Fortsättning på det här med att lita på andra föräldrar

Fler tankar på temat att lita på andra föräldrar. Att de allra flesta faktiskt vet vad som funkar bäst för just dem, just då.

Jag skrev om att jag hade lämnat Märta på förskola när Maja var bebis. Inte som någon diskussion kring just det ämnet, utan för att jag inte kan minnas på vilket sätt det var jobbigt att ha båda hemma, men att jag litar på mig själv att det var värt fyra bussresor varje dag för att få den där tiden ensam med Maja (med allt vad det innebar i form av att kunna dricka en kopp kaffe, eventuellt ta igen några minuters sömn, kanske gå utanför dörren osv.). Jag VET att det var en rätt kämpig tid där ett tag, men jag kan inte längre KÄNNA det. Lite som att jag vet att förlossningen gjorde panikont men jag kan verkligen inte föreställa mig det, inte KÄNNA det liksom.

Jag fick en kommentar på inlägget att jo det är väl bra att lita på andra föräldrar men om många kända personer eller bloggare skriver om att lämna syskon på förskola så påverkas folk och det blir det ”normala” att lämna syskon, istället för att ha dem hemma, vilket skulle vara sämre för syskonrelationen, enligt denna person.

Jag tänker att vi ju inget vet om alla familjers situationer. För det första så lämnar man ju inte ifrån sig syskonet för ett år framåt. Hen finns ju fortfarande i familjen och vardagen, varje morgon, varje eftermiddag, kväll, helg, lediga dagar, bonusdagar, vab-dagar och så vidare. Det är mycket tid tillsammans även om det också är lite tid ifrån. För det andra så är det fler personer i en familj. Alla måste få må bra. Det är inte en synd att välja ett helt ok alternativ för barnen om det innebär överlevnad för föräldern, för att uttrycka mig dramatiskt.

Om jag bidrar till att det känns normalt att lämna barn på förskola när man har syskon hemma så känns det bara bra! Jag tycker att det är normalt.
Jag tror inte att jättemånga tvångsmässigt kommer att lämna storasyskon på förskola, mot sin egen vilja. Däremot tror jag att de som lämnar syskon på förskola kanske KANSKE kan göra det med lite mindre ångestklump i magen och lite mindre rädsla att bli gormad på av omgivningen.

Jag är övertygad om att föräldrar… nej mammor, för det är de som får skit, som är hemma med båda(alla) barnen också får utstå en massa kritik. Höra att de borde lämna barnet på förskola för att det är bra för hen osv. De kanske i och för sig slipper höra ”varför skaffade du barn då om du inte vill vara med dem?”, men det tar ändå hårt att höra hur andra tycker att man gör SÅ FEL i sina val kring ens barn. Jag tycker att de som har barnen hemma för att de känner att det är det bästa för dem också ska få känna att de är ”normala”.

Jag återkommer till min grundåsikt: vi måste lita på att folk fattar de beslut som de upplever som de bästa för sin familj och sina barn. Om någon läser min och exempelvis Carin DaSilvas blogg och känner press att lämna syskon på förskola så hoppas jag att man efter att ha lämnat några gånger inser att det är bäst att göra det som känns bäst för dem istället. Eller jag hoppas de ska känna det innan de utsätter sig för något de egentligen inte vill, men ja, ni hajar.

Om man istället för ”FEL FEL FEL” får höra: ”gör det som känns bäst för ER, NI vet vad som funkar för ER”, så kommer alla må bättre och fatta bättre beslut, det är jag övertygad om. Kanske innebär det att någon har syskon hemma hela föräldraledigheten, kanske innebär det att någon åker buss över hela Södermalm fyra dagar i veckan.

Och när det kommer till kritik till dem som lämnar på förskola, där det på ett skuldbeläggande sätt ska sägas ”Det är inte alltid lätt att vara hemma med båda, men det är det värt” har inte förstått att det är precis så man känner i andra läget också. Det är inte alltid lätt att lämna, men det är det värt. För annars skulle man inte göra det.

