Moral in absurdum?

Har 2000 år efter alla andra börjat lyssna på En varg söker sin podd (alla andra började ungefär då Jesus levde).

@attväljavrede hade tipsat om ett avsnitt från 14 december som jag lyssnade på. Otrooooooligt intressant! Handlade om hur kvinnor i offentligheten inte bara får utöva det yrke de har utan också måste vara 100% korrekta och duktiga. För att sammanfatta extremt kort.

Man kräver av kvinnor inte bara att de ska utöva sitt yrke utan också att de ska brinna för allt och alla och agera förebilder hela tiden. Vilket kommer att leda till att de försvinner. För ingen pallar den pressen.

Ju mer jag tänker på det desto sjukare känns det.

Nu ska jag ta ett liiiitet och ganska obetydligt exempel med MIG som utgångspunkt. Pga mitt favvoämne = jag själv.

Jag har en del följare på instagram och pysslar oftast med sk igenkänningshumor. Ibland lyfter jag även andra frågor. Ibland gör jag samarbeten. Jag är fullt medveten om att alla inte kan älska allt jag gör, det är inte ett rimligt krav på ”följare”. MEN! Jag har alltså haft följare som efter ett samarbete som de inte gillar väljer att sluta följa och informera om det på ett mkt tydligt sätt, folk som blir besvikna, folk som tappar all respekt för mig. På grund av ETT samarbete. Jag förstår det faktiskt inte. Jag försöker sätta mig in i situationen, vilken typ av inlägg från någon jag gillar skulle få mig att vända så kvickt? Kanske om personen kom ut som nazist…

Hur mycket kräver vi av våra medmänniskor och hur kränkta ska vi få lov att bli?

Liv berättar i podden hur en person i Danmark läst hennes bok (översatt till danska) och stött på ett ord som var stötande och kastat ifrån sig boken och inte kunnat läsa vidare. (Det stötande ordet kom av en olycklig översättning).

Ett ord.

Vad får vi för samhälle om vi skriker alla till ett och samma led? Om vi bestämmer hur folk får arbeta, skämta, reflektera och framför allt hur de inte får arbeta, skämta, reflektera…

Ett felsteg, ett ord som inte är 100% korrekt och du är ute! Bye bye. Antingen är du inte välkommen tillbaka eller så orkar du inte ta dig tillbaka. Orkar inte hamna mitt i en skitstorm igen. Med all information om hur värdelös du är. Eller hur dåliga val du gör, eller hur besviken du gjort folk.

Och självklart är det mestadels kvinnor som dessa krav ställs på.

Så snart kommer de backa ut. Antingen kämpa sig helt korrekta utåt och gå sönder inombords. Eller tona ut.

Så fint det blev med all moral då då. Då kan vi fortsätta lyssna på alla män som får lov att synas utan att avkrävas perfektion – han är ju så bra på det han gör, låt honom hållas!

Kul. Jättekul.

  1. Det här inlägget träffar helt rätt, jag arbetar på en väldigt krävande arbetsplats och känner igen mig så väl.

    Antingen lämna eller fadea ut.

  2. Så sant! Och jag tycker det är både ett feministiskt problem (med att kvinnor alltid döms efter en annan snävare måttstock) men också en del av ett större demokratiproblem. Vi håller på att få ett polariserat samhälle där väldigt olika grupper existerar parallellt med helt olika världsåskådning (ex SD, alt right och liknande som bara växer sig starkare) och ändå väljer många med i övrigt bra värderingar att lägga sin energi och fokus på minsta ”felsteg” hos de som i övrigt har samma värderingar som dem?? Lyft blicken liksom! Förstår mig inte på människor som har så låg tolerans, jag menar det finns riktiga nazister och andra med en helt sjuk världsbild och värderingar, och vi alla har väl någon antifeminist eller rasist i vår omgivning som vi kunde lägga krutet på istället. Om målet nu är att förbättra samhället…

    1. Kan det vara en del av problemet? En känsla av hopplöshet inför allt dåligt, som gör att man ”attackerar” de på damma sida, där det finns en chans att någon lyssnar och tar till sig? 🤔

      1. Hanna och Agnes. Så bra poänger! Och Hanna antagligen är det också en del i varför just kvinnor utsätts mer, för att de är mer öppna för kritik och oftare backar (är min upplevelse).
        Att be om ursäkt är ju aldrig tillräckligt heller. Den kommer för sent, är formulerad fel eller inte trovärdig.
        I podden pratar de om hur Lena Dunham tagit åt sig av kritik och försökt göra nåt åt det hela. Men se det gick icke. Det var fel sätt.
        Valet blir liksom att antingen stå ut i ösregn av kritik eller köra en manlig teflonkappa och ”inte bry sig”. Önskar att de som kritiserar oftare kunde backa, nöja sig med att ha sagt sitt, eller tänkt sitt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Påsken sabbade min skärmtid

Det här är jag nu resten av veckan:

Varför då undrar ni?

Jo för efter en vecka i fjällen fick jag detta meddelande på telen:

38%!! Inte bra.

Tänkte att nu är vi ju hemma igen och telen kan åter få sin välförtjänta uppmärksamhet.

Nej men vad händer då? Jo sol, trädgård, storstäd i form av rensa ut vintern…

Inspo.

Ja och så skulle jag rengöra grillen för den ska ju igång och vad hände då:

Nämen bara en fingertopp fattigare. Vågade inte ens kolla på det, jag som älskar sår och blåmärken.

Ja ja. Det blev inte grill till lunchen kan man säga.

Men till kvällen!

