Det bästa för barnet … vad är det ens?!

Jag kom att tänka på ”barnets bästa” idag igen. Jag kom att tänka på det för att Maja för ett tag sedan slutade med blöja. Kort efter att hon slutade med blöja på dagen slutade hon även på natten. Jag tror hon var så koncentrerad på att inte kissa på sig att hon var på helspänn dygnet runt. I två-tre veckor. Sedan började hon släppa på det hela och det blev/blir en del påsar på hyllan på förskolan. Inget konstigt med det! Även på natten blev det en del blöta uppvaknanden. Där kändes det däremot inte tipptopp. En tvättstuga nere i källaren med inte helt obokade tider. Efter lite för många sådana nätter införde vi nattblöja igen. Då hade hon varit utan rätt länge (inte bara tre veckor, utan några månader). Det kändes konstigt att gå bakåt, men vi hade helt enkelt inte tillräckligt stora tvättkorgar.
Här tänkte jag att det här är säkert helt emot hur man SKA göra. Vad som är bäst i ”när man slutar med blöja”-skolan. Men vi struntade i det.

Och det är det här jag menar, vad som är bäst på pappret är säkert jättebra, när det funkar för alla inblandade. Men ska man få kalla det ”bäst” då?
Jag tänker på större ämnen än blöja på natten. Jag tänker på amning, tid på förskola, barnens mat, napp, sömnvanor, vagn, sele, sjal och så vidare. Alla dessa ämnen har många ”det bästa för barnet”-åsikter. Det kommer liksom som i ett paket.

Kan man säga att en bakåtvänd vagn är bäst för barnet? För mitt ena barn hade det inneburit att vi inte hade kunnat gå på några promenader i vagn och varit förpassade till hemmet eller en grusad innergård. Nej förresten där kunde vi ju inte vara heller, pga stenar i munnen, som jag hört inte heller är det bästa för barnet. Framåtvänd vagn var toppen enligt barnet! Bakåtvänd var lika med ”hur kan du utsätta mig för detta mamma?!”-läge. Som att sätta på en superbra film och stänga av skärmen.

Så det som anses vara ”bäst för barnet” kanske helt enkelt inte är bäst för barnet? Och i de fall det kanske är bäst för barnet, som exempelvis att få möjligheten att kissa på sig nattetid i några veckor för att sedan sluta (?), så kanske det inte är bäst för helheten, familjen.

Jag undrar om det egentligen går att koka ner saker till att de ska vara bäst för en enda person, när man inte lever som ”en enda person”.
Ju mer jag tänker på det desto mer får jag känslan av att ”bäst för barnet”-argumentet används för att knäppa morsor (och ibland farsor) på näsan. Tala om för dem hur hemska de är som räknat in sig själva i en lösning, eller valt en enklare/mindre svår väg. Det är så fint att vara totalt uppoffrande, att leva för barnen. Som att man kan mäta kärleken så. Som att det är en tävling. Vem älskar sina barn mest? Den som offrar mest! Fast ändå inte för mycket! För det är ju också helt fel att vara hemma  istället för förskola FÖR länge och amma FÖR länge, och anpassa sig FÖR mycket.

Någon kanske borde skriva en regelbok och sedan lämpliga straff för den som avviker och till exempel sätter ett barn framåt i vagnen? Men nu kom jag på! Regelboken finns ju! Kolla in närmaste kommentarsfält! Där finns massor av självutbildade personer som helt uppenbart läst regelboken och gärna delar med sig! Straffet? Ja det kan vara att inte få vara förälder längre, för ”varför ens skaffa barn om man …”. Ja ni vet.

forum

  1. Du skriver så klokt och formulerar dig klockrent! Tack

  2. Elinen skriver:

    Min lilla slutade med nattblöja innan sin storebror. Barn är olika och redo att sluta vid olika tillfällen (storebror slutade med nattblöja precis innan han fyllde 6 år och det var inom ramen för helt normalt enligt BVC).

    Men när ni känner att det är läge att sluta med nattblöjor är mitt bästa tips att bädda många lager. Plastfrotté, lakan, platsfrotté, lakan osv. Så när det händer en olycka behöver man bara ta bort ett (dubbel)lager och så är nästa redan på plats. SJUKT mycket enklare när man är astrött och groggy av sömnbrist att bara slita bort än att bädda nytt. Bästa tips jag någonsin fått (funkar även vid kräksjuka och dyl.).

    1. Jenny skriver:

      Gud vilket bra tips. Det skall jag ta till mig hos oss. Tack!

      Får väl passa på att ge ett tips till andra som vill göra det lätt för sig. :) Vi använde en sådan där picknick-filt med plast på ena sidan i soffa, på heltäckningsmatta osv när äldsta barnet slutade med blöja. Skönt med olyckor på filten och inte i soffan. Filten är ju lätt att tvätta. Funkar också vid kräksjuka när sängen står på heltäckningsmatta.

  3. Anna skriver:

    Klockrent skrivet! Vi har gjort precis som ni med att sluta med blöja med vårt tredje barn. Jag och min man orkar inte tvätta flera maskiner varenda dag och därför blir det blöja igen tills barnet är lite äldre. Vi ser på helheten, hur vi klarar av det som familj.

    1. Lisa skriver:

      Jag fick världens bästa tips när jag ville sluta med blöja på min tvååring. Någon sa ”se det inte som att barnet ska sluta med blöja, se det som att DU ska guida barnet i kroppskännedom och att lära sig lyssna på dess signaler.”
      Efter 1 dag utan byxor lärde jag mig barnet, efter 3 dagar började hon säga till, efter 3 veckor var hon så gott som olycksfri. Hade jag inte tagit till mig orden, funderat över varför personen sa så, hade det nog inte gått lika bra. Jag tänkte ”försöka” för att se om barnet var ”redo” och det var barnet I N T E. Barnet visste inte ens att det kissade, haha!

      Det fungerar såklart inte för alla, men det hjälpte verkligen oss.
      Lycka till, när det är dags!

  4. Cecilia skriver:

    Tack!
    Som förstagångsförälder så är det svårt att lära känna sitt eget barn när det lätt blir att man fokuserar på alla dessa pekpinnar, tips och ”så här ska man göra”. Din blogg gör det lättare. Tack.

  5. Mitt i prick. Orkar knappt läsa kommentarerna på vissa bloggar längre eftersom jag vet att de flödar av pekpinnar och mammor som dömmer andra mammor. För som någon här nedanför skrev så är det ju mest mammor men det är ju för att det är dem som läser bloggar om föräldraskap. I verkliga livet har jag mest fått kommentarer och oönskade tips av äldre okända män vilket jag kan bli ännu mer arg för eftersom de med stor sannolikhet inte tagit särskilt stor andel av föräldraansvar i sina liv. Med ett barn med lite särskilda behov får vi ofta kommentarer och tips som vi själva vet att de inte funkar på vårt barn. Irriterande när folk tror de vet bäst fast de inte känner barnet överhuvudtaget.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..