Os-pa-del-4

  1. Det här är en sån svensk diskussion. Jag bor i Norge sedan många år tillbaka, och här finns inte restriktioner på hur många timmar man får ha storasyskon på förskola om man är föräldraledig hemma med et lilla-syskon. Det är alltså upp till var och en hur mycket man ”avlastar” hemmaföräldern /”stimulerar” stora barnet med att ha barnet på förskola. För oss var det naturligt och himla bra att kunna låta storasyskonet vara på förskola, så mycket som vi själva bestämde att vi hade behov för.

  2. Har oxå tätt mellan barnen, 14 månader. Jag hade verkligen önskat att jag fick ha min ” äldsta” på dagis när den tvåan föddes, men vi fick ingen dagisplats. Det var så otroligt jobbigt då lillen även hade kolik. Så jag litar helt på din känsla att det var värt dom där bussresorna.

  3. En sak jag tänkt på, när jag fick mitt barn nr 2 fick man inte ha det äldre barnet kvar på förskolan. Det var klart jobbigt att ha båda hemma, speciellt med tanke på att ettan verkligen älskade sitt dagis. Men man klarar vad man måste. Det fanns då (slutet av 70-talet) heller inte typ Barnkanalen, Ipad eller så. Många idag som väljer att lämna sina/sitt äldre barn på förskolan när dom är föräldrarlediga med nyfödningen säger att det absolut inte hade gått att ha storasyskonen hemma, hade inte gått att klara av. Hade alltså ni/dom som säger detta valt att stanna vid ett barn om det var så att man inte fick ha äldre barnen på förskolan. Nej jag tror inte det. Det hade klart klarats av. Jag hade inte heller föräldrar eller svärföräldrar o närheten, var jobbigt på många sätt men när det åter var dags för förskolan var jag glad för den tid jag haft min son hemma. Gud ske pris var lillasyster av den mkt lättskötta sorten. Men oj vad jobbigt när den äldste försvann från gården och jag måste ut och leta och den lilla låg ensam i spjälsängen hemma (mkt kort stund men i alla fall), där kan man snacka om oro.

  4. Fint inlägg! Jag håller verkligen med. Man är ju inte på nöjesresa bara för att syskonet får gå till förskolan några timmar. Man har ju trots allt en bäbis som kräver en del och som också ska få lite tid med sin mamma. Jag har två barn tätt och min man veckopendlade när dom var små. Dom femton tim i veckan som stora var på förskolan var den enda tiden som bäbisen och jag hade. All annan tid var det stora som satte agendan. Dom har världens finaste syskonrelation i dag men som tvååring hade hon faktiskt inte mognad nog för att odla någon syskonrelation.

  5. Mitt första, och hittills enda, barn förkade föris när hen var 19 månader. Då hade det TJATATS från släktingar att hen minsann behövde börja snart för att utvecklas och inte bli så ”mammaberoende” sen hens ettårsdag. Man kan verkligen inte göra rätt som mamma.
    Om vi lyckas få en liten till så kommer jag utnyttja varenda sekund av de 15 timmarna, för min förste älskar föris och jag hade aldrig orkat! Är väl en lat jäkel men jag måste få en eftermiddagslur för att funka med det tempo som bjuds här hemma. Vi har till och med skämtat (?) om att ha en nanny vissa tider.
    Vi är två älskande, kompetenta, lyhörda, varma föräldrar som verkligen uppskattar pedagogernas insats. Utan stunden på föris så veti tusan hur vi mått som familj eller individer.

