Vill (typ)men vågar inte

Vill se dokumentären Leaving neverland. Men vågar inte riktigt.

Vill se dokumentären Vi överlevde R. Kelly. Men vågar inte riktigt.

Vill se dokumentären Älska mig för den jag är. Men vågar inte riktigt.

Så svåra saker att ta in. Så mycket mörker.

Samtidigt känner jag att vi har en skyldighet. Jag har en skyldighet. Att ta del av deras berättelser. Att se till att jag – att vi – vet. Att veta! Att bygga upp ett ALDRIG MER och ett INTE IGEN. Ett STOPP och ett DET RÄCKER NU.

Bygga upp det. För framtiden. Aldrig mer.

För det räcker nu. Fan alltså. Det räcker.

  1. Jag har börjat välja bort en del dokumentärer och andra fruktansvärda berättelser som florerar i media. Det finns ju sååå många berättelser i världen att ta del av och jag känner att jag måste säga nej till de berättelser som inte är i min närhet. Jag jobbar med några av våra mest utsatta medmänniskor i samhället, och de historierna vill och måste jag ta del av och bära med mig. Känner då att jag måste välja bort andra berättelser för att mäkta med, annars skulle både jobb och fritid bli alldeles översköljda av mörker! Jag vet att det är många många som tar del av de berättelser du nämner, men de människor jag träffar på mitt jobb är det få som lyssnar på, många av dem har ingen i sin närhet som bryr sig om dem, så jag lägger mitt krut där. Ja, lite av mina tankar kring mina strategier för att orka vara en medmänniska och mamma till mina barn. Det är inte lätt!

    Med det sagt så stänger jag inte ute allt elände på min fritid. Jag såg Surviving R.Kelly strax innan jag fick barn i början av månaden. Men den var alldeles för magstark för mig som gravid, jag rekommenderar faktiskt att titta på den när man är lite mer psykiskt stabil, och jag är ändå inte superkänslig, men den dokumentären knäckte mig lite grand.

    Tack för en toppenbra blogg!!!

  2. Började titta på leaving neverland häromdagen. Kunde inte se klart. Men som mamma till två små barn känner jag som du att jag borde se klart. för att få upp ögonen för den verkligheten men också för att kunna skydda mina egna pojkar och andra barn i min omgivning mot den typen av manipulation.
    Men som nån annan skrev, är man gravid och känslig är de lätt att man drar för stora växlar och tar jordens alla orättvisor och problem som sitt eget ansvar och de tjänar varken du eller familjen på. Vi är fler som kämpar för ett tryggt samhälle för våra barn att växa upp i ❤️

  3. Min man och jag diskuterar ofta de här frågorna. Jag ser och läser ”allt” för att jag på nåt sätt känner att jag i mitt skyddade och priviligierade liv är skyldig det, att jag måste veta och påminnas om att alla inte har det lika bra som jag. Min man stoppar gärna huvudet i sanden och undviker den här typen av frågor eftersom det får honom att må så dåligt. Jag mår ju – såklart – också skit efteråt, men känner som sagt att jag inte får blunda.

  4. Såg ett fruktansvärt klipp på aftonbladet om IS brott mot barn. Var det värsta jag någonsin hört och det är så svårt att ta in att människor kan vara så onda. Jag känner också egentligen att jag inte vill höra sånt, det blir så svårt att hantera som enskild person. Samtidigt vill jag inte blunda för verkligheten, det här är ju inte påhittade saker utan sånt som skett och sker fortfarande. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av allt detta, blir på något sätt en ångest som sätter sig i kroppen av allt skit man hör och ser.

  5. Jag vet inte varför ,men jag blev sjukt berörd av Leaving Neverland . Samtidigt tycker jag synd om Jacksons barn.
    Jag kan inte se Josefindokumentären på SVTplay utomlands,nån som vet hur man kan få tillgång till den.

  6. Jag såg Leaving Neverland förra veckan. Vet inte om jag ångrar mig… Ville gärna se Michael Jackson som oskyldig till anklagelserna men det var så trovärdigt berättat.

    Och så otäckt att se hur grooming fungerar. Skapa en relation, göra offret beroende av sig, kalla relationen kärlek och sedan utnyttja det och göra detta. Offret känner kärleken till förövaren och tror att det sexuella är en del av det. Tills de förstår att de blivit utnyttjade och ändå känna att de måste försvara honom… :(

  7. För mig var det nyttigt och lärorikt att se Leaving Neverland. Jag fick en helt annan bild av sexuella övergrepp mot barn, och av hur grooming fungerar. Att det också kan handla om så mycket känslor, kärlek, skydda någon – fast det begås övergrepp. Jag var nog lite för svartvit innan. Fast jag inte trodde det.

