De där förskräckliga föräldrarna som använder mobiltelefon!

Först en text där en barnmorska och ”alla andra barnmorskor” uppmanar nyblivna föräldrar att lägga ifrån sig mobilerna. Jo hon säger att det är hon och ”alla andra”. Fast jag tvivlar faktiskt lite på att hon verkligen kollat om alla håller med henne… Sedan Malin Wollins klockrena text om det hela på Aftonbladet, dit också moralpredikarna hittade.

Det är förskräckligt det här med mobiltelefoner hörrni!! Föräldrar bryr sig inte om sina barn, bara sina telefoner! De ger inte sina barn någon uppmärksamhet eller kärlek. De skulle säkert hellre ge bort ett barn än en telefon om de blev rånade.

Du vet den där mamman vars barn tjatade om uppmärksamhet medan hon verkade väldigt upptagen med telefonen? Vet du, det kanske var så att hon hämtade från förskolan så tidigt hon bara kunde. Trots att det fanns några jobbsaker kvar att göra, som hon tänkte försöka lösa i farten. För att kunna hämta tidigare. För att komma hem tidigare. Hinna laga mat innan värsta hell-hour-stämningen slår till. Hinna sitta ner i lugn och ro, tillsammans och äta mat. Kunna få en lite lugnare kväll med barnen. För att kunna vara med sina barn.
Ja, det kostade en promenad med multitasking i form av svar på barnfrågor ”mmm” och dåligt barnfokus, medan mejl formulerades på telefonen med ena handen och den andra styrde vagn i riktning hemåt. Men eftersom hon är mamman till sina barn och inte du, så kanske det finns en liiiiten chans att hon vet hur hon ska få ihop sitt eget livspussel lite bättre än du vet det. Men det är förstås en vild chansning från min sida. Det kan ju vara så att du vet bäst. Om mest.

De här barnmorskorna då, precis alla om man får tro hon som citerades på Aftonbladet alltså, säger att föräldrar inte får samma kontakt med barnet på grund av mobiltelefoner. Jag ska säga vad mitt intryck av dagens föräldrar är: ENGAGEMANG. Föräldrar vet ALLT om barnens utvecklingsfaser, hur barnet ska pratas med, lekas med för att stimuleras som bäst just precis de där veckorna. Och de slår knut på sig själva för att göra det rätt. Föräldrarna vet hur de ska massera en mage med knip, var man ska trycka och åt vilket håll man ska dra handen. Föräldrar vet vilka barnmatsburkar som innehåller än det ena än det andra. Vilka näringsämnen som är de bästa, vilken mat som ska undvikas, vilka material på kläder som är bäst för en bebishy, vilka gifter som gömmer sig i leksaker, tyger, barnvagnar…och hur de ska undvikas. Och de vet att tid med barnen är sååå viktigt, vilket så klart leder till en massa dåligt samvete i ett samhälle som ser ut som vårt idag.
Dagens föräldrar får veta att amning är så ofantligt viktigt att även om du håller på att gå sönder, psykiskt eller fysiskt, så ska du ändå FORTSÄTTA! Och de allra flesta gör det. Vet ni varför? För att DE VILL SINA BARNS BÄSTA!! Och nu ska de få veta att de ändå var värdelösa eftersom de kollade på mobilen, eller tv:n när de ammade. Så skönt. Ingen behöver någonsin känna sig nöjd som mamma.

Vet ni vad? Jag är helt och totalt övertygad om att den förälder som ägnat sin telefon lite för mycket uppmärksamhet en period känner det själv. Och är kapabel att inse det. Jag är helt övertygad om att dagens föräldrar i regel är föräldrar som bryr sig, engagerar sig och vill sitt barns bästa. Och kanske är några också sådana föräldrar som både bryr sig sådär innerligt mycket OCH sådana som passar på att smsa eller kolla mejlen när barnen leker i lekparken. Jag tycker inte de förtjänar att stenas för det. Inte ens digitalt.

En sista sak. Alla de här som plöjer nätet för att få moralisera och tala om för andra mammor hur värdelösa de är, visst sitter väl de också bakom en skärm när de använder Internet…eller? Nä fy! Vet ni vad, moralpredikarna!? Ni borde slänga bort Internet och fokusera på era barn istället!! Se så! Bort från skärmen!