  6. Jag brukar inte kommentera i din blogg men jag tycker att du alltid skriver så klokt och nyanserat om föräldraskap! Just nu står vi i valet och kvalet att ha vår snart två-åring på fsk eller hemma när lillasyskonet kommer. För mig känns det som ett bättre alternativ för mamma, storasyster och bebisen att låta henne fortsätta fsk (vi beviljas 15h/vecka i min kommun) men tyvärr finns det i vårt fall vissa baksidor men fsk som gör att jag kanske kommer vilja ha henne hemma. Jag är så otroligt kluven när jag känner att jag inte kan ge mitt barn det ”bästa” alternativet utan bara det näst bästa.

    I sådana här situationer är man otroligt skör för andras onyanserade tyckande och jag blir jätteledsen när folk kommenterar vare sig från de ena eller den andra sidan om hur vi borde göra baserat på moralisering eller egna upplevelser istället för att lyssna på vår situation.

  7. Mycket bra skrivet!

    Alla normalt fungerande föräldrar gör så klart det som är bäst för deras barn och deras familj. För vår del har vi en aktiv 2,5-åring som hade gått i förskola på heltid i ett år när lillasyster kom. Han berättar sprudlande varje eftermiddag om att han lekt med kompisarna, ätit god mat, och om alla roliga leksaker som finns på förskolan.

    Jag är hemma med en bebis som bara vrålar när hon inte sover eller ammar, och sover gör hon väldigt lite… Jag är så glad att sonen har förskolan, där hela fokus ligger på barnen som är där, och allt utgår ifrån att de ska aktiveras och stimuleras.

    För vår del handlar det inte om att jag ska få vila eller ta en kaffe, utan om att bebisen ska få den omvårdnad hon kräver, och storebror få en tillvaro med sociala kontakter, lek och stimulans. Om jag hade känt att det var bättre för honom att vara hemma hade han fått vara det. Jag är övertygad om att andra föräldrar gör den bästa bedömningen för sina barn.

  8. Jag VET att vi gjort rätt val för OSS att ha storesyskonet hemma, ändå får jag magknip när jag läser om alla som lämnar storesyskonet för att dom behöver den stimulansen och sociala utveckligen. Hämmar jag mitt barn? Hade hen utvecklats mer på förskola? Stimuleras hen för lite? Hade lillesyskonet behövt mer uppmärksamhet? Är jag en värdelös mamma? (Jag vet att jag inte är värdelös, men hur långt i från på en skala är jag egentligen?) Jag vill ju så gärna (som alla andra kan jag tänka mig) vara världens bästa förälder till mina barn, och därför sugs ju allt upp, alla olika möjligheter det finns att göra saker på andra sätt. Och gång på gång ifrågasätter jag mig själv.
    Nej, det är inte bara blommor till oss som har syskonet hemma heller, även om jag kan tänka mig att det är mer öppna hugg mot er som låter stora barnet få sin egen tid.
    Hörde svärmor prata med en värninna i telefon och hon sa snabbt att barnen hade massa kusiner och så att leka med, när hon berätta att hen fortfarande var hemma med mig. Hon riktigt urskuldra sig. I underton hördes att det var lite synd om stora som inte fick gå på förskola. Nej, vi gör minsann aldrig rätt, hur väl vi än känner oss själva och våra egna barn. Det gör ont i hjärtat hur vi försöker trycka på andra att ”det som är bäst för mig ska vara bästa för dig”. Som du Louise beskrev så bra i annat inlägg, om inte andra gör lika som en själv är man rädd att man gör fel.

    1. Jag förstår dig helt, och tror nog det beror väldigt mycket på vad man bor. I Stockholm med omnejd känns det väl som att normen är att man har storasyskon allafall några timmar på förskola om man är föräldraledig? Då blir man nog ifrågasatt om man har storasyskon hemma. Jag fick ständigt frågan om jag visste att jag fick ha storasyskonet fyra dagar i veckan och inte tre dagar som vi valde det. Absolut inget dömande, men som att folk var lite förvånade att vi använde mindre tid än vi kunde.

