ANNONS

Mamma var annu en gang mycket nara doden del 2

Karaste vanner.

IMG_5615

IMG_5636

IMG_5568_Facetune_30-05-2020-22-43-08

Hoppas att ni alla mammor hade en underbar Mors Dag i sondags. Vi, har i USA har ju som bekant var Mors Dag den 10 maj och det var kort efter det som mamma blev ordentligt sjuk, sa sjuk att vi trodde vi skulle mista henne. Det ar klart att nar man ar 94 ar sa kan allt handa mycket snabbt och jag lever efter mitt motto i livet – Lev varje dag som om det vore din sista dag. Men liv aven varje dag med vetskapen om att livet varar for evigt! Las gärna artikeln i Aftonbladet – lank har nedan!

AfterlightImage

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/MRKlEo/gunilla-persson-om-att-ta-hand-om-mamma-varit-valdigt-sjuk

Det ar alltid litet farligt att ha sin föräldrar pa hospice, vi har verkligen inte samma mal. Hospice vill underlatta ett dodsforlopp och jag vill att hon ska överleva allt som gar att botas. Det enda som jag ar tveksam om ar CPR, vad det nu heter pa svenska – att försöka starta ett hjärta som har stannat. Jag tror att Gud har tagit hem dig om hjärtat stannar vid hog alder.

AfterlightImage

Att man inte vill spendera mycket pengar i hospice ar också vanligt. Ju längre en manniska lever desto mer pengar forlorar hospice. Anda var jag tacksam att hon fick dropp och att man gav henne antibiotika sprutor och att jag har en syrgasmaskin vid behov. Mammas lungor ar starka Gudskelov sa syrgas har aldrig behövts.

Daremot sa ar vi ju radda att fa in Covid 19 från personalen som kommer hit, sjuksköterskor och vårdgivare och nar mamma hostar sa tror vi direkt att hon har det. En manlig sjukskötare försäkrade mig att om hon hade Covid 19 sa skulle det inte rada något tvivel om det. Hon skulle snabbt bli ”grönsak” och skulle vara mycket sjuk med lungor som inte var klara. Sjukskotaren trostade mig och menade att hostan var bra. Det ar bevis att hon har kraft att sta emot och hosta om någon saliv hamnade i luftstrupen.

AfterlightImage

Jag minns en av de sista nätterna da mamma skulle fa en antibiotika spruta och sköterskan inte ville ge den därför att man ville avsluta vaket da mamma blivit bättre. Man ville lagga om tiden sa hon kunde fa sprutor pa dagen da schemalagda en timmes sjuksköterske besök var planerade istället. Men det var ju inte bra, man måste ju ta antibiotikan pa samma tid for att fa största effekt sa jag fick insistera sa hart jag kunde utan att tappa humöret och det funkade sa jag fick en vaknatt till.

Mamma har tack gode Gud overlevt ännu en gang och vi ber att  hon far leva genom denna Covid 19 sa att hon kan,  nar Gud val tar hem henne, fa en värdig och fin begravning…  Som det ar nu vagar vi inte aka till Sverige av skal som jag inte vill namna har.

IMG_5618

Erika vill sa garna atervanda till Hogsjo som har blivit ett favoritstalle for henne, men vi ska nog hitta en annan underbar plats att resa till runt hennes 18-ars dag i augusti. Kanske blir det Hawaii som inte har drabbats sa hart av Corona. Jag kan inte fatta att jag aldrig varit pa Hawaii trots att vi bor sa nara och att det ar ett vanligt resmål for LA bor. Men vi har alltid akt till antingen Mexiko, New York och Europa istället. Men Hawaii har aldrig gjort någon jag känner besviken sa det ar mycket möjligt att kosan styr dit i mitten av augusti.

Jag hoppas att ni har en lugn och fin vecka och jag hoppas av hela mitt hjarta att ni haller er friska och krya.

