Minne i guldram

Ibland händer saker som är ljuvliga och de brukar jag alltid föreställa mig som minnen i guldram.

I veckan började mina barn på dans. Märta går redan på fotboll och Maja har sagt bestämt nej till fotboll alla 10 ggr jag frågat. ”Jag vill gå på dans”.

Så då fick det bli så. Det var en pytteliten grupp på prova-på-tillfället och föräldrar fick vänta i foajén. Men under uppvärmningen fick vi sitta med.

Jag kan typ börja gråta när jag tänker på hur Maja såg ut då. Hon log från ena örat till andra, var lite nervös och fnissig, superkoncentrerad och alldeles lycklig. På kvällen när jag skulle sova såg jag bilden av lyckliga Maja och hela bröstkorgen fylldes av kärlek. Ni vet sådär så man nästa får lite svårt att andas för att man älskar så mycket.

Ett typiskt minne i guldram.

Nu ska jag åka och hämta hem samma barn som är lite för snorig för att hänga hos dagmamma. Hon får vara tecknarassistent istället.

  1. Läser du Underbaraclaras blogg? Hon läser åtminstone din, för hon har följt dina inredningstips. Om du inte sett hennes rundvisningsfilm måste du göra det – hon har verkligen fått till myzet: hur man bygger stilleben, möblerar så att man måste stanna upp och njuta istället för att springa igenom livet, blandningen av material. Och de döda växterna inte minst!

    1. Hahahah kollade nu! Hon måste VERKLIGEN inspirerats av min stil?! Vilken grej att lilla jag lyckats påverka en stiltalang! Men inte så konstigt när jag har en tendens att utse kommande trender.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

6 samtal med någon som har PMS

Någon hade hittat och länkat till det här två år gamla inlägget. Jag hade glömt bort det. Men kände när jag läste det igen att det påminde mig om en tid… en nutid. Och en dåtid och en enveckavarjemånadtid.

Här kommer ett utdrag av dialoger hämtade från en vardag nära dig. Väldigt nära mig …

1. Jag misstänker en väderkonspiration-samtalet (med mig själv)

Jag, en vanlig dag: – Å nej, nu regnar det. Och jag som glömt regnjacka…

Jag, en PMS-dag: – Jaha!! Ja men det är väl självklart så att det ska REGNA NU, när jag ska hämta barn, och har glömt regnjackan hemma!! SÅKLART!!! Alltid, ALLTID är det såhär!! ”Hämt-väder”. Fan!! (cyklar såklart i en stor, stänkande vattenpöl, inte medvetet)

2. Jag anar ugglor i mossen-samtalet

Mattias: – Kan du sätta på lite musik?

Jag, en vanlig dag: – Okej!

Jag, en PMS-dag: – VARFÖR har du lyssnat på en lista som heter ”BREAK UP SONGS”?!???!!!

3. Jag känner mig anklagad-samtalet

Mattias: – Alltså, jag slänger Märtas de här byxorna nu, de är ju håliga!

Jag, en vanlig dag: – Oj, ja gör det.

Jag en PMS-dag: – Varför är det MITT fel?! Det är ju inte direkt så att JAG har haft hål i dem! Och du, DU har ju inte rensat deras garderob EN ENDA GÅNG!!!!!

4. Jag känner mig kritiserad-samtalet

Mattias: – Alltså Louise, kan du inte bara ställa in dina skor i garderoben istället?

Jag en vanlig dag: – Suck! Ja ja, jag ska … snart …

Jag en PMS-dag: – JAHA! Jag har liksom haft LITE annat för mig, typ tagit hand om barnen i flera timmar och LAGAT MAT och FIXAT!!! JAG KAN INTE GÖRA AAAALLT!!!!! STÄLL IN SKORNA SJÄLV DÅ OM DE STÖR SÅ MYCKET!!! (springer ut i hallen och kastar in skorna i garderoben)

5. Jag känner mig dissad-samtalet

Jag: – Jag tänkte vi kunde äta fisksoppa ikväll?

Mattias: – Hmm … nja jag är inte så sugen på det.

Jag en vanlig dag: – Okej, vad vill du äta?

Jag en PMS-dag: – Nähe!!? Ja, men kom på NÅGONTING SJÄLV då!!!!

6. Jag hör minsann tonen i rösten-samtalet

Mattias: – God natt!

Jag en vanlig dag: – God natt!

Jag en PMS-dag: – Det här känns inte bra alltså. Vi har glidit ifrån varandra, vi pratar aldrig och nu säger du ”god natt” bara sådär. Vad ÄR det?!!! VAD HAR JAG GJORT?!

– Men alltså, jag är bara trött. Det är inget!

– Okej… JAG VEEEET ÄNDÅ ATT DET ÄR NÅGOT!!!!!! (hulkgråter)

***

Sammanfattning: att leva med mig är ett äventyr – fyrverkerier kan uppstå nääär som helst.

Barajagsomarglad

  1. Som så många andra skriver, hög igenkänning. Kan ärligt talat säga att jag tog beslutet att börja äta antidepressiva (igen) mer eller mindre för att jag hade sådana humörsvängningar som mest gick ut över barnen/mannen. Kändes inte okej. Men nu är det iaf lite bättre.

  2. Alltså jag dör!! Igenkänningsfaktorn är pinsamt hög.. För varje dag!! 😂😂😂 skulle kunna tro att jag har pms varje dag 😂😂😂🙈🙈

  3. Hahahahaha jag dööör😂😂😂. Detta är exakt jag. O värsta e om min stackars man säger -har du mens?…då jävlar vill jag typ smälla till honom..FAST han har rätt…så blir de så fel.
    E detta ingens fel, bådas fel, mitt, hans..Jag tror egentligen bara att inget e fel…bara livet lixom.

  4. Hahaha alltså oj oj oj. Och jag har ändå ”bara” pms i två dagar ca. Jag och min sambo bestämde oss iallafall för att dra ner på socker, dagen efter fick jag pms.
    Jag -men jag kan ju omöjligt sluta äta socker när jag har pms fattar du väl… *tuggatugga*. Jag känner mig tjockast och fulast i hela världen när jag har pms!
    Mannen- men neeej du är ju inte tjockast i hela världen… Jag såg en kille på Ica igår som var tjockare!

    Tack för de uppmuntrande orden 🤣

    1. Obs att han aldrig skulle fatshamea mig i vanliga fall och jag är inte särskilt tjock egentligen så han borde rimligtvis sett någon som var större än mig på två dagar 😂

  5. Haha, det där behöver inte vara en PMS dag för att stämma in på mig. Speciellt nummer 4, att känna sig kritiserad stämmer väldigt bra, konstigt nog bara när det kommer från min partner. Kan bli oerhört provocerad när han påpekar något jag inte gjort, när som du skriver, man har varit hemma med två barn hela dagen och underhållit dem. Plus lagat mat. Då är det minerad mark att komma med idéer, tips och råd på vad jag bör göra.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Den finaste gåva du kan ge ditt barn – amning

Alltså. Jag fick via en grupp på FB nys om denna artikel. Där har man var det ammas mest i landet och Gotland VINNER.

För det ÄR en tävling i duktighet, det här med amning. Det vet ni va? Amning – bra, inte amning – DÅLIGT. Jättedåligt!

Det konstateras också att amning ju är ”den finaste gåvan vi kan ge våra barn”. Amning = bättre än trygghet, bättre än kärlek, värme, tid, energi, sällskap, kramar, pussar och föda. Det är just amningen som är det finaste.
Det kan vara bra att veta om man nu flaskmatar. Att det är inte det finaste man kan göra för sitt barn. Man är lite dålig. För någon som har fått barn och inte vill eller kan amma har nämligen aldrig fått information om att bröstmjölk och amning ska vara bra. Det är det ju ALDRIG någon som berättar!

En viktig sak som tas upp i artikeln dock är att man på Gotland ”har lite längre vårdtid på våra BB-mammor än i övriga landet”. DET borde man prata om. Och det borde såklart vara lika okej att stanna kvar på grund av att man har ont, har genomgått en förlossning och känner sig lite mörbultad, att man vill komma igång med matningen oavsett det är flaska, bröst eller båda delar. Att få stanna kvar längre om man vill för att man behöver.
Jag kan inte tänka mig något värre än i att i det sköra ”jag har just fött och blivit ansvarig för en människas liv jag kommer säkert att misslyckas totalt HJÄLP”-tillståndet ska behöva hetsas till något man kanske inte vill.

Vill man amma ska man få stöd, vill man inte ska man få stöd. Och man ska inte behöva höra att man berövar sitt barn den finaste gåvan man kan ge sitt barn. Amning är amning. Det räcker väl bra så?

  1. Upplever även att det absolut finaste (och bästa ) är att föda vaginalt! Fine! Men nu testade jag det med 1:an och det blev akut snitt så de 3 efterföljande syskonen fick bli planerade snitt. Och shit vilken otjänst jag gjorde dem som inte fick börja sina liv med att kääääämpa lite. Nu kommer de bli soffpotatisar utan något driv. Förmodligen inte flytta hemifrån förrän vid 35 år (om ens då?) 😂😂😂

  2. Problemet som jag ser det är att de mammor som faktiskt vill amma får så dålig hjälp med det. Fel information och dåliga råd, i synnerhet på Bvc. Så går man hem och tar knäcken på sig själv med fel amningsteknik t.ex. Bvc kan inte stötta i det vilket din illustration visar. Amning är inte ”går det så går det”, det behövs kompetent hjälp med tekniken och forskningsbaserade råd för att få ordning på en amning som inte funkar som den ska. Om vi mammor kunde få det så skulle många fler kunna amma så mycket som de själva vill.

  3. Jag har nästan känt tvärtom för att jag ammade. Folk tyckte att jag skulle börja med flaska för att vara mer fri tidigare och att amningen var förlegat. Jag ammade min son i 1,5 år och fick extremt mycket kommentarer att jag skulle sluta på direkten och inte hålla på längre. Dock var det bara på natten sista 3-4 månaderna men ändå. Så jag har tyvärr känt tvärtom att det varit hets att jag ska flaskmata istället. Att folk ska hålla på att lägga sig i över huvudtaget tycker jag är tråkigt. Jag har tagit ett beslut och jag står för det så sluta att försöka vända och ändra på mitt beslut. Jag vet vad som är bäst för mig och mitt barn.
    Så när jag fått cred av sjukvården för att jag ammat så länge har jag blivit glad och känt att jag gjorde rätt för mig och mitt barn. Men att dömma någon som valt att flaskmata är ju helt befängt. Funkar det inte så funkar det inte! Mamman ska inte behöva ha ångest och må dåligt för att hon väljer att byta till flaska om amningen inte fungerat.
    Samma som med att inget av mina två barn haft napp för att vi valt att inte använda napp.. MY GOD vad folk blir förolämpade och stötta för att vi inte använder napp. Man ser riktigt hur de vill stoppa en napp i munnen på min lilla tös. ”Var är nappen?!?” Hahaha.
    Mind your own business vad det än gäller!
    Heja er som står på er!

    1. Ja, samma här! Ammade alla mina barn länge (4 barn) och det kändes som att alla väntade på ”men nu har du väl ammat klart ändå?” Jag ångrar inte amningstiden. Första gången (bebis nr 1) hade jag en superbra barnmorska på BB som hjälpte bebis och mig. Hade jag inte fått det kanske stress och annat sabbat amningen även för mina barn som kom sen. Hon avdramatiserade amningen och det tog ju ett tag att hitta rytmen nen sen var det bra. Tycker alla ska få göra som de vill 🙄

  4. Skrattar gott, väldigt mitt i prick!
    Relaterat BVC-fenomen (som förmodligen är helt korrekt i sak men väldigt skrattretande) är ju sen hur bröstmjölk tydligen ska användas till exakt allt?!
    -Han är lite röd här? -Smörj med bröstmjölk! .- Han verkar ha lite ögoninflammation? -Bröstmjölk!!!. Han har fått små utsla… -BRÖSTMJÖÖLK!!!

  5. Å där satte någon huvudet på spiken i min uppfattning.
    Varför har inte alla i Sverige samma förutsättningar för att få stöd i amning och/ eller bara att bli föräldrar?

    Många jag träffarhar fått minimalt med stöd på bb. Framför allt har familjer idag inte fått kunskapen i hur en amning helt biologiskt och fysiologiskt fungerar.
    Den generation som föder barn 2018 är en påläst grupp. Dom är inte informations tagare utan aktivt sökande. Samlat ihop information från olika håll och kommer många gånger till mig som bm eller BVC för att få informationen granskad, diskuterad och satt i sin egen livssituation.

    Att amningsmottagningar försvinner och att MVC, som redan har en etablerat kontakt mef kvinna får mindre tid gör att det inte finns någon att plocka upp samlad info o ingen att bolla med efter man blivit hemskickad från BB. Ofta med kopp eller flaska för barnet har gått ned för mycket i vikt. Jag har då en ammande framför mig som upplever känslan av att inte duga, inte räcka till då hon inte har tillräckligt med mjölk då det är många gånger vården som har pajat allt från början o brist på information.

    Jag säger heja Gotland för att ni kan ge ett sådant fantastiskt stöd till era kvinnor och låt oss lära av dom och ta efter så att valet att amma eller ej faktiskt finns.
    Att beslutet inte är på grund av missad information, uteblivet stöd och känslan av misslyckande hos nya föräldrar..

  6. Fast amning (och flaskmatning) är ju nästan alla sakerna som du räknade upp. Sen håller jag med om att artikeln är provocerande när enda skillnaden är att bebisen har ett bröst eller flaska i munnen.

    Okej om en lever i ett utvecklingsland med dålig tillgång till vatten och dyrt att köpa ersättning, men i sverige borde bvc kanske fokusera mer på vad som är bäst för föräldrarna? Fördel med amning (om det fungerar) att det är smidigt: maten är färdig och med överallt. Fördel med ersättning att fler personer kan mata bebisen (och kanske mer jämställt föräldraskap?)

    1. Jo absolut kan det vara en del av matande, stämmer absolut! Men jag tänker att det andra också står för sig själv? Men främst som du säger, att det inte är skillnad med än bröst/flaska.
      Och jag tycker det är farligt att uttrycka sig så som hon gör – att det är det finaste man kan ge. Eller jag tycker det är onödigt! Det kunde ha lyfts fram på så många andra sätt!
      Och håller med om det du säger, både ang utvecklingsland och fördelar med båda alternativ.

  7. Har också varit där med amningen. Funkade inte alls med första barnet trots att vi försökte allt. Kände enorm press på BB och vid återbesök där. Fanns liksom inget alternativ trots att barnet rasade i vikt och bara sov pga ingen energi. Plus att vi båda föräldrar var helt förstörda av stress och sömnbrist. BVC var dock ett jättebra stöd! Med andra barnet bestämde vi innan att bara ge det några veckor (går det så går det) och absolut inte vänta med flaska om det inte började hyfsat bra. Fick helt annat bemötande på BB denna gång. Tror att det dels berodde på mer öppet sinne hos personalen men också på att vi direkt var väldigt tydliga med hur vi ville ha det. Kände ingen press alls att börja amma (däremot fick jag kommentarer om amning när jag och sonen var inlagda på sjukhus när han var två månader). Förstår verkligen inte heller den här galna amningshetsen. När jag försökte amma första barnet var jag med i en Fb-grupp för tips och råd om amning (från experter), men när folk som fått medicin pga sjukdom frågade hur de skulle göra för att göra tillfälligt uppehåll med amningen (pga farlig medicin för barnet) fick rådet ”måste du verkligen ta medicinen?” så gick jag ur.

  8. Ja, amning är verkligen det fiiinaste du kan ge ditt barn *ironi*. I alla fall om du inte, som jag, ammar _alldeles för länge_!! Jag tandemammar niomånaders OCH tvååetthalvtåringen, ofta samtidigt, och att en som har tänder, pratar i tioordsmeningar och inte bara kan öppna amningsbhn själv, utan även fixar att mäta upp perfekt mängd kaffepulver på morgonen, att en sån liten person fortfarande får modersmjölk är suspekt, lite äckligt och svårtolererbart. I alla fall här i Spanien där vi bor och barnmorskorna pratar om den magiska ”leche materna” med förälskat darr på rösten…

  9. Ja, amning är verkligen det fiiinaste du kan ge ditt barn *ironi*. I alla fall om du inte, som jag, ammar _alldeles för länge_!! Jag tandemammar niomånaders OCH tvååetthalvtåringen, ofta samtidigt, och att en som har tänder, pratar i tioordsmeningar och inte bara kan öppna amningsbhn själv, utan även fixar att mäta upp perfekt mängd kaffepulver på morgonen, att en sån liten person fortfarande får modersmjölk är suspekt, lite äckligt och svårtolererbart. Tydligen.

  10. Jag tror det är så vanligt att man som mamma går runt med lite dåligt samvete och att man därmed så himla lätt hamnar i försvarsställning. Om någon tex säger att de valde att vara hemma med sina barn i 3-4 år för att det kändes bäst för dem, så kanske den andra mamman, som lät barnet börja när den fyllde ett, tycker det låter som ett påhopp och vice versa, bara för att ingen av dem är helt hundra på att de faktiskt har rätt men gärna vill få bekräftat att de har det.
    Jag tycker dessutom ibland att det verkar som att många amningsförespråkare träffar ovanligt många barnmorskor som försöker tvinga på dem ersättning, och ersättningsförespråkare vittnar om mängder av barnmorskor som tycker de ska fortsätta försöka amma trots att de inte vill eller kan. Men kanske är det dem man minns bäst bara, för det triggar ens eviga dåliga samvete.
    Min poäng är eg att man kan ju försöka tänka att inte bara gör alla sitt bästa, men även att de som uttrycker sig lite plumpt, kanske mest gör det för att döva sin egen osäkerhet. Eller nåt.

    1. Jag tror du har helt rätt, jag har själv gjort samma reflektion, samt upplevt den enorma osäkerheten som kom med moderskapet.. Jag minns många händelser där jag upplevt mig dömd, kritiserad och underkänd av t.ex. vårdpersonal eller andra föräldrar, men när jag tänker igenom situationen i efterhand så inser jag att de inte sa det jag ”hörde”, utan de sa nåt ganska neutralt eller vänligt, men jag TOLKADE det som kritik för att jag var så känslig just då. Jag ser även när andra diskuterar att de tycks missförstå varann, precis som i exemplet med förskolan, nån nämner att barnet började vid 3 års ålder, och lägger ingen tydlig värdering i det, men nån annan kommer genast och ”försvarar” varför hens barn fick börja vid 1, trots att ingen sagt att det var fel.

    2. Så klokt och sant. Har tänkt så många gånger vad gäller både hur andra har upplevt saker som nyblivna föräldrar och hur jag själv upplevt det. Brukar försöka tänka på det nu med två barn hur jag uttrycker mig om saker med nyblivna föräldrar.

      Gällande amning träffade jag ju själv bara på vårdpersonal och mammor som tjatade om hur praktiskt och jämställt det var med ersättning. Kan bero på mina egna önskemål att amma😉

  11. Mitt första barn och jag fick inte till amningen alls, och jösses vilka kommentarer jag fick pga det. Vissa, alltid mammor, kunde slänga ur sig saker som ”du ver väl att barnet blir mindre intelligent om du inte ammar?”, eller ”Oj, du ammar inte? Jag skulle aldrig ta risken att göra mitt barn allergiskt resten av sitt liv!” För att inte tala om sneda blickar och konstiga kommentarer på stan när jag skulle flaskmata honom.
    När min tös föddes så fick vi efter ett tag igång amningen jättebra – hon är en mycket lugnare personlighet, tror det berodde mycket på att vi hade bättre samspel faktiskt. Då fick jag istället kommentarer om att jag ammade offentligt. Och vi ammade i två år, så sista året kände folk sig fria att kommentera att jag ammade ett så stort barn. En bekant sa till och med ”å fy, vad ÄCKLIGT! Hur KAN du amma henne när hon är så stor, jag mår fan illa!”

    Så hur man än gör har man ta mig tusan ändan bak när det kommer till ämnet att mata sina småbarn. Det är kanske detta vi borde lyfta egentligen?

    Dock – jag har vid båda barnen haft bra och icke-fördömande stöd från både BB och BVC. Jag hoppas den attityden sprider sig vidare runt om i landet.

  12. Helt rätt , det är varje mammas rättighet hur man vill göra m amning , vårt första barn fick flaska pga att jag inte fick igång någon amning och är friskare än många andra barn , vår andra son ammade jag. Det är upp till varje föräldrar att bestämma utan dåligt samvete . Blä för vissa barnmorskor som hetsar andra mammor på BB.

  13. Men alltså. Amning är ju svinbra av massa anledningar som vi redan vet om. Get over it! :) Det betyder inte att man måste amma, elleratt det är dåligt att INTE amma.

    (Jag vet tex om fördelarna med att föda vaginalt, är dock snittad båda gångerna. Men inte går jag och ondgör mig över ifall vaginal förlossning uppmuntras! Ja, det är jättebra med vaginal förlossning! Men det går bra om barnet föds med snitt också. )

  14. Så otroligt viktigt inlägg, tack! Jag ammade mina tvillingar alldeles för länge tills jag tillslut bröt ihop. Skulle vara så duktig, göra rätt och vara bästa tänkbara mamman för mina barn. Den enda som sa stopp var min man som förgäves försökt få mig att inse att jag inte orkade, men det enda jag hörde var nog typ ”du klarar det inte”. Hade jag istället fått höra det från BVC eller direkt på BB att amning inte alltid är rätt. Då skulle jag och min lilla familj mått så mycket bättre. Och jag tror också, precis som du, att det finns så många mammor som kämpar i det tysta med samma sak 😳

    1. <3 Så himla onödigt kan jag känna att du skulle bryta ihop! Varför kan inte diskussionen vara nyanserad direkt? Tänk så mkt lidande man skulle bespara folk!
      <3

  15. Hej, snackade ju med min mor om just detta idag. Mitt första barn så gick allting bra med amningen, men nu väntar jag och sambon vår andra och jag har redan bestämt mig för att icke att jag plågar mig själv om det inte fungerar.

    Det får ju gå om det går och annars så blir det flaska med ersättning som även min sambo kan ge, då kanske hans anknytning till barnet blir än starkare ve och fasa!

