Alla dessa föräldrar som inte vill vara med sina barn

Det formligen KRYLLAR av dem. Alla de där föräldrarna som inte vill vara med sina barn.

Då är det så fruktansvärt skönt att det finns föräldrar som vill vara med sina barn. För de allra flesta vill ju inte ens se dem. Jag menar, jag hörde en gång en förälder som sa att hen ville ha egentid. FY FAN säger jag bara.  Egentid, vad är det för hitte-på! Vad är det för människor som vill ha några minuter för sig själv någon gång??! De personerna borde ju inte få vara tillsammans med någon, inte ha några vänner och FRAMFÖR ALLT inte ha barn.

Nu fick jag läsa ytterligare en artikel som vill bli klickad och delad (bannar mig för att jag klickar på dessa, jag kan inte låta bli ibland!) med den briljanta rubriken Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?

Alltså för det första kan det ju vara svårt att veta innan man ”skaffar” barn, att man sedan helst inte vill vara med dem alls. Man känner dem ju inte innan man får dem. De kanske är jätteotrevliga och bara kräver en massa saker. Typ att man ska leta efter deras napp. Liksom, åååh, jag vill hellre kolla på film än att leta napp. Vad gör man då? Kan man lämna tillbaka dem till BB? Eller hur gör man?
Det verkar ju onekligen vara ett STORT problem, eftersom skribenten till artikeln jag läste kände till SÅ MÅNGA föräldrar som gör ALLT VAD DE KAN för att slippa vara med barnen.

Det är ändå märkligt. Själv vet jag ingen förälder som inte vill vara med sina barn. Jag vet faktiskt inte en enda förälder som inte pusslar och vänder ut och in på sig för att försöka få ihop vardag med jobb, barn och alla måsten som ligger där emellan.
Jag vet många föräldrar som tycker det är härligt att någon gång i kvartalet få ha barnvakt och sova en hel natt, eller som går ut med några kompisar en torsdagskväll och dricker en öl, eller går en sväng på stan en lördag förmiddag, utan barn. DET känner jag till. Alla dessa föräldrar vill givetvis också vara med sina barn. Vilket de är. Resterande ledig tid.

Så jag undrar:
1. Var finns alla de där EVIL föräldrarna?
Och 2. Varifrån kommer alla dessa människor som tror att de är unika för att de vill umgås med barnen och skapa fina minnen tillsammans med dem? Ursäkta om jag totalt skakar om din tillvaro nu men: du är inte ensam!

En sak upprörde mig dock allra mest med denna artikel. Föräldrarna skriver att de ger barnen varm nyponsoppa. ALLTSÅ URSÄKTA!? Vet de hur mycket socker det ÄR i nyponsoppa eller?!

egentid

Varför skaffade jag ens barn om jag så gärna ville fortsätta bajsa emellanåt?

  1. hej, en pappa här som är 100% pappaledig och njuter varje sekund.
    har även börjat blogga.

    nouw.com/pappakan

    Det här är så sorgligt, man skaffar barn med den man älskar och för att man vill att kärleken ska växa (familjen) klart de kan vara skönt med en kväll med grabbarna eller att du och din sambo/fru skaffar barnvakt en kväll då ni kan gå ut för en dejt… de gör väl alla?
    och det tycker jag att man ska unna sig, för barn är mer eller mindre krävande men för mig kan de bara räcka med ett toa besök så har man sen laddat batterierna. Min grabb är 16 månader och när jag ska iväg o träna på dagen följer han med, inga problem.. och dom som ser att ta med sina barn som ett projekt, tänk om!! barn behöver miljö ombyte.

    tack

  2. Mitt i prick!!! Jag är förskollärare (och förälder) – och undrade precis som du. Var finns alla dessa föräldrar som inte vill umgås med sina barn??

  3. Har just flyttat till Sverige från Italien med två barn på 2 och 5 år. Inte kommit in i barnomsorgskarusellen här ännu, men i Italien gick våra barn på asilo nido (upp till 3 år, kommunalt, 370 euro i månaden heltid) och scuola materna (3-5 år, kommunal, gratis förutom lunch, 7.30-15.45). Asilo nido ungefär 5 barn per förskollärare/barnskötare, och – håll i er – scuola materna upp till 27 barn per klass med bara 2 lärare som byter av varandra och jobbar tillsammans 2 timmar per dag. Trodde det skulle vara kaos och var rädd att min rätt blyga och känsliga dotter inte skulle trivas. Men med lite disciplin och kontrollerad verksamhet så har det funkat alldeles utmärkt! Har aldrig hört någon klanka ned på andra för att de låter barnen gå på förskola, snarare ses det som en bra förberedelse inför skolstarten vid sex års ålder.