De varmaste hälsningar,

Gunilla

0
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Mamma var annu en gang mycket nara doden – del 1

Kara vanner,

AfterlightImage

Det har varit en tuff vecka med mamma nara döden. Hon hade en svar urinvägsinfektion som orsakade hennes ”vital signs” att sjunka katastrofalt 80/40 i blodtryck och en ”heart rate” pa 130. Idag fick vi de goda nyheterna att blodtesterna visar att antibiotika sprutorna hade verkat och att hon ar fri från infektion. Hallelujah! Nu tackar jag Gud igen som har räddat mamma igen såsom sa manga ganger förr.

Men Gud vet vad man far kampa. Pa tisdagmorgonen vaknade mamma och verkade ma bra, en sköterska från hospice kom och bytte pa henne och klädde om henne men direkt efter att hon lämnat började mamma kräkas. Jag ropade pa Erika som blev hysterisk for det lat verkligen som om mamma skulle do. Hon har en stor kvävningsrisk och matas med en sond. Jag ringde till sköterskan som genast kom tillbaka. Blodtrycket var fortfarande bra, men mamma madde mycket illa och fortsatte att kräkas.

Nu tror jag att jag fick fel direktiv från hospice som sa att jag inte skulle ge henne ens vatten genom tuben pa grund av illamåendet. Da begärde jag antikrakningsmedel och pa eftermiddagen var blodtrycket katastrofalt lagt och mamma svarade inte pa tal. I det ögonblicket skulle hon ha fatt vatten dropp isatt och jag fick insistera (och ni vet hur jag insisterar!). En manlig sköterska kom som jag trodde var min van och sa att nar man har en sond behöver man inte ha vattendropp och han var sa fientligt inställd till droppet sa han stack mamma slarvigt i handleden två ganger och misslyckades bada gångerna. I det har laget måste jag tanka pa att hålla mig lugn därför jag kan inte förlora hospice. Med det radande Covid 19 hotet sa far INGEN besöka eller följa med till sjukhuset sa det ar inte längre ett alternativ for mig. Något det alltid har varit och som jag alltid har utnyttjat till forman till mammas överlevnad…

IMG_5139

Jag antar att det ar likandant hemma i Sverige att man definitivt inte far folja med till sjukhuset nu i dessa svara tider. Sa det galler att hålla sig val med hospice personalen. Nu fick jag VAK och en sköterska lyckades fa i dropp i ”fettet” vad det nu heter,  pa två stallen men det ar ju inte lika bra som i ådrorna. Men bättre an inget tänkte vi. Blodtrycket var fortfarande alldeles for lagt och pulsen for hog. Följande eftermiddag kom en sköterska som lyckades fa in droppet i ådran pa underarmen men sköterskan band inte om armen sa det var ett problem for snart minskade inte vätskan i droppet och jag sag vatten droppar pa mammas hand. Droppet hade akt ut ur ådran. Nu fick vi satta i mera fettnalar istället som det enda alternativet. Blodtrycket var fortfarande ostabilt och pulsen hog och jag sov i genomsnitt kanske tre timmar per dygn. Följande eftermiddag kom en angel från Ryssland.

– Det har ar inget, sa han. Varför tror man att det ar svart att satta i dropp har? Har sett mycket värre, sa den pensionerade ryssen pa en mycket bred accent. Mycket riktigt han lyckades fa in droppet utan någon förhinder eller någon smarta. Han lindade aven om handen sa att droppnalen inte skulle aka ut igen.

AfterlightImage

Nu, dag tre efter två antibiotika sprutor ser jag en forandring, mammas ansikte far farg och hennes ogon far liv. Men jag har ett problem och det ar att den manliga vardaren från hospice som vill ge mamma morfin pga av att hennes andning inte ar normal.

Att satta ett rott skynke framfor en tjur far samma reaktion som att namna morfin till mig nar det galler mamma. Morfin fungerar som aktiv dodshjalp och ar befogat nar patienten har svar smarta i en dödlig sjukdom (som min älskade far som dog i ryggmargscancer). I mammas fall skulle det vara mord for att spara pengar. Mamma hade inget fel pa andningen, det var mycket överdrivet…

Jag ar i en svar situation med mamma nu därför jag kan inte lata henne aka till sjukhuset utan mig sa for mig galler det att hålla mig otroligt val med hospice personalen. Har kan man fa allt till skillnad från Sverige – syrgas, medicin, dropp allt utom operation, det galler bara att FA DEM att gora det. Jag måste helt enkelt lagga band pa mina känslor och agera med utstuderad intelligens och list.