  16. Vi fick stanna i tre dagar med vår son. Vi såg personalen när vid skiftbyte. Jag ammade sonen NON-stop i fem timmar i sträck (med bröstbyte varannan timme), sonen sov i en timme och sen började det om. Barnmorskan som skulle kolla amningen sa ”åh, vad bra! Ni ser så avslappnade ut bägge två!” (Jag var medvetslös av trötthet, grät under tiden hon berättade för mig att ”det kommer gå så bra med amningen!” Sista natten kom en undersköterska och undrade hur länge jag hade ammat. (Eftersom jag aldrig ammat förut, förstod jag inte att fem timmar var ganska länge) Jag svarade att jag var inne på min tredje timme, så det var nog lite kvar.
    Hon hämtade en kopp med ersättning, med stränga instruktioner om att det var i nödfall man fick koppmata. Absolut inte på rutin. Det skulle förstöra amningen och göra bebisen lat.
    Efter två månader med ständiga gråtattacker, son som aldrig blev mätt, bröstpumpar och fan och hans moster bytte vi över till ersättning. Frågan från MVC och BVC var: och hur ska du göra för att det inte ska fallera med amningen med nästa barn?
    Vad jag försöker säga är att det inte alltid blir bättre med mer tid på BB. Du behöver ha vakna, inte utarbetade barnmorskor med hyfsad personaltäthet. Annars blir det nästan bara ett helvete att vara där.

    1. VERKLIGEN! Jag menade faktiskt inte särskilt mkt amningen med den delen av inlägget, men viktigt som du säger att det verkligen inte är en garanti för att man ska må bra. vore bara toppen om alternativet fanns för dem som behöver stöd.
      Och alltså STACKARS dig, så kämpigt alltså! Varför denna skräck mot ersättning?? Jag kan inte för mitt LIV förstå varför man är så otroligt besatt av bröstmjölk!!? BLIR GALEN!!
      Det är ju inte som att man säger: nej jag ska sluta amma och börja ge barnet kokain istället.

  17. Jag ville amma och jag har ammat min son till han var 13 månader. Det har inte varit lätt i början då jag fick problem pga ryggbedövningen och förlossningsskador. Jag kände själv obhag kring amningen i början mycket pga yttre omständigheter.

    Jag hade ännu större ångest jag skulle sluta amma för jag var inte redo. Jag var tvungen för att jag börjat jobba och sonens behov av trygghetsamning störde nattsömnen. Jag hade lyxen att ha mycket mjölk, det var tufft att sluta emotionellt och fysiskt. Nu saknar jag amningen ibland.

    Ibland tycks det som att hur man än väljer så gör man alltid fel som mamma vad man än väljer (lite överdrivet kanske). Det är papporna om barnet har en pappa mer förskonad från.

  18. När jag läste ditt blogginlägg trodde jag det var en random amningsfrälst som citerats men det är alltså enhetschef på förlossning, BB och gyn på Visby lasarett!?
    Jag hade innan förlossningen inställningen ”går det så går det, fuck den som försöker hetsa mig”.
    Sen gick det som det gick; BB-personalens amningspepp och deras oförmåga att låta mig tala till punkt gjorde att jag på något konstigt sätt inte ställde till en scen för att få den där flaskan utan helt plötsligt gav mig den på att lyckas med amningen. Hungrig bebis, stress och sjuk sömnbrist gjorde att jag under tre månader mådde riktigt konstigt psykiskt, möjligen var jag på väg mot en psykos.
    Tror verkligen inte att någon inblandad menade något illa men jag tror att det vore bra att från sjukvårdens sida vara mer försiktig att så ensidigt sjunga amningens lov.

  19. Så sant… jag har aldrig dömt ut mina bekanta som inte ammat. Men flera däremot har ”gått på” mig för jag har ammat och när jag ammat pekat med äcklad min på mitt barn och sagt men titta va sjukt nu är han där igen och ska äta! DET är verkligen inte heller kul att höra särskilt inte med första barnet och man är mer känslig (iaf jag). Så bäst vore väl om alla bara la ner snacket överlag. Vissa ammar vissa flaskmatas vissa sondmatas. Inget konstigare än att vi andas och skiter eg..

  20. Usch och fy vilken hemsk rubrik! Jag blir på riktigt illamående av sånt där – som om mammor inte redan vänder in och ut på sig själva för att vara bra nog och leva upp till alla krav. Jag önskar att jag själv hade lyssnat mer på mig själv när det gäller amning och vad som känns bra och inte!

    1. Ja gud förlåt lite för rubriken, jag ville förmedla hur provocerad jag bliiiiir på sånt här! GAH!
      Jag känner precis samma, att jag önskar att jag hade lyssnat mer på mig själv, som jag gjorde med andra barnet. Sådan skillnad alltså…
      Blir så provocerad av alla ”det bästa för barnet”-grejer som folk ska gorma ut. Som att det bara fanns ETT enda bra alternativ. Och om man nu skulle välja det näst bästa, att det skulle vara som att inte älska sitt barn tillräckligt. Nu blir jag arg igen känner jag, haha…

  21. Hade tack och lov inga problem med matningen av våra barn som bebisar men är i en liknande situation med något helt annat: sen förskolestart! Vad jag än pratar om hos BVC, öppna förskolan eller andra så beror ALLA våra eventuella problem på att vår nästan-fyraåring inte går på förskola än. Har slutat gå till öppna förskolan bara av den anledningen; personalen kan inte släppa att vi har möjlighet att ha honom hemma med lillebror. Det är väl helt enkelt så att de (myndigheterna? staten? sjukvården?) har sina riktlinjer och alla som faller utanför är avvikande och ska ”försiktigt” skjussas in i leden. Men det blir inte så försiktigt om alla kontakter man har rabblar upp samma radda sanningar och har precis samma regelverk i huvudet som de kommunicerar utifrån, och får en att känna sig dålig och otillräcklig som förälder.

    1. Ja men så där är det ju med amning också. Du SKA amma, om du är duktig mamma. Men ABSOLUT inte för länge, då blir folk galna!
      Du ska vara hemma med dina barn, ABSOLUT INTE sätta dem i förskola för tidigt (”varför skaffade du ens barn?”). Men är du hemma med dem FÖR länge, då är det INTE bra. Som du säger här.
      Varför är det så svårt att lita på att föräldrar (främst mammor) gör antingen vad de tror är bäst för barnet, eller vad de känner blir bäst för alla, eller vad de känner att de behöver göra? Varför vill man prompt tala om för dem att de borde göra som andra? Jag blir tokig på det.

    2. Samma här. Min son gick aldrig på fsk före fem års ålder och jag fick höra samma, fast i mindre utsträckning då vi har litet umgänge. Jag har faktiskt försökt visa några fler perspektiv i dessa diskussioner och då fått lite förvånade reaktioner; jaså, kan det vara så?
      Kör vidare på ert tänk. För oss vet jag att det varit rätt val, så gott man nu kan veta det!

      Så en annan sak: Louise, du har nämt att du har så trevligt kommentarsfält. Jag kan tillägga att du har det du förtjänar! Du skriver så trevliga svar och de få negativa besserwissrar som dyker upp möter du så respektfullt att de verkar komma av sig. Önskar fler skulle ta till sig det sättet istället för alla verkningslösa avsnäsningar som inte leder till något konstruktivt. Suveränt jobbat!

  22. Ah det här med amning.. Helt plötsligt är alla experter på amning och ska komma med råd och gör så här kommentarer.

    Med första plågade jag nästan ihjäl mig själv med amningen, min sambo fick sitta och hålla mig i handen när jag skulle amma för det gjorde så djävulskt ont och jag bara grät. Sonen blev orolig och grinig och fick inte tillräckligt med mat. Räddningen kom med napp och ersättning, önskar jag hade börjat tidigare. Sedan kunde jag del amma.

    Med nummer två köpte vi ersättning så fort vi kom från sjukhuset. Men amningen fungerar perfekt denna gång, jag är både chockad och jätte glad. Min inställning är går det så går det.

    Nu kommer nästa stora grej, sluta med blöjor på en 3 åring som absolut inte vill.

    1. ”Går det så går det” är svinbra! Man måste lyfta att det finns flera alternativ och det är inga VÄRDELÖSA alternativ, det är jättebra alternativ!

    2. Om det känns rätt, ta det lugnt med att sluta med blöjor tills barnet själv vill <3
      Jag tror på att vänta in deras intresse för att underlätta processen, det kommer! Min första var redo när han var över 3,5 år. Min andra slutade själv innan hon var 1 år. Det kan vara så olika! Lycka till!

    3. Håller med Gummiankan. Min som var i samma ålder nör han slutade. Försökte allt innan det, men han var inte redo. Sedan så lossnade det plötsligt vid nästa försök och sedan dess sköter han allt exemplariskt. Nuvarande treåringen håller på, men på sitt sätt. Vi har kört sedan i somras, ofta går det bra, men ibland får hon återfall. Fundera på vilket kynne din son har. Själv förstod jag tidigt att de skulle göra på dessa olika sätt för det är så de gör det mesta. Det kommer att ordna sig. Innan dess är det bara att köpa aktier i blöjor och tvättmedel…
      Ursäkta skrivfelen, de går inte att rätta i efterhand utan att radera allt annat.

  23. Det där med tid på BB alltså. Vi fick stanna fem dagar, av lite olika anledningar. Sista dagen mådde bebisen bra och vi var bara där på observation – då plötsligt klickade något. Det sista dygnet behövde vi bara ringa på barnmorska om vi behövde något (typ handdukar eller medicinsprutor), amningen och själva omhändertagandet funkade. Vi kände oss som proffs och det lugnet följde med hem. Vi hade fått den tid och det stöd vi behövde för att känna oss någorlunda bekväma i allt det nya. Det var guld värt och även om jag gärna sluppit behovet av vård så är jag jätteglad att vi fick den tiden.

    BVC uttryckte också en lättnad över att vi fått stanna så länge. ”Det är så bra och enkelt för oss när föräldrarna fått stanna ett par dagar, det ger en mycket bättre start.”

    1. Ja tänk om de som ville fick stanna några dagar tills just det där klicket infinner sig? Vilken skillnad det hade varit för många. Frågor som kunde ställas, oro som kunde stillas, smärtor som kunde lindras…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Så får du i dig de äckliga godisarna – mina bästa tips!

Cheezedippers5

Alltså jag äter ju bara upp de äckliga godisarna. De som de ändå inte kommer vilja ha… Och KANSKE några fler.

På tal om det här med äckliga godisar…

Såhär ser det ut i vår kylskåp just nu. Sedan i lördags har den legat där:

2 9

Diskussionen:

– Den är inte så god …

– Okej men då slänger vi den då.

– NEEEEEEJ!!!

Detta kan jag ju tycka är märkligt. Tills jag ser på mitt eget godisätande. Jag minns till exempel några små, mjöliga fruktgodisar som jag svalde hela pga att det var så äckliga. Och när jag hade jobbat mig igenom en chokladask och endast den med körsbärslikör var kvar så bet jag av toppen och hällde ut största delen av det äckliga… Det blev ju inte gott, för det smakade fortfarande sprit. Men det var choklad och det kunde man ändå ana där bakom spritsmaken.
Marmeladkulor fick vi alltid av en släkting. Gröna och inte alls särskilt goda… ganska icke-goda om man ska uttrycka det fint, pga ändå snällt med present! Jag kämpade på dem dem också. Små små tuggor. Så blev inte smaken så farlig.

Det var ju ändå godis!

Kan för övrigt fortfarande göra lite samma. Med de orange godisarna i Gott&blandat-påsen till exempel. Tycker jag om dem? Nej inte speciellt. Äter jag dem? Ja. Sköljer bort med lakrits som var den jag egentligen grävde efter.

Det handlar om kämpaglöd! Alla godisarna SKA ner! PUNKT SLUT!

Sammanfattade tips på hur du får ner de äckliga godisarna:

– är de små i storlek: svälj hela!
– är innehållet gott men ytan äcklig eller tvärtom: avlägsna det äckliga så mkt det går. Ät sedan och fokusera på den goda smaken där bakom!
– ta små, små tuggor: tar bort mkt av smaken. Detta tar LÅNG tid, men man få jobba på helt enkelt.
– skölj bort med gott: ät en äcklig, skölj bort med god.

Måste JAG äta upp den där klubban nu…? Efter allt mitt skryt om hur jag lyckas få i mig äckliga godisar känner jag lite att jag målat in mig i ett hörn…

  1. Älskar dina tips!

    Ibland kan jag äta upp de äckliga godisarna först bara för att spara lite på de goda… Allt kommer ju ändå att ätas!

  2. Stor igenkänning på att tvinga i sig äckliga bitar! Vår äldste son vann på chokladhjul på Tivoli, 2 kg dansk chocklad varav en fjärdedel var nån riktigt rälig romchoklad som vi inte tyckte var så passande att barnen satte i sig. Vi tyckte båda den smakade apa, men vi ställde upp. För barnen. Och miljön…

    I övrigt är det den enorma ökningen av mängder som jag reagerar på. OK att en satte i sig en marmeladkula på den tiden när en fick 7 godisbitar i lördagsgodispåsen, annars uteblev ju sockerkicken. Men att en gör det nu när påsen väger mer än mjölkpaketen i lördagshandeln…

    http://diktafan.se/om-matt-i-brist-pa-matta/

  3. Men det konstigaste är väl ändå när man själv valt allt godis i lösgodispåsen och det ÄNDÅ är godisar kvar i slutet som man inte riktigt vill ha egentligen? Har en godisskål som stått på snackshyllani skafferiet (ja vi har en hel hylla med endast snacks) i mer än två veckor, och jag tar ju nån ibland så men fattar inte hur det ALLTID blir så? Varför kan jag inte bara fylla på extra mycket av det som tar slut direkt istället för de där som alltid blir över? Dock så är det väldigt bra att ha den där skålen när man får besök.

    1. Hahah ja?! Är det för att man liksom är ”mätt” och därför inte vill äta de sista, eller tar man några för man tänker att man kommer att ändra smak från förra gången? Eller känns det ologiskt att fylla en påse med BARA choklad och lakrits? Kanske tar man några ”andra sorter” för att växla eftersom favoriterna då blir EXTRA goda?
      Så mycket att fundera på kring detta!!

  4. Jag har nog en gammal själ. Pratar ibland om min inre 80 åring med folk, antingen förstår man eller så gör man det inte. Och hon ÄLSKAR marmeladkulor!! Egentligen all sorts marmelad😋och lakrits! Så jag känner mig sjukt provocerad av ovanstående kommentarer. Så VANHELGANDE att köpa helt perfekta djungelvrål och slicka bort saltet bara?!😱 men finns det godis som är äckligt som jag ändå äter? Mjo. Om jag blir tillräckligt desperat så skulle det säkert slinka ner någon ahlgrens sur bil trots att de smakar magsyra🤮

    1. Hahaha jag vet att det finns sådana som du! Mest oroade jag för över skitsnacket om körsbärslikören, den brukar vara en het potatis. Men marmeladkulorna… marmelad ja! Marmeladkulor nej. Eller ja alltså tydligen ja ändå eftersom jag äter (åt) dem, men ändå.
      Tycker ändå om att du har en liten tant där inne! Hon ska få alla mina marmeladkulor!

  5. Jag har inga problem alls, jag äter inte godis eller sockersaker. Härförleden försökte två arbetskompisar: Men smaka på den här tårtan, du kommer garanterat att älska den. Säger man så till någon: Ta några bloss på ciggen du kommer garanterat att älska den? Inte samma sak? Jo, varför försöka få någon att göra någonting som inte är bra eller OK?

    1. Jag vet det Ewa, att du inte gillar sött. Och det är irri när folk ska pracka på en saker man ej vill ha. Dock handlade ju detta inte om att nån tvingar på mig godisarna, men det var du kanske med på. :)

      1. Jag är helt med, det finns ju ingen anledning till att hälla ut likören ur Alladinkonfkten för att äta den om den är lika äcklig. Det finns säkerligen värre matsvinn om den försvinner obemärkt.

        1. Har du något beteende som är ologiskt Ewa? Typ att du struntar i att betala en räkning fast du vet att du måste, eller att du äter en portion till fast du är mätt, eller att du struntar i rehab-övningar fast du borde göra dem eller att du kommer på att göra en massa onödiga saker fast du redan är försenad till bussen? Om du inte har det så kanske det är svårt att förstå det här beteende… jag kan fatta det.
          Jag har ju alla dessa sidor. Jag tycker de är helt ok att leva med o kämpar inte så värst med att komma över dem. Så tack för tipset att jag ej behöver äta äckliga godisar, men jag VET redan att jag inte behöver det. Jag gör det ändå!😂

          1. Haha, jag ja! Jag dammsuger hallen varje dag, jag tänker att vi slipper dra in det grus finns i lägenheten. Enklare eller tvångshandling? Jag vill helst ha symmetri (nåja) Om alla fem fjärrisarna ligger på vardagsbordet så lägger jag dem automatiskt på parad, jag är inte pedant, det ser bara bättre ut. :-) Ja du det finns mycket i den här lilla knasiga skallen. Men de säger att jag funkar ganska bra i alla fall. Med tider är jag manisk om jag har bestämt någonting med någon som annars får vänta.

    2. Jag äter sällan godis och gillar inte direkt tårtor och försöker låta mitt barn ha ett begränsat intag av socker. Jag avskyr när folk på arbetsplatsen försöker tvinga mig att äta något jag inte vill ha. Så jag kan absolut relatera. Men ett det handlade inte om godis utan precis som Louise skriver typ irrationella beteende och två du kan inte jämföra cigaretter och godis. Enligt wiki som jag skulle påstå är en hyfsad okej sida för fakta står det att en dödlig dos av nikotin är 0.05g/kg kroppsvikt det vill säga 3.5g för en person som väger 70kg. Socker är inte dödligt det är cigaretter.

  6. Hahaha!!! 😂 Att äta godis man egentligen inte gillar är knäppt på många vis (ändå gör man det igen och igen, suck!) Att komma på sig själv med att ha spelat bort alldeles för mycket pengar på daimhjulet på Liseberg känns om möjligt ännu knäppare när man inte ens gillar daim…. men det är ju GODIS 😖

  7. Åh, sån igenkänning! Man KAN ju inte slänga godis liksom! Jag och min kollega hade den här diskussionen nyligen, och vi kom fram till att vi hade samma attityd till all typ av godsaker. Torra bullar och bakverk kan en alltid trycka i sig trots att de inte smakar tiptop. En chipspåse som legat med bottensmulorna kvar sen förra helgen? Klart man offrar sig och äter upp dem! En isig slatt glass längst in i frysen? Jo, men visst. Gamla, hårda och kanske oönskade godisar? Finns såna ens?

    Men matrester däremot! Där finns ett helt annat motstånd i mig måste jag tyvärr erkänna. Där kan jag slänga grejer enbart för att jag inte känner mig helt sugen. Skulle ju aaaaaldrig ske med något gott eller sött. Hehe…

    1. Man måste ändå sätta gränser! Kanske väldigt långt bort och avlägsna sådana men ändå gränser.
      (har jag hört. Själv äter jag ju upp barnens mat när de inte äter den själv pga slängångesten. Tror min man överväger skilsmässa typ varje gång det händer. Tur att han jobbar över så ofta så han missar mina ”äter det sista över papperskorgen”-slevar. Det har nog räddat vårt förhållande…)

    1. Blanda ja, så smart! Det kan göra att det antingen till och med blir BÄTTRE eller att det blir ”inte så jätteäckligt”.

  8. Skrattar så jag gråter och barnen som försöker sova blir sura. Men seriöst, det roligaste jag läst på länge. Du är BÄST!
    🍫🍬🍭

  9. Jag ÄLSKAR djungelvrålssaltet men ogillar starkt själva dungelvrålen. Måste därav alltid köpa en tom extrapåse då jag köper djungelvrål, att spotta ut djungelvrålarna i efter att jag har ätit upp saltet. Försöker vara diskret då jag inser att det är ett märkligt/äckligt sätt att äta dem på, men svårt på typ tunnelbanan. Ett alternativ därav som jag har kommit på på sistone är att köpa en påse djungelvrål, och samtidigt en påse turkisk peppar – äter upp saltet på djungelvrålen och tar sedan snabbt en turkisk peppar och tuggar, och då maskeras smaken av djungelvrålen!! Nöjd.

    1. Vilket smart trick! Jag har samma åsikt som du, mrn brukar undvika att köpa för det känns slösaktigt att kasta. Nu behöver jag inte det, stort tack för kreativ lösning på detta enorma problem!

      Passar också på att tacka för en ljuvlig blogg med stor igenkänning (förutom att jag är en sådan jobbig person som bara klarar livet om allt är välstädat. Om det fungerar bra när man har tre barn på ett, tre och fem? Nja, sådär, men jag jobbar hårt på att indoktrinera dem!)

      1. Tack K!
        (Vet du, min man är också en sådan som bara klarar välstädat, hur tror du han mår i detta hem?! ;) )

        1. Han har ju privilegiet att få vara med dig! Kompenserar allt (oftast…). Fortsätt vara du!
          Min man kallar mig manisk…, fast han tycker om att allt har en plats. Det suveräna inlägget om att njuta av småbarn är applicerbart på äkta hälfter/partners också!

    2. Hahaha älskar detta!! Och relaterar till djungelvrålet. Alltså 1) trist smak när saltet är borta 2) tar en EVIGHET att äta upp pga så sega 3) fastnar i och mellan varenda tand.
      Mitt förslag är att de gör djungelvrålen lite mer som salta sillar i konsistensen. Då skulle man, om man ändå inte gillar dem, kunna äta upp dem jättesnabbt och ta en ny med salt.

      ELLER så gör man som du säger här, det är ju på ett sätt lättare att hitta lösningar där man själv styr än att i ett kommentarsfält försöka få Malaco (eller vilka de är) att ändra recept…

      (Jag o min kompis satt på ett tak en hel sommar och käkade Turkisk peppar genom att först suga på dem – godast – sedan kämpa med sugandet tills det blev hål i dem och då få ut det goda inuti och sedan spotta ut det som var kvar. Prickigt tak blev det.)

      1. Men jo! Att få Malaco (?) att byta recept vore ju det allra bästa 💖 Gud, tänk om de hade såväl smak som konstisens av salta sillar, drömmen.

  10. Jag brukar intala mig att de där med likör i kanske inte var så äckliga som jag minns… Jag har fel varje år, de är värre än jag minns.

  11. Jag tycker faktiskt om körsbär i likör. Det gör jag pga att jag fick en hel ask liknande praliner när jag var typ 20. Och vad gör man med en hel ask choklad? Äter upp! Det var lite som att jag lärde mig gilla öl för att det lät så himla trevligt (och vuxet) att ”gå och ta en öl”. Efter ett antal gånger var det gott…

  12. ALLDELES för mycket igenkänningsfaktor. Här är en till som tryckt i sig både mängder av vingummi (som jag aldrig tyckt om, men äter någon i närheten så ptjaa) och precis som du de där hemska marmeladkulorna. Brukade under stor koncentration helt utan anledning lägga rätt lång tid på att 1. ta bort sockret utanpå 2. försöka dela dem i de där halvorna de egentligen består av.

