tack och lov är jag inte tjugoett och lika skör längre. Jag VET att jag inte kommer svälta mig. Men hjärnspökena försvinner inte för det.

Jag hatar det. Insikten om att jag varenda gång jag syns i rutan kommer att bli lite extra bedömd utifrån mitt yttre eftersom jag är kvinna. Jag hatar den.

Och rätt som det är så har någon sjuk tidning utnämnd en till ”hon med heta kurvor”, trots att man själv tycker någon med heta kurvor är typ Elsa Billgren. Och om jag anses kurvig, vad är då vackra Elsa? Fet?

Nähähörrni. Jag vill inte vara med om det. Helst vill jag inte att min kropp ska ta något som helst fokus från det jag säger och gör i rutan. Men jag vet att det är ofrånkomligt. Under första ”Kvällsöppet” svämmade Twitter över av både positiva och negativa kommentarer om mitt yttre medan mina manliga kollegor knappt fick en enda.

Jag hatar det. Och jag hatar att jag inte alltid känner mig stark nog att battla det.

Programledarkvinnan ska för övrigt pryda ett omslag till hälsobilaga, med löjligt tränad kropp (fast fortfarande kviiiinnlig då) och berätta om hur ”lite hon tränar och har det i generna, och ÄLSKAR god mat, mmmm”.

Inget emot mina kvinnliga kollegor, men jag dör hellre än gör just det där. Då skriver jag hellre här. Ocensurerat. Rått. Ärligt. För er, så vi kan prata om de här känslorna.

Jag tycker så mycket om dem, men Gud vad de ger mig ångest när det är skört…

Bild: Expressen

 

  1. Kevin skriver:

    Brukar försöka leva efter att ”så länge jag känner mig hälsosam”, men det fungerar nog inte riktigt så för kvinnor. Och sedan kan det ibland skilja sig, nöjd och hälsosam. Det är väl där det är svårt, när man själv inte riktigt har koll på vad det är som ”egentligen” gör så att man mår bra med sig själv och sin kropp.
    Jag anser å ena sidan att man ska ha en viss respekt för sitt utseende. Vårda sig själv och vara medveten om hur man ser ut. Men samtidigt så kommer jag aldrig kunna respektera någon bara på grund av deras utseende. DET, det viktiga, kommer alltid att vara förankrat i personlighet.
    Det är lite en balansgång, i alla fall känns det så för mig. Jag mår inte bra med mig själv rent fysiskt (alltså, min mage mår skit, jag orkar inte mycket, etc) när jag inte tar hand om mig, när jag inte tränar, när jag äter godis, stannar uppe för sent och så. Samtidigt mår jag inte bra psykiskt om jag inte ibland får smälla i mig en fet portion av min otroligt goda hemlagade lasagne och däcka i paltkoma, få unna mig att faktiskt inte behöva se ut som Brad Pitt i Fight Club. För vem kommer bry sig om det när jag öppnar munnen?
    Och ja, när man till sist ligger där bredvid någon i sängen så bryr man sig inte om det lilla hullet som den fina människan har. Eller?
    Inte för att jag är sådan heller, men hur hade det påverkat samhället om fler programledare, specifikt kvinnor, hade lite ”fläbb”?

  2. elin skriver:

    du är snygg och cool som du är. fattar grejen dock.
    är inte offentlig men jag skulle nog inte helt våga vara det heller. är så lätt att tappa syfte och hålla ihop sig i alla dessa vardagliga miljöer med dess uttalade eller dolda budskap.
    håll kvar vid tanken om att du är värd och där du är i livet och önskad just för att du är just du.
    att fokusen hamnar på utseendet är bara ett annat maktredskap som används för att återhålla, trycka ner och objektifiera oss kvinnor.
    starka kvinnor med åsikter och hjärna som låter sig höras och synas provocerar många. särskild om andra inte kan sätta fingret på en, dela in en i fack och kategoriseras. och där kommer det låga slaget under bältet. påpekandet om att man är kvinna och ens utseende.
    klart man vill känna sig trygg och snygg i sig själv. men när du känner så är det bäst att påminna dig om att du bara har dig själv att jämföra dig med och att du är snäll och försöker upprätthålla balansen för ett välmående. psykiskt som fysiskt.
    du är vare sig du vill det eller inte en förebild för många tjejer med din ickemagerhet.(med det menar jag inte att du är tjock alls, är awsome att se en ”normal” kvinna i tvn som verkar någorlunda trygg i sig.
    världen börjar bli helt uppfuckad vad gäller utseendehets.
    och det är därför jag gillar dig. för du sticker ut, vågar va egen och säga din mening.
    vare sig jag håller med dig i allt så måste vi kvinnor särskilt peppa varandra och vägra låta oss objektifieras. det suger att man ska värderas från ens yttre.
    men kom ihåg att inte låta dig luras med i detta maktspel för långt. du är i tv för att få din röst hörd och göra andras röster hörda. stort ansvar. men du kan bara vara dig själv och du duger precis som du är.
    jag skulle bli besviken om du hamnade på för stora villospår.
    puss och kram och ”you go girl!” du är bra.

  3. Ida skriver:

    Du är fantastisk och så modig! Och så jävla snygg!

  4. Annie skriver:

    Oupps lite flummigt skrivet men poängen var= du är så jävla bra!

  5. Annie skriver:

    Håller med, det var nog det ärligaste blogginlägget jag någonsin har läst. Bland alla bloggar. Och jag läser många bloggar. Du är så fantastisk precis som du är och jag kan tänka mig att det är så förbannat svårt att orka med alla dessa jävla kommentarer om utseende. Men jag tycker iaf att du verkar vara en vrålsnygg, klok, härlig, UNDERBAR humor människa. Jag hejar på dej!

Comments are closed.

LOADING..