Vad gjorde jag med morfinfiluren som jag helst hade velat trycka till med en käftsmäll? Jag var sot som socker och spenderade mycket tid med honom och pratade om saker som angick honom inte mig. Jag försökte helt enkelt bli kompis med honom och det funkade. Men inte utan att saga att morfin ar förbjudet i vart hem och att (inte vid samma tillfälle) samtidigt gora klart for honom att hemmet var riggat med kameror.

Om ni vill veta slutet av historien far ni vanta till del två därför att mamma behover mig nu. Slutligen vill jag saga att jag önskar att jag kunde träffa manga av er som kommenterar sa snällt pa min Instagram. Tack alla fina människor.

Varmaste hälsningar,

Gunilla

IMG_5122

7
13

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Katastrof efter katastrof pa vag till fortet

0V8A9753
IMG_4548_Facetune_09-05-2020-18-24-25

0V8A9763

Kara vanner,

Det har forkortade kapitlet ar amnat till min självbiografi ”The Gunilla”.

Jag kan inte minnas en resa som blev mer komplicerad och med sa manga hinder som nar Erika och jag skulle aka till Frankrike i början av juni manad 2019. Detta var fjärde gången som vi reste från LA till fransmannens vackra land for att medverka pa Fångarna pa fortet. Erika har varit med och tävlat två ganger och jag nu hela fyra ganger. Man brukar saga tredje gången gillt men for mig blev det fjärde gången gillt därför det var första gången som mitt lag vann pa Fort Boyard. Pa ett satt var det ett mirakel att vi for huvud taget kom fram i tid efter alla strapatser vi fick ga igenom.

Erika och jag anlände till LA flygplatsen i ganska god tid for ovanlighetens skull. Jag hade som vanligt haft enorm separationsångest for att jag var tvungen att lämna lilla mamma. Men vi hade en bra caregiver sa jag var ju tvungen att slita mig från mamma. Det ar alltid det svåraste jag har nar jag ska resa någonstans. Man far nästan panikångest av tanken pa att det ar sista gången jag ser henne. Men sa ber vi en bon tillsammans och da gar det over.

-Er dotters pass har gatt ut, snaste den snorkiga kvinnan vid incheckningsdisken pa Norwegian Airlines till Paris.

-Det har det inte, svarade jag. Det gar ut om några månader.

-Just det, svarade hon. Det far inte ga ut inom en 90 dagars period, det ar reglerna.

Efter mycket dividerande fick vi ge oss. Det var tydligen inte meningen att jag skulle tavla den har gången i Frankrike, men jag hade ju skrivit kontrakt och tagit emot fina flygbiljetter. Nu fick jag köpa nya biljetter med – Tahitian Air – utav alla flygbolag darfor deras flyg passade tidsmässigt, men vi kunde ju inte resa utan ett giltigt amerikanskt pass for Erika. Linn, for Jarowsky produktion som väntade pa hotellet i Frankrike var mycket orolig och vi talade fram och tillbaka pa telefonen.

Jag var tvungen att lösa det pa något satt, eftersom jag dessutom kände mig skyldig till att inte ha varit mer uppmärksam gällande Erikas pass, men da fick jag en ide’ – var kara van prästen, Hasse,  känner ju den svenska konsuln nere i San Diego. De kan ge Erika svenska resehandlingar! Vilken tur! Inom kort hade vi sålunda bestämt att Erika skulle fa ett temporärt svenskt pass i San Diego tidigt följande morgon da konsuln själv erbjöd sig att öppna kontoret mycket tidigt for var skull och assistera oss.

Sa det vara bara att pressa sig upp i ottan följande morgon och satta sig med allt Frankrike och Sverigebagaget i bilen och kora ned till San Diego i lite högre fart an vad som ar tillåtet. Vara semesterdagar i Paris hade ju nu brunnit inne sa nu gällde det bara att gora det basta av situationen och försöka ta sig i tid till nästa plan som gick vid 14.00 tiden pa eftermiddagen.