    Gamla godisar har en ju tryckt i sig en del också. Kexchoklad som är mer vit än brun (alltså pga sockrets utvandring eller whatever händer med gammal choklad, inte pga vitt mögel – någon måtta får det ändå vara) och sega små jäklar till godisbilar eller stenhårda kolasnören.

    Men detta var mest när jag själv var barn. Nu när jag istället för att vara barn HAR barn, slänger jag mig oftast över det som är kvar efter deras lördagsgodis så gammalt godis är ett tämligen okänt fenomen hemma hos oss. De har dessutom (helt, rent objektivt) bra godissmak (yes, choklad och lakrits jag pratar om er), så äckligt godis ser vi också sällan här hemma.

    Det här blev en lite för lång kommentar märkte jag. Tydligen ett ämne som engagerade mig starkt.. ;)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Glöm nu inte att njuuuuuta!!

Ännu ett önskeinlägg. En person som skrev om det här kravet som finns på att man ska njuta så mycket av bebistiden, för ”den kommer ju inte tillbaka”, som det så fint ska poängteras när man inte duschat på tre dagar och inte sovit på hundratre dagar. Man ba: just ja, glömde njuta. Och när man är nöjd att man klarat av flera veckors kaos så ska man byta ut känslan nöjd mot känslan dålig för att man glömt bort att njuta till fullo …

Njutnu

Jag vill börja med att säga att det är HELT OKEJ att inte njuta. Det betyder inte att man är otacksam eller dålig, det betyder bara att man inte kan njuta precis just då. Man MÅSTE inte hålla på och gå runt och njuta hela tiden. Det kan ju vara ytterst komplicerat att bara överleva en del perioder. Hur ska man kunna klämma in lite njut i det hela?!

OM du njuter, gör det. Om du inte njuter, så gör det inget. Vill du njuta men lyckas inte riktigt? Jag förespråkar efterhands-njutet. Man bläddrar i telefonen, ser bilder på ett fjunigt bebishuvud, känner värmen från den där bebiskroppen och njuter. I backspegeln. Det är också okej.

Det är förövrigt okej att inte efterhandsnjuta heller. Bara känna: GUD så skönt att jag inte är där längre.

Så sammanfattningsvis: Nej man måste inte njuta. Ingen kan kräva att en annan person ska ”passa på att njuuuuuta”. Man är inte en dålig förälder om man inte njuter av alla stunder med barnen. Nyanser! Det finns nyanser! Man måste inte älska allting, man måste inte heller tycka allting är svinjobbigt. Man kan simma runt i den grå sörjan kallad mittemellan, lagom och ”upp och ner”. Ta små dopp ner i mörkret och flyga upp i ljuset. Det är okej. Det är mer än okej.

  1. Jag hade världens enklaste, gladaste bebis som åt och sov så bra att jag nästan skämdes lite inför andra föräldrar. Jag hade massor av tid för njut. Jag tyckte ÄNDÅ att bebistiden var hemsk. Saknar den inte alls. Saknar den så lite att det troligen bara blir ett barn. Min 4-åring är en nyfiken, rolig, intressant person som det går att prata och hitta på saker med. Jag älskar honom lika oändligt mycket som när han föddes, men jag uppskattar hans sällskap mycket mer nu.
    Jag beundrar er som orkar kämpa på fast det är tungt! Skit i vad andra säger och tycker! Lyssna bara på dem som gör att ni känner er starkare, bättre och oövervinnerliga! Varje jobbig fas går över. Jag ska inte ljuga, den kan ersättas av en ännu jobbigare, men den går också över. Det blir bättre!

    1. Väldigt viktig poäng, man måste inte njuta ÄVEN om man inte har en superkrävande bebis.
      Jag tyckte att kombinationen av att vara rätt slut och samtidigt rastlös/understimulerad var jättejobbig… Det kände jag i både lättare och tyngre perioder.

      Tack för din kommentar! <3

  2. Fast jag tycker nog ändå att det är bra att folk säger åt en att njuta. Det fick mig att liksom leta efter och fokusera på de bra sakerna istället för allt det jobbiga. Jag hatar ändå småbarnstiden, men tror jag hade mått ännu mycket sämre om jag inte hade tagit tillvara på de tillfällena och verkligen låtit mig känna det positiva i dem.
    Dock får det ju aldrig kännas som ett tvång. Man måste ju inte ta till sig allt folk säger, men jag tror att en del, i likhet med mig, också behöver höra det. Bara det att man måste få höra det motsatta OCKSÅ!

  3. Känslan när den lilla varma bebiskroppen ligger tätt, tätt intill och äter nöjt. För att sedan böka med huvudet litet för att hitta den där speciella platsen under nyckelbenet som är som skapat för just honom eller henne för att sedan somna. Lycka! Snälla, ta mig tillbaka, jag njöt, jag behöver inte ens foton. Känslan! Stoppa tiden och världen, jag vill ha minst 10 år till.

  4. Alltså vem har smygfotat mig därute! 😅🙈
    TACK för att du skriver om och illustrerar så on point hur det är att vara förälder! Och ja, bort med allt skuldbeläggande! Som om det inte är svårt nog! Låt folk njuta om/när de vill!

  5. Hej.Min fråga är om du tar till dig,’ känner dig bättre,’ när vi tex diskuterar ämnen som att börja skolan . Vi sitter alla i samma båt ,oroar oss för samma saker. Jag känner lite att jag läser 10 år för sent, men som sagt,man känner sig väldigt normal,när man inser hur lika många av oss tänker . Kram

    1. Heej!
      Menar du om jag mår bättre av att få feedbacken jag får på bloggen? I så fall: OH JA!
      Att känna gemenskapen i föräldraskapets utmaningar är sådan trygghet!
      Ibland skriver jag för att JAG behöver stöd, ibland skriver jag för att jag tror att det jag skriver och tar upp kan vara stöd för andra.
      Det känns som att min bloggs kommentarsfält är som en fin grupp med stöttande människor. Älskar det.
      Och ofta känner jag att det sköter sig själv, alltså kommentarsfältet. Folk stöttar varandra, svarar och diskuterar. Förr kunde jag känna att jag var skyldig att gå in och vara med i varenda diskussion, men nu känner jag det måste jag inte. Och SKA inte. Somliga saker har jag bara satt igång, och ska inte lägga mig i. :)

      Kram!

  6. Först nu tredje gången kan jag njuta mer av att mysa med min bebis. Tilläggas ska att han kom nio år efter andra, alltså en riktig sladdis. Nu vet jag vad jag gör, har inte mycket krav på mig själv eller hemmet och det bästa av allt är att jag kan dela lyckan tillsammans med hans tre storasystrar som är 12,12 och 9 år. Var inte riktigt lika lätt när jag hade en 2,5 åring och en nyfödd 😅

  7. Tack för dina ord! De behövde jag läsa just nu. Har en bebis på fyra månader och en treåring och ”väntar” på att det ska bli lättare. Det är kaos varje dag och jag får inte mycket att fungera. Som grädde på moset så hatar bebis vagnen OCH bilen, vi bor på landet så att åka bil är tyvärr nödvändigt om man vill någonstans. Känner mig extremt låst. Just nu njuter jag på kvällarna när pappan kommer hem och kan ta över för en stund och jag kan gömma mig i köket med disken. Så återigen, TACK!! Så skönt att äntligen få till mig att det är ok att inte njuta varje sekund av småbarnstiden. Den är faktiskt inte så rolig, iaf inte just nu…

  8. Jag hade behövt läsa/höra detta innan jag fick barn. Hade jag inte varit så stressad och förtvivlad över mitt uteblivna ”njutande” så hade jag säkert njutit mer. Fy vad ledsen jag var när jag för varje vecka av bebisen liv insåg att jag fortfarande inte njöt som alla andra föräldrar på instagram gjorde.

    1. Instagram ibland alltså… GRR!! Man måste jobba hårt på avföljningsknappen när man är skör. Då tror jag man till slut mår lite bättre. Det smyger sig in, den där känslan av ”alla andra vs mig själv”. Så tungt!
      <3

  9. Ja, inte tusan njöt jag av bebistiden. Efter 2,5 månader var vi på middag med kompisar som ligger ett par år före med sina barn och då fick jag höra det ingen sagt innan. Båda tjejerna sa typ ”första tre månaderna var bara jobbiga, sen blev det okej och efter 6 månader riktigt kul”. Världens skönaste samtal, jag trodde att det var ”fel” på mig som mest tyckte att det var hemskt. Och eftersom jag just började tycka att det var ganska okej, kände jag mig som en vinnare – han var ju inte ens tre månader.
    Så där ser man vad viktigt det är att inte bara ”njuuuut”.
    Nu nästan sju år senare så ville jag hellre ta en kväll med sonen, inkl läggning, än att gå på föräldramöte. Men dit var det några år…

  10. Tack för ännu ett bra inlägg. Du gör så klockrena iakttagelser. Jag skäms! Jag måste erkänna att jag är en sån som brukar skriva att personen ska njuta. Har inte alls tänkt på det så som du beskriver det i inlägget, men när jag läser dina kloka ord så känns det så självklart att inte säga så. Ska sluta med det på en gång. Har dock aldrig menat att någon måste njuta av bebistiden och vet att den perioden verkligen inte är inlindad i nåt rosa moln och fluff, långt ifrån för de allra flesta tror jag. Vet egentligen inte ens vad jag menar när jag säger att de ”ska njuta”. Måste helt klart börja reflektera mer över vad jag säger och sluta att slentrianmässigt säga sånt. Tack för den insikten! (Obs inte ironiskt, jag menar det verkligen; tack)

    1. Alltså jag har också skrivit det!! 😳😳 När folk lägger upp gosig bebisbild o verkar älska det. Då har jag nog kommenterat ”å njut!” För alltså det KAN ju va njutigt. Men jag ska också tänka mig för… det kan ju landa helt fel!

      1. Jag brukar skriva ”Njut när allt känns bra, kämpa när det är jobbigt och sov däremellan” eftersom det stämmer på min första tid som mamma. Fast alla sa bara njuuuut. Jag hade huvudvärk och begynnande mjölkstockning mer än varannan dag de första två månaderna. Visste inte ens varför jag skulle njuta av den märkliga varelsen som vände mitt liv uppochner. Men sen vände det.

    2. Jag tror att man menar att man ska njuta av närheten. Närheten ÄR njutbar, men vi är inte programmerade att njuta av närhet. Vi är programmerade att hålla folk på avstånd och då är det ju skitjobbigt med all närhet och att folk säger att man ska njuta av den. Jag tyckte att det var jättejobbigt med första barnet. Hon skrek så fort hon var 10 cm ifrån mig och det var otroligt pressande.
      Det går dock att vända det! Mycket närhet är faktiskt lösningen. Att gå emot sin egen känsla av att det är jobbigt. Till slut lär sig den egna hjärnan att det ÄR njutbart!

      Nu har jag insett att min tidigare ovilja till närhet var inlärd sedan födseln. Inte så konstigt att det var svårt att njuta. Jag njuter nu i efterhand och sörjer en förlorad bebistid.

  11. Åh, tack för denna. Det första 4-5 månaderna med min son önskade jag bara (VARJE dag) att tiden kunde gå lite fortare och att han skulle bli äldre. Han var tamejfan aldrig nöjd. Han sov bara på mig eller en vagn som ständigt var i rörelse (tvångspromenerade 2 h/dag i alla väder), han hatade att ligga på mage och på rygg (skrek VARJE gång han lades i vagnen, och VARJE gång han vaknade när vi kom in efter en promenad), i övrigt ville han bara ammas eller bli runtburen och gungad, vänd utåt. Sele eller schal vägrade han tills han var fem månader. Jag fick hoppa av mammagrupp för att en enkel bussresa innebar så mycket ångest. Inte sov han bra på nätterna heller. Lycka till att njuta i detta! Han är idag 1,5 år och livet är miljoner gånger lättare än då. Längtar inte tillbaka för fem öre. (Inte ens lite!) Njuter desto mer nu!

    1. Låter exakt som mitt första barn. HERREGUD vilka kämpar vi varit! Gjorde mig helt galen att random människor skulle tala om för en att njuta mitt i det 🙄

  12. Har två tjejer minstingen är 1år och storasyster är 3år. Idag på jobbet fick jag höra ”du är verkligen som en vandrande reklampelare för att inte skaffa barn tätt, drick kaffe!” Jo, jag älskar mina barn men småbarnstiden handlar mestadels om att överleva. -speciellt när man har haft ett år med en kolikbebis, sen fick jag cancer opererade bort livmodern och äggstockar är ett vandrande, sömnigt hormonkolli som svettas och fryser samtidigt. Överlev.

    1. Men alltså VEM säger en sådan sak?! HERREGUD. Hoppas hen fick en smocka i fejset.
      Och herregud vilken tid du måste ha haft! Heja heeeja dig! <3

      1. Exakt. Och om man har den där sovande bebisen klistrad på kroppen ca 20 timmar om dygnet så kanske man längtar efter att få snusa lite på typ sin partner istället, som omväxling. Eller bara få ha sin kropp lite ifred i fem minuter.

    1. Leena, det funkar ju så olika, min första bebis sov i princip aldrig i min famn. Det var vagn eller sele som gällde. Och att inte njuta handlar kanske inte alltid om att man inte hinner. Det kanske är så att man inte orkar, inte kan, inte KÄNNER njutet. Man kanske vill sova om bebisen sover, inte njuta. Man kanske vill gråta. Man kanske vill duscha. Eller så kanske man upplever en jättestress över allt man borde göra, tex njuta, när bebisen väl sover. Ja som sagt. Det är inte alltid alla upplever exakt samma småbarnstid och jag tror vi ska vara försiktiga med påstående om vad ”alla” kan eller inte kan. :)

  13. Tack! ❤️
    För en som är fast i bebisbubblan med svår klaustrofobi var detta precis vad jag behövde läsa. Nej, bebisar är inte kul första månaderna. Framför allt inte de med kolik och sömnsvårigheter. Min största tröst är att det är få tonåringar som bara sover PÅ sin morsa. Ja, jag älskar bebisen men jag älskar inte att jag inte fått en natts sammanhängande sömn på över ett halvår.

    1. Mikaela ”För en fast i bebisbubblan med svår klaustrofobi..” det kan tamejfan vara det bäst beskrivande jag läst av det jag upplevde ❤️ Tack! Min första tid med min dotter (nu 2,5 år) liknar din väldigt mycket- jag kan bara säga att det blir bättre! Bara bättre och bättre! Du är grym och kämpa på! ❤️❤️❤️

  14. Alltså, igen lyckas du. Nej, alltid lyckas du sätta ord på mina tankar! Du är så himla bra! Älskar detta speciellt mycket: ”Det finns nyanser! Man måste inte älska allting, man måste inte heller tycka allting är svinjobbigt. Man kan simma runt i den grå sörjan kallad mittemellan, lagom och ”upp och ner”.”
    Älskar verkligen att läsa dina inlägg, både för igenkännsingsfaktorn och också för att du verkar vara en så genuint snäll och smart människa. Men framförallt för alla skratt man får när man läser din inlägg. Skrattar så gott, och det med värme <3

    1. Var det Liam Neeson som sa att med småbarn går dagarna långsamt och åren fort? Jag ÄLSKAR det citatet. Så jeeeeefla långsamma dagar ibland under bebistiden alltså! Gaaaah!!!

  15. Tycker argumentet ”njut nu, bebistiden kommer aldrig tillbaka” är så konstigt. DextEr gäller ju liksom alla tider, man säger ju inte”njut nu tiden med treårs trots kommer aldrig tillbaka”, det kanske är vetskapen om att den inte kommer tillbaka som kan få en att stå ut. :)

    1. Ja, jag är då enbart innerligtvtaclsam att bebistiden inte kommer igen. Skulle aldrig vilja byta tillbaka! Min femåring sover numera hela nätter, och är så himla söt när hon sover. DET njuter jag av. Jag njuter också av att ha två självständiga tonåringar som sover bort hela helger.

      Men inte f-n njöt jag av att sitta i soffan utan att våga röra mina bortdomnade ben i rädsla för att väcka bebis efter att hon lyckats somna utan att jag gick omkring och guppade henne. Inte njöt jag av att amma till sömns i sängen på natten och konstatera att det inte gick att gå upp att kissa den här kvällen heller, och fundera på om det var värt att kissa i sängen hellre än att riskera att väcka bebis. Inte var det behagligt att tappa all kraft eftersom jag inte ens hann äta kalla korvar direkt ur paketet, eller om jag hann, inte vågade för att det lät så högt när jag tuggade att bebis kanske skulle väckas där hon äntligen sov i selen.

      Det handlar inte om att inte hinna njuta. Det handlar om att inte hinna leva. Andas. Klia sig på benet. Äta. Spola upp ett glas vatten. Klippa tånaglarna. Bajsa. Säga god morgon till storasyskonen. Sörja sin döende mamma. Betala räkningarna. Klä på sig. Skriva upp deodorant på inköpslistan. Hänga tvätten innan den möglar.

      Jag njuter nog mer av en hederlig gammal magsjuka än jag gjorde av bebistiden. För den vet man ju ändå att man snart blir frisk ifrån.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

9 ljudböcker jag rekommenderar

Innan vi landar i vilken som blir bokklubbens femte bok så tänkte jag berätta om 10 böcker jag lyssnat på.

Spana också in Peppes superba inlägg med tips om ljudböcker. Jag är SÅ glad att jag hittat Peppes och Karins podd Mellan raderna eftersom de verkar ha en smak så lik min när det kommer till böcker. På det sättet är det ju bara att gå till deras Insta eller lyssna på podden och plocka ett boktips när jag har beslutsångest. Vilket jag alltid har.

Här kommer 9 tips från mig:

1. Alla borde vara feminister – Chimamanda Ngozi Adichie
En ljudbok på 41 minuter med så mycket klokhet och inspiration. Bygger på en föreläsning som författaren hade som togs emot så pass väl att det fick bli en bok. Om det självklara i att alla faktiskt borde vara feminister. Enkelt och tydligt. Och bra inläst av Katarina Wennstam. På slutet berättar man att boken ingår (ingick) i ett projekt där alla högstadieelever skulle läsa den som ett bra underlag till diskussioner om jämställdhet. Bästa jag hört, hoppas den fortfarande används flitigt!

2. Farmor dör – Malin Wollin
Jag älskade Malins förra bok – Till min dotter. Den här kändes lik i stilen, liksom lite hoppig och väldigt underfundig. Jag hade lite svårare att hänga med i början, det är ju så med ljudböcker och ett berättande som kanske inte är helt uppenbart direkt. Men sedan landade allt och jag bara flöt med. Jag älskar hur Malin beskriver kvinnor (mamman) som så plikttrogna och ibland med den där känslan av fångenskap i en utstakad väg som den sk kvinnofällan ska vara, men ändå så full med respekt och beundran. Hon klarar den balansen så bra! Det blir aldrig skuldbeläggande och jag tycker om det. Kvinnan i kvinnofällan är inte som en deppig fånge utan en stark kämpe som både anpassar sig och armbågar sig. Det är så nyanserat och fint! Hur någon kan vara så inpressad i hur det ska vara och på det sättet liksom styrd och ändå sitta på makt och framförallt en beundransvärd värme. Det plikttrogna är inte alltid dåligt och tråkigt. Det är också fint och kärleksfullt.

Citat som fastnade i mig: ”det blir enklare att stå ut än att bråka och ställa till”.

Boken handlar om ett tjej vars farmor håller på att dö. Alltid egentligen. En farmor som kanske inte är den charmigaste direkt, snarare tvärtom. Men som man får lära känna genom boken. Och så huvudpersonen som är lite skev och ung och som aldrig kan hålla tyst.

3. Hustrun – Meg Wolitzer
En berättelse som börjar på ett flygplan. Ett par på väg till Helsingfors där mannen ska ta emot ett litteraturpris och frun bestämmer sig att det är nu hon ska lämna honom. Ganska rivig start va?
Sedan får man hänga med bakåt i historien och svära över kvinnors lott och tacka alla de kvinnor som fajtats oss fram till där vi är idag.

En spänning i boken som håller hela vägen tycker jag.

4. Bara du – Ninni Schulman
På tal om spänning… Alltså den här boken. Jag panik-smsade min kompis Helene och tvingade henne att också lyssna så vi kunde prata om boken.
Jag har lyssnat väldigt mycket på böcker med kvinnor som liksom blivit äldre och fått nog. ALLA har varit bra och de får mig att tänka, analysera, fundera och så vidare. Men denna bok var en skön paus från de böckerna, denna bok var 100% spänning och underhållning. Välskriven och mycket bra inläst! Älskar Niklas Engdahls röst. Julia Dufvenius är också superbra!

Boken handlar om en tjej som jobbar inom reklambranschen och vill hitta kärleken och plötsligt dyker han upp! Men hon är inte direkt okomplicerad och han är kanske inte heller alltid så stabil. Mer vill jag inte säga!

5. Kvinnan i fönstret – A J Finn
På tal om spänning. Denna är ju som en Hitchcock-film i bokformat. En kvinna som lider av agorafobi (hon vågar inte gå ut) som spanar på sina grannar och får veta lite FÖR mycket …
SÅ spännande och en bladvändare, fast man slipper vända blad eftersom man har lurar.

6. Låt oss hoppas på det bästa – Carolina Setterwall
Den här lyssnade jag på i våras och bär fortfarande med mig den som att jag lyssnade på den nyss. Jag skrev till Peppe och frågade vad jag skulle lyssna på och hon svarade: Låt oss hoppas på det bästa. Jag tänkte ååå nej, för jag hade lyssnat på podden och visste att det var en sann historia om en kvinna som hittar sin sambo och pappan till deras 9 månader gamla son död i sängen en morgon.

Jag var ytterst tveksam om jag skulle orka läsa den. Men sedan blev jag fast. Första halvan av boken hoppar mellan tiden då de träffades och nutid där en person plötsligt försvunnit och vardagen stannar upp och samtidigt skoningslöst rullar på. Sättet den berättas på är … så himla bra. Jag vet inte hur jag ska beskriva. Det är liksom ett rakt berättade, inga krusiduller och inga utsvävningar. Det behövs inte. Den är naken på något sätt.

Även här tvingade jag Helene att lyssna på samma bok så vi kunde prata om den och hon kände precis som jag först att ”nej det är nog för hemskt för mig” men blev sedan – också precis som jag – helt fast. Vi återkommer till den boken ofta.

Det är något med den här typen av berättande. Och inläsningen är fantastisk. Precis så rakt berättande som språket.