  9. Men OM man kunde dubbeligilla detta liksom! SÅ bra skrivet! Jag är fö en som själv trodde jag skulle vilja (och orka) ha storebror hemma mer än hur det sedan blev när lillasyster väl kommit. Han går fyra dagar i veckan, och det är ffa för hans egen skull. Och lillasysters. En förlossningsdeppig och knappt tillräcklig mamma med massiv sömnbrist är liksom sådär (i bästa fall), i jämförelse med kompisarna och alla aktiviteter osv han ju är van vid sedan låååång tid att få tillgång till fem dagar i veckan. Tycker snarare man kan ifrågasätta barnperspektivet (både små-och storasyskons rätt att få sina behov tillgodosedda, bortsett föräldrars/mammors idéer och prestige) hos politikerna i alla kommuner där man erbjuder några gå eller inga timmar alls. Alla hemsituationer med bebis i är liksom inte så bra för större barn att vistas i 24/7 helt enkelt. Men man måste tillåtas erkänna det, och låta storasyskonet få ha det bra ist. Och visst, finns säkert superpigga och aktiva mammor och pappor som både vill och orkar fixa motsvarande för barnet hemma, det är fine. Men att påstå att det för alla barn alltid är bäst att vara hemma med föräldern, det är perspektivlöst och helt enkelt felaktigt. Jag tänker att människor som tänker och säger så saknar erfarenheter, kunskap, inlevelseförmåga och insikt.

    1. Så himla bra skrivet!! Jag tror jag skulle vilja för min o barnets skull att han skulle gå några h på föris om vi nu skulle få en till. Min pojke har alltid varit mkt intensiv o vill ha mkt stimulans. Tjena att jag skulle kunna ge honom det m en bebis, kanske en kolikig och intensiv som han var som sov yttepyttelite o mest 10 min i taget vid bröstet. Ingen lunchvila här inte.

  10. Jag tycker att detta är en väldigt intressant diskussion och såklart ska man kunna prata både om ekonomi och mammornas mående men i så fall ska vi också prata om syskonet! Mitt stora barn hade gått på förskolan nästan 2 år innan lillasyster kom. Då plötsligt fick han inte längre vara där på måndagar och fredagar och heller inte äta mellanmål på förskolan för att föräldralediga måste hämta kl 2. Inget problem för mig, jag vill gärna äta mysmellanmål i parken på väg hem och ha två extra dagar hemma, men det vill inte han! Han känner sig utskuffad från förskolan och vill äta med sina kompisar som vanligt. Säger varje dag att jag kommer för tidigt för att han inte hunnit äta mellis än. När jag pratat med andra föräldrar i gruppen säger de ofta samma sak. Att det är förändringen som är problemet. Just mellanmålsmissandet verkar vara surt för många av storasyskonen.
    Jag tänker som Lousie (tror jag) att man ska se till alla familjemedlemmar och vad de behöver. För vissa barn (som mitt) hade 16,5 timmar i veckan varit bättre (då hade han hunnit med mellis 3 dagar/vecka) Tänk om systemet bara kunde vara lite mer flexibelt!

  11. Jag lämnade på förskolan när den lille var liten. Det var extremt livsuppehållande för mig, den store var överlycklig över att få ha vardag som var hans egen och den lille fick snusa på mig utan ett syskon som gapade efter uppmärksamhet. För oss har det aldrig funnits på kartan att avstå förskola för syskonet. 15 timmar avlastning gjorde att jag orkade 115 övriga timmar på en riktigt bra nivå inser jag ju än mer i efterhand. Alla ska ju så klart göra som de vill men som jag tolkar dig är det ju känslan av skam du vill få bort. Känslan av att bli dömd och inte vara en god förälder på grund av val man gör. Jag håller med. Fullt ut!