  8. Håller med dig. Borde men vågar inte. Det händer för mycket skit i världen, ALLT är för stort att ta in. Det måste få ett stopp nu!! Övergrepp, terrorism, utnyttjande av makt mm…

  9. Hur påverkas du psykiskt /emotionellt av att vara gravid? För jag hade nog inte klarat de dokumentärerna som gravid. Jag blir så filterlös. Hade gått sönder. Alla är olika och reagerar olika, jag bara säger. Ibland är det faktiskt ok att stänga ute en del av mörkret <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hejdå v26! Och lite järnbrist och förlossningstankar

Imorrn kliver alltså magen och jag in i v 27. Känns rätt nära 30 och 30 känns som ”snart föda!”.

Det går rätt fort denna gång??

Jag var hos barnmorskan idag. Har världens gulligaste barnmorska. En som inte skuldbelägger eller oroar. Precis som jag behöver.

Hade trots järntabletter fått sämre värde och kände mig som en dålig person (rimligt). Hon lugnade mig och sa att det är ingen fara för barnet (då ska man ner mkt mer) utan det är för att jag ska må bra. Då blev jag lättad! Förra ggn var det en vikarie (som också var snäll men lite mer …hård i tonen?) och hon sa att nu ska jag känna rörelser varje dag och jag måste få upp järnvärdet för bebisen växer massor nu.

Jag hajar såklart att jag måste ta hand om mig för att ta hand om bebis men gud vad jag svarar dåligt på de där liiite mer hårda råden. Jag känner sådan stress och som att jag är så dålig! Helt sett utifrån så var det liksom ingen supersträng BM-vikarie, det är liksom jag som panikar när jag inte känner mig duktig.

Hur som. Sockret var för högt och järnet för lågt. Men blev lite peppad att göra gröna smoothies som jag med risk för mitt rykte måste erkänna att jag gillar …

Sedan ska jag få ha ett samtal med psykolog/terapeut inför förlossningen eftersom jag är lite skraj efter min andra. De tog hål på hinnorna och sedan var Maja ute typ 50 min senare. Hade typ en enda lång värk i 45 minuter och sedan några kryst och så var hon ute. Det gick så otroligt fort och jag hann bli ganska rädd. Hade liksom inget paus.

Nu är jag rädd för att bli rädd när det sätter igång. Och lite rädd att vattnet ska gå hemma och att BM-vikarie Mattias alt taxichaffis ska förlösa mig. Så jag vill gå i samtal och bara försöka hitta lite mer lugn och tillit till kroppen.

BM sa att hjärtslagen var lite ”pojkiga”, alltså lägre. Spännande! Det spelar ju ingen som helst roll men det är lite kul att spekulera. Märta och Maja är mest sugna på syrra just nu. Eller Maja svajar pga vore bättre med pojke för det är så få hos dagmamman (hahhaa). Jag tröstade Märta med att de kan styra det hela första åren. Mina syrror ville ha en lillebror, men där kom jag. Det löste sig med en keps och smeknamnet Lill-Johan.

En sak som var lite skönt ändå ang järnbristen är att det förklarar att jag varit så himla trött. Jag har en väldigt intensiv jobbmånad och jag tänker att den trötthet som orsakas av det inte direkt blir bättre med järnbrist.

Nu ska jag snart lägga mig i sängen och läsa!!! Gud så skönt.

  1. När jag var på inskrivning fick jag höra att jag hade järnvärden som en storrökande soldat. Jag blev först helt förskräckt, men det visade sig att soldater (pga kontrollerad kost) och rökare (???) tydligen har bra blodvärden så det var menat som beröm. 😅

  2. Det är så synd att man ska behöva känna sådan oro när man borde känna sig lugn och trygg i att man gjort det förr! Nu har jag ett vagt minne av att IOM att blodmängden ökar, så blir järnvärdet lägre. Inte för att den faktiska mängden sjunker, utan för att andelen i förhållande till vätskemängden. Kan det komma från Agnes Wolds Praktika för blivande föräldrar? Fick testa min järnreserv när jag väntade andra och den var helt ok, så lågt hb är inte hela sanningen. Jag kunde inte bajsa när jag tog järntabletter, så jag lade helt enkelt av och åt lite extra kött och leverpastej istället. Lyckades därmed hålla både magen och hb-värdet i schack. Fick förresten min yngsta på 66 minuter – från första förvarning till ute – och kan förstå oron inför förlossningen. Jag tror det tog två timmar efter att moderkakan var ute innan jag lät dem kolla så allt stod rätt till med mig, för jag var i sådan chock. Taggarna var resta och jag morrade mina svar så fort personalen kom inom två meter från mig. De verkade lite rädda för mig ;-) Men allt gick bra och det gör det säkert för dig också, även denna gång. Du och din kropp har ju massor med erfarenhet!

