Jo, Blondinbellas utvik hjälper mig

Isabella ”Blondinbella” Löwengrip har kastat kläderna i senaste numret av sin tidning ”Egoboost”. Syftet är enligt henne själv att ” visa på mångfalden av kvinnokroppen”.

Och Isabella, som till skillnad från många andra kända kvinnor, inte har en nästan pojkigt smal och ”petit” kropp, har ju tidigare fått enorma reaktioner när hon valt att visa upp den med stolthet. Ni minns nog hennes bikinibild som i stort sett delade Sverige i två läger – de som älskade det och de som ansåg att en person med ”så mycket hull” (citat från kommentarsfält) inte ska visa upp det på det viset.

Personligen applåderar jag detta tilltag. Tidningen Veckorevyn gjorde ju en liknande grej när redaktionen näckade i ett nummer för att visa på just mångfald av den annars så monotona bilden av kvinnokroppen, och samtidigt poängtera att de gillar sina kroppar som de faktiskt ser ut. Men då kom kritiken omgående.

Bland annat från en av mina favoritskribenter Isabelle Ståhl som menade att dessa utvik, citat ”Är en form av populariserad kvasifeminism som kändes tröttsam redan när den hade sin peak på 90-talet. Snälla, kan det inte bli okej att titta BORT från kroppen en stund?”

Och på ett sätt kan jag förstå hennes kritik. Men samtidigt känner jag ju att detta hjälper. Det hjälper mig och många jag stött på att faktiskt SE och därmed inse att kvinnokroppen är okej, oavsett ideal, hur den än ser ut. Även om detta borde vara en självklarhet. Men hjärntvätten börjar så tidigt. Och givetvis är även jag, trots vuxen, offentlig (och enligt många därmed framgångsrik) och relativt trygg i mig själv annars, påverkad. Tjocknojan kommer regelbundet.

Jag ser inte ut som Kenza, eller offentlig kvinna i min ålder (mellan 25-30) som uppger att hon käkar ”vad hon vill” men ändå drar storlek 34. Jag får träna hårt och kämpa med nyttig mat för att ha den sunda kropp jag faktiskt vill ha. Som jag mår bäst i. Och givetvis kan detta ibland slå över i just tjocknoja. Alla bilder är ju så retuscherade, och jag vet det… Men givetvis påverkas jag. Jag som de flesta andra matas dagligen med hundratals intryck via främst media och reklam där det gång på gång prånglas ut att en snygg, lycklig och ”riktig” kvinna ska se ut som en pre-tonårig pojke, fast med fasta tuttar.

Då är det väldigt befriande att se att en av landets mest framgångsrika kvinnor ser ut lite mer som jag, ”som kvinnor gör mest” (jag är givetvis fullt medveten om att det finns kvinnor som kan äta i stort sett vad de vill men ändå dra storlek 34, men när vi pratar kvinnor som lämnat tonåren så är dessa ganska ovanliga) och gladeligen visar upp det med stolthet. Jag skulle kunna nämna otaliga kvinnor jag känner som upprepade gånger uttalat att de skäms över sina kroppar, när deras kroppar är fullt friska och därmed långt ifrån överviktiga. Detta är inget annat än en produkt av de sjuka kroppsideal som främst vi kvinnor matas med från barnsben. Och att Isabella Löwengrip får skit när hon stolt visar sig i bikini beror givetvis på att en icke-pinnsmal kvinna idag f ö r v ä n t a s skämmas och vilja skyla sig. När någon inte agerar efter denna norm blir en stor grupp provocerad och förvirrad. De är också en del av denna hjärntvätt jag pratar om.