  12. Också evinnerligt trött på detta moraliserande om vad andra föräldrar bör göra. Jag har väldigt svårt att förstå hur vissa verkar så säkra på att det är barnets bästa att vara hemma med mamma och liten bebis hela dagarna. Har ni tänkt på att det kan vara roligt och stimulerande för en sprallig 4-åring att gå på förskolan och leka med sina kompisar? Och de är ju inte där dygnet runt, utan några timmar på dagen.

    1. Men precis så! Min stora kille hade gått under om inte han hade fått röja loss med jämnåriga. Det kanske var skillnad på 50-talet när det fanns andra barn som var hemma jämt, då släppte man ut storasyskonen att leka fritt på gården. Jag tror förskola är mkt mer utvecklande.
      Självklart är alla olika men många känner nog att det är svårt att stimulera sitt barn på rätt sätt när man samtidigt ska amma en liten krabat varannan timme.

  13. Ursäkta, men nu blev jag trött. Det blev moraliserande inlägg direkt. Förskolan ska och ska inte och hit o dit. Vi kommer aldrig landa i att alla föräldrar gör el tycker likadant. Släpp det säger jag. Varje familj gör det dem tror och/eller tycker är bäst för dem. Vi borde sluta vara så dömande mot varandra.

    1. Det är inte moraliserande att inneha politiska åsikter. En förskoleplats i Stockholm subventioneras med ca. 10000 kronor per månad av skattepengar. Därför är det viktigt att diskutera om det är en vettig utgift, när skattepengar redan betalas ut till en förälder i form av föräldrapenning.

      1. Hej Binki! Jag tycker dina argument blev lite tydligare nu. Egentligen känns det som att du tycker det vore bäst att inte erbjuda plats till syskon medan förälder är hemma alls? Om vi nu skulle kolla på förskolans syfte från början?
        Men att man kan tolka dig moraliserande tror jag hör ihop med att du skriver sånt som att förskolan inte är till för att ”avlasta trötta småbarnsföräldrar” som vill ”dricka en kopp kaffe”. Det låter, även om det inte är din mening, ganska nedlåtande. Som att föräldrar är lata. Som att de som behöver hjälp och stöd under småbarnstiden är svaga. Att ”ger man sig in i leken får man leken tåla”.
        Jag tror att många kanske hade överlevt det där första småbarnsåret med syskon utan stödet från förskolan. Överlevt. Men om det kan bli mer kvalitet i livet med hjälp av förskola, och det är tillåtet, så kanske inte det är helt fel? Eller JAG tycker inte det i alla fall. Vi tycker olika, jag vet det.
        Jag tror du kan vara tydligare med att diskussionen ska föras på politisk nivå. Om det handlar om skattepengar behöver du ju inte blanda in trötthet, syskons relationer och koppen kaffe. Det har ju inte med skattepengarna att göra. Man kommer alltid tycka att skattepengar kan användas på olika sätt. Jag misstänker att behovet av att ha syskon på förskola uppstod och att man då anpassade sig efter det. Jag tror inte man beslutade om att det skulle vara okej att lämna syskon för att den där mamman skulle få dricka sitt kaffe ifred, utan för att man på riktigt tror att det behövs, att det kan hjälpa familjer i vardagspusslet.

        1. Ja, och att det är en bra investering! Kollar man vad politiker/nämnder skriver i sina protokoll gällande beslut om att utöka syskons tid på förskola (i Sthlm till 40h, i andra kommuner från 15h till 20h) så handlar det ffa om syskonets möjlighet till personlig utveckling och stimulans. Ingenstans står det att syftet är att mammorna ska kunna ta en kopp kaffe. Politikerna anser därmed att det är det bästa för syskonet att erbjudas tid på förskola när mamman är upptagen med bebis. De tänker mao att barnen på sikt kommer att kunna bidra mer/bättre till samhället genom det positiva det får ut av förskola, så att det är värt investeringen av skattepengar. Möjligen sparar man även in pengar på vård/medicinering av utslitna mammor, vad vet jag. Om man nu ska se det helt ekonomiskt.