  3. Håller med dig! Väntar också trean och tiden går så himla himla fort! Dessutom gick jag precis in i v30 vilket verkligen känns som snart föda och jag fattar liksom inte alls vad som hände?! Plussade ju nyss och innan satt jag och gick igenom gamla små bebiskläder. Iiiiih!!!! 😂😅 men vilken sommar det kommer bli! 😍

  4. Ang rädsla så hörde jag i förlossningspodden av en barnmorska att tvåan går snabbare än ettan, men på trean kommer kroppen av sig lite och det långsammare igen.
    Om den nu var till nån hjälp..?
    Hejja! Ut kommer den alltid. Tung i rumpan ba.

  5. Härligt med ny vecka! Tre barn alltså, så mysigt. Men det där med hjärtslagen har ju exakt noll evidens? Hade min bm sagt så hade jag tappat all tilltro till hen efter det. Eller kanske inte all, det kan vara så att jag överdriver lite.. Känner igen mig i att reagera på minsta tendens till hård ton! Eller den behöver inte vara hård, bara frånvaro av värme faktiskt.

    Den där gröna smoothien ser supergod ut! Vad har du i?

    1. Hon sa det med glimten i ögat!

      Och ja precis SÅ menade jag – frånvaro av värme!! Tack! Letade som en tok efter rätt ord!

  6. Var skönt med en barnmorska som det klickar med. När jag var gravid andra gången råkade jag ut för liknande, fick mer och mer ont utan att det fysiskt hände ngt mer. Sen gick jag från att vara öppen fyra centimeter (då tog de hål på hinnorna) till att bebisen föddes 50 minuter senare. Tycker du är klok som ska ha ett extra samtal, jag skulle också behöva det om jag blir gravid igen.

  7. Ännu ett oombett råd. Men kroppen har mycket lättare för att ta upp järn som finns i typ kött. Nu kanske du blir äcklad av kött. Men annars kanske du kan hitta nåt riktigt bra ekologiskt, typ fd mjölkko som ändå skulle dö, och äta för att få upp värdet.

    Strunta i detta om det är helt orimligt.

  8. Min bm sa till mig ”nu får du inte gå upp nåt mer i vikt” då jag var i v 28 ungefär och efter det blev det så sjukt jobbigt psykiskt. Att ställa sig på vågen inför bm var nog det värsta under hela graviditeten just för att hon fick mig att skämmas för att jag gick upp så mycket i vikt.

    1. Men gud! Det låter ju helt sjukt att hon sa så? Skulle du banta menar hon?! För vätska och bebis stannar ju inte upp. Grr!!!

      1. Det här är jättevanligt enligt min erfarenhet :( Nu var det iofs drygt 7 år sen jag var gravid sist så jag hoppas ändå att det blivit liiite bättre på vikthetsnings-fronten…

  9. Ett tips med järntabletter som KAN fungera är att ta dem precis innan du går o lägger dig. Järn tas upp allra bäst i sur miljö=fastande.
    Men smoothies låter ju som en supergod lösning, oavsett resultat! 👌

  10. Vet hur stressad man också blir av oombedda råd. Därför ska du inte få något sådant, jag tänkte bara berätta att när jag inte lyckades få upp järnvärdet under min förra graviditet, trots järnrik kost, järntabletter och blutsaft, så testade jag Bio-strath, som hjälper kroppen att ta upp järnet i maten bättre, utan att man blir förstoppad. Och hux flux gick järnvärdet upp. Kände mig väldigt duktig då, när jag äntligen kunde visa upp ett bra blodvärde hos barnmorskan.

  11. Håller såå med dig i det ang att reagera otroligt negativt på ”hårdare” råd från bm eller annan sjukpersonal. Jag mår allra bäst och jag lyssnar allra bäst om det är en person som jag tycker om som säger det på ett snällt sätt. Blir spak och slår nästan på akut när någon försöker ”tvinga” mig till något på ett bryskt sätt, även om det bara är jag som upplever det så.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

En lång men bra dag + jag är mom of the year

Sitter på tåget hem från Ludvika. Jag älskar Ludvika. Hann bara uppleva biblioteket, men det räckte. Alla var så snälla!

