Just when I thought I was out …

Det måste ha varit VAB han pratade om, Michael Corleone i Gudfadern. Vi gästspelade på jobb och förskola igår. Kändes så klart väldigt otryggt att inte vara sjuka. Så Maja drog till med feber och jag med någon begynnande öroninflammation. Så nu kunde vi vara hemma igen. Varför bryta vanor liksom? Jag kunde dessutom inte sova för jag var så orolig när Maja hade feber. Låg och lyssnade på andningen, med det öra som inte hade lock = lite ont i nacken på grund av enformig sovställning. Hon vaknade feberfri och pigg som en mört. Det gjorde inte jag. Ska vi inte ta och avsluta den här vabruarin nu? Känns som rekord i år?