ANNONS

Alex Schulman har gjort mig oerhort besviken

/

Kara vanner,
Jag trodde alltid att Alex Schulman beundrade mig och att han hade höga tankar om mig men nu visar det sig att han ar en riktig skitstovel. Han har tryckt pa min mest omma knapp och for det ska han fa fan rent ut sagt. Det verkar som om han har tänkt ut ett satt att verkligen fa igång mig och han känner mig tillräckligt val for att inse att kritisera mig om min mamma tar hårdast.
Vad han inte verkar första och den dar Sigge också ar att jag tackar Gud for varje dag som mamma lever och finns har ibland oss och jag kan inte nog dokumentera det. Manga ganger tanker jag
– Oh, jag skulle ha filmat det, Oh, varför spelade jag inte in det? Stunderna av lycka kommer ju aldrig tillbaka och jag ångrar att jag inte filmade och fotograferade min pappa mer an vad jag gjorde.

Mamma, pappa och jag var en mycket hart sammansvetsad familj och jag ar sa tacksam over att ha fatt sa mycket karlek i mitt liv. Att vara i centrum for mina föräldrar kändes tryggt och vi behöver alla kanna oss älskade och trygga i livet.

Jag skildrar inte ett ”dodsforlopp” som Schulman kritiserar mig for och jag visar inte allt. Det finns mycket i min vardag som jag inte vill delge till en publik, privata ögonblick och stunder som helt inte kan visas. Däremot sa ska ni veta att nar mamma har varit som mest sjuk sa har jag kannt ett oerhört stod i er, mina fans och vänner for all uppmuntran och alla boner vi far ta emot.
Som sagt, jag skildrar inte ett ”dodforlopp”, mamma har inte tre eller sex månader eller ett ar kvar att leva. Bara Gud vet nar han tar hem henne, nar det ett dags, det kan bli inatt eller det kan bli efter att hon har fyllt hundra ar… Mamma har ingen diagnos pa att hon kommer att do snart sa att saga att jag ”skildrar ett dodsforlopp” ar helt fel, jag skildrar LIVET, det bräckliga men oerhört vackra livet som ar ålderdomen.

Ska mamma gommas undan for att hon ar gammal och lider av demens? Ska man skammas over en älskad som har blivit sjuk och inte vaga visa henne i vare sig tv, video eller pa fotografier? Detta ar ju ett sjukare och ett mer i grunden felaktigt och uselt påstående. ”Världshistoriens första bevakning av ett dodsforlopp”, sager Schulman i sin podcast. Det ar det mörkaste mörka osv fortsätter Schulman. Jag skildrar ju LJUSET, det underbara hoppet som finns da livet kan hanga pa en trad och da man tar vara pa varje ögonblick. Jag lever i ljuset med min mamma, dotter och mina djur och Jesus star beskyddande och lakande mitt ibland oss och han har öppnat dörren for ett paradis pa jorden dar vi lever varje dag har vid havet i Pacific Palisades.

Jag kommer inte att slappa den ärekränkning och de påhopp jag har fatt av dessa två individer som har mage att kritisera mig som pa egen bekostnad tar hand om min mamma i Amerika med allt ansvar det innebar. I februari har jag gjort detta i NIO hela ar!
Tror ni att hon hade levt sa lange om hon ensam och övergiven fatt tillbringa sina sista ar pa demensboendet i Vingaker, om jag hade lämnat kvar henne dar? Inte en chans, dar laste man in henne som ett boskap och hon hade inte överlevt ens sex månader i den förfärliga miljon. Nej, dessa två karaktärer, Alex Schulman och Sigge (har han ett efternamn?) ska fa angra att de någonsin hoppade pa mig och min mamma. Deras påståenden ar inte yttrandefrihet, det finns gränser for hur man uttrycker sig aven i ett ”fritt” land som Sverige. Jag tycker nästan synd om dem nar jag ar färdig med dem… Dessa två karaktärer skiljer sig sa mycket i bade sjal och hjärta från den tron, det hopp och den karleken som bor i vart hus.

Varmaste hälsningar,
Gunilla

5
30

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00