Konsuln fick fram papper pa Erika som vi skrev under och i ilfart satte vi oss i bilen for att kora till LAX flygplatsen da telefonen ringde.

-Ni maste komma tillbaka, jag skrev ar 2018 pa intyget! Konsuln var upprörd.

-Oh, nej, vi vande direkt tillbaka och det var ju tur att misstaget upptäcktes sa snabbt annars hade det ju varit kort ännu en gang pa flygplatsen.

Nu brann det i alla fall i knutarna och jag fick kora mycket fortare an vad som var tillåtet och sa var det ju problemet med bilen. Vad gör vi med bilen val framme pa LAX? Vi kunde ju inte parkera den någonstans och vi hade ju verkligen inte tid att kora hem den.

-Vi ringer Sandra,  men Erika trodde inte de skulle slappa allt de hade pa gang och komma och hämta bilen, men det gjorde Sandras man Dakota. Som en räddare i noden motte han upp oss vid Tahitian Air och tog blixtsnabbt bilen efter att ha ställt vara vaskor pa en barares bagagevagn. Sedan med andan i halsen sprang vi till incheckningsdisken bara for att till var stora förfäran fa meddelat.

-Vi har bara en plats kvar pa planet till Paris sa den, säkert medvetet arroganta kvinnan bakom disken till Air Tahiti.

-Men det ar omöjligt, jag har två fullpris biljetter i business klass och jag kan inte skilja mig från min dotter som ar minderårig.

Men det fanns absolut inget som hjälpte att overtala denna Air Tahiti manniska eller hennes chefer att satta oss bada pa planet som vi hade full rättighet till. Vi var inte sa försenade, det fanns tid att checka bagaget sa det var inte problemet. De hade helt enkelt gjort ett fel och överbokat planet.

-Jag dor, klagade jag till Linn som var pa spant standby och undrade hur allt hade gatt. Nu var det inte långt kvar tills jag skulle tavla pa fortet. Erika skulle inte vara med den har gången och det var säkert skönt for henne for den har stressen kunde ta kal pa vem som helst.

-Vi kan ordna en biljett at er dotter imorgon, snorkfia pa Tahitian var igang igen

-Hon ar minderårig vrålade jag och låtsades att vi inte bodde i LA. -Skulle du lämna ditt barn ensam i LA.

Alla alternativ de erbjöd oss vad gällde var flygresa kom fram försent till Frankrike alla utom ett genom San Francisco men det innebar en väntetid i fem timmar dar.

Jag pratade med älskade Patricia, casting direktor for Jarowsky och min nara van och hon peppade mig och sa att jag klarar det har varpa vi satte oss pa flyget till San Francisco som sedan skulle ta oss vidare till Bordeaux som lag narmare La Rochelle an Paris. Vi skulle komma fram mycket sent till kvällen till hotellet och om allt gick vägen kunde jag pa min höjd fa fyra timmars somn innan jag skulle tavla. En trevlig tjej från produktionen kom och hämtade oss pa Bordeaux flygplatsen och med stor aptit at vi middag pa en bra fransk restaurang.

Vad som räddade mig att jag kunde stalla mig upp följande  morgon, efter att kanske ha fatt tre timmars somn, var att jag hade fatt sova lite pa planet trots att vi nedgraderas från business klass till economy premium… Vilken resa! Men det var bara att skaka av sig obehagligheterna och slanga sig pa bussen och sedan pa båten till fortet och resten vet ni ju redan eftersom allt förevigats pa film och tack vare Farao Groth och Thomas Wassberg kunde vi fora vart lag till seger.

AfterlightImage
0V8A9722
0V8A9751
IMG_4591_Facetune_09-05-2020-23-43-37
0V8A9783
IMG_6356_Facetune_11-06-2019-13-13-51
IMG_4599 4
IMG_4600 4
Sista bilden ar från restaurangen i Bourdeaux

2
14

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00