7. Exit väst – Mohsin Hamid
En berättelse om två personer som blir kära och ett krig som smyger sig på och plötsligt bara är där. En viktig påminnelse om hur personer i krigsdrabbade områden faktiskt också levt helt vanliga liv, tills de inte längre kan det. Till slut måste paret fly.
Boken har en twist som gör att den kan fokusera på vad som händer när de behöver fly och när de hamnar på de olika platser som flykten tar dem, utan att den blir 200 timmar lång. Den är inte ens 5 timmar lång men man hinner med ett halvt liv och lite till.

8. Stanna hos mig – Ayò Bámi
Jag vill inte säga nåt så klyschigt som ”att läsa är att resa” men… att läsa är att resa. Att få kliva in i olika länder, olika kulturer. Inse olikheter men framför allt likheter. Jag älskar det.
Den här boken handlar om ett par som lever ett modernt och ganska vanligt liv i Nigeria på 80-talet. Allt flyter på bra, men snart pressas paret eftersom de inte får barn. Stressen och pressen tär på dem. Mannen mer eller mindre tvingas att ta sig en till hustru och Yejide (första hustrun) blir övertalad om diverse sätt att försöka bli gravid.
En sorglig historia full med kärlek men också mycket andra känslor. Man blir arg, irriterad och tycker synd om karaktärerna. En bok som inte lämnar en oberörd, som man bär med sig.

9. Störst av allt – Malin Giolito
En knytnäve rakt i magen. Så är den här boken. Fantastisk inläst, liksom Setterwalls bok, liksom rakt berättad.
Jag är ju, som jag nämnt tidigare, inte så att jag vill veta så mycket om böcker innan jag läser dem. Läser aldrig baksidor till exempel. Och här visste jag inte mycket om vad som skulle komma vilket gjorde det ännu mer till en magsopa.

Man kommer in i berättelsen när Maja 18 år ställs inför rätta. Varför? Långsamt uppdagas berättelsen om de rika ungdomarna på Djursholms gymnasium, kärlek och konflikter, fest och frånvarande föräldrar. Vem bär skulden egentligen?

Man sugs in i boken och kommer inte ut förrän sista sidan är läst.

****

Lyssnar ni på böcker eller föredrar ni att läsa? Jag tycker det är liksom två olika upplevelser. Och jag tycker det är lättare att ta till mig ljudböckerna sedan jag accepterade att jag inte kommer att få dem serverade på samma sätt som om jag läser dem. Det är två olika saker.

Jag tycker också det är en vanesak. Nu vet mitt huvud hur det ska hantera och sedan bevara böckerna. Det var stökigare i början. Nu lyssnar jag på tempo 1,25 vilket påminner mer om mitt eget lästempo och därför gör att jag inte tappar fokus. Bäst lyssnar jag när jag sitter och färglägger illustrationer. Ett jobb som inte kräver så mycket tankeverksamhet, men ändå fokus. Nu kan jag knappt färglägga utan att trycka på PLAY först. Som en startknapp. Men måste pausa om jag ska göra pratbubblor. Det finns gränser för hur multitaskande man kan vara!
Lite kul att jag ibland kan kolla på bilder och veta vilken bok jag lyssnade på när jag färglade just den bilden.

Har ni några ljudbokstips? Berätta!!

Toalettsallskap

När jag gjorde linjebilderna till denna så lyssnade jag på Ninni Schulmans bok. Haha lite kontrast mellan det jag lyssnade på och det jag tecknade … Jag tror jag lyssnade på ”Finna sig” när jag färglade. Inte heller helt överensstämmande hahah.

  1. Bästa ljudbokstipsen:
    – Hägring 38 av Kjell Westö, uppläst av Stina Ekblad som läste alldeles fantastiskt
    – Kallocain av Karin Boye
    – hela serien om Ruth Galloway av Elly Griffiths om man gillar mysdeckare (själva brotten är helt ok men det fantastiska är relationerna och vad som händer med dem i bok efter bok)
    – Bad drama and other stories av Tessa Hadley som jag också tipsades om genom Mellan raderna, sååå bra!
    Håller med om många på din lista också! 😍 Nu lyssnar jag på Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt och den är också ett tips!

  2. Livet efter dig – jojo moyes
    Se till mig som liten är -dag öhrlund (en hel serie, så fantastiska karaktärer som slukar en totalt!)
    Kepler- Hela den serien är också fantastisk, läste/lyssnade på allihop förra sommaren!

    Kul med dessa inlägg och nu har jag ett gäng nya böcker att lyssna på 😄👏🏻

  3. Jag har lyssnat på ljudböcker när jag ska sova. Det har jag gjort sedan jag var liten. Har egentligen många tips men mest tips på uppläsare. Katarina Ewerlöf är min absoluta favorit för att hon har en så karismatisk berättarröst. Några av Carin Gerhardssons böcker är upplästa av henne. Har du inte stiftat bekantskapskretsen med Katarina Wennstam så ska du plöja hennes böcker på ljudbok.

    1. Jag lyssnade på Lena Ackebos tre böcker om Barbro och Mona som alla är inlästa av Ewerlöf. Jag var så ovan vid sättet att läsa, jag har lyssnat på böcker som liksom utan direkta känslor lästs in och tycker SÅ mycket om det. Här var det ju mycket skådespeleri och i början blev jag lite irriterad. Sedan vande jag mig och började tycka om det. Det underlättade ju extremt mkt i o med att dialogerna blev tydliga för man förstod vem som var vem. Älskar hennes röst! Men typen av inläsning krävde lite tid för min del som sagt.
      Gillar Gerhardssons böcker, ska verkligen se till att lyssna på några av dem (har läst i bokform tiden före barn).
      Och ja jag MÅSTE ta tag i Wennstams böcker! TACK för påminnelse!!

  4. Åh tack!!! Har fyra veckors bilpendling till framför mig (3 h/dag) och har hittills hunnit med fem-sex böcker. Håller nu på med Maj-serien och ser fram emot att beta av denna lista därefter😃🌟👌🏽

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Inredningstrender 4 you

Alltså jag tipsar ju om inredning och även hur man blir av med en del huvudbry kring just inredningen, på Instastories (sparade de bästa tipsen i ”händelser” i profilen).

Folk verkar ju tycka att jag är lite av ett inredningsgeni, vilket jag förstår helt och hållet. Så jag kände att jag borde dela med mig här på bloggen.

Vad kan vi se för trender nu då, inför hösten 2018. Jo det mina vänner, det ska jag tala om för er.

Vi börjar i hemmets framstjärt – hallen. Här vill man ge en varm och go känsla. Alla ska kliva in och känna att HÄR VILL JAG OCKSÅ BO. Som man vet är det ju så att det firsta impressionet lasts (om man ej läser det där på svengelska blir det extremt konstigt, och om man ej minns Axe-reklamen från  slutet av 1800-talet så blir det också konstigt).

Hur som helst. Bild krävs:

Img 7520

Här ser ni att jag färgkoordinerat väldigt bra. Det är inte lätt, så var inte för hårda mot er själva. Det kommer om ett par år.

Blanda hårt och mjukt, till exempel en hård brun kartong som läggs kant i kant med förslagsvis en byrå eller en bänk. Sedan lägger man mjuka material på. Gärna vitt och rosa som är TYPISKA färger denna höst. Inslag av guld tröttnar man ju aaaaldrig på, lägg gärna på det.

Har ni en garderob i hallen? Öppna den. Man vill kunna ta del av ALLT i ett hem. I garderober kan man med fördel stapla saker på varandra. Dels får man plats med extremt mycket och dels så har saker en tendens att försvinna långt där inne i grottan så när man väl återfinner dem så är det som att man gått på shoppingrunda – fast mycket billigare!

Sedan är det viktigt att slänga ut skor som om det var konfetti på nyår. Strössla!! Det ska liksom vara svårt för gästen att inte snubbla när hen kommer in. DÅ känns det som ett riktigt hem.

Och nu kommer vi till det viktigaste. Bebisen! Har man inte en riktig bebis att placera vid hallmattan så går det lika bra med en låtsas. Kanske till och med att jag rekommenderar en låtsas då den ligger still bättre. Klä den i matchande färger och placera ut lagom synligt. Den får gärna skrämmas lite när folk kliver in!

Vidare kikar vi in i tvättstugan. Detta drömmiga drömställe! Som andas framtid och fritid samtidigt!

Img 7513

Här ser vi en lite gulligt blurrad bild. Här har jag också lekt med just staplande och färgmatchning. Mönster är SÅ tacksamt i detta rum. Det kräver en del träning att få såhär höga torn, men det är faktiskt enklare än man tror. Ta kläderna direkt från torktumlaren och liksom KASTA ut dem på bänken.
Har man ingen bänk så går golvet också bra. Det blir lite mer komplicerat om man även har smutstvätten där, men hey, livet är ju till för att man ska utmanas! GO CRAZY!

Här ser vi också hur man kan placera ut saker så att liksom tvättstugan flyttar ut i hemmet – det vill man gärna!

Img 7483

I köket kan man också jobba med stilleben:

Img 7514

Blanda gärna material här. Glas som ger läckra speglingar, salta pinnar som ger krisp, lite skivad ingefära ger ju sting både i mat och i inredningen. Blanda mönster med tomma ölflaskor och rama sedan in med en disktrasa som du slänger lite nonchalant över en kopp.
Ett tips är att låta porslin och mat liksom klättra från diskhon och upp på bänken. Likt en klätterväxt i glas. Kan det BLI coolare?!

Vi avslutar med proffsen. Är det något barn kan så är det inredning. De skapar spännande och smärtsam inredning. Att promenera i barnens rum ska inte vara enkelt! Om du kommer ut utan ett enda sår under fotsulan så har barnen inte gjort sitt jobb – så säger vi aaaalltid här hemma!

Img 7517

Låt dig inspireras av barnens idérikedom! Varför stänga lådor?! Barnen har fattat det där långt innan man själv gör det. STÄNG INTE. Låt föremålen vara med och ta plats i hemmet! Låt dem krypa ur sina gömställen och bli en del av atmosfären.

Till sist. Detta hem blev inte var det var över en natt, eller jo det blev det, men i alla fall. Ha tålamod! Det kan ta tid att landa i ett perfekt mys. Våga prova – du kommer INTE att ångra dig.

Önskar er alla en härlig lördagskväll, med en miljon pappersbitar på golvet och en överfull tvättkorg!

 

  1. Jag måste dock säga att det känns som om du drar dig åt det minimalistiska hållet, om man jämför med bilder från några år sedan. Vet inte om vi är okej med det. Mer överflöd á la tvättstugan åt folket!

    1. Va?!? Ånej är det sant?!!! Är det ett mönster du ser eller är det endast denna enda gång? Jag glömde nämligen fota denna gång och fick ta skärmdumpar från insta-filmerna, det är nog därför?! Bilderna är inte helt rättvisa. Visst visst?! Så orolig nu… #maximalism4ever

  2. Jag dör Såå kul!! En spinn-off på detta är ju strump-sorteringen..”tror jag såg en ensam strumpa i hallen..kan den matcha denna tro?”, ”hör denna svarta strumpa till denna svarta? Nej just ja..inte samma svarta färg”..osv..ett slags memory! Alltid kul.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Bokklubben – rösta om bok nummer 5

Okej nu har ni lämnat bidrag och jag gör en lista så röstar vi. Som vanligt känner jag att jag vill läsa alla böcker (och eftersom jag sitter och ritar på jobbet så kanske jag kommer ha tid att plöja igenom alla! Hurra!)

Här kommer era bidra till BOK NUMMER FEM (läs detta som speakerrösten till Idol):

Bok nummer 1:

Moderskap – Sheila Heti

”‘Moderskap’ bjuder på vassa analyser av den egna ovissheten, samhällets hyllning av moderskapet, och dess syn på kvinnor som väljer bort barn … Sheila Hetis roman är ett angeläget tillskott i den feministiska litteraturen: den ställer viktiga frågor om vår kulturs syn på kvinnoroll, moderskap och arbete.” (Yukiko Duke, Svenska Dagbladet)

Bok nummer 2:

Pappaklausulen – Jonas Hassen Khemiri

”Man brukar hylla ”igenkänningsfaktorn” i samtida romaner, och menar främst tidsmarkörer. Hassen Khemiris nya roman får högsta poäng för beskrivningarna av det urbana livet för ett professionellt par med en ettåring och en fyraåring som delar vardagens totalitära välde. För varje liknande par kan jag rekommendera högläsning av somliga stycken – efter det att barnen somnat förstås.” (Jonas Thente, DN)

Bok nummer 3:

Stanna – Flora Wiström

”…Flora Wiström fokuserar på den närmast yrselframkallande förälskelsen genom att berätta det som händer runtom: hur Ester försummar sin bästa kompis, färgstarka Hanin – som för övrigt kanske är romanens mest levande karaktär, både i sin gestaltning och i sin natur – och hur allt blir fixerat och låst till Esters och Elis värld när Elis mamma blir svårt sjuk.”

”När det är som bäst skildrar hon det fula och brokiga, känslan av att vildvin har klättrat in under huden och slår mot de inre organen. I det språket vill man stanna.” (DN)

Bok nummer 4:

Att föda ett barn – Kristina Sandberg

”Åh, vad jag gillar den här romanen, ”Att föda ett barn” av Kristina Sandberg. Och åh vad svårt det alltid är att skriva om sånt man verkligen gillar, för man vill kunna förklara exakt vad som är så bra så att alla kutar iväg och köper/lånar den. På ytan verkar ju mycket så same old same old. Här en flicka, eller ung kvinna, tjugo år gammal som råkar bli med barn med fel man. Hon är inte kär i pappan, hon är kär i en annan. Men hon gifter sig med pappan och det är ju tur att han kommer från en fin familj, det finns pengar, det kommer att gå bra. Eller, kommer det det?
Inte så mycket udda eller nytt i den historien, men ändå. Utförandet. Allt blir nytt i ett bra utförande.” (Johanna Lindbäck, Bokhora)

*********

Var det en roligare idé att ha delar ur recensioner som ”teaser” eller är det bättre med beskrivning? Jag tänker att man ju kan googla alla om man vill läsa mer. Men hur väcker man lusten till att läsa en bok mest? Vad tycker ni?

Okej jag ska väl lägga en röst också då. Så svårt att välja! Jag röstar på … nej jag vet inte?! Eller jo… eh ….GAH!!! Jag tar… jag röstar på … aaaah… NUMMER TVÅ.
Men ni får välja. Jag var bara tvungen att rösta på nån. Jag vill läsa alla.

LOADING..

6 olika versioner på att lägga barn (eller förälder)

Igår kväll blev det (som vanligt) senare än jag tänkt och jag var trött och stressad och tyckte inte det var kul att barnen skulle hitta på sjuttioelva saker som de bara var tvungna att göra innan de la sig.
Till slut låg de och verkade båda som att de höll på att somna.

Men så kommer de. De där SUPERVIKTIGA frågorna som man bara måste ställa.

– Hur många körsbär finns det i hela världen?
– Men hur många MÄNNISKOR finns det i hela världen? Är det Sverige? På hela jordklotet!?
– Varför heter det jordKLOT?

Och så vidare. Jag tycker ju dessutom att det är alldeles för gulligt och roligt med dessa frågor så jag börjar ju svara. Hon är inte alls särskilt intresserad av svaren dock utan bara av att fortsätta ställa frågor. Allt för att dra ut på somnandet.

Jaa. Läggningar. Kan vara så mysigt, så irriterande och så … sömniga… för föräldern alltså. Här listar jag sex stycken varianter.

1. Speedläggningen

Hur går den till? Du läser sagan i extra högt tempo, hoppar över de delar du inte tror barnen har stenkoll på. Läser dig igenom gäspningar och ibland också inandningar – allt för att rappa på så du kan få … gäsp … somna någon gång … zzz.
Nackdelar: Det finns INGEN garanti för att barnen somnar.
Fördelar (?): Du kan bli väckt på spännande sätt!

 

2. ”De kan somna framför tv:n”-läggningen

Hur går den till? Du tänker ”Genväg!” och inbillar dig att ”framför tv:n lägger de sig själva kan man säga”.
Nackdelar: att vara uppe sent och dessutom titta på film är SPÄNNANDE!
Fördelar: barnen kan berätta hur filmen slutade.

3. Evighets-läggningen

Hur går den till? De. Somnar. Aldrig.
Nackdelar: tålamodsbristen, irritationen, ilskan, det dåliga samvetet efter …
Fördelar: va??

Alternativa humör under evighetsläggningen är:

 

Eller:

 

4. Dream big-läggningen

Hur går den till? Alla lägger alla – god natt.
Nackdelar: ont i nacken för den som somnat framför tv:n och ännu en missad film.
Fördelar: lång natt.

 

5. Jinx-läggningen

Hur går den till? Man tänker: Ikväll kommer det gå fort! Man kan jinxa även i tanke.
Nackdelar: känslan av att nåt rinner ur ens händer …
Fördelar: känslan när man bara ger upp …

 

6. Den lyckade läggningen

Hur går den till? De somnar, fort!
Nackdelar: stressen man känner över ALLT man nu borde göra.
Fördelar: partid räknas även om den inkluderar snarkningar!

  1. Låg bredvid 4åringen och skulle natta, hon prata och prata, tillslut så jag atttill henne att du får säga en sak till som du funderar på, sen måste du vara tyst för nu är det dags att sova. Så tänker hon lite, och säger sen ”mamma, är valar kittliga” 💖

  2. Jag samsovskrashar en kväll i veckan, ofta ons eller tors. Då somnar alla tidigt, får ordentlig sömn och man är inte en zombie på fredagkvällen! Stor igenkänningsfaktor på samtliga varianter för övrigt.

  3. Efter fyra långa år med en unge som hade nattskräck och extremt stor sömnbrist (alltså jag) så kom unge nummer två. Någonstans efter att jag börjat jobba igen (minns inte längre när?) rationaliserade jag bort all kvällsaktivitet och började lägga mig samtidigt med barnen; Ibland alla samtidigt, ibland somnar den minsta (nu fyra) först och så lägger jag mig samtidigt som åttaåringen. (Vi började då också samsova igen, efter en liten paus.) Det har varit min räddning. Stressen över att umgås/jobba/fixa/ordna efter läggning i kombination med för lite sömn är så vidrig. Nu läser jag lite efter att barnen somnat och så får vi umgås (dvs kolla på serier tillsammans) tidiga morgnar istället. Funkar för oss. Sömn är viktigast (vet man om man blivit sjuk av för lite).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att inte kunna skydda barnen från ideal

Har lyssnat så mycket på nyheter och val-poddar att jag tappat mina vanliga poddar. Nu ska jag lyssna ikapp och började såklart med favoriten Magnus&Peppes podcast.

I det avsnittet ”Flyga med syfte” (från 19 augusti) så pratar Peppe om en artikel hon läst om hur kvinnor kommer till plastikkirurger med filtrade selfies och säger att ”såhär vill jag se ut”. Man vill bli sitt retuscherade jag.

Så otroligt deppigt och 100% förståeligt. Om du ser retuscherade personer dagarna i ända så tror du ju till slut att hud ser ut så, att ögon och rumpor och bröst och ben ser ut så som på bilderna. Om du piffar och filtrar dig själv på alla bilder så kommer spegelbilden inte kännas slät nog.
Jag jämför med perioder jag sminkar mig vs perioder jag inte sminkar mig. Sminkperioder gör såklart att jag inte känner mig snygg nog utan. Så mesiga ögonbryn? INGA ögonfransar! Flammig hy!
Men har jag haft en period utan smink så är det ju ett bekant fejs jag ser och tänker därför inte så mycket på det där jag lägger till/tar bort med sminket annars.

Hur som helst. I podden snackar de om hur man ska skydda unga kvinnor från denna enorma press. Hur man ska kunna skydda sig själv. Magnus var ganska övertygad om att det var unga personer som drabbades, jag är inte övertygad om detsamma. Jag tror folk i min ålder (som snabbt närmar sig 40 alltså) är extremt ängsliga och ofta önskar förändringar i utseendet. Bara snacket om att ”komma tillbaka” efter en förlossning där man i 99% av fallen snackar utseendemässigt tyder väl på att kroppsidealet drabbar fler än unga.

En sak de pratade om var ansvaret föräldrar har. Att prata med sina barn och upplysa dem. Jag håller med. Att prata och att INTE prata. Dvs inte prata vikt, bantning eller kommentera utseenden är något jag verkligen tror på. Men slipper de undan? Nej såklart inte. Häromdagen sade min 5åring att hon ville ta av sig jackan för att se om magen såg tjock ut i tröjan hon hade. Nej det var inte på det konstaterande sättet utan på det värderande. Hon ville inte att den skulle se tjock ut. Mitt hjärta brast.

Hemma pratar vi om kroppar och utseenden om att alla ser olika ut när det kommer upp. Jag markerar när det verkar gå åt värderande och jag tycker att vi har bra samtal. Jag vill inte prata för mycket om det heller, för jag vill inte föra in dem på tankar som de kanske kan slippa några år till – förstår ni hur jag menar?

Jag har väl sedan ganska lång tid insett hur lite jag egentligen kan påverka. Den MASSA av idealkroppen som vi matas med går liksom inte att skydda dem från. I alla barnprogram, på alla bilder omkring oss, i tidningar och böcker – det är rätt mycket likadana personer som syns.

I min lilla instagram-bubbla så matas jag sedan några år av variation. Och jag KÄNNER vikten av det. Jag har slutat haja till av att se normbrytande nakna kroppar. För av ren ovana så reagerade jag på det i början. OJ! En hårig kvinna! OJ en tjock person som är naken. Nu är det inte ”oj” längre. Och det gör gott.

Att tro att vi föräldrar har makten att skydda barnen från idealet är att tro extremt mycket om oss, tror jag. Jag har svårt att se att mina föräldrar skulle kunna ha sagt något som gjorde att jag inte tyckte så illa om min kropp så länge som jag gjorde.

När jag lyssnade på podden så tänkte jag också att jag faktiskt inte tror att en man riktigt KAN förstå. Kvinnor blir bedömda för sitt utseende från att vi är pyttesmå och sedan resten av livet. Jag vet att utseendehets även drabbar män, men där finns alternativ. För kvinnor finns alternativ i livet, men du måste ALLTID vara snygg. Se bara på Idol-audition som det ÄNTLIGEN kommit upp lite kritik kring: killarna är sköna och avslappnade när de kommer i jeans och stickat tröja. Tjejen med kofta kritiseras för sitt klädval. En tjej måste inte bara vara en grym artist, hon måste också vara snygg. För att räknas. Och med snygg menas också smal. Men inte FÖR smal. Du få heller inte vara gammal. Du får inte ha rynkor, men du får inte släta ut huden för då är du patetisk. Du får inte vara osminkad, men inte för sminkad. Du får absolut inte vara hårig! Men du måste ha tjockt hår på huvudet, i fransarna och just nu också brynen.