Många feminister menar att vi ska sluta prata om kvinnokroppen, inte kommentera den överhuvudtaget. Gärna för mig, i en utopi. Men verkligheten är en annan. Vi lever i ett oerhört kroppsfixerat samhälle och det enda jag är övertygad om hjälper är därför att, som en motpol till all smalhysteri, faktiskt visa upp andra ideal. Normalisera det sunda som inte innebär revben som sticker ut eller uppenbara ätstörningar. Visa på mångfald och samtidigt ta makten över att kunna avsexualisera just kvinnokroppen. Varför ska en naken man rentav vara roligt och härligt medan en naken kvinna alltid ska ses som anspelande på sex, sexualitet och objektifiering? Det är jag trött på. Och där kan man förändra. Bara man vill.

Och jag vill. Jag vill se bilder på nakna eller lättklädda kvinnor i alla färger och former. För det får mig att känna mig betydligt mer sund och självsäker.

Det behöver inte vara svårare än så. Problematiseringar – jättebra när de behövs. I det här fallet anser jag inte att de behövs. I det här fallet anser jag att det finns ett genomgott syfte som faktiskt hjälper och stärker mer än det skadar och stigmatiserar.

  1. Tove skriver:

    Har du sett kroppsbild.se? Gå in där så får du se riktiga människors kroppar, väldigt befriande.

  2. Candy skriver:

    @ Pernilla: Varför är det fel att ”peka ut” Kenza? Hon är ju väldigt smal, drar troligen inte mer än 36 i alla fall, och har mig veterligen sagt att hon kan äta vad hon vill. Att det kommer sig naturligt för henne. Jag ser inte att texten motsäger detta, snarare att den påpekar att alla inte har det så utan att vissa får kämpa mer än andra.

  3. Candy skriver:

    Jättebra skrivet! Jag håller visserligen inte med dig i exakt allt, t.ex. tycker jag att den kropp Bella visar upp ändå är ett slags ideal, fast inte inom media eller mode utan bland oss ”vanliga” människor. Där kvinnor ska ha hull, fast på ”rätt” ställen (jag har hört detta till döddagar, och de här människorna använder gärna kvinnor som BB som ett strålande exempel, andra exempel är Kim Kardashian & Jennifer Lopez).

    Vad hade hänt om Bella vägt 20 kilo mer och fettet suttit på magen istället för boobsen & rumpan? Hade kampanjen tagits emot lika väl då, i de kretsar där den tas emot väl menar jag? Eller hade det då ännu mer handlat om att fetma faktiskt också är ett dåligt ideal? Hade en del snackat om hur äckiigt det är att se dessa bilder?

    Med detta menar jag dock inte att det BB gör är dåligt. Jag tycker precis som du att det är bra! I en utopi skulle det inte finnas något behov av att visa upp kvinnokroppen, i alla fall inte ett större behov än av att visa upp manskroppen. Detta är dock just en utopi, och så länge som samhället ser ut som det gör håller jag med dig om att det enda vi kan göra är att visa upp flera typer av kvinnokroppar. Nakna som påklädda. (Vi kan även visa fler nakna män för att jämna ut det hela lite, det är inte alls konstigt att vi fokuserar på människors kroppar med tanke på de varelser vi är, men det är bajsigt att det är så extremt vad gäller kvinnor.)

    Däremot är det intressant att fundera över när det anses okej att gå emot medias & modebranschens ideal, och när det inte anses okej att göra det. Som jag upplever det: mer ok när kurvorna sitter på ”rätt ställen”, än när de inte gör det. Skulle jag visat mig naken för tre år sedan, när jag var otränad och hade mer fett på magen än på rumpan, kan jag t.ex. tänka mig att reaktionerna blivit starkare än nu när Bella gör det. Kvinnor får liksom inte ha magfett, och om de har något ska det vara så där ”gulligt”. Typ: pyttelite put som veckar sig när de sätter sig ner, men inte ser fläbbigt ut alls när de står upp. Kvinnor ska ha hull- men bara på rätt ställen. Så jag hoppas att fler kvinnor än bara Bella vågar kasta kläderna! Gärna riktigt stora också, för så ser ju kvinnor också ut.

  4. ÄNTLIGEN en klok och sund synpunkt i denna skruvade debatt. Ska bli intressant att höra vad som sägs ikväll!

Comments are closed.

LOADING..