ANNONS

Det ar konstigt att man alltid maste kampa med nabbar och klor

Karaste vanner,

Jag vill borja med att tacka er for allt stod jag far från er gällande mamma. Ni ar helt underbara och den respons jag har fatt pa Instagram (thegunilla) ar helt otrolig.

Jag har manga historier att berätta från mammas senaste sjukhusvistelse men jag ska försöka fatta mig kort. Mamma var mycket sjuk, kunde inte saga något alls, nar hon kom in pa lasarettet med en svar urinvägsinfektion som bara, i mammas fall, en medicin kunde bota  – Vancomycin som bara sjukhuset kunde ge genom IV. Pa akuten var mamma mycket sjuk med ostabila varden (heart rate 140 etc) Nar hon val fick ett rum vid ett tiden pa natten skulle jag inte fa följa med henne pga av risken for Covid 19.

Bilden nedan ar pa mamma och mig från min student fest hemma hos moster Sonja i Norrköping 1976.

gunilla_gunilla-R2-E072

    • Du kan saga dina goodbyes har, sa sjukskoterskan som med de orden fick mig in i det tillstånd som jag, utan att skryta, totalt bemästrar – att med en utvecklad verbal formaga fa dessa människor att andra sig. Jag hade blivit lovad att följa med och de skulle da banne mig hålla det loftet… Jag lyckades och fick följa med… De närmaste dagarna var det svart for caregivers att fa tilltrade. Man insisterade att bara en person kunde vara dar pga Covid 19 risken. Men ingen kan ju arbeta i 24 timmar sa det fick ge sig igen efter mycket kamp.
    • Bilden ar ett dyrt minne från min barndom med mig, mamma, silverpudeln Lottie och hankatten Malin..
    • gunilla_gunilla-R1-E007
    • Jag blev tillåten att komma upp till rummet en gang till och da vara mamma forfarande ganska stum och kunde inte saga mycket. Pa torsdagen ringde läkaren och sa att mamma skulle bli utskriven med home health – WHAT! Jag skulle ALDRIG ha gatt med pa att ta ut mamma ur sjukhuset aven om jag skulle tvingas betala själv… Den kvällen var inte rolig eftersom jag forvagrades att komma in pa den nya avdelningen hon flyttats till med en ”charge nurse” från helvetet.
    • Om ni har sett klassikern ”One flew over the cuckoo’s nest” sa vet ni vilken typ av sköterska det var.  Min caregiver som skulle avlösa kvinnan som gick hem klockan 21.00 skulle inte fa komma upp till mamma. Efter mycket kamp med överordnade sa fick mamma den hjälp som jag personligen betalar for,  medan helvetets sköterskans ord ringde i mina oron.
    • – Det spelar ingen roll hur manga lakare som skrivit i sina journaler om att patienten behöver sin dotter och sina vardgivare – JAG ar den som bestämmer pa den har avdelningen. Den ar min avdelning och JAG sager NEJ! Avrätta denna person omedelbart!
    •  Bilden nedan visar mamma och Maria Montazami da fruarna for första gången träffade mig ar 2011.
    • 325025_221405747923349_100001617758452_631280_1209219352_o
    • Det verkligen underbart nar mamma började prata igen och svarade pa tal som tidigare. Medicinen hade verkat och mammas blodvärden hade varit normala i flera dagar! Njurarna var också i gott skick vilket gladde mig mycket eftersom mamma hade haft njurproblem tidigare och opererats tva ganger.
    • IMG_9682
    • Bilden ovan ar julen 2010 i Hogsjo. Detta var sista julen mamma spenderade hemma i Hogsjo. Hon var mycket sjuk och lades in pa korttidsboendet i Vingaker efter nyaret. Pa hennes födelsedag (85) tog jag ut henne ur demensboendet pa Humlegarden i Vingaker efter att jag fatt veta av en barmhärtig sjuksköterska att hon flyttats dit mot min vetskap.
    • Forsta dagen hemma var mycket lycklig, mamma satt uppe och kunde le och prata. Detta var anda till den Home health sköterskan som skulle ge mamma Vancomycin kom och sa totalt misslyckades med att satta in IV nalen som kommit ut ut ådran. Det var vid sjutiden och hon blev stucken minst 15 – 16 ganger. Jag höll pa att bli galen och ville inte se detta åbäke en gang till. Jag hatar denna typ att inkompetens och hon hade inte ratt att sticka mamma sa manga ganger. En ny skoterska kom efter att min fina caregiver flyttat tillbaka mamma till sangen med hjälp av var hoyer lift. Samma sak – hon var inte kapabel att satt in nalen och stack mamma manga ganger innan jag bad henne, efter flera timmar, att lagga av att tortera stackars mamma och att omedelbart avlägsna sig från vart hus. Alla jag ringde pa Home health gapade om att mamma skulle fa aka tillbaka till akuten. Pest och pina, det måste finnas en sjuksköterska som man kan hyra for pengar i hela LA.
    • Men problemet var ju att mamma verkligen behövde medicinen och att avsluta den for tidigt kunde vara mycket ödestigert. Nu började en kamp att fa tag i en annan sköterska, jag bad och bonade alla jag kände till och med läkaren som jag ar granne med som tyvärr inte var hemma. Till slut klockan 12,00 pa lördagen kom David, en sjuksköterska från min tidigare hospice och mot en generös betalning fick han in nalen sa mamma kunde fa sin medicin 17 timmar försent.
    • Bilden nedan ar från julen 2010, som sagt den sista for mamma i Hogsjo, Erika var atta ar.
    • IMG_9697
      GunPers-R3-038-17A

Bilden ovan ar från sommaren 2010 pa Joans cafe i Vingaker innan mamma genomgick sin svaltperiod (tappade 30 kilo pa två månader) orsakad av Mordtjansten pa senhösten.

For att gora en lang historia kortare sa far mamma, om allt gar bra sin sista IV av Vencomycin imorgon bitti klockan 8.00 och da ar jag for alltid färdig med Home Health. De ljög for mig och sa att läkaren från sjukhuset som skrivit ut medicinen hade gjort en ny order, att mamma inte skulle fa sista dosen. Efter stor ansträngning fick jag tag pa läkaren som sa att detta inte stämde, han hade inte andrat pa något. Tvi vale for Home Health – Capital Home och har jag tid och ork kommer jag att satta dit dom och fa dem att angra att de misshandlat mamma pa ett sa obarmhärtigt satt.

gunilla_gunilla-R1-E024

Bilden ovan forestaller mig pa min 10-arsdag, Nyårsafton 1968 hemma i Hogsjo.

Karaste vanner, jag vill avsluta med goda och uppbyggliga tankar och saga till er att ge aldrig upp, vad ni an kampar med. Tragen vinner och det finns alltid ljus pa andra sidan tunneln. Och det största av allt – Gud lyssnar till vara boner.

Varmaste hälsningar till er alla,

Gunilla

4
32

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00