Vad ska man göra då? Prata, prata och prata. Det kommer kanske inte att skydda dem så mycket som jag vill men jag hoppas det skapar någon form av trygghet där inne, som kanske kan lindra de värsta smällarna av verklighet. Eller overklighet.

 

  1. Fastnade i en metadiskussion med sex- och sjuåringen igår. Jag ville förmedla att man inte kallar någon tjock, och gick sedan över till att förklara att det inte är något fel med att vara tjock, det är bara fett på kroppen som kroppen sparat till en annan dag. Så då kunde de inte förstå varför det var elakt att kalla någon tjock. Men herregud så tröga dagens ungdomar är =) Så jäkla svårt att prata om detta, och frågan är om det man säger går in. Leda genom gott exempel är väl det bästa, men svårt när man är 40 och måste se ut som 35 för att ”räknas” på arbetsplatsen. Finns ingen plats för tanter i konsultbranschen.

  2. Usch vilket bra och viktigt inlägg! Dör inombords när jag hör vad 5-åringen säger. För att de lär sig sånt, så tidigt. Även om jag vet att det bara är inlärd fras och inte – ännu – något ”verkligt. Men vad har vi för värld?
    Har bara en kille, och han tycker fortfarande att jag kan köpa hans kläder (fyller 7). Och jag ser ju skillnaden på killarna och tjejerna. Killarna har sååå mkt mer praktiska kläder, medan tjejernas kläder har ”mer form än funktion”. Klart de blir påverkade!

  3. Det bästa min mamma gjorde för mig på detta område var att hon aldrig sminkade sig. ALDRIG, inte en enda gång. Och hon stog aldrig och nojjade sig framför spegeln och provade flera olika outfits innan hon gick ut. Jag vet inte om hon var nöjd med sig själv, men om hon inte var det så hade jag som barn i alla fall inte en aning om det.

    Sen håller jag inte med om att killar inte kan förstå. Jag brukade också tro det, tills en diskussion med min dåvarande pojkvän i 20-års åldern. Pinnsmal och i avsaknad av muskler. Kommer inte ihåg exakt vad det var han sa, men där och då insåg jag att hans känsla av att inte duga och att inte vara manlig nog och att inte leva upp till idealet var precis lika stark som min. Det var ett fullkomligt paradigmskifte för mig som jag har burit med mig sedan dess.

  4. Du får gärna skriva mer tankar om hur man pratar kring det eller inte pratar kring det :) har iofs två pojkar under 3 men ändå! Nåt ja tänkte på när jag var liten som jag minns nu är att jag tänkte att om man inte tkr man själv ser bra ut hur kan man då tycka att man får vackra barn? För det verkar ju alla tycka tänkte ja… och typ ”ja kanske inte kan skaffa barn för ja kan inte älska dom om dom blir lika mig” (knasig tanke hehe) men nu tänker ja mer hur ska jag ”lära” mina barn om en god självkänsla om ja själv inte har det….

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Belöning och veckans illus

Igår hade jag suttit inne och jobbat hela dagen. Jag gick igenom mejlboxen som skjutits på en evighet … och så lade jag ju upp veckans illus på Insta. Här kommer den även på här:

Hur som så hade jag på riktigt inte satt näsan utanför dörren när jag drog och hämtade barn eftersom jag inte ens hade lämnat på morgonen. Det ledde till att jag när vi käkade föreslog att vi skulle gå ut.

– Till parken?!

– Mmm okej …

Tänkte ju inte på att regnet öste ner.

MEN det var rätt mysigt faktiskt! Vi var helt ensamma. När värsta skuren kom, som en dusch, så var det så galet att vi bara skrattade. Maja åkte med galonbralla i rutschkanan och FLÖG ner och iväg. Hon blev såklart rädd och lite ledsen och jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt för det såg så roligt ut! (Händer mig FÖR ofta!! Måste de göra så roliga konstigheter?!).

Sedan hade vi såklart ”bara tre åk till”, ”bara en klättring till”, ”bara balansgång här” – diskussionerna i ett halvår, och därefter var barnen helt oense om när vi skulle gå in och ej. När den ena sedan gav med sig ändrade sig den andra.

Jag insåg att de vill uppnå…balans? Spänning? I alla fall insåg jag ett mönster. Att tycka lika är ju trist …

För vår hurtighet fick vi i alla fall dubbel belöning! Kolla!

  1. Hej! Detta är orelaterat till inlägget men jag undrar om du gjort någon illus som visar ett vanligt scenario i mitt liv iallafall (i så fall vill jag gärna se den 😁) :

    Jag har en 3åring och en 3 månaders hemma och alltid, ja alltid när vi ska ha gäster över så gör jag allt. Planerar, handlar, städar och fixar barnen..Sedan typ 10 min innan gästerna kommer inser jag att jag själv ser ut som hej kom och hjälp mig. Detta hände senast nu när min 3åring skulle ha kalas, då gäller det att snabbt skölja ansiktet och under armarna för att sedan slänga på lite smink (tofs är ett måste för mig för dusch hinns inte med). Sedan ska man välja finkläder från en väldigt begränsad garderob, ska man ta en trevlig klänning som absolut inte är amningsvänlig eller ska man ta ett amningslinne i någon gråskala och mjukisbyxor till det (min standard utstyrsel).

    Detta scenario kan med fördel appliceras på en rad händelser i vardagen, såsom vid hämtning och lämning. Sonen är fräsch, rena kläder och luktar gott. Jag själv kommer insläntrandes i nedspydda linnen med stripigt hår och ser allmänt desorienterad ut.

    Det lustiga är att numera kan jag stanna upp i min vardag och tänka, detta skulle man kunna göra en illus på. Kan man bli yrkesskadad av din blogg utan att själv arbeta med den? 😉 kan tillägga att jag älskar din blogg! Kram Sara

    1. Hahaha å älskar att vara folks arbetsskada!
      Jag läser det du skriver o tänker också packning. Man packar med allt till barnen men glömmer sig själv. Jag ser mig själv då som en osjälvisk ängel … med ett möjligtvis aningen svajigt humör.
      Ska så detta illusfrö i mitt huvud och se vad som kan växa fram. Har skisser på ”ett sminkat öga av två” och en illus med glömda brallor, men ingen sådan här i helhet liksom.
      KRAM!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hell hour – tips

En annan fråga jag fick när jag efterlyste ämnen på blogginlägg var hur man klarar hell hour. Och då gärna med tips på mat som tar ca 2–3 minuter att laga. He he …

Jag vet att jag fick ett adrenalinpåslag när jag lämnade jobbet och begav mig mot hämtning. Liksom laddade som inför ett lopp. Båda barnen var FÖR trötta och FÖR hungriga. Men om jag hade med mig något litet att käka på på vägen hem så åt ena barnet inget hemma till middagen. Hade jag inte med något så somnade andra, eller fick totalbryt. Eller ja, det fick de väl båda med jämna mellanrum.

Jag minns tillbaka…

Hur som helst. Hur klarar man hellhour?!

Ja alltså för mig är ju planering ALLT. Men jag kan inte ta det för långt för då pallar jag ej. Tex så kan jag planera vilka 4 rätter vi ska äta i veckan. Helst planerar jag inte vilken dag vi ska äta vad men det är ändå handlat och klart när veckan startar (ofta..ibland…det händer!!).

Skulle jag behöva göra så smart som jag vet att vissa gör, dvs LAGA mat i förväg, så skulle jag lägga ner innan jag börjat. Men har man en annan sådan ådra än jag så är det ett tips.

Hörlurar kan vara en lösning när man kommer hem. Att laga mat med skrikande barn i varje öra kan vara FÖR stressigt. Jag satte på musik och sjöng högt de gånger jag inte klarade av mer vrål.

Sedan är ju alltid iPad en räddning. Men jag minns stressen att de skulle somna…. Ja jisses. Det ÄR skillnad att ha en 5-åring och en 6-åring, det ger jag er kämpar som står i vrålet och lagar mat varje eftermiddag.

Ska vi köra ett litet tipsrejs med SNABBASTE RECEPTEN NÅGONSIN? Vi gört!!

Jag ger er:

1. Tortellini
Koktid 3 minuter. Klick smör. Klart. (kan blandas med creme fraiche, smaksatt eller ej, om man har barn som gillar sås)

2. Frukost
Gör gröt, mackor eller fil och flingor till middag.
På tal om det så MÅSTE jag tipsa om en så god gröt. Jag är inte jätteförtjust i gröt, jag tröttnar fort. Men denna undrar jag om jag kommer tröttna på.
I gårdagens inlägg, det sponsrade Axa-inlägget, så tipsade jag på slutet om deras sajt med recepten. Där har jag scrollat bland frukostarna och blivit så pepp på massor av dem. Till slut gjorde jag en kombo av några:

1 dl havregryn
2 msk chiafrön (kan skippas om man ej gillar, här blev de liksom lite krisp som jag gillade)
2 dl kokosdryck (eller havre, eller mandel, eller vanlig mjölk)
2 msk jordnötssmör
Koka tills allt ser ut som en gröt, typ 3 minuter.
Sedan rev jag en bit mörk choklad över och åt med kokosdryck.

3. Korv med bröd

4. Quornbitar i currysås
Mina barns senaste favorit. Så mycket favorit att vi åt den 3 dagar i rad en vecka … jag var så glad att jag hade hittat något som båda åt.
Koka ris. Under tiden värm upp grädde och lite creme fraiche med lite curry, en msk tomatpuré, häll i quornbitar och låt sjuda i ca 12 minuter. Blir klart samtidigt som riset.
Klart! (lite längre än 3 minuter men ändå snabbt)

Men men men… GRÖNSAKER DÅ? Undrar ni nu. Ja alltså mitt ena barn blev ju mätt på luft som liten så serverade jag gurka innan maten åt hon inte något annat. Men nu kör jag ofta oliver, frysta ärtor eller gurka före maten. Om jag köpt sådana där snacksmorötter åker de fram. Körsbärstomater. Allt som man inte måste styra med. Jo gurkan förstås, för den måste serveras utan skal …

 

  1. Många av tipsen ovan plus vår omelett-pannkaka: barnen tror att det är pannkaka, men det är mer omelett och tar typ 5 min att göra- alltså inte typ evigheter som massa pannkakor…

    5 ägg
    2dl mjöl
    0,5dl mjölk
    Salt

    Stek i liten stekpanna (ca 20 cm i diameter). Smeten räcker till 2 st omelettkakor på ca 1 cm’s tjocklek. Dela i tårtbitar och ät med sylt :)

  2. Tacomacka: valfritt bröd, tacokött (rester från middag tidigare i veckan), strö över färdigriven ost, micra 45sekunder = klart!

  3. Mitt tips innebär förvisso ca 2h matlagning på söndag men därefter typ 10 min fram till fredag. Och lunchlådor ingår😁
    Välj två maträtter, tex pasta & köttfärssås samt fiskgryta & potatis. Laga rätt nr 1 så den räcker till 3 middagar (sö, ti, to)+3 lunch (om du/ni kör lunchlåda). Laga rätt nr 2 så den räcker till 2 middagar (må, to)+ 2 lunch. Behöver inte ens koka pasta under veckan. Värmer i kastrull eller micro o kör hetvatten över pastan (blir torr i micron tycker jag). Och så taco på fredagar och valfritt på lördagar.
    Inte så trist som en kan tro och så sjukt mycket lägre grad av stress, tidsåtgång och planering.

  4. Mitt tips blir vad som helst i vilket bröd som helst!

    Tortillabröd, hamburgerbröd, korvbröd med haloumi, korv, hamburgare, fiskburgare, fiskpinnar, tonfiskröra, köttfärs, kyckling… Allt funkar att ha i bröd! Kanske inte rekommenderar att ha allt i samtidigt då. Men välj ett bröd och ett protein, addera grönsaker (majs på burk och tärnad frusen mango är vårat to-go, funkar till väldigt många maträtter och är lätt att ha ett lager av hemma utan att det blir dåligt ), en klick creme fraishe eller gräddfil, kanske ketchup eller chilisås för den som vill. Plättlätt, snabbt och supergott!

  5. Hej!
    Kan inte relatera helt pga ett barn(bara ett) som oftast kan sitta nöjd vid TVn (utan att somna). Jag som tror att alla andra har mycket mindre Tv/skärm-tid försöker undvika det. Jag kan heller inte nöja mig med något superenkelt pga barnet äter ganska olika mat och tror alla andra äter varierat och vill väl äta olika också. Plus ganska glupsk så kan äta grönsaker/frukt innan och ändå äta lite mat. Vårt stora problem är oftast att komma på vad som ska lagas. Hörde då om en kompis kompis som körde samma mat varje vecka så måndag var alltid 1rätt typ köttfärssås och tisdag ärtsoppa osv. Tyckte det lät supersmidigt men lite tråkigt att äta samma sak varje vecka så då gjorde/gör jag en pärm med recept 5st/vecka (ett veg, en fisk och 3 andra, är dåliga på att äta fisk och vegetariskt) och har 12v istället för 1v. Recepten är för att vissa saker gör oftast jag eller min man och då vet inte den andra hur man ska göra. Bra om båda kan. Jag tänkte att då gör man denna pärm, sedan kommer livet vara enklare och det blir samma rätt först 3 mån senare. Och lite supersnabba och vanliga rätter uppskrivna som man tar resten av veckan plus rester/matlådor. Jag har också gjort en bedömningsmall man kan fylla i varje vecka vad vi tyckte om mat och om något ska ändras. Lägg märke till att innan jag kommentade tyckte jag detta lät vettigt och inte alls jobbigt utan i slutändan tidsbesparande och inte på något sätt ambitiöst. /Undrar varför jag blev utmattad? (tror fortfarande pärmen i slutändan kommer vara tidsbesparande men undrar om jag borde lägga så mycket tid på den, nästan självinsikt)

    1. Hahaha, också älsk på slutet! Och tror nog att när man väl tagit sig igenom planeringen så blir det tidsbesparande 👍 Nu ska jag bara ladda motivationen att orka mig fram till planeringen 😉

  6. Quesadillas! Ta två tortillabröd, valfri ost (fungerar som ”klister”), skinka, tomater, fetaost, pesto eller vad man nu gillar, slå ihop och stek i torr stekpanna nån minut på varje sida. Skär i ”tårtbitar” och servera.

    I övrigt, se till att alltid laga mycket mat så det blir över. Rester som kan värmas i micron på nån minut känns alltid som ett genidrag när det finns att tillgå.

  7. Jag måste ändå övertyga dig att göra köttfärssås dagen innan.Då är det bara att koka pasta när man kommer hem trött/ hungrig .Så kan barnen knapra på lite morötter tills pastan kokat färdigt . Kram

  8. Relaterar till så många kommentarer!!

    Delar med mig av mina två go to-middagar. Jag är i stort sett (lakto-ovo) vegetarian, tål inte baljväxter och har en köttälskare till man och barnet som äter middag har en väldigt smal repertoar av saker han äter 😩

    frittata;
    Riv och stek gul lök+vitlök, blanda med valfri mängd ägg, salta och peppra, häll i en ugnsform, släng på paprika, fetaost, basilika och persilja. In i ugnen på 225 grader tills den är klar.

    Halloumi och mangosallad

    Sallad; mango, tomat, rödlök, avokado, koriander och pressad citron. Skär och blanda, pressa citron över.
    Sås; grekisk/turkisk yoghurt, sambal olek, mango chutney, ingefära, lime, salt och peppar.

    Stek halloumi till.

  9. Vår bästa är färdig tomatsoppa med hackad mozzarella och makaroner, kan även slänga i valfri grönsak typ majs. Snabbt och gott!!

  10. Rå lax (helst Salma eller liknande) och frysta ärtor! Skär laxen i hyfsat tunna skivor, häll upp frysta ärtor i varsin liten kopp, ha ett fat med soja om nån vill dippa. Klart på 2 min och riktigt nyttigt!

  11. Falukorv i ugn med potatismos (skalar ej potatisen).

    Currykyckling med ris (lite som din curryvariant). Jag har i kycklingbitar, fryst grömsaksmix, umamibuljong, grönsaksbuljong, curry och kokosmjölk.

    Potatis- och purjolökssoppa. Steker purjolök och potatis i smör (i en kastrull). Häller på en burk kokosmjölk och lite vatten. Salt, vitpeppar och grönsaksbuljong. Mixa med stavmixer.

    Torsk i ugn med potatis (skalar ej potatisen). Torsk i ugnsform, strö över hackad rödlök och vitlök. Häll på grädde/imat (vi har MP-allergi i familjen). Krydda med salt, peppar, citronpeppar och dill (fryst) samt eventuellt citronjouice (jag använder sån koncentrerad).

  12. Smoothie! Banan, chiafrön, frysta hallon, ägg, kokosolja och havremjölk i mixern. Ska helst bli tjock så man äter med sked, så inte för mycket mjölk i. Är hallonen många och kalla så blir det glass, mycket lyxigt till middag.

    Grönsaker, macka eller typ kokt ägg vid sidan av / efteråt.

  13. Fiskpinnar med korvbröd
    Blodpudding
    Potatisplättar

    Allt går att köra i ugnen på typ 15, blodpudding får en lite annorlunda konsistens men våra barn gillar den ändå och den äldsta är väldigt känslig för sånt.

  14. Jag har en dröm om att ha en kock hemma som är färdig med maten när vi sladdar in hemma trötta och hungriga…

    Nej skämt å sido jag drömmer om att starta en utlämning av färdig mat på förskolan. Tänk vilken dröm att när man hämtar barnen få med sig 4 portioner färdig, näringsriktig, billig mat bara att värma när man kommer hem, och en påse plockmat att äta på vägen hem. Nån dag ska jag starta en sån service. Köket finns ju redan på förskolan.

  15. Min räddare i nöden och båda barnens favvorätt -Pasta med vit sås, eller den ngt nyttigare varianten: pasta med grön sås!
    Lägg 1 kvibille gräddädelost plus 2,5 dl matlagningsgrädde i kastrull, koka upp o låt koka några min till det blandat sig. Koka pasta- klart! Servera m mikrade frysta ärtor/valfri grönsak.
    För grön sås, släng i 1-2 nävar fryst hackad spenat/grönkål i kastrullen m grädde o ost. Mixa för barnvänligare utseende.

  16. Pizza på en tisdag! Varför pizza på helgen när man har tid för att göra långkok? Nej, jag säger ring pizzerian och beställ två pizzor som familjen kan dela på. Som utmattad trebarnsmamma är det numera min vardagsmelodi för att undkomma stresspåslag. Resten av vardagsmiddagarna blir det korv och makaroner, pannkakor, nån enkel och snabblagad kycklinggryta/fiskgryta och köttfärssås med spaghetti. :)

  17. Bästa snabbmiddagarna:
    – fejk-risotto aka blandade rester: stek kokt ris med ärtor och majs i smör+rapsolja (ja det ska vara mkt fett). Hacka och släng i korv/halloumi/bacon (i princip vadsomhelst funkar men gärna nåt lite salt). Rör i 1-2 ägg. Krydda med timjan eller valfri krydda som för tillfället accepteras.

    – pasta i skojig form (coop’s blubbpasta och djurpasta tar bara 6min) med oliver o bacon

    – omelett (rör i några matskedar grädde så mättar det mer och stek dem tunna nästan som pannkakor så blir de inte så såsiga), servera med ett glas nyponsoppa.

    – fiskpinnar m frysta pommes som tillagas i ugn på samma plåt, tar ca 15min. Servera m gräddfil o gurka

    – koka ris enl förpackning. Koka upp ca 5 dl vatten med 1 buljongtärning, 2msk japansk soya och rejält med timjan. Lägg i lårkycklingfile (går bra med fryst som tinat lite grann). Koka 15 min, dvs klart samtidigt som riset. Tar lite längre tid (20 min är lång tid när alla skriker) men blir jättegott och hos oss äter t o m det kräsnaste barnet detta m god aptit.

    Sen brukar vi köra på äta i sängen eller framför tv’n ibland när vår äldsta, som fortf blir mätt på luft, är för myrig i baken för att kunna sitta vid bordet.

  18. One pot pasta!! Ös ner det du hittar i kylen/frysen (typ broccoli, paprika, lök osv) tillsammans med pasta och koka utan lock tills vattnet försvunnit – klart! Älskat mat där grönsakerna ingår i rätten.

  19. Raketpizza! Libabröd som du smetar på pizzasås (finns färdig på burk) på. På med what ever you like och skjuts in i ugnen 200grader i tio min. Visst, hela högen kanske skriker i 15 min men det är det värt!

  20. Tack för bra inspo.
    Jag har en annan fundering… Läs hjälp…
    Vi har en 1 åring.
    Jag går upp vid klockan 5:00 för att komma till jobbet så jag ska kunna komma hem så jag får träffa barnet innan läggdags.
    Min partner är föräldraledig.
    Jag lägger fram kläder, laddar kaffebryggare, gör allt för att vara tyst. Barnet vaknar endå och skriker så att vi måste ta upp hen.
    Barnet är egentligen trött, min partner blir gråtfärdig för dagarna blir så långa. Går inte att söva om hen. Jag får dåligt samvete för jag väcker hen och att min partner får en lång dag med grinig bebis. Slitigt.

    1. Vad jobbigt det låter! Kanske göra frukost kvällen innan och ta med och äta på jobbet? Bara smita upp och dra på kläder och ut genom dörren alltså…

      1. @Emma: Bra idé! Så skulle jag göra. Bara på med kläderna och smyg ut. Beroende på var du jobbar så kan du ha frukostmat stående i kylen på jobbet (så slipper du mecket att förbereda to-go-frukost varje kväll) och kaffe finns väl på de flesta arbetsplatser. Barnet och hemmaföräldern får den sömn de behöver och du får äta frukost och prassla med morgontidningen i lugn och ro. Win-win!

    2. Ditt barn låter lika lättväckt som mig 😂

      Nåväl. Ingen aning om detta funkar men lite tankar och idéer iaf.

      Testa att gå in först till ettåringen (eget rum?), förmodligen lite nyvaken. Klappa på ryggen, prata ev lite tyst. Har du möjlighet så lägg en ljummen vetekudde bredvid så det känns som ni är där.

      Kanske funkar det är lyfta barnet till er säng och ligga bredvid en liten stund? Jo, jag vet att kl 5 på morgonen är man inte någon munter person.

      En flaska välling eller vatten?

      Sedan är ju ett alternativ, att den föräldralediga får byta rutiner och också gå upp kl 05, sova middag när barnet sover. Jag hade lite tvärtom, ett barn som vaknade till kl 01 och ville vara vaken, så lite samma. (Vi hade storasyskon på 15h som blev räddningen för mina sovstunder.)

