Shejk Ivansson.

 

Fler än jag som börjar bli en smula ”stissiga” över att det snart kommer att vara avklädda badklädstider? Varför är det samma ångest varje år och varför tar man aldrig tag i det när man kan och har tid på sig – och framförallt, varför har jag så sjukt dålig karaktär?!
Jag älskar mat. Mat och kärlek är livets mening. Och om jag inte får äta – så skåpäter jag!

Jag är duktig och äter bra och nyttigt hela dagen. Så slår klockan 20:00 och då är jag där. I vårt skafferi. Och trycker i mig. Allt. Som finns. Nu hade jag ingått pakt med bästa vännen om att vi inte kan se ut så här till sommaren. Det funkar finfint med kläder på – men om jag inte ska skrämma slag på morgonbadarna utanför vårt hus så var det dags nu. Jag klarade 2 dagar varav en var med kräksjuka. Vad gör jag då, om jag fortsätter att fuska och mörka fram till midsommar?

Då vill jag massproducera jag denna fantastiska kaftan som jag snodde med mig från väninnans garderob sist vi reste. Om jag ska vara svampig och otränad ska jag åtminstone vara det på ett fabulöst sätt! Då kan jag dessutom svassa runt på altan och se graciös och tjusig ut. Sätta ett par höga klackar till och svassa vidare till tillställning, så där St. Tropézaktigt cool, som om jag liksom inte brydde mig alls, utan kom direkt från playan…
Och best of all – jag kan fortsätta frossa på Cambonzolan, pepparchipsen och det kalla krispiga innan middagen.

 

 

LOADING..