        2. Tack Louise! Det är faktiskt tillåtet för syskon till någon som är hemma m förälder att gå på förskola, sedan får man tycka vad man vill om det. Men jag är såå trött på nedklankandet på mammor som väljer det alternativet. Jag har ett barn på förskola sedan han var 1.5 drygt. Han trivs sååå bra. Längtar dit. Underbara pedagoger. Han är trygg o glad o har kompisar o får lära sig saker jag inte kunnat lära honom trots att jag själv är lärare. Flera ggr har jag fått höra att oj, ska han redan börja, jag väntade minsann till mitt barn var x år. Jaha, kul för dig. Jag har varken råd el lust med det. Visst hade jag kunnat ha lillen på föris något kortare dagar om man hade haft den förutsättningen men halv 8 till 3 passar oss som familj bra.

  14. Jag håller fortfarande inte med. Vi kan som samhälle inte lita på att föräldrar vet bäst. Pappaledigheten har ökat ENBART på grund av ekonomiska incitament som öronmärkta pappamånader och fördelar med att dela lika på tiden. Annars skulle de flesta föräldrar fortfarande säga att ”för oss passade det bäst att mamman var hemma hela föräldraledigheten”. Och om vi nu lägger ut många miljoner på förskoleplatser för storasyskon som egentligen kan vara hemma, så att mamman ”kan dricka en kopp kaffe” så har det inte med att familjens egna beslut att göra, utan ett politiskt beslut om samhällsekonomin som måste vara välgrundat.

    1. Jag kan hålla med! Men jag är tveksam till att diskussionen ska tas med nyblivna mammor. Den ska tas med politiker, med far- och morföräldrar som kan kliva in och avlasta (men nu är ju den generationen som är i den sitsen oftast tillhörande jag, jag, jag-generationen så ok, just nu kan det bli svårt) och den ska tas med unga INNAN de blir föräldrar så de kanske funderar just i dessa banor och skapar en vardag som får det att funka. Ja, det kommer ur en politik och ett samhällsklimat men då är det däråt vi ska föra diskussionen.

      1. Precis! Såklart att det är jobbigt att få sina beslut ifrågasatta – speciellt i en ansträngande fas i livet. Men vi måste kunna debattera sakligt kring vad vi gör med våra skattepengar och hur vi ser på föräldrarnas roll och ansvar, och inte lämna över det till känslomässigt tyckande. Förskolan skapades för att båda föräldrarna ska kunna förvärsarbeta / studera och på så sätt bidra till samhället. Förskolan ska inte erbjuda ”avlastning” för trötta småbarnsföräldrar.

        1. Jamen hallå! Var är barnperspektivet på pedagogisk verksamhet? Det är väl jättebra för barn att komma in i andra sammanhang då och då? Träffa andra vuxna, andra barn och utvecklas och socialiseras i andra sammanhang än i hemmet? För barn över tre har vi ju allmän förskola av en anledning kan en tycka!
          Om förskolan inte kan erbjuda detta, om barngrupperna är stora och personalen går på knäna så är det väl politiker och skolchefer vi ska bearbeta? Inte varandra?
          Kan vi inte enas om att inte ställa våra respektive barns rätt till social samvaro och pedagogisk verksamhet mot varandra? Om det är samhällsekonomin som är bekymret så kanske det är skattesmitare vi ska skälla på, inte mammor som gör sitt bästa?

      2. Så sant! Är i en sits där vi knappt har avlastning från den äldre generationen o när du skrev jagjag-generation klickade det rätt i mitt huvudet! Louis Hallin säger att dagens föräldrar är den ensammaste generationen nånsin o jag tror hon är något på spåren! Om vi bott som förr i tiden eller att de äldre gått i pension som tidigare hade kanske inte förskolan haft sånt tryck som det är idag varken för föräldralediga eller andra..

        Som vanligt tack för inlägg o diskussion Louis !

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..