      1. Min bebis är 8 månader och har gått upp kl 05 de senaste sex månaderna. Och väcker då också storasyster på 3 år som är extremt lättväckt. Mitt tips är att acceptera läget. Partnern får gå och lägga sig tidigare (jag somnar oftast för kl 21 för att orka). Det värsta man enligt mig kan göra är att lägga energi på att försöka förändra något som förmodligen inte går att förändra. Det kam vara skönt att bara ta saker för vad det är och sedan planera utifrån det utgångsläget.

  21. När jag var gravid med min äldsta såg jag ibland på väg hem från jobbet föräldrar med typ 1-3-åringar och tyckte att de såg så ”tomma i blicken” ut. Då tyckte jag att det var lite sorgligt. Nu ba: FULL FÖRSTÅELSE!!

    1. Min bästa vän var gravid i våras, jag har en 3-åring och 7-månaders, då hon sa att hon träffat en mamma på stan som hade varit super otrevlig mot sitt barn, tom i blicken och försökt få min vän att säga nått i stil med ”Det där var inte bra gjort” när barnet hade misskött sig på stan. Och hon hade inte sagt det mamman hintat att hon skulle säga. Sen rantade hon på om hur illa hon tyckte det var av mamman osv. Jag satt mest och tänkte ”Vi ses om tre år…. Då kommer du förstå… Nu lever du i dimma din jävel” men sa ”Oj då” typ.

  22. Koka pasta, släng i ärtor mot slutet, häll av och rör i ägg. Riv över parmesan.

    Varma mackor

    Omelett

    Couscous med grejer (tex grönsaker, ost, linser)

  23. Jag är lyckligt gift med min soppa-maskin (det är alltså en blender som kokar och mixar soppa: man kastar in grönsaker, vatten och buljongtärning och så gör den soppa). Tidsinställer den till att vara klar en timme innan vi är hemma, så att soppan kan svalna lite. Barnet får en kopp med soppa att dricka direkt när vi kommer hem. Det räddar mig på riktigt varje dag.

      1. Jag har den här (obs, bor inte in Sverige, men antar att den säljs någonstans hos er också): https://www.coolblue.be/nl/product/810550/moulinex-soup-co-lm908110-wit.html Den här är rätt dyr, och min mama har en från Princess (tror jag) som var typ €60 och den gör sin grej! (lite bummer för mig att jag spenderade alla dessa pengar…)
        Min kille köpte en separat timer till den, som man har i väguttag. Och nu har jag soup-hour istället för hell hour ;-)

  24. Någon räddande ängel som följer Sandra Beijer delade en gång världens bästa och snabbaste soppa på hennes inlägg om snabbmat + max 5 ingredienser. Ta ca 400 gram gröna ärtor plus lite vatten som inte täcker ärterna men precis under. Lite röd chili plus riven ingefära och en liten tetra kokosmjölk. Kanske lite salt. Koka upp, mixa klart på tre min! Alla vuxna älskar den, barnen kan äta mackor och majs. Eller nåt annat. Skitsamma😉

      1. Men grön ärtsoppa är en barnfavorit! Ärtor mixade med buljong creme fraiche blir jättegott. Pepparrotsvisp på tub till de vuxna.

  25. Vår go to-rätt när ork, inspiration, tid, kylskåpsinnehåll etc sviker. Koka makaroner. Blanda sedan med makrill i tomatsås (sådana där konserver, du vet?). Klart. Vill man lyxa till det kan man krydda lite med något valfritt och/eller tillsätta extra kladd, typ majonäs eller creme fraiche. Men jag brukar inte krångla till det, makaroner plus makrill i tomatsås – plättlätt och supersnabbt!

  26. Känns som att du ser in i vårt kök. Hell hour. Så klockrent. Korv och pasta på spisen. Tre missnöjda barn på golvet. Krokodilen i bilen på Spotify så högt det går. Vid spisen: mamman som gastar med i krokodilsången och försöker få barnen att göra rörelserna till sången istället för att dra varandra i håret. Tack för all igenkänning och förhoppningar om lite lättare tider.

    1. Gu jag önskar att det inte var ett måste… menade INTE att det var ett allmänt måste alltså! Bara ett KRAV från barnen…

  27. Tack för igenkänning! Får alltid ett litet ångestpåslag innan hämtning just för att jag tycker det är så jobbigt att hantera en humörsvajjig, hungrig 3-åring samtidigt som en 6-månaders. Har verkligen inte tålamodet eller lusten att hänga i lekparken eller gå hem och sitta på golvet och leka med ngt. Min lösning är att åka till närmsta köpcentrum. Äta en korv (och stoooor kaffe) i förbutiken, åka hissen ngr gånger, småhandla mjölk eller nått litet eller fika och toaletten finns i närheten. Sambon är hemma redan kl 16 så är ju verktygen inte synd om mig men ändå så jobbigt det kan kännas!

    1. Å älskade de gånger jag körde korv till barn o stoooor latte till mig! Smart grej! Borde gjort det oftare …

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med AXA

Vad är det för bug i barnen?

Axa3

Okej, detta är ju helt vetenskapligt bevisat. Att barn sover länga på vardagen och vaknar tidigt på helgen. Men varför har man inte hittat något botemedel än? Det är ju uppenbart en felkonstruktion?

Eftersom man nu måste släpa sig upp i svinottan på helgerna så har jag bestämt att det minsann får vara göttiga morgnar då. Det betyder god frulle. Vi har kört scones-frukostar och chokladcroissanter när vi orkat. Men senaste tiden har vi ju haft en massa Axa-granola hemma och då har vi lyxat till den på helgerna. SÅ GOTT!!

Här kommer en steg-för-steg-guide hur man går till väga:

Img 4792

1. Duka fram allt smarr du kan kasta ner i yoghurt: Granola (den med kakao är såklart godast tycker chokladfamiljen), hallon, blåbär och kokos. Placera ut bär på ett stiligt sätt, mycket noggrant.

Img 4796

2. Häll över en massa granola.

Img 4800

3. Placera ut ytterligare bär, med rätt millimeteravstånd, snyggt och symmetriskt.

Img 4801

4. Rör ihop allting

Img 4811

5. Ät!

Bakom kulisserna:

Img 4802

Här finns en mamma som flyttar bort illgröna Happy meal-detaljer från fotot och stoppar i påsen i kartongen ”för det ser snyggare ut”. Hon kanske också ropade: NEJ ÄT INTE ÄN JAG MÅSTE FOTA!

Där finns också ett barn under bordet som tappat humöret av någon anledning (troligtvis pga FÖR LITE SÖMN! Ja och kanske lite för lång väntan på frukosten …). Ett barn som varvar killande med nyp. Spänning i vardagen kan man säga!

Efteråt ser köket ut ungefär såhär, om man har tur.

Img 5845

Har man lite mindre tur ligger det en stor del frukost under bordet. Tillsammans med Barbie och de andra.

Ps: inför detta samarbete klickade jag in på ”recept” på Axa och kände att jag behöver äta frukost till middag ett tag nu. SÅ mycket gott?! Kolla in!

  1. Jag älskar den där granolan, fast den andra smaken här, har precis upptäckt den! Men det kanske är en nyhet, i så fall är det inte så konstigt? Älskar den i varje fall. Jag vill bara ha den i en äääännu större förpackning och med en massa rabatter 😂👐👌👌 🎉

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Oceaner av tid – pseudotvillingar

När jag frågade om vad ni ville läsa mer om på bloggen så skrev många om just det här med pseudotvillingar och hur jag har det NU.

Jag kan säga såhär. Att ha barn tätt innebar för oss NOLL tid till annat första åren. Jag planerade in 1 eller om det var 2 timmar egentid varannan lördag för att ha lite tid för bara mig själv. Det gick inte alltid men bland lyckades jag.
Sedan hade vi faktiskt i långa perioder kvällarna. Barnen somnade kring kl 19 och även om man var som ett utskitet äppelmos i hjärnan då så var det ändå tid att sitta och stirra. Eller som jag faktiskt gjorde, startade Hejhejvardag. Då hade jag tid till en illus i veckan ungefär. Om jag kämpade på.

Nu då. Efter en tid började barnen leka. Och som jag nämnt så har jag två barn som leker väldigt bra. De bråkar i perioder men ofta är det faktiskt intensiv lek. Eller ipad.

Vad innebär då detta? Oceaner av tid. Plötsligt kan jag laga mat, spela Candy crush eller sitta och teckna (ofta extremt upphackat pga att man alltid måste hjälpa till med det ena eller det andra, men inte alltid). Och ändå! Jag tycker SÅ mycket om att sitta i samma rum och göra mitt och barnen pysslar med sitt. Vi liksom umgås men alla får göra sitt ändå. BÄSTA!

Och nej det funkar såklart inte alltid. Ibland får jag bara ge upp att lyckas göra någonting alls (detta blogginlägg har tagit femtioelva år att skriva pga alla avbrott). Men ändå, till er som har ca NOLL minuter för er själva, eller en timme varannan vecka. Det blir bättre!

Igår kväll kunde jag tex göra yoga medan barnen byggde lego bredvid. Sådan winwin då jag om jag inte hade distraktion skulle dö tråk- och rastlöshetsdöden när jag yogar. Nu fick jag lyssna på legolek, pausa för toatorkande och svara på livsviktiga frågor om olika djur och hur saker sägs på skånska. Blandat med blabla-dog pose och ”inhale” – ”exhale”.

Img 7302

Leder också till snygg inredning som håller i flera dagar (veckor?!). Smärtsamt snygg kan man säga…

En bild från förr:

Några år senare. Då blir det bra.

  1. Tack, ditt inlägg var exakt vad jag behövde läsa idag. Har tre barn på 4, 2,5 och 8 månader. Ganska tätt mellan barnen och vardagen är intensiv och stundtals svårhanterlig. Känslostormar, utbrott, glädjefnatt, slagsmål, gråt och kärlek. Och sömnbrist. Herregud denna sömnbrist. Ibland blir man bara så trött trött trött, både fysiskt, mentalt och känslomässigt. Och undrar om man kommer orka. Så läser man ett inlägg som ditt. Och orkar lite till. Tack.

  2. Så skönt att läsa. Att det inte bara är något jag intalar mig själv haha. Mina pojkar fyller 4år och 3 år nu om några veckor. Skiljer 13 månader nästan på dagen. Skulle egentligen haft en 3åring till snart men livet blir inte alltid som man tänker sig. Ingen ska behöva begrava sitt barn men det har fått mig att ännu mer njuta av och ta till vara på de små stunderna. Att få se dom bygga lego medan jag läser en bok i soffan. Eller tillsammans sitta under filten och se Hitta Doris igen.
    Njut av alla små stunder i livet =) <3

  3. Tack♡ Pausar just nu i sängen med sovande bebis bredvid. 2åring och snart 4åring har varit otämjbara vilddjur i helgen. När de slogs med sopborste och sopskyffel, varannat slag på varandra och varannat slag på inredningen fick jag helgens femtioelfte psykbryt och stormade iväg till sovrummet för att få vila hjärnan en stund. Det är 19 månader mellan de första två, och ganska exakt 2 år mellan den andra och tredje. Många fina stunder då hjärtat svämmar över, såklart. Att ha syskon är verkligen en rikedom, och att ha så underbara barn, vad lyckliga vi är! Men också såna stunder man undrar hur man egentligen ska ta sig igenom det här, tiden och armarna räcker inte till för att trösta alla samtidigt, sängen rymmer bara två oroliga barn samtidigt… det ständiga dåliga samvetet och oron. Och den stora kärleken och glädjen. Förlåt för rörig kommentar, så mycket amningshjärna på det här också, ville väl bara säga tack för att du skriver så bra:D

  4. Precis vad jag behövde läsa med en 2-åring och en 3-veckors hemma. Känns som lyx att få duscha någon gång då och då. Mantrat just nu är ”det blir bara lättare och lättare för varje dag”.

  5. Jag har två tjejer tätt (5 och 6 år) men vi drog in ett wildcard så nu när dom börjar bli lite lättare och ge andningspauser så springer vi efter 1,5-åringen istället. Kanske inte helt genomtänkt men det väger upp med rätt så mycket kärlek.

  6. Våra kom tätt. Första året med två knattar, varav en med tok-kolik, fick mig ofta att fantisera om att bara fortsätta köra tills bränslet tog slut varje gång jag lämnat dem hemma med maken för andningshålet och egentiden även kallad ”storhandling”.
    Men det vände. Typ i samband med att båda började på förskolan.
    Därefter känns det som att de lekte oavbrutet i tio år! (Minnet kan spela mig ett spratt där men så vill jag minnas det!)
    Nu är vi inne i en annan fas med två tonåringar i huset…nu är det istället en sjuklig oro och balansgång mellan att släppa taget och hålla fast. Vaknätter när de är på fester och slitsamt på andra sätt.
    Ofta längtar jag till den tiden när allt var enkelt (läs: när jag bestämde) och man kunde trycka ner ungen i sin bävernylonoverall – dra upp dragkedjan och bära iväg skrikhögen till bilen och åka hem!
    Fast tonårstiden är fin den också. Se hur det trots allt verkar bli vettiga människor av dem i slutändan.
    Det är ett jäkla äventyr att vara förälder!

  7. Så underbar läsning. Gick även in i ditt gamla blogginlägg som du länkat till och började storböla när jag såg de fina bilderna på systrarna (obs kan dock också bero på gravidhormoner). Jag väntar alltså tvååan och det kommer bli ca 20 mån emellan systrarna. I perioder får jag så otroligt dåligt samvete över att min dotter redan ska få konkurrera om min uppmärksamhet och att hon ska bli STORAsyster. Hur har du hanterat detta?

    1. Jag hade också det, tror jag har skrivit om det i nåt av inläggen i samma ”serie” som det gamla inlägget jag länkade till (kolla de andra länkarna i botten). Men en sak som kanske kan kännas som tröst: hon får ett syskon! Just nu känner du som att du ska beröva henne tid och uppmärksamhet, men hon kommer få SÅ mycket uppmärksamhet och kärlek av sitt syskon!
      Och ett tips jag fick var att behandla dem som att de är lika gamla, så man inte kör ”du som är så stor…” till storasyster som är rätt liten faktiskt.
      Jag tycker det är ganska svårt, men jag försöker. Och har väldigt sällan sagt ”du som är storasyster …”. Har nästan bara använt ordet ”syster” för båda. Varken ”lilla” eller ”stora”. Fast de gör det själv nu 😄

  8. Hmm, kanske borde skaffa en till tätt då så det är över med ingen sömn och ingen egentid ungefär samtidigt 😂 Har en dotter på 6 mån. Bara att köra på! 😉🤪

  9. Vi väntar barn nummer två nu. Bara 2-4 veckor kvar. Vet att det kommer bli tufft men detta inlägget peppa mig.

    P.s bygg/lägg legot på ett kul påslakan eller handduk. Sen är det bara att dumpa ner det i lådan igen.

    //emmysita

    1. Heja heeja! Jag tror faktiskt det är rätt bra att vara inställd på att det kan bli tufft, så som du säger att ni är. Antingen så lindrar det chocken eller så blir man positivt överraskad att det var enklare än man trodde :) Eller ja så funkar jag, jag vet att man kan funka olika förstås!
      Lycka till, det blir oavsett dubbelt med kärlek!! Det är faktiskt ljuvligt ofta även innan de hunnit fylla 5 och 6 år 😄❤️

  10. Låter underbart! Det finns hopp alltså. Hur gamla är dina barn nu? (Alltså när får en näsan ovanför vattenytan igen?) Min yngsta är 9,5 mån och äldsta fyller två imorgon. Nedersta bilden sammanfattar väldigt väl livet just nu 🙈

  11. Får man fråga hur gamla dina barn är och i vilken ålder du började märka skillnad, att de kunde leka själva? Har en tvååring och tvillingar på 3 månader…föreställer mig några kämpiga år men har hopp om att de ska ha glädje av varann sen 😊

    1. Heeej! Jag svarade Eva ovan men en länk till gamla inlägg också! Som jag skrev där så smyger sig väl förändringen på lite i taget…
      Sådan trygghet att ha nära syskon alltså! Det kan man påminna sig om när det är kämpigt. Så mkt oro jag slipper för att jag vet att de har varandra. Skönt för en oroande morsa som jag!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

När resan är målet

Har ni HÖRT vilken klämkäck rubrik va? Väger upp den direkt med en klassisk helgbild:

Rubriken stämde dock så himla bra idag. Jag är med i en testgrupp där man får coachning (ska berätta mer framåt) och där värderade vi olika delar i livet. Nöje och kultur fick inte jättestor plats på min livscirkel och även om jag inte direkt lider av det just nu så tänkte jag att jag skulle försöka fylla på den lite. Hur? Jo jag tänkte börja kolla på en serie och passa på att gå på museum när tillfälle gavs = idag.

Majas dagmamma har planeringsdag och Märta har skolplikt = jag är ensam med ett barn! Det händer typ ALDRIG. Vi drog till fotografiska.

Ser ni likheten?

Sammanfattar tiden:

Att gå igenom utställningarna: 10 minuter.

Att fika: 15 minuter.

Att gå från museet till bilen: 20 minuter.

(obs alla tidsangivelser är mellan tummen och pekfingret, promenaden till bilen kan mycket väl ha tagit 2,5 timme…)

Efteråt:

Mattias: – Maja var tyckte du om museet?

Maja visar en tumme som pekar ”mittemellan”.

Mattias: – Vad tyckte du om att gå från museet till bilen?

Maja visar tummen upp.

Samma som jag tyckte, fast tvärtom.

  1. En underbar dag alltså! :) så glada och avslappnade ni ser ut, det är generellt för lite dans på museum! Och din nya tröja är ju perfekt, precis så där ’jag är cool men bekväm och fokuserar på vår gemensamma upplevelse’. V. nice!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Bokklubben, vad ska vi läsa nu?

Hörrni, ska vi välja utifrån genre nu kanske? Vore det kul? För att tvingas välja sådant jag (vi?) aldrig väljer! Eller ska vi bara ösa ur oss nominerade?

Kan inte ni nominera böcker så försöker jag sammanställa en lista som vi röstar ifrån? PLEASE!

Jag börjar och nominerar Sandra Beijers Det handlar om dig. Här kommer text och bild från förlagets sida.

”Jag är femton år, sju månader och tre dagar första gången vi träffas. Jag står i ett vardagsrum hemma hos någon som heter Erik. Du sitter med en ölburk i knät framför ett svart piano. Du är femton år, med konkav bröstkorg och blanka ögon efter den senaste burken du tömt och kastat mellan stolsbenen. Jag känner dig inte men senare, när vi står i kön till badrummet, ringer din mobiltelefon och du svarar på ryska. Fyra timmar senare följer du mig hem.”

Efter ett möte på en fest under en sommarnatt är ingenting längre detsamma. Plötsligt handlar varje fredagsnatt, varenda mörkt dansgolv och varje stulen folköl om honom. Om de tre födelsemärkena över hans kind, om ryska meningar på en parkbänk och om exploderande sms som aldrig besvaras. Om han bara kunde titta lite till, höra av sig lite oftare, komma lite närmare. Om han bara kunde se, om så bara för ett enda ögonblick, att allt handlar om honom.

Det handlar om dig är historien om den första, stora kärleken. Den utspelar sig i Stockholms innerstad under några febriga höstmånader och man kastas mellan hopp och förtvivlan, lycka och sorg, upphetsning och apati. Sandra Beijer berättar sin historia på ett poetiskt men ändå enkelt och självklart sätt och alla som någon gång har varit kära kan känna igen sig – det spelar ingen roll om man är 15 eller 45.

  1. Ja, Sandra Beijer!!
    Men då måste jag också nominera Stanna av Flora Wiström, samma genre men en lite bredare ingång.

  2. Här kommer mina förslag (och hoooooppas att någon vill läsa dem för jag måste få PRATA om dem med nån).
    1. Moderskap – Sheila Heti.
    ”‘Moderskap’ bjuder på vassa analyser av den egna ovissheten, samhällets hyllning av moderskapet, och dess syn på kvinnor som väljer bort barn … Sheila Hetis roman är ett angeläget tillskott i den feministiska litteraturen: den ställer viktiga frågor om vår kulturs syn på kvinnoroll, moderskap och arbete.” (Yukiko Duke, Svenska Dagbladet)
    2. Pappaklausulen – Jonas Hassen Khemiri.
    ”Man brukar hylla ”igenkänningsfaktorn” i samtida romaner, och menar främst tidsmarkörer. Hassen Khemiris nya roman får högsta poäng för beskrivningarna av det urbana livet för ett professionellt par med en ettåring och en fyraåring som delar vardagens totalitära välde. För varje liknande par kan jag rekommendera högläsning av somliga stycken – efter det att barnen somnat förstås.” (Jonas Thente, DN)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Armbåga er in i familjen

Ni har säkert också hört det, men det tåls att påminnas om. Att kvinnors stressnivå går upp när de kommer hem efter en dags arbete. Mäns går ner. Det säger ju faktiskt allt. ALLT.

Att kvinnor arbetar i nästan lika stor utsträckning som män nu för tiden. Där har vi väl kämpat på bra med jämställdheten. Som man säger till kvinnor – ta för er då! Ja så gjorde kvinnorna det.

Kan vi nu kanske säga samma sak till männen vad gäller familjen? Ni vet den där gemensamma delen som vi kallar hemmet och de där personerna som vi har gemensamt ansvar för – barnen. (obs, heteronormativt ja, men det är väl också främst där mönstret ser ut såhär??).
Kom igen killar, ni KAN. Våga ta plats i veckoplaneringen, stå på er i tvättstugan, armbåga er in på föräldramötet, roffa åt er halva VABen och kräv att få hämta och lämna minst hälften av gångerna!!
Å-å-å killar, ni måste höja rösterna för att få ta del av er familj! Nej såklart inte. Män som är förmögna att klampa på i karriären, vara obekväma, ta sig an utmaningar och inte räds konflikter på arbetsplatsen blir plötsligt pyttesmå, lite smådumma och tafatta när det kommer till att få ”hjälpa till” hemma. ”Jag FÅR inte” ”Min fru säger att jag gör fel”
Jeez. Lär dig då, använd de där armbågarna du använt hela livet för att komma framåt och ta din plats vid spisen. Eller var det lite för bekvämt i soffan?

Kommahem

ps: tänk igen på det faktum att kvinnors stress går upp när de kommer hem och att mäns går ner. Tänk på det. Verkligen TÄNK på det. I detta moderna, jämställda samhälle …

  1. Förra året, efter semestern, konstaterade jag att jag inte klarade av att vara hela familjens projektledare, tog det med maken men brakade ändå veckor senare in i den berömda väggen. Vill inte direkt påstå att det blivit bättre av ett års sjukskrivning tyvärr, för istället har jag ju ”ändå varit hemma” och därmed kunnat ta all vab trots att jag varit helt under ytan, skött 99% av hemmet och alla sociala aktiviteter och kontakter.

