Den otillräckliga mamman #utmattad

I perioder räcker jag inte till någonstans. När jag jobbar är jag en dålig mamma, när jag ska pussla ihop hämtningar, avslutningar, samtal är jag en dålig anställd, när jag inte orkar se ett avsnitt serie på kvällen är jag en dålig sambo och när jag ställer in kompismiddag för tredje gången är jag en dålig vän.

Jo just ja, inte har jag heller städat tillräckligt, gett alldeles för mycket sötsaker till barnen, blivit för irriterad på Mattias och inte orkat vara en pedagogisk förälder. Dessutom orkar jag inte fixa till mig, jag smörjer barnen med solkräm som inte är ekologisk och jag har ätit kött flera dagar denna vecka.

Jag är värdelös!!

Inte underligt att jag blir fruktansvärt nöjd när jag gjort fruktbricka till barnen som mellis. Eller när jag tog mig tiden att springa en runda på kvällen istället för att slöglo på tv. Eller när vi slog till på myskväll en helt vanlig tisdag. Eller när jag drog iväg med barnen på en heldag med teater, solskenspicknick och mängder med kramar. SÅ HIMLA TILLRÄCKLIG! Och så Instagrammar jag. Så jag ska minnas. Jag ÄR tillräcklig. Ser ni? SER NI??! Jag ÄR bra. Visst? Visst är jag??!

 

Men vad händer när alla dessa påminnelser hamnar i alla andras flöden? Det är ju ingen som vet alla mina otillräckliga stunder om jag alltid bara visar mina nöjda ögonblick. Vad får man då för bild av mig? Och vad är det jag sätter för mål även för mig själv?

Balansen mellan det som är kul, det som är nödvändigt, det som är måsten och det som är ”att vara duktig” är banne mig inte lätt. Det är skitsvårt.

 

Amelia kör en artikelserie #utmattad, läs mer här.

  1. Cissi skriver:

    Åh vad jag känner igen mig!
    Fast mina barn är 11 och 15.

  2. Kan rekommendera facebookgruppen ”Oss förvirrade föräldrar emellan”. Ger lite balans i flödet då och då. Så härligt att veta att vi alla har det, det där kaoset.

  3. Åh vilken igenkänning på detta! Är inne i en period då jag känner mig så otillräcklig och jag bara orkar inte ta tag i vissa saker :/

  4. Ellen skriver:

    Åh vad du är klok och bra – som alltid! Precis spot on på hur jag känner mig. Det har gått så långt för mig att jag slutat dela med mig av något alls på
    Instagram, just för att jag tycker att det ÄR så himla svårt och för att jag inte vill spä på allt det här ”perfekta” som visas överallt.. Inte för att jag på något vis ÄR perfekt, men vem vill visa allt det där dåliga,(som fika och SAFT till barnen mitt i veckan, flera gånger, eller att minstingen får köpt mat ur en burk(!), eller ett hem med alldeles för mycket reklam och en massa annan bråte drällandes på köksbänken, eller den där springrundan som mycket sällan blir av..) om ingen annan gör det? Heja dig för att du är härligt ärlig och nyanserad, även när jag inte orkar vara det..

  5. Ibland har jag dåligt samvete (och ibland är det med rätta) men ganska ofta tänker jag att det är bra för barnen att allt inte är perfekt, att de får se att mamman kan misslyckas, vara otrevlig och gnällig och att det inte gör något i det stora hela om de fryser på fritids för att jag inte hunnit fixa vinterjacka eller svettas i fodrade kängor när de borde ha gympaskor. Det är skillnad på vad som är lite dåligt i stunden och vad som är dåligt i längden. För sjutton, barnen kan väl inte förvänta sig att jag ska vara helt jäkla perfekt, vad bortskämda de skulle bli, och vad dåligt rustade för verkliga livet – för att inte tala om vilken press det skulle ställa på dem själv när de ev. blir föräldrar. Och eftersom jag inte har koll på när det är utflykt med skolan så har de lärt sig att ha koll själva :-), lite eget ansvar skadar inte.

    Jag strävar efter att försöka lyfta blicken och se det verkligt viktiga – men även det misslyckas jag rätt ofta med i praktiken, såklart ;-).

    Tack för en superbra blogg.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..