Annat jag skrivit på detta ämne:

Att döma ut en förälder

Sömnmetoder och att döma ut andra

  1. Elin skriver:

    Hejja! Har själv blivit nian sagt upprörd!
    Har kollat men andra mammor i bekntskapskretsen. I alla åldrar.

    En läste korsord, en annan bok. En av mina vänner hade två barn och den äldste ville ha saga läst så fort hon satte sig för att amma den yngre. Hon satt således och ammade med en sagobok liggandes på lillen. dessa barn är bevisligen (de är vuxna idag man kan därför med all säkerhet säga att de inte tagit skada utan har en mycket fin och nära relation till sina mödrar).

    En hade tre barn där ett av barnen blev arg och orolig när hon gjorde annat. Det barnet var hon tvungen att amma utan bokläsande ett par månader. Han sa ifrån och hon såg det även fast hon läsa samtidigt som hon ammade.

    I övrigt blir instruktionen om att inte ta upp mobilen mycket konstigt för mammor när man (vilket ofta är fallet) har ett barn som nöjt äter i timmar vid bröstet oavsett dygnets timmar med slutna ögon. Min uppgift som ammande mamma blir två: att hålla mig vaken (svårt ibland! Särskilt om man inte fått mer än 3 h sammanhållen sömn de senaste veckorna) och hålla ett öga på om barnet inte längre är nöjd eller är mätt. Att då läsa en bok, lyssna på radio, läsa på mobilen leder ofta till att man håller sig vaken och därmed lättare håller ett öga på sitt barn.
    Att läsa av sitt barns signaler om man sover är inte heller det särskilt lätt (nästintill omöjligt). Lättare bredvid en bok eller en mobil.

    Att anknytningen skadas av mobilanvändning kanske inte är sanningen. Kanske är det så att en mamma med oförmåga till anknytning ibland flyr till mobilen på ett för relationen skadligt sätt. Alltså: vad är hönan och vad är ägget?

    Sedan en sak till: vem har sagt att barn inte vill ha lite tid för sig själva? Att inte alla barn vill interagera och vara sociala varje minut de äter? Min upplevelse är att min son ibland tydligt signalerar att ”just nu äter jag och vill vara ifred en stund – stör mig inte, jag säger till när jag vill något”

  2. Sassa skriver:

    Jag som jobbar med, av socialtjänsten, omhändertagna barn kan meddela att jag ofta stöter på förskräckliga föräldrar. Kan också meddela att hittills har det inte i ett enda fall rört sig om föräldrar som använder sin mobil för mycket.
    Jaja, ”det ena utesluter inte det andra” osv osv men är ute efter ett perspektiv här. ”Good enough”, jag gillar det uttrycket.

  3. Det kanske inte är just dig som barnmorskorna menar sak lägga bort mobilen. Det kanske var andra mammor som dom menade. När någon pratar så är det ju aldrig ALLA människor som menas. Det är generellt och jag undrar som Mathilda, eftersom du blir så du upprörd, att du t o m skriver med stora bokstäver, kanske ligger det en liten sanning i det som sägs?

    1. Nej precis som du säger så var det barnmorskan varnar om inte riktat just till mig, jag ammar ju inte. Och ja som jag svarade även till Mathilda så har jag ofta dåligt samvete för en massa.
      Jag är rysligt trött på all skuld som lassas ut på dagens föräldrar, hur man ser nån på en buss i några minuter och dömer ut. Det är det jag pratar om i min text.
      Ska man gå är ut med ett larm så bör det vara mindre luddigt, rakt och tydligt, och gärna med lite forskning bakom.
      Annars blir det pajkastning som vanligt. Och de som drabbas är mammorna. Som vanligt.

  4. Det är ju onödigt att attackera någon, självklart, det skulle jag också bli arg på, men skulle jag gissa på att skälet till varför du tar så illa vid dig är för att du innerst inne vet att det ligger en hel del sanning i det andra säger.