    Det enda jag slipper undan, är mailen från kommunen, för de kommer aldrig fram, vilket i sig är en stressfaktor, för då måste jag ju lita på att maken läser mailen och vidarebefordrar informationen till mig…

    Bästa semesterveckan var med en tjejkompis, för vi kompletterade varandra med att se att ”oj, här behöver vi dammsuga/duka på eller av/köpa nytt innan det tar slut ett osv”. Män är bebisar som hittar en ny mamma i sin sambo/fru/flickvän… 😥

  2. Om du lägger upp detta inlägg varannan vecka kanske? Och gör lite affischer som vi sätter upp på stan? Det gör vi va?! Så bra skrivet! 😍

    Jag lever i en jämställd relation, även om det tagit lång tid och mycket prat att ta oss dit. Men nuförtiden har jag nästan utvecklat en allergi mot när jag känner att jag tar för mycket ansvar för olika saker som ska hända eller krånglig logistik, speciellt inför tillfällen när jag ska vara borta och inte ens vara inblandad. Jag blir så arg när jag tänker på hur mycket energi kvinnor lägger på att tänka och göra för att det ska bli bra för alla medan mannen bara ”ok, då drar jag och spelar golf nu då!”

  3. Men vänta: att kvinnors stress går upp efter jobbet kan ju antingen betyda de jobbar för hårt hemma… ELLER ATT DE BORDE JOBBA LITE HÅRDARE PÅ JOBBET???!!😜

  4. Hos oss är det lite tvärt om, min man får stresspåslag när han kommer hem. Men vi är hyffsat jämställda. Vi har lite olika områden vi fixar med, jag tvättar, han stryker. Båda lagar mat, byter lakan, vabbar, lämnar och hämtar barn. Vi har delad ekonomi, så ingen är ”fattigare” än den andre trots olika lön. (Kan man ha barn tillsammans kan man ha pengar tillsammans!!). Jag köper kläder till barnen (och säljer), han fixar med bilen. Båda tar ut soporna. Båda fixar hemma. Oftast jag som går på föräldramöten, men vi är båda lika engagerade. Båda torkar av diskbänken. Vi bemöter varandra med respekt, och vi anpassar oss efter den andre personens schema om det hettar till på jobbet eller liknande. Utan tjat. Vi har det nog ganska bra, och vi är nog hyffsat lyckliga.

    Men saken är, att jag tror att vi är på väg ditåt. Jag tror att allt fler unga män/pappor tycker att det är självklart att ta ansvar för sina barn. De vill vara med sina barn. Det är ingen revolution, utan en sund utveckling. (Kanske har det med utbildning att göra?) Jag tror definitivt att det har massor med förebilder att göra, och hoppas att vi sätter en god standard för våra barn, och sedan deras barn. En dag befolkar vi jorden!!

    1. Fast viljan är ofta god, men förmågan är det sämre med. Min man har ingen annan ambition ännatt vi ska dela på barn och hem – men det är ÄNDÅ mer som landar på mig. :-( Alla småsaker, att planera och driva på.
      För precis som inlägger handlar om så är det som att mycket förmåga att tänka i förväg, planera och ta ansvar bara försvinner när det kommer till hemmet. Tyvärr. Vi landar kanske på 45/55-fördelning hemma, imman inte räknar all tid och energi jag lägger på att TÄNKA på saker. Då är det ännu skevare. Och varför ska jag vara nöjd med att han gör 45%? (Över tid alltså). Det är inte good enough för mig. Om vi inte har kommit överens om det, men det har vi ju inte…
      Så trots att viljan ökar så är jag rädd att set inte räcker :-(

    2. Många är jämnställda på det sättet du beskriver. Men vem är familjens projektledare? Vem googlar resor och bokar. Vem köper presenter då barnen ska på kalas? Eller gå bort-presenter? Vem planerar semestern och julafton. Vem researchar nya soffor?Och barnens kläder är ju SJUKT mkt mer jobb än bilen.

  5. Ja det är nog så ofta tyvärr. Nu är jag 64 och skild sen några år, barnen utflugna sen många år. Är stolt morfar också. Vi delade på sysslorna så gott vi kunde. Sköta hemmet, hämta o lämna barn, handla. Matlagning skötte min dåvarande hustru mycket bra. Så jag tog disken. Min dåvarande hustru var hemma med barnen dom första åren trots att jag inte var egen företagare. Det blev jag sedan barnen flugit ut. Det hade inte fungerat tidigare.

  6. Ush så deppigt! Men väl medveten om att det är exakt såhär hemma hos oss med mycket! blir tröttsamt påmind 🙄 tur man får resa med jobbet ibland så man får lite space 🤣

    1. om man tycker det är skönt att komma iväg med jobbet, då har man nog inte det så roligt hemma, låter som en slags flykt. Jobbet är alltid prio två eller tre, hemmet ett och familj och barn ett.

      1. Och DÄR skuldbela vi åter en kvinna….. Ewa, jag älskar min sambo o mina barn och dom är prio ett, med det sagt är det skönt med semester från dom ibland. Det borde inte behövas tas semester från familjen men problematiken som blogginlägget tar upp gör juh att kvinnor behöver barn/hemfri tid för återhämtning. Du känner säkert själv en eller två kvinnor som bränt ut sig, fråga dessa kvinnor varför istället för att komma med pekpinnar… dom kanske hade mått bra med en konferens på annan ort, få en natts sömn på ett hotellrum?

      2. Haha fast Ewa… nu tycker jag du är lite väl präktig! Vem är du att kommentera om att jag inte har det roligt hemma och ser jobbresor som en flykt och att mitt jobb prioriteras över familjen?
        Du vet ju inget om mig eller min familj mer än de få rader här ovan.
        Du verkar ju ha noll förståelse för en annan människas liv än ditt egna?

        Tycker du skall chilla lite med dina kommentarer till anda och åka till Ica och handla.. så du med får lite egentid 🙄

  7. Min man tog nästan aldrig vab för han är egenföretagare och jag anställd.. Nu har jag äntligen ändrat det med hjälp av dig och ett av dina läsares inlägg. (Tack <3)
    https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/checklista-for-familjen—om-ansvarsfordelning.pdf

    Skrev ut den. Satte mig ner med maken och gick igenom listan punkt för punkt. Det hjälpte oss. Men det måste upprepas och revideras med jämna mellanrum.
    Så tack för dig och dina inlägg. Kram

    1. Mycket intressant lista!
      Dock blev jag lite full i skratt åt näst sista och sista punkten. Allt innan var så detaljerat och så kommer de två punkterna med bil, sommarstuga/ husvagn/ båt som är ganska stora punkter också.

      Men återigen, en ganska intressant lista! Tack för tipset!

  8. Maken fick uppgiften att handla rökta räkor och aioli (till sin egen kräftskiva med kollegorna). Först undrade han vart man kan köpa rökta räkor, sedan om de gick att köpa på samma ställe eller krävde att man behövde handla på två ställen. Roligt eller skrämmande?

    1. Jag har någonting, som jag tycker är roligt, min väninna skulle handla torkar blad och kommet ut med spolvätska. Roligt tycker jag i alla fall

    2. Lite av varje. För hög igenkänningsfaktor med både skrämmande och beklämmande, och ett och annat garvande, kan en följa Instagramkontot ”Mansbebisar”. Rekommenderar! ❤️

  9. Det finns de kvinnor som inte släpper in mannen i köket för att det inte är lika skinande putsat när han har lagat mat som hon kräver att det skall vara. Här får man ge och ta och kompromissa, kanske en spegelblank diskbänk t ex, inte är det allra viktigaste?

    1. Det där sägs ofta, men betänk samma situation på mannens jobb: om den erfarne medarbetaren el. chefen som vet hur arbetet ska utföra påpekar att mannen missat lite av arbetsuppgiften. Då är det ju självklart ingen som säger: ”låt honom göra arbetsuppgiften på hans sätt, ni har helt enkelt olika krav och han blir besviken om du säger åt honom att hans arbete inte är korrekt utfört”. Det är självklart att mannen levererar det som är ett fullgott arbete.

      Men när det gäller mäns hushållsarbete eller ngt med barnen så är de SÅ KÄNSLIGA så ingen får säga åt dem att de kan göra bättre ifrån sig eller ta lärdom av den erfarne hur uppgiften bör utföras!
      ”Bra att du har lagat mat men det vore jättekul om du kunde städa upp efter dig” blir en kränkning helt plötsligt för att kvinnan har för höga krav. Nä det där argumentet håller helt enkelt inte enligt mig.

      1. Vilken jättebra liknelse! Jag har ofta haft svårt att bemöta just ”låt honom göra på sitt sätt”, men här fick jag hjälp!

      2. Rätt konstig liknelse tycker jag. Som om kvinnan är ”chef” i hemmet och har rätt att bestämma hur saker ska vara? Inte särskilt jämställt i mina ögon.

        1. Ulrica jag tänker att det kanske handlar mer om att mannen plötsligt inte kan prestera än att kvinnan är ”chef i hemmet”. Precis som i hela mitt inlägg ovan där jag inte menar att mannen är anställd hemma utan snarare att så som han armbågar sig fram i övriga vardagen och sedan är helt oförmögen att ens FÅ LOV att ”hjälpa till” hemma.

    2. Jag tror att det är få kvinnor som kräver att köket ska skina som i en Ajax-reklam. De som gör det har väl lite att jobba på vad gäller förväntansnivån och rimliga krav.
      Men att kräva att köket återställs i rent skick när det två timmar tidigare var rent från kladd och undanplockat är ett rimligt krav.

      Att klara av att hänga upp ytterkläder och ställa undan skor är likaså ett rimligt krav kan jag tycka.
      Att köra med något slags daltande och sänka ribban mycket ”för att han försöker iaf” är i mina ögon att sjunka till nivån att ”boys will be boys” när det kommer till hur en del killar beter sig mot tjejer i skolan.

      En man som kan klara av att bygga ihop en dator, lära sig programmera eller skruva med bilar bör rimligtvis klara av att borsta håret, göra en fläta eller torka av diskbänken så att den blir ren. It ain’t rocket science!

      Det kallas ren och skär ovilja.

      Sen finns det såklart de som har det lite svårare med koncentrationen eller kaoset, men istället för att säga att det går inte, jag är såhär, så kan en jobba fram en rutin eller ett system för att klara uppgiften.
      Precis som att jag har ett system för att säkerställa att alla djuren har fått mat och rena bon och behöver göra saker i en viss ordning för att inte glömma så kan gubben sätta upp rutiner.

      1. Men vem satte ribban från första början? Han kanske inte tycker det är lika viktigt med en ren diskbänk som du? Jag vet inte vem som gav kvinnan befogenhet att ställa krav på hur mannen ska bete sig i hemmet. Det borde väl utgå från en gemensam diskussion. ”Jag skulle vilja att diskbänken torkades ren varje dag. Är det något du tycker är viktigt? ” Om inte kanske man får mötas halvvägs och sänka sina egna krav om man nu inte har en partner som är så snäll att han kan tänka sig att torka av bänken för din skull.

        1. Och när vi sänkt kraven men det ÄNDÅ inte funkar? Här hemma fick jag till slut gå till BVC där vår barnmorska fick ”informera” min sambo om att ”jaaa, man måste torka av köksbordet från frukosten innan man serverar lunchen…. att låta barnet äta i sina egna rester sen flera timmar tidigare kan vara hälsovådligt”. En VUXEN MAN kunde alltså inte dra den här slutsasten, utan tyckte jag hade högs krav när jag bad honom göra detta (kom hem från jobb och både frukost/lunch/mellis-rester låg inen härlig kompott på bord o golv). Tror dom flesta av oss är villiga att kompromissa o ”sänka kraven” men kom igen….. ni förstår väl vad inlägget handlar om?! Det räcker nu. Min sambo är fullt kapabel att jobba, boka resor med vänner, planera aktiviteter FÖR SIG SJÄLV. När det kommer till familjen kan han inte ens boka ett läkarbesök till barnen.

          Jag har slutat ställa krav hemma, då jag har jag turen att ha valt en bransch o karriär där jag kan ”köpa mig fri” från städning och matinköp. Näste steg är en nanny som får gå bredvid min sambo under kommande föräldraledighet, för GUD förbjude att han BRÄNNER UT SIG….

      2. @annika
        Vilka skäggstrån? Jag är tacksam att min man tar bort dem, eftersom de tomtegubbar som går runt idag inte är i min smak (euu)

        1. Åh, noppar din man dina skäggstrån? Vad lyxigt, jag blir riktigt avundssjuk! Då förstår jag att du inte behöver kunna spegla dig i diskbänken. :)

    3. Ewa det är ju PRECIS det här blogginlägget handlar om. Snälla läs igen. En man ska väl kunna föra den diskussionen och man bör väl kunna landa i något om nu kraven är HELT ORIMLIGA. ELler?! De verkar ju sannerligen ofta kunna klara liknande diskussioner och uppgifter i övriga livet?
      Och att kvinnor överlag inte skulle nöja sig med annat är en spegelblank diskbänk tycker jag känns överdrivet. Skulle det vara en kvinna som har enormt kontrollbehov i att allt ska skina så kanske den personen har haft alldeles för mycket ansvar alldeles för länge och hade behövt dela på ansvaret för längesedan.
      Om vi nu ska ta till extrema med spegelblank diskbänk så kan vi ju säga att vissa kanske låter bajsblöjor ligga öppna på diskbänken. Sedan kanske vi kan släppa ytterligheterna och prata om det verkliga problemet istället. Att kvinnors stress går upp när de kommer hem och mäns går ner. Uppenbart känner de inte sådan enorm press på den där spegelblanka diskbänken??

  10. ”Lite smådumma” minst sagt!
    Häromkvällen var det dags för storfavoriten Kontrollera Förekomsten Av Löss hos de två barnen i familjen. Jag jobbade kväll och kom hem först när ungarna sov, ansvaret för luskontrollen föll därför på den andra föräldern, barnens pappa.
    Jag kommer hem vid halv elva, luskontrollen ej utförd.
    Nästa kväll är det föräldramöte som jag går på (här turas vi faktiskt om!), ny uppmaning till luskontroll. Jag plockar fram de två luskammar som hushållet förfogar över.

    Nu händer det märkliga: maken förklarar att han inte vet hur man gör och anser därmed att han inte kan göra mer åt saken. Jag visar de informativa lappar om eländet som förskola och skola försett oss med. Maken slänger en blick på dem och upprepar att han inte kan. Jag hänvisar till 1177.se och drar på föräldramöte. Maken suckar och ser olycklig ut – Hur sjutton ska han hitta till 1177.se?

    Nej, jag kan inte heller luskamma och skulle gladeligen betala för att slippa. Men det är inget realistiskt alternativ, återstår att göra sitt bästa.
    Ja, maken är normalbegåvad vad gäller informationssökning på internet. I alla fall när det rör hans egna intressen. ☺

    Min poäng är att trots att barnens pappa är den som har möjligheten till luskamning och vi båda är lika oerfarna så är det jag som förväntas utföra den. Inklusive införskaffa luskam och bruksanvisning.

    1. Ja men PRECIS så! Att vissa saker ” inte ligger för dem”. Och sen blir det då förståss lättast att göra det själv…
      Min man informerade mig en dag om att barnen beövde nya leggins. Ja men köp det då, sa jag. Det är ju ditt jobb tyckte han. Och saken är den att de få gånger jag insisterat på att han köper nytt så blir det fel strlk, konstig kvalité el annat konstigt. Jag tror det mycket handlar om ouppmärksamhet. Och också att kvinnor ofta går omkring och konstant påminner sig och organiserar matsäck, fotbollsläger, födelsedagskalas, handling, sräd i huvudet och därför blir mer haj på allt . Och mer trött. Män kan stänga av och tänker på det de gör för stunden ” nu spikar jag en spik, spik, spik, spik. Nu rör jag i en gryta, rör rör rör.” Jag menar inte att vara spydig eller att män inte kan tänka samtidigt som de spikar, men JAG tror att de – överlag!- spenderar mindre tid på det mentala planerandet. Finns säkert undantag! Hoppas jag 😘

    2. Om ingen av er kunde det, varför gjorde ni det bara inte tillsammans? Ibland är det lättare att göra en ny sak om man listar ut tillsammans hur det ska göras.

      Att luskamma är skitsvårt och anvisningarna i bästa fall luddiga… jag vet fortfarande inte om jag hade löss. Tvättade med linicin just in case istället…

  11. Så himla viktigt perspektiv på den här debatten eller problemet eller vad man nu ska kalla det. Hade de velat ha platsen så hade det ju inte varit något problem att ta den platsen…men bekvämligheten gör nog sitt till. Men bara att ändra perspektivet till att det är männens ansvar att ta sin plats från att kvinnan ska släppa in, möjliggöra och lämna över. Så nyttigt och bra skriver! Du är bäst 🤗

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med ZENDIUM

Mina bästa tandborstningstips

Har ni googlat på tandborstning och barn någon gång? Det ser LITE annorlunda ut än… verkligheten. Tycker jag. De är liksom alltid så glada och allt ser så enkelt ut? Inte en enda brottningsmatch verkar ha ägt rum??

Men jag gillar ju mer utmaningar! Ni vet, svett och tårar, ifrågasättande om man är en lämplig förälder, avgrundsvrål och djupandning och sånt där! Det är ju liksom LITE mer en match om man säger så. Hur svårt är det att ba:
– Gapa!
– Okej mamma.

Nej precis. Man vill ju utsättas för prövningar i livet!!

När det kommer till striden tandborstning så har jag kört hot om tandtroll, svarta tänder och en gång hotade jag också med att de inte skulle få gå och lägga sig om de inte borstade tänderna. Det var inte ett jättebra hot.

Jag har också kört #momoftheyear-taktik. Det vill säga tandborstsång, lekar och roliga tandborstar. Problemet är när ansträngningarna inte ger utdelning, då blir jag väldigt stött. Hur kan man INTE uppskatta min sång?!

Jag har också kört den förbjudna taktiken: VI SKITER I DET! Jag vet, i vissa kretsar är detta lika illa som att ge barnen isglass en vardag. Men ändå har jag gjort det…

Nu för tiden börjar mjölktänder falla av och de där nya som de ska dras med resten av livet tittar fram. Alltså stressen! Evolutionen har ju inte gjort sitt när barn ska få permanenta tänder som de ska ha RESTEN AV LIVET innan de har skills och vett nog att ta hand om dem! Jaha, det ska ligga på mig menar ni? Ja ja. Okej. Jag får väl vara den vuxna här då.

Om jag nu ska behöva bära denna enorma börda så kan vi väl hjälpas åt lite? Ska vi dela med oss av tips för att lyckas putsa gaddarna på de små?

Här är mina bästa:

  1. Leka tandläkare. Det gjorde min mamma med mig, lääänge. Man lägger en handduk över toan, går ut i rummet utanför badrummet och ropar upp fel namn. Flera gånger. Blir upprörd över att patienten inte är där och går in i badrummet igen. Kommer tillbaka och ropar upp rätt namn. Barnet sätter sig i tandläkarstolen och man borstar. Spottkopp bör finnas.
  2. Avledning. Borsta när barnen gör något annat. Åtminstone ett av mina barn blir förtrollad av TV. Då kan man ta på kläder eller pyjamas, man kan borsta hår och man kan … borsta tänder!! Spottkopp bör finnas nära här med eftersom det blir en lätt chock när barnet vaknar ur barnprogramstransen och inser att hen har tandkräm i hela munnen.
  3. Tandborstsången. Ta valfri barnmelodi och sjung en sång under tiden tänderna borstas. Vi snodde helt från en kompis: En och två och tre Märta-tänder, fyra, fem och sex Märta-tänder, sju och åtta och nio Märta-tänder, tio små Märta-tänder. Sedan får barnen välja vem man ska sjunga om. Man kan sjunga om olika djur eller till exempel fisar också.
  4. Roliga tandborstar. Vi har eltandborstar i ena badrummet och lysande tandborstar som blinkar i 2 minuter i andra. Maja börjar bli irriterad på att hennes eltandborste inte är rosa utan röd och blå, men det har ändå funkat riktigt länge. Sedan byter vi mot någon med ett skojigt djur på, en ny fin färg osv. Byta ska man ju ändå och nytt är ju alltid kul! Men eltandborstar vill man ju helst inte behöva byta annat än huvudet på …
  5. Tandkräm. Precis som punkt fyra är det kul med nya tandkrämer. Men viktigast av allt: smaken! Vi gick från strid till jubel när vi fick prova Zendiums barntandkräm. Den som jag skrev om sist, där barnen ville att jag skulle smaka på den varje gång. Den håller fortfarande och det går inte alls lika lätt om vi åkt bort och glömt den hemma. Hett tips alltså!

 

Img 5287

Img 5290

Img 5294

Den med Z!

  1. Vi jagar tandtroll som gör olika saker barnen gillar: ”Titta där! Ett tandtroll som gungar, den måste jag ta”

    Och när minstingen inte vill öppna munnen brukar min man köra ”ska vi borsta örat?” ”neeej!” ”Ska vi borsta magen?” ”Neeeej!” ”Vart ska vi borsta då?” ”Aaaaaaah” säger ungen och gapar. Funkar varje gång.

  2. Här kör vi att jag pratar med de busiga tandtrollen i munnen. Typ: Nu kommer jag och tar er alla tandtroll! – Åh nej, ta oss inte, vi har ju byggt en bro/koja/slott här. -Men jag måste borsta bort er annars blir det hål i *s tänder. -Nej, nej, vi älskar hål och har ju byggt världens finaste lekplats. Osv. Givetvis krävs realistiska röster och en del fantasi, men vansinnigt roligt är det om man är barn. Och tänderna blir skapligt borstade i alla fall.

  3. Mitt livs smartaste drag som förälder lär ha varit när min äldsta (då typ två år) råkar bita sig själv när han äter, varpå jag förskräckt undrar -”Åh nej, var det ett tandtroll som bet dig?”
    Varpå ungen i princip kräver att få gå och borsta tänderna för att bli av med elakingarna.
    😁

    Sedan dess har jag nyttjat den frekvent som skrämselpropaganda för båda barnen 😂
    Not my proudest moment… men det funkar!

    Grundupplägget är dock att locka med sånger, appar mm och bara ta till de elaka tandtrollen om vi helt kör fast.