Jag påmindes om varför jag säger ja till författarbesök. Något som jag absolut inte minns dagarna innan det ska äga rum.

Tack Ludvika. Ni är bäst!

Dagen har varit rätt intensiv. I helgen pratade jag med en granne och fick av en slump höra att det var studiedag idag (torsdag). Det hade jag ju missat. Såklart.

Efter lite panik och funderingar fram och tillbaka så löste det sig så att Märta kunde hänga hos en kompis och Maja fick gå hos dagmamma som vanligt.

Innan jag lämnade Märta så hade jag alltså en praktikant:

Så gulligt barn?! (Ja jag sitter på tåget och kollar foton och längtar)

Sitter med så roliga bilder nu till en artikel som jag både får skriva och teckna. Till Amelias sommarnummer. Så jag satt lite för länge och fick bråttom iväg. Stod över diskbänken och slängde i mig en för varm matlåda. Mycket tjusigt!

Men sedan var det buss och tågresa som väntade. Längtade efter att sjunka ner i en tågstol och bara glo.

Trodde jag!

Det blev fel på koppling mellan vagnarna så tre vagnar fick lämnas kvar och vi som hade plats där fick klämma in oss i resterande två.

(Förlåt men alltså kan man lägga lite slantar på Sj, tåg och spår?! Det blir seriöst nåt strul ca varannan gång man åker. Tycker så synd om personalen. Och resenärerna. Förut åkte jag alltid tåg med barnen för att hälsa på min farmor men efter att ha kommit hem kl 23 efter flera timmar stilla på ett tåg så vågar jag inte längre – tar bil istället. Så synd att det ska vara så! Okej nog om det…)

Andra tåget gick svinbra. Möttes av Sandra från biblioteket och fick sitta och fika/äta med hela gänget.

Sedan babblade jag oavbrutet i en timme. Sålde lite böcker. Pratade med gulliga människor. Och sedan åkte jag hem.

Som sagt så kollar jag på kort i telefonen och inser att jag glömt berätta vilken otroligt bra mamma jag är! Vi har hittat en till grej som både jag och barnen tycker är kul – frisyrer!

Vi googlar ”barn kalas frisyr” – ja särskrivet … sedan pekar barnen på önskefrilla och jag dissar 50% pga för svårt eller för långt hår. Sedan hittar vi nån. Jag tycker själv att jag är extremt proffsig. Om man inte jämför med förebilderna.

Barnen tycker att det gör ont men blir fint.

Igår morse kom Märta på en tidskrävande frisyr som jag inte lyckades avstyra och körde den charmiga martyrstilen istället när vi blev senare och senare … gud vad jag älskar mig själv då.

Kompenserar martyrandet med frisyrandet!

Ja alltså jag har gjort rosetter och hjärtan av hår! Ge mig medalj!!!

Förlåt att jag inte länkar till de ställen vi hittade bilderna men 1) jag är för trött 2) de är mkt finare och tar lite av glansen om ni ser dem.

(Men googla som sagt om ni nu måste)

  1. Tack för att du kom till Ludvika och talade. Det var så roligt att se dig i verkligheten och få bekräftat att du är precis så härlig som du framstår på bloggen!

    Supermom verkligen! Nu hoppas jag att min lilltjej snart låter mig sätta fingrarna i hennes svall.

  2. Kan rekommendera CGH vite girls hairstyles youtubekanal och app. Supergullig familj och fina frisyrer!

  3. Åh det är kul med frisyrer! Kolla Milabu på youtube, hon gör fina och många är lätta även på kortare eller tunnare hår som hemma hos oss. Vi brukar använda gummiband ur lådan får såna där armband alla skulle göra för nåt år sen, loom bands? Funkar jättebra till små tofsar! Lycka till med frisyrandet!

  4. Ååååh och de där två stortjejerna kommer att bli storasystrar snart ❤️❤️❤️❤️

    Min dotter hade en lång period när vi alltid flätade och fixade med hennes hår. Och sen började hon förskoleklass och har totalvägrat i ett och ett halvt år nu. Hon går i ettan nu ja. Hon vill absolut bara ha hästsvans på handbollsträningarna också, MEN jag har fått fläta in det när de hade match (vilket har hänt vid två tillfällen). Jag ska visa lite mer sånt här för henne och hoppas på nytändning 🤞

    Är det sånna där små plastiga ”tofsar” ni köpt? Tycker de verkar så svårjobbade men om det är sånna som krävs för att få pyssla med hennes hår igen så får det kanske vara värt det 😂

    Ha en fortsatt fin fredag 💕

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..