Alltså VÅREN! Så ljuvligt! Men ack så dåligt för min skärmtid. Igår fick jag scrolla till 00.30 för att känna mig lite mer i fas.

Jag ska klara det!!!

    1. Heej! Alltså det fanns bara plötsligt en inställning på telen (efter nån uppdatering) där jag kan ställa in skärmtid. Jag har valt att nästan alla appar ska stänga ner mellan 22 och 07. Men Mattias har nog inte ens ställt in tid och han får rapporter ändå.
      Jag tycker det är rätt bra! Kanske inte supernoga med de här rapporterna då jag jobbar, läser och lyssnar på böcker via telen (vet inte vad den räknar in). Men just det där att stänga ner appar är oväntat bra. Blir som en påminnelse – ”gå o lägg dig!!” Istället för ”oj råkade skrolla 1,5 timme …”
      :)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tips vid långa resor – gör en karta!

Vi var ju på skidresa på påsklovet. Det är en lång resa dit, 7 timmar om man skulle åka utan paus. Ännu längre blir den ju om man efter tio minuter (sekunder?) börjar känna att nu är vi väl ändå framme snart? Som mina barn ofta känner …

Jag har ett barn som lider av kombinationen lätt åksjuka – kräkfobi. Inte en win-win direkt. Problemet är alltså inte egentligen alltid själva resan utan rädslan för vad den skulle innebära. Det gör att det kan kännas jobbigt före resan och sitta i länge efter. Jag fick tips att ”dela upp” resan tydligt för barnet, visa på en karta och liksom peka ut var vi skulle stanna och pausa.

Givetvis hade jag lite glömt det tipset och kom på det 10 minuter innan vi skulle resa hem (ditresan var uppdelad på 2 dagar och inte lika kämpig). Så snabbt som sjutton grabbade jag tag i närmaste papper och penna och ritade en karta. Man kan verkligen se att jag jobbar som illustratör (nu kommer bildbeställningarna rasa in!!):

IMG_3563

Alltså säga vad man vill om dessa megasnygga bilder, men det var så sjukt bra med denna ”karta”!! Tips tips tips!!

När barnen efter 20 minuter frågade om det var långt kvar så kunde jag säga att vi var mellan A och B (jag gjorde en bokstav för varje timme första biten och på mitten andra delen). Efter ett tag kom frågan igen och då var vi mellan B och C = snart stopp för glass! Och så vidare. Sedan hade vi långstopp på lekland (det som ser ut som ett industriområde på kartan).

Barnen kunde bocka av och fylla på med små bilder längs vägen (vilket de gjorde en liten stund i alla fall).

Det var även bra för föräldrarna att ha en sådan här karta då en person lätt kan bli väldigt sugen på att bara komma hem och inte alls pepp på stopp. Då fick den andra föräldern poängtera vikten av stoppen och peka på kartan.

När vi kom hem sa mitt åksjuka och kräkfobiska barn: den här resan kändes mycket snabbare än när vi åkte upp (5 timmarsresan). Och inte en enda tanke på illamående! HURRA!!!

Måste slänga in ytterligare ett tips, eftersom jag lider av kronisk tips-diarré (seriöst, jag gör det). Snacks på resan. Vi har liksom alltid haft kakor, bullar och choklad och så vidare. Vilket höjer stämningen rejält men inte alltid går hand i hand med risk för åksjuka. Tips nummer två är detta:

IMG_2148

Snacksgurka, snackspaprika och minimorötter.

Sedan hade vi också kex, salta pinnar och kexchoklad. Men detta åts upp först. Man bör ju kunna ha lite koll när barnen äter i bil, ifall de skulle sätta i halsen. Men nu när de här lite större och man kan se dem och prata med dem så funkar det här så bra!

  1. Älskar kartan! Så roligt det där att du kan med att rita dit varenda pommes i happy mealen medan en annan skulle ritat dit nån cirkel och kallat det hamburgare.

    När vi bilade ner till Tyskland körde vi med en solglasögonfodral med hake som hängdes upp i bagagegallret och flyttades några centimeter varje gång ett barn frågade hur långt vi hade kvar. Inte alls lika tydligt men funkade ändå förvånansvärt bra.

  2. I vår familj har vi istället kombinationen åksjukt barn och mamma med kräkfobi 😩 Undrar om en karta kan hjälpa mamman utstå resandet?

    1. Haha ja jag kan säga att man inte var superpepp på så många stopp, men att det VERKLIGEN var en bra grej för barnen (främst hon som blir åksjuk). Funkar det att dra på med färre stopp är ju det att föredra!

  3. Tips på plåster över naveln, för åksjuka barn (och vuxna)
    Sjukt bra tips på kartan, det ska jag försöka komma ihåg!

    1. Ohh, varför plåster över naveln mot åksjuka?
      /Blir väldigt lätt åksjuk mamma och barn med samma åkomma 🙈

      Kartan ska jag också försöka komma ihåg i sommar 😃

      1. Det här är förklaringen på plåster över naveln som jag fått: Det sitter nån nerv för balanssinnet innanför/i naveln och plåstret täcker den vilket ger hjälp mot åksjuka.
        Har kompisar som testade på sin åksjuka sjuåring, ett barn som knappt kan sätta sig i bilen och skjutsas till skolan utan att bli grön. De satte på plåster, åkte buss i 40 minuter, vidare med tåg till Gbg (ca 20 mil) och hade en heldag på Liseberg. Sen hem på samma sätt. Ingen åksjuka! Annars brukar första spyan komma på bussen efter 5-10 minuter..
        Så, värt att testa!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..