  4. Vi varierar mellan olika skoj-och-bus-metoder, framför tv:n och ibland kör vi uttråkningsmetoden. Då lägger vi tandborsten åt sidan och så sitter vi stilla och tysta, barnen får inte lämna badrummet och inget roligt händer förrän de låtit oss borsta. De brukar stå ut med det tråkiga i ungefär 30 sekunder :)

  5. Så passande inlägg för mig just nu, yngsta barnet är hopplös.. har provat så mkt och jag blir såååå trött på att det ska måste trilskas och fixas för att få borsta i 2 min! 😩😩 Idag borstar vi vid tvn, hoppas det funkar idag. 50/50.. man är aldrig ”safe”.. när som helst kan han vägra. :)

  6. Åh tack alla för tips! Min snart 3åring (och 1åring) hatar att få tänderna borstade av förälder. Men med den äldste går det bättre i perioder och just nu går det rätt bra om han får borsta själv i 10 sek och sen är det min tur i 10 (långa) sek. Tandtroll..ja who givs a .. enl barnen 🐴

  7. Min fyraåring tycker det är så roligt med order bajs. Det blir väldigt användbart vid tandborstningen. Vi sjunger Baaaaaajjjjjssss. Då syns alla tänder och jag får borsta alla tänder nästan hur länge som helst. Lättast är det att borsta när vi kommer till j 😊
    /Sofia

  8. Appen ”Rocka Munnen” från Folktandvården har revolutionerat våra tandborststunder! Från tjat och bråk till att det blivit roligt för alla. Numera borstas det lätt i två minuter per barn. Bara en sån sak.

      1. Hej! Jag är en av de som varit med och tagit fram konceptet Rocka Munnen. Jag lovar att vi har haft kul hela vägen, från idé till spelutveckling till lansering! Men ännu roligare är det med kommentarer som dessa, där vi läser saker som att det ”revolutionerat våra tandborststunder”. Det var ju såklart dit vi siktade, men kanske inte riktigt trodde skulle ske. Tack!

        Så, sluta snacka strunt, Rocka Munnen runt! mvh/Nisse på Sticky Beat

  9. Tandborstning är inte lätt! Jag har en treåring som Hatar att borsta tänderna. Förut fick vi lov att hålla ner honom på skötbordet medan han gallskrek, detta låter ju väldigt hemskt inser jag nu men det var enda sättet att lyckas. Som tur är har det blivit lite lättare nu men jag känner igen mig i alla tips. Jag sjunger, dansar, leker, gosar… You name it. För en utomstående verkar jag nog fullkomligt psykotisk men det funkar 😆

  10. Är barnet av den rätta rättshaveristiska läggningen kan man också utnyttja den till sin fördel. Jag brukar hävda att det där dags för tå/finger/rumpborstning. Först skrattar barnet men om jag fortsätter kräver han till slut att de tär tänderna som ska borstas. Rätt ska vara rätt!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Bokklubben bok nummer 4

Heeeej bokklubbare!

Inser att vi ju skulle diskutera bok denna dag! Har ni läst?

Det var ju Finna sig av Agnes Lidbeck denna gång. Vad tyckte ni?

Jag blev så himla frustrerad av huvudpersonen! Lyssnade på den på två dagar och var så irriterad när den var slut.

Det var två veckor sedan och nu tänker jag mer på den med sorg.

Alltså, får man någon tidsangivelse? I början tänkte jag att det var nutid. Jag reagerade på att pappan aldrig verkade ta ut sin ledighet men å andra sidan, så ser det ju ut ganska ofta. Men sedan när hon blir äldre fick jag känslan av att detta var kanske mer 40-talist/50-talist?
Jag kommer ju känna mig superdum om man FÅTT någon tidangivelse som jag missat. Sådant tycker jag skiljer mycket när man lyssnar från när man läser. Att man kan missa ”detaljer” lättare i ljudböcker. Men jag fick nån aning om när det pratades om flygbiljetter, sent i boken. Då tänkte jag att det inte kan vara nutid, för nu är det billigt att flyga.

Hur som helst, så är den ju – tragiskt nog – ganska tidlös, tycker ni inte? Och det säger ju en del om kvinnors roller…

Jag tyckte om de där ”citatpartierna”. Liksom koncentrat av … sanningar? Som till exempel att kvinnan spelar tre roller: Hon ska vara mamma. Hon ska vara åtråvärd. Hon ska vara omhändertagande, hon ska vårda. 

Ja, tänk de som avviker från detta. Kvinnor som väljer att inte bli mammor – vilket motstånd de möter. Eller kvinnor som jobbar emot skönhetsidealen, som visar sig utan att vara sexiga eller snygga – som det provocerar!
Det är så galet, så galet…

Och så blir jag ju som sagt då så frustrerad på denna kvinna som är huvudperson i boken. För att hon lever livet så som hon bör, som att hon spelar en roll, för att folk ska iaktta. Och jag vill ruska om henne. Men samtidigt, tänk så otroligt typiskt det beteendet är idag, med tanke på sociala medier. Där du KAN vara iakttagen hela tiden, och du väljer dina små bitar som du vill visa upp.
Och hennes inre som hela tiden bara trycks bort. Hon verkar liksom inte ha någon kontakt med sig själv. Kanske är det för smärtsamt att inte fortsätta spela rollen?

Hon är ju så otroligt egocentrerad … på ett sätt lever hon bara för sig själv, för ingen släpps ju in. Samtidigt lever hon inte riktigt alls?

En sak som jag antecknade när jag lyssnade på boken var Ivan, författaren som varit poppis men sedan dalar. Och istället för att fundera på vad han kan förändra så anser han sig vara ”missförstådd”. Klassisk man som är resistent för utveckling. Om folk inte gillar mina böcker så är det för att de inte förstår. Suck!

Vid tredje delen så skriver hon att det berättartekniskt borde komma en vändning, ”en punkt då allt inte kan fortsätta som vanligt”. Då kände jag JA det borde det ha gjort, för att ge MIG lite syre. Men å andra sidan, som hon skriver så är ju livet kanske inte sådant. Och på så vis blir boken något eget/något annat.
Men jag märker att jag ju gillar det jag är mer van vid. Detta raka berättande utan känslor, som jag egentligen brukar gilla, blir liksom klaustrofobiskt! Jag vill bara skaka om henne och ba: LÄGG NER NU!

Ändå kan jag inte sluta tänka på boken. Jag var glad när den var slut, och jag var irriterad på huvudpersonen. Och nu känner jag bara sorg för henne.

Hoppas hon blev fri efter slutet. Att hon började göra något hon själv tyckte om, inte bara nåt hon tänkte att hon skulle göra för att andra skulle SE på henne.

Okej. Som vanligt, en massa lösa tankar som jag pladdrar ut. Visst kändes denna bok som att den hade så mycket som mullrade under texten, mer än de vi läst tidigare. Som att man läste lugna koder för något som egentligen är en explosion… Eh okej, som sagt, pladder…

VAD TYCKTE NI?! Har ni läst? Har ni låtit den vila? Vad tänker ni om den?

  1. Det är några veckor sen jag läste boken så minns ev lite fel. Hade tänkt läsa om den men känner att jag inte orkar tugga mig igenom det tunga, blöta, gråa en gång till 😛

    Boken väckte mycket frustration och irritation. Jag hängde upp mig på perspektivet och funderade mycket på om huvudpersonen s a s beskrev sig själv ur ett tredjepersonperspektiv eller om hon beskrevs av en utomstående betraktare. Kanske både och? Frustrationen för mig låg i att det ändå kändes som att huvudpersonen hade en viss insikt/medvetenhet om det absurda i olika situationer men utan några som helst ansatser till att försöka förändra. Som att offerrollen eller meningslösheten tillförde henne något och var något hon identifierade sig med.

    Första delen med sonen gav mig en stark känsla av förlossningsdepression och gjorde mig mer sorgsen än frustrerad. Övriga delar hintade inte direkt om psykisk ohälsa utan mer om medvetna val, även om jag bitvis funderade på olika personlighetsstörningar. Insikt utan att ta ansvar för sitt eget välmående. Selektiv empatistörning. Men det motsades av känslan av självinsikt.

    Berättarstilen var intressant men tilltalade mig inte. Slutsatsen blev att boken och huvudpersonen nog är för ”svår” för min smak!

  2. Ja tyvärr hoppade ja av även denna bok rätt snart.. men ja körde ljudbok och klarade inte riktigt av berättarrösten. Liite bättre när jag ökade till 1.25 men ne.. men nä ja har kanske mer blivit en enbart feelgoodare/feelgooddeckare på sistone! :)

  3. Jag tänkte också att det var nutid, jag tror inte att det står någonstans när den utspelar sig men jag kan såklart också har missat detta. I början trodde jag att boken skulle skildra förlossningsdepression för att det hela tiden beskrevs att hon gjorde allt hon förväntades göra. Det var svårt att känna någon glädje från huvudpersonen men sedan fortsatte boken utan den glädjen så det är väl berättartekniken och att personen hela tiden gör det som förväntas vara det riktiga.

    Jag blev förvånad över hur barnen försvann ur berättelsen efter separationen, de nämns väldigt lite och det känns som om det bara är hon som bor med den nye mannen? Jag har fått för mig att barnen var yngre vid separationen men det kanske var så lång tid det tog innan hon bestämde sig?

    Att boken skaver var en träffande beskrivning. För mig kändes stilen boken är skriven i ovan, det var ett plus även om jag också gärna hade sett något mer glädje eller någon vändning.

  4. Jag var helt fascinerad, av både upplägget och berättartekniken. Ja, det skaver, men åtminstone för mig ligger innehållet ändå så nära att det skaver på ett viktigt sätt.
    Också det raka skrivsättet och detaljerna som betyder allt och ändå inget gjorde stort intryck på mig. Samtidigt som det är besvärande att läsa något som är skavigt och ovant i stilen så är det en upplevelse att läsa det oväntade (så länge det håller sig inom ramarna, vilket det här gjorde för mig – till skillnad från till exempel Mirja unge som jag har fått ge upp).
    Det sagt så måste jag ändå säga att jag tyckte mer om Lidbecks andra bok, Förlåten. se det som ett tips :-)

    1. Ja men ja, verkligen skav på ett viktigt sätt! Man kunde ju aldrig slå ifrån sig med ett ”äh bara en bok”.
      Och håller med om att den är såå välskriven! Kanske inte helt framgår pga den känslan boken gav mig och fokuset på den, men verkligen imponerande skrivande om än ovant.
      Tack för tips om andra boken!

  5. Jag lyssnade på denna och läste vissa botar. Den satte sig kvar och riktigt skavde i mig. Det var så tragiskt. Så genomgående beige-färgat. Jag hoppades att det skulle bli en vändning till det bättre på slutet men istället fick jag god lust att läsa en riktig feel-good!

    Känns bra att höra vad andra tyckte!

    1. Ja men eller hur?! Man ba: ge mig en vändning!!! Samtidigt, såhär efteråt, rätt intressant att vändningen inte kom?
      Men ja, en feelgood efter denna kör vi 😄🙌🏻

      1. Ja! Viktigt och bra och verkligen tänkvärt! Vill gärna göra någonting åt skav i livet och det är ju så, en måste ju ta tagi saker själv och inte bara vara ett offer för livet! Det är litrar jagupplever henne!

        Men som sagt, bra på något sätt ändå att det inte blev någon vändning. Det hade förstört det där budskapet som jag får av boken!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vad ska vi kolla på? Tipsa mig!

Okej nu har det varit semester och sedan JOOOOOOBB, dag och kväll.

Nu är jag på väg ut ur bubblan och vi ska börja kolla på sån dära TV igen. Vad ska vi se?

Jag har mellan illusar lyckats räkna ut att Sharp objects är ett måste. Vad har jag mer missat? Filmer och serier senaste halvåret, lite mer typ.

Vad måste vi se/sova till?

  1. Åh, vad bra med massa serietips! Jag och sambon är lite i samma sits :)

    Blindspot har jag och sambon sträcksett (den finns på Viaplay), börjar med att de hittar en helt tatuerad kvinna på Times Square i en väska. FBI tillkallas och de ska nu lista ut vem hon är och vad alla tatueringar betyder. Lite seg i början av säsong 2, men överlag spännande :)

    Sherlock Holmes med Benedict Cumberland – spännande, lurig och så himla bra karaktärer :)

    Annars gillar jag skarpt Outlander – handlar om en kvinna som reser tillbaka till 1700-talets Skottland och så ska hon försöka överleva där. Är en filmatisering av Diana Gabaldons bokserie :) Romantik och spänning :)

  2. Alltså the handmaids tale på HBO är den bästa serie jag sett i hela mitt liv. Fertiliteten i världen är låg och fertila kvinnor hålls som slavar åt rika familjer i det som en gång var USA. Så sanslöst bra och går in under skinnet direkt. Känns som om det kan bli vår framtid.

    Big little lies, miniserie på HBO med Witherspoon, Skarsgård, Kidman. Mkt sevärd. Av skaparna till sharp objects.

    Men snälla, lova att ni ser handmaids om ni inte redan gjort. Vi sträcksåg den på några dagar.

  3. The Wire – världens bästa polisserie! Säsong 4 är GULD! Så otroligt beroendeframkallande. Kollar på säsong ett igen nu.

    Occupied/ockupert – norsk framtidsskildring där Ryssland ockuperar Norge. Ruskigt bra skådisar och grymt bra action!

    ORPHAN BLACK – världens bästa skådespelarinsats i denna serie! Tjejen som spelar huvudrollen är så brilliant!!

    Rita – dansk humorserie om läraren rita som är världens mänskligaste människa.

    Bonusfamiljen – så sjukt kul och tragikomiskt!!

  4. Jag gillar nya serien från skaparna av Simpsons och Futurama, Disenchantment på Netflix. Men det krävs ju att man gillar den humorn. Den handlar om en tuff medeltidsprinsessa som är missnöjd över sitt liv samt får en alf och en demon som kompisar.

  5. Fargo – Om du sett och gillar filmen kommer du garanterat bli nöjd. Klassiskt Bröderna Coen! 3 fristående säsonger
    Mad men – världshistoriens snyggaste serie! Dessutom intressanta utvecklingar på karaktärerna över fler säsonger

  6. Vi har skrattat mycket åt Santa Clarita Diet på Netflix, om en ganska vanlig medelklasskvinna (spelad av Drew Barrymore) som råkar bli en zombie. Det finns vissa splatterinslag, men framför allt är det så fruktansvärt roligt när de ska försöka fortsätta leva en hyfsat normal vardag när den ena i förhållandet plötsligt har ett starkt sug efter människokött.

    På Netflix finns även Glow, om ett gäng kvinnliga wrestlare på 80-talet. Det är roligt, engagerande, rörande och känns äkta, men framför allt: systerskapet! Så många gånger som hjärtat vill sprängas av det fina i kvinnor som finns där för varandra.

  7. Du har så bra läsare! Man behöver ju en beskrivning till VARFÖR en serie är bra, inte bara en radda med titlar som jag ofta tycker folk verkar få på Facebook, när jag ska snoka efter tips åt mig själv.

  8. +1 på Sharp Objects!

    Snowfall som handlar om hur crack kom att börja dominera droghandeln under 80-talet! Superbra dramaserie.
    https://www.imdb.com/title/tt6439752/

    Preacher som knappt går att beskriva, hahaha. :D Måste ses!
    Imdb introducerar så här och det säger mycket.
    After a supernatural event at his church, a preacher enlists the help of a vampire and his ex to find God.
    https://www.imdb.com/title/tt5016504/?ref_=nv_sr_1

    Castle Rock, om Stephen King gillas. Plus för att Bill Skarsgård har en stor roll i serien!
    https://www.imdb.com/title/tt6548228/?ref_=nv_sr_1

  9. Vi har ju inte hunnit se så mycket heller, men gillade Blacklist på Netflix! plöjde alla säsonger och den var faktiskt rätt oförutsägbar :)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Dålig sak med att träna

Idag sprang jag Tjejmilen och ville lyfta detta på Instagram eftersom jag springer för Plan Sverige och #förhenne. Jag ville då lyfta det med ”en dålig sak med träning och en bra sak med träning”.

Jag gjorde ju i januari följande lista för att väga upp alla ”kom igång med träningen pga så himla mycket braaaaa saker”-inlägg.

5 dåliga saker med att träna

1. Man blir hungrig

Nej inte så att jag har något emot att bli hungrig. Att äta är lite av en favoritsyssla och är jag hungrig är det ännu trevligare att äta. MEN jag vill att det jag äter ska vara gott och det är ju liksom inte jippi-kul att fixa något gott alltid. Och framför allt inte så fort jag blir hungrig. Så detta är helt klart ett minus. Jag måste ju jobba också, kan inte stå och fixa grytor och nybakat bröd (rimlig nivå) dagarna i ända.

2. Man blir svettig

Man tränar och svetten hajar hur den ska göra för att sippra ut på en massa olika ställen. Och när den väl hittat en massa utgångar så använder den dessa mycket mer frekvent. Inte kul.

3. Finnarna

På grund av punkt 2 (antar jag? för jag har inte börjat med anabola (parentes i parentesen: än) ) så får jag småfinnar på ryggen. Där kan de väl hålla till visserligen, men jag tycker ändå att det är orättvist att jag ba: okej jag ska träna för det är bra för min kropp, min kropp tackar mig med knottrig hy. Och för den som ba: eh provat att duscha? Eh ja, det har jag provat en gång.

4. Duschtajmingen

På tal om punkten ovan (känner ni vilken extreeeemt bra röd tråd jag får i alla mina punkter?). Jag faller ur mitt duschmönster. Jag är en kvällsduchare, men om jag tränar morgon eller mitt på dagen så infaller dusch efter det och då är jag plötsligt lite småskitig när det är dags att krypa ner i sängen och det är ovant. Duscha igen då? tänker kanske någon nu. Ah visst, jag har ju INGET ANNAT FÖR MIG och kan absolut laga mat, träna och duscha fyrtioelva gånger om dagen. Säg det till det tomma kontot pga kunde inte jobb pga åt, tränade och duschade!!! (ska jag lägga till aggressivt beteende på listan? Är detta kopplat till träningen? Vissa hävdar motsatsen, men jag vet inte jag…)

Dessutom – håret. Antingen ska man tvätta det jätteofta, eller så ska man ha rent hår EN dag. Jätteirri!

5. Man blir trött

Det sägs att man får energi och blir pigg av att träna. Det kanske stämmer om man inte är periodare. Jag är periodare och blir därför trött. Sällan hinner jag träna så lång period att jag blir pigg av det. Känns faktiskt inte helt rättvist? Hur tänkte de när de bestämde att man var tvungen att pyssla med det regelbundet en längre period för att få tillbaka något? Vem kan man anmäla detta till? Det känns ju helt skevt!!

Men vad vet jag, jag är ju småbarnsförälder med dålig sömn i 5,5 år (men vem räknar?) bakom mig. Jag kanske ALDRIG MER kommer att uppleva den där mytomspunna känslan ”pigg” igen.

Och nu har jag alltså också gjort en illus på det hela:

Ps: den bra saken med att träna var alltså att man kan springa #förhenne och för flickors rätt till sin egen kropp! Heja Plan som jobbar så imponerande med detta!

  1. Jag hade precis kommit tillbaka till att kunna åka iväg och träna och tycka det är uppiggande. Ta långpromenader när man har en ledig dag och barnen 15,14 och 10 år gått till skolan. Men då får hag veta att det är visst dax att börja om igen. Så nu sitter jag här eller mest ligger faktiskt. Med en gravidmage i v.30 och bara längtar efter en långpromenad på 1 -2 timmar. Tyvärr säger foglossningarna nej till all motion som är av godo. Men snart så…..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Märtas bästa frulle

Alltså tack för alla stöttande och sjukt roliga kommentarer på gårdagens inlägg. Att dela det här med social bakfylla med fler gör det såååå mycket lättare att hantera! Ni är bäst – som vanligt!

Imorse var det en lite halvstressig morgon men inte katastrof. Dock var det en ilsk 6åring som hoppade in i bilen. Fräste och gnällde. Och jag sa: men hur ÄR det Märta?! (Lika delar omtanke /irritation).

– Alltså, halsen och så känns bra. Men det är liksom något i kroppen, jag känner mig liksom ARG. Men jag vet inte varför!

Alltså, hon är inte helt dålig på att sätta ord på hur det känns!

Jag tänkte att två veckors skola med allt nytt, massor av lek och spänning och nya vänner kanske inte bara är kämpigt för mig utan också för barnet. Så jag tackade min lyckliga stjärna att jag är min egen chef och efter dagens möte och kort styr hemma åkte jag och hämtade en gladare men fortfarande rätt trött 6åring (och en lagom fredagsmosig 5åring därefter).

Vi gick all in på fredagsplocket vilket betydde hallon, choklad, gurka, chips, vindruvor, oliver och glass. Jag åt rimliga mängder = mådde illa och klämde i mig liiiite mer.

Sedan upplyste jag barnen om att för pengarna de drog in på förra helgens loppis kunde de ju faktiskt köpa en sådan där tröja med vändbara paljetter som de pratat om. Märta SKREK av glädje och vi satte oss i bilen och drog till Tyresö centrum.

Resultatet. Märta med paljettröjan och Maja som istället köpte öronmuffar och löshår.

Efter två hundra år och lika många slagsmål kom vi hem. Och då – här kommer vi till rubriken – ville Märta äta igen. Hon är alltså den typen som kan säga ”mamma jag är hungriiiig!” i samma ögonblick som jag satt ner sista tallriken efter middagen i diskmaskinen (ja alltså inte middag i diskmaskinen, det har vi sällan, men ja ni hajar pga ni är smarta).

Därför får barnen alltid kvällsmat innan läggdags. Eftersom Märta upptäckt en ny favvofrulle så vill hon ha det även kvällstid. Håll i er för smarrig är den! Inspirerad av denna ”banana split bowl” vilket jag väl kan tycka är ett väl positivt namn, men ändå.

I Märtas skål (svenska för bowl) lägger vi följande:

Kvarg med vaniljsmak

En halv skivad banan

Lite granola liksom strösslat

Kokosflingor

Riven mörk choklad (och mycket viktigt några småbitar av chokladen – sammanlagt blir det inte riktigt en hel chokladbit – riven choklad är så drygt?! Inte som i stöddigt men alltså det SER så mycket ut, så har man rivit en halv bit?!)

Bitarna är dock mycket viktiga. Varje gång – och då menar jag VARENDA – som jag sätter fram skålen rör Märta runt och vaaaarje gång säger hon:

– MEN! Du har ju glömt chokladbitarna!

Och vaaa-ha-haaaarje gång svarar jag:

– Nej då, de ligger där.

Rör runt lite till.

– Aaah, där var de.

Ändå fin tradition, twice om dagen.

Ja men det var alles. Var så goda för denna goda frukostskål! Skål!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Är det lov snart?