  5. Din text känns bara så meningslös. Har du inte förstått att dom avråder från att sitta med mobilen PÅ GRUND AV att mammor och pappor sitter för mycket med mobilen.. inte av någon annan anledning. Självklart pratar inte barnmorskor om mammor som håller på med mobilen en halvtimma per dag. Jag har sett mammor på bussar osv där man ser att dom sitter på facebook eller liknande medans barnet sitter och tittar ut genom fönstret och säger ”titta mamma! titta där!” och mammans svar är ”mm”. Det gör mig så himla ledsen. Det kvittar väl fan om mammor och pappor är pålästa om barnens utveckling om dom missar den genom att sitta på fejjan och instagram stup i kvarten?
    Jag själv är uppväxt med en mamma som under perioder jobbat VÄLDIGT mycket och även varit stressad pga det. Vi har pratat en del om det nu när jag är vuxen och vilken påverkan det haft på mig och mina syskon. Det finns inget som gör att man känner sig MER osynlig och oviktig än en förälder som inte har tid eller ork att lyssna. Något som påverkar oss än idag, att vi inte alltid vågar ta plats då vi känner att vi inte räknas lika mycket som andra. Att vara mentalt närvarande är SÅ viktigt. Att gå från jobbet tidigare för att hämta barnen och då ändå pilla med mobilen för att fixa det sista? Vet du vad – stanna då kvar den extra halvtimman på jobbet istället. Min mamma brukade göra så, hämta oss tidigare och sen jobba hemifrån, det gjorde ingen skillnad, hon hade lika gärna kunnat stanna på jobbet.
    Och visst vill föräldrar sina barns bästa, men att tro att man jobbar så mycket som många gör för barnens bästa är att ljuga för sig själv. Min mamma var tvungen att jobba så mycket som hon gjorde för att min pappa var egen företagare och under lång tid inte hade någon inkomst men kan i efterhand se att dom klarat sig ändå, hon hade inte behövt jobba så mycket. Fram till att jag var runt 10 så levde dom antingen båda på ENBART studiemedel (med två barn!) och senare när dom jobbade så jobbade alltid en bara 50%, och under den tiden hade dom inga speciellt välbetalda jobb. Man behöver inte två heltidslöner för att klara sig, det handlar om självförverkligande.. vilket såklart alla människor har rätt till – men man ska veta att det drabbar barnen.
    jag hoppas att det i min generation, med föräldrar födda på 60-talet, kommer vara fler som väljer att strunta i hamsterhjulet och att förverkliga sig själva och kanske möjligtvis lägga mer tid hemma och på barnen.

    1. Hej!
      Tack för dina funderingar kring min text. Precis det jag ser i din text är det som gör mig orolig och som får min att skriva texter som den ovan. Nämligen att du först ser en mamma på bussen som inte svarar när barnet säger ”titta mamma” och till slut hamnar i slutsatsen att föräldrar vill förverkliga sig själva och det drabbar barnen. Det är så jag tolkar din text i alla fall.
      Detta för att påvisa att barnmorskan i artikeln hade rätt i det hon säger. Trots att man, när man läser noga, kan se att det gäller just amningen, och som jag tolkar det den första perioden amning. OCH att man riskerar att skada den om man lagt ifrån sig barnet och tittar på mobilen och då missar signaler från barnet.
      Det är just de här slutsatserna som dras. Och det är så sorgligt.
      Du gör tolkningen att det inte handlar om en halvtimme om dagen med mobilen, ändå dömer du ut mamman på bussen. Satt hon en halvtimme och ignorerade barnet?
      Jag tycker vi ska vara extremt försiktiga med att dela ut domar till varandra. Du har absolut rätt i din andra kommentar här uppe att jag också har dåligt samvete. Mitt föräldraskap handlar jättemycket om dåligt samvete. Inte för att jag alltid är en dålig förälder, utan för att jag inte alltid är världens bästa förälder. Mina barn förtjänar nämligen världens bästa förälder, men allt de fick var en människa.
      Så kan det gå. Man får hoppas det inte drabbar dem alldeles för mycket och att allt jag kämpar med ska ge lite trygghet och kärlek som grund i deras liv.
      Hälsningar
      Louise

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..