Det svarta pms-hålet

Igår kväll ramlade jag ner i pms-hålet, fyllt med ångest. Försöker, efter självanalysen som ni fick läsa om i snippsnack:pms-inlägget, att tänka att jag snart är igenom, snart på andra sidan.

Men är jag det då? Kommer jag ur? Om jag känt alla dessa mörka känslor, tunga och jobbiga, kan de bara ”poff” försvinna sådär? Eller ska jag må såhär nu?
Djupa andetag. Läs inte kommentarer på bloggen. Kolla inte inläggen på Facebook och kommentarer där. Starta inte bråk. Prata inte så mycket alls. Vänta ut.
Det går sisso. Redan kollat kommentarer, till och med svarat. Inlett lite vassa dikussioner med Mattias och pratat för mycket med min kollega.

Vi börjar om va? NU ska jag följa mina riktlinjer… Snart.
Svarta hål, go away!! Jag vill upp i ljuset.

Vacker bild från morgonen. Lite som en 1600-talsmålning, fast i modern tappning.

  1. Kära du, du som alltid lyfter mig med dina speglingar av vår samtid. Vill önska dig välkommen till vår stora grupp på Facebook: ”vi som lever med PMS & PMDS”. Här finns hjälp till självhjälp, en massa pepp, rekommendationer och en himla massa igenkänning. kram!

    1. Alltså typ helt bra! Är inte det galet?? Jätteskönt och konstigt! Dagarna före var ju svajiga och sköra så jag trodde det skulle fortsätta. Nu är jag mest avtrubbad, på ett lite skönt sätt.
      Tack snälla att du frågar ❤️❤️
      Själv då??
      Kram!

    2. Åh men skönt att höra!! Ja tänk att det kan vända så snabbt, ska försöka tänka på det nästa vända.
      Min syster bjöd mig på en balettföreställning som var oväntat häftig. Min dotter på 10 månader sov sin första hela natt. Det förde mig uppåt igen :D

      Ta hand om dig!!
      Kram!!

  2. Jag hade fruktansvärd PMS. Troligen PMDS. Min man kan beskriva hur det var. Allt blev förändrat när jag ramlade ner i hålet. Han kände det direkt det skedde. Det var helt fruktansvärt psykiskt. Klumpig blev jag också. Allt blev mkt värre efter barnen kom. Provad SSRI preparat men tyvärr. Provade även andra saker, östrogen/progesteron behandlingar etc. Sedan kom jag in i klimakteriet och himmelriket öppnade sig. Har inga problem överhuvudtaget och mår precis som när jag fick mens förut. Glad och lycklig utan något särskilt har hänt. Det är så här andra människor har det, eller? Man känner sig för fasen lurad på halva livet. Det är t.o.m kul med vallningar för det är bara fysiskt och verkligen inget att skämmas för. Önskar att PMS kunde tas mera på allvar för det är verkligen ett stort problem för många och då menar jag inte bara kvinnorna.

    1. Stackars dig!!! Det är verkligen helt sjukt hur detta inte pratas om! Hur man får höra att det är så här det är att vara kvinna!
      Det verkar ju vara jättemånga som har problem och till och med stora problem! Som du säger, blir snuvade på en hel del av livet liksom.
      Har du hört Annika Norlins sommarprat?? Så bra!
      Och du, stort grattis till klimakteriet!!! ❤️

  3. Jag fick markant mer pms efter att jag hade fått barn och har funderat länge på att medicinera med antidepressiva några dagar innan mens, som någon annan skrev. Har dock känt mig väldigt tveksam till att äta mediciner som påverkar hjärnan på det sättet och hittade istället Femal Balans på Apoteket. Har provat i tre månader nu och känner mig mycket mindre arg och mer jämn i humöret. Och blir heller inte lika påverkad av stress (!?) Bara ett tips!

  4. Är du som jag som kommer ur ”hålet” fem min efter att blodet kommer? Det är väldigt mörkt där med ut kommer man tillslut.

