Kriget om sömn

Jag ser mig själv som en rätt generös person. Både vad gäller pengar och tid och sådär. Men jag är nu för tiden väldigt snål på ett område – sömn. Jag VAR generös med det, länge. Troligtvis för länge. För nu är jag inne på millimeter. ”Jaha, jag fick bara 10 min extra sömn denna morgon, ja men då vet jag det till imorgon då!”.

Vi kör varannan morgon. Förut, när nätterna vad jobbigare tog jag nästan alla nätter och Mattias tog morgonen. Det kändes lättare med samma rutin än någon form av växlande schema. Nu låter det som att vi haft väldans rättvist och varit superöverens. Men jag tog rätt mycket mer i början. Och är det något som är källa till bråk så är det sömn. Ja eller bristen på. Dels så blir vi båda inte direkt våra charmigaste jag när sömnbristen gör sig påmind (vem blir det?!) och dels så verkar det som att man väger de där sovstunderna lite olika. ”Ja men jag gick ju upp klockan 5!” ”Ja fast blev avbytt efter 35 minuter, då räknas det ju knappt!” ”Men jag har ju varit uppe varje morgon denna vecka!” ”Ja fast barnen har ju fortfarande stått vid min sängkant och vrålat 90% av tiden, ska jag räkna det som sovmorgon?” ”Betyder varannan morgon att vi delar upp det så att du sover varje morgon och jag går upp varje morgon??”

Ja lite sådär. Vad som är lite pinsamt att erkänna är att jag sitter på en stor del av lösningen. Ett tag gick det någon kampanj på Instagram att man skulle lägga sig kl. 22 och lägga ifrån sig alla ipads och telefoner då. Vi gjorde så. Alltså, jag och mitt scrollberoende vill INTE erkänna detta, men fasen alltså … det var så bra. Stämningen, humöret, effektiviteten, kärleken, tålamodet. Jepp. Det blev bättre alltihop. Bara ett minus. Så trist att lägga sig klockan 22. Då har man ju precis varvat ner och vill typ käka chips och kolla på osunt många avsnitt av en serie!

Jag säger ju det. Två timmar till per dygn, please! För mig och mitt scrollfingers skull?

 

  1. Det er trist at dere har det sånn, men det er jo altså så nydelig at det ikke bare er hos oss! Hvert eneste ord stemmer på en prikk, og legg til at pappaen blir sur halve dagen (pga trøtt) de dagene han må stå opp først. Og det er langt fra annenhver dag. (Jeg er fortsatt altfor generøs, men jobber med saken..) Så da står jeg heller opp selv da. For det er jo bedre at jeg er trøtt enn at han er sur? 18 måneder and counting, med amming og alt som hører med. Vi er badasses vi mammaer som holder ut!

  2. Jag gick också upp jämt förut. I 5,5 år två barn. Men nu har jag lagt ner. Min make sover så tungt att han typ går upp i sömnen om jag bankar lite på honom. Å han har ingen aning om att jag blåser honom

  3. Haha! Nu på semestern sover vi i våningssängar, turas om att vara den som sover nere= den som får ha hand om napptappen, kissningarna, vattendrickandet och gosadet. Den i överslafen får sova ”ostört”. Ingen tv har vi heller, så vi somnar runt 22. Känns faktiskt som det enda riktigt semestriga med den här semestern är att vi är en aning mer utvilade.

  4. Den där efterlängtade sömnen… Vi har lite olika natt-ansvar. Stora är nämligen extremt mammig så jag har henne, vilket gör att maken har ettåringen. Så han sover med mest uppvak men jag sover med plåstret-som-vaknar-för-att-kissa i stenhård säng. Vi brukar ta varannan morgon men mer och mer försvinner det och är klockan efter 7 så går vi oftast upp allihop. Annars hade man sovmorgon till 9 när det var gemensam frukost. Själv somnar jag gärna runt 22 men numer, med trädgården, glömmer jag lätt bort mig och är ute lite sent :)

    Man får hoppas de sover bättre snart. Hoppet är det sista som överger föräldern…

  5. Håller med om vartenda ord. Inklusive att det är aptrist att lägga sig kl. 22, hur bra det än vore… :S

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..