  5. Känner så igen mig, i både din text och i kommentarerna ovan. Efter att våra två barn (3 och 1 år) gjorde entré i våra liv, kastades hela jag om ordentligt. Kunde inte för mitt liv förstå varför jag var Så Arg. Så Ofta. Som sen följdes av dåligt samvete ångest sorg och oro.
    Fick höra om något som heter pmds. Pms, fast en depression inblandad. Läste om det och alla texter jag kom över hade lika gärna kunna varit skrivna av mig själv. Började föra dagbok, och mycket riktigt.. som du också beskriver så började det så smått med lite krypande ångest oro osv. Som sen eskalerade mer och mer. Samma dag som mensen kom, klingade det av, och dag 2 mådde jag som vanligt (förutom dåliga samvetet över senaste veckan).
    Jag sökte hjälp via bvc som hjälpte mig vidare. Äter idag medicin ca 4-5 dagar innan mensen kommer, och slipper helt de här vidrigt jobbiga dagarna.
    Väntar mensen i början av nästa vecka, och utan medicinen hade även jag varit inne i det där djupa mörka jobbiga. Som många dessutom skojar om, som kallas Pms.

    1. Ja, det finns – äntligen. En relativt ny en som heter Premalex, ett SSRI som visar sig ge god effekt för många med pmds (svår pms). De flesta tar medicinen någon dag innan ägglossning tills ca 2 dagar in på mensen för att sedan göra uppehåll. Andra (jag själv inkluderad) mår bättre av att ta en dos dagligen, för att slippa biverkningarna vid på/av. Gynekologer kan skriva ut den medicinen, men den är dyr och går inte under högkostandsskyddet tyvärr. Finns annars cipralex som är ett liknande preparat.

  6. Jag är med i det svarta hålet! Du är inte ensam och du är helt fantastisk, snart ljusnar det, håll ut!
    Lite choklad (eller mycket) får det bli till kvällen!
    /Cecilia

    1. Taaaaack!!! Känns lite skönt med sällis! Elefanten på min bröstkorg har rest sig upp litegrann. Hoppas den fortsätter åt det hållet…
      Har köpt chips och en hel påse godis!!! Då borde saken vara löst!

  7. Själv brukar jag, när jag påminns om att det kan vara pms, tänka att det här är de rätta känslorna. Andra dagar när det inte är likadant, är jag inte lika öppen för att ta in andras uppfattningar om mig och jag ser inte heller lika klart vad det är för en slarvgubbe som inte kan visa någon respekt det är jag lever med. ;)

    1. Ja men det är faktiskt sant att det har fördelar! Inte precis just den här dagen kanske, men lite innan, som igår! Jag tog tag i en grej som hade gett mig ångest hur länge som helst. Saker bubblar upp till ytan på ett väldigt bra sätt.
      (bara att det inte känns så just idag… kanske bättre imorrn…)

  8. Åh, varje gång, har samma sak. Tänker alltid att typ alla som någonsin träffat mig ogillar mig, att jag aldrig gjort något meningsfullt i hela mitt liv, att bloggen är full av patetiskt trams och att livet i stort är rätt eländigt. I typ 1,5 dag, sen blir allt ner normal-självkritiskt igen.

    Men du, alla hejarop du får här gäller även idag. Folk skriver inte bloggkommentarer för att vara snälla på det sättet.

    Ha en finfredag och ät något gott!

    1. Tack snälla fina du!! Lite skönt att fler känner såhär, även om jag såklart inte önskar någon detta tillstånd…
      Ska läsa fina kommentarer BARA, och köpa en gigantisk godispåse.
      Stor kram!
      ps: din blogg innehåller ju enbart braigheter!!! <3

    2. Angående positiva och negativa kommentarer så skrev jag det här förut: Det finns väl något sådant där uttryck om hur många positiva (typ sju?) saker en ska säga för att väga upp en negativ… Och på en blogg skriver en ju aldrig så. Den positiva feedbacken är ju att en person läser överhuvudtaget, ofta. Men tysta läsare märks ju inte, å andra sidan. Och de negativa hörs. Det är klurigt.
      Kanske kan en tänka såhär? Räkna antalet individuella läsare och dela med sju – om det totala antalet kommentarer med negativ kritik är mindre eller lika mycket, så är det överlag ett gott betyg. Och är kritikerantalet större än totala antalet läsare delat på sju, så kanske de betyder någonting…

      Eller? Hänger du ens med hur jag menar? Haha…tänker oavsett att den kvoten borde på övervägande positiv för din del.

      Kraaam

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..