  4. Tycker att det börjar bli lite väk mycket tyck och tänk kring föräldraskap igen. Läste precis (dumma mig) ett inlägg som Läckberg skrivit. Men jag tänker; så länge ingen far illa så behöver man väl inte bry sig om hur andra gör? Jag gör såhär och du gör sådär. Tror som du att de allra flesta gör så gott de kan. Jag är världens sämsta mamma som på onsdagar ger barnen gröt (som de älskar) till middag. Varför? Jo, jag har jobbat 8 h +lite till eftersom jag valt en ”karriärväg”, pendlat 40 min hem och väl hemma ska maken vidare och träna. Jag väljer den enkla vägen. Trots att barnens mormor fasar. Men det är vad som funkar hos oss…

  5. Jag är så trött och blir så ledsen över alla kommentarer om hur vi ska vara som föräldrar. Att vi inte får vara den förälder VI behöver vara. Om jag vill ha egentid behöver jag förmodligen det för att fungera som förälder, som människa. Behoven slutar ju inte bara för att jag blivit förälder. Och att lägga nån slags mätning av hur mkt du älskar ditt barn beroende på hur mkt tid du spenderar med ditt barn (av olika skäl) är elakt.
    Du behövs för att balansera alla skuldbeläggande inlägg. Tack för att du bloggar om detta och mkt mer!

  6. Sluta slösa tid på att skriva korkade blogginlägg och gå och umgås med dina barn. Eller vill du inte vara med dom?!

  7. Jag tycker du som skrivit detta blogginlägg borde vidga dina vyer lite. Bara för att du inte har egoistiska personer i din närhet som utnyttjar systemet för egen vinning på bekostnad av sina barn, så betyder inte det att det inte är ett problem som är viktigt att prata om. Hon som skrivit debattartikeln pratar utifrån sin värld och där verkar det uppenbarligen vara ett problem, hon ser det själv och även förskolan. Du verkar känna dig trampad på på tårna och som att du har fått en pekpinne mot dig, men artikeln riktar ju sig uppenbarligen inte mot dig! Och inte heller mot alla andra föräldrar som gillar och mår bra av egentid, men som ändå alltid sätter barnens bästa i första rummet. Och som fixar egentid utan att utnyttja förskolan systematisk för detta. Artikeln handlar om ett verkligt problem där barn far illa, så snälla sluta bagatellisera och förlöjliga detta.

  8. Som ensamstående mamma till fyra små barn (trillingar plus en till) går jag ständigt omkring med en väldigt massa skuld på mina trötta axlar. Så jag blir alltid väldigt provocerad av alla debattinlägg och dylikt som syftar till att skuldbelägga föräldrar för att de inte lyckas vara alldeles fullkomligt perfekta (”otillräcklig” är mitt andra namn). Men, med risk för att bli lynchad, eller åtminstone anklagad för att vara manshatare, måste jag ändå säga att just denna fråga, eller snarare frågan ”varför vill du inte umgås med dina barn” (jag håller med dig, det är ju svårt att veta innan, särskilt eftersom det liksom inte går att föreställa sig hur det är att ha barn förrän man står där själv och inser att det är mycket jobbigare och mycket svårare än man hade kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi) skulle jag faktiskt kunna ställa både till min egen pappa och till mina barns pappa och faktiskt en hel del andra pappor som jag känner. I stort sett alla mammor jag känner vrider in och ut på sig själva för att se till att deras telningar har det så bra som det bara går. Jag känner också en del pappor som gör det, men också minst lika många som tycker att det är självklart att de ska få fortsätta att själva styra och bestämma över sin tid och vad de vill göra med den oavsett hur många barn de har. Så nog finns det många föräldrar som inte prioriterar att umgås med sina barn.

  9. Så jäkla bra!!! Jag läste den tidigare artikeln och blev helt paff.. jösses! Jag har då aldrig hört någon förälder säga att de inte vill vara med sina barn! Jag jobbar också på förskola och där ser och hör en hel del varje dag. Men aldrig något sådant. Alla lever vi olika alla är vi är olika. Som i mitt fall har jag min stora på förskolan 15h i veckan och är hemma med min 5 månaders. Betyder de då att jag inte vill vara med mitt barn för de? Jag respekterar förskolan och dess regler. Är ju skönt att få ett break ibland och få nya krafter om man haft en jobbig natt eller liknande.

  10. Argumentet:”Jag visste inte att det skulle vara så jobbigt att ha barn” Nä, det argumentet är enbart reserverat för förståndshandikappade. Förstår man inte att det kan vara jobbigt att ha
    barn så är man definitivt olämplig som förälder.

  11. Återigen, halleluja till dig!

    Jag själv blev galen när jag läste denna artikel igår – var tvungen att läsa för att jag blev så provocerad av rubriken. Och jag blev lika provocerad när jag läste texten… och ytterligare provocerad när folk väljer att dela den och hålla med i det som står i den!

  12. Underbart!
    Känner igen mig. Man försöker varje dag få ihop livspusslet. Man är ju inte dålig förälder för att man behöver egen tid ibland. Tvärtom. Då laddar jag om o blir en bättre mamma. Vad är det för fel på det?

  13. Det är en jättestor skillnad mellan att se fram mot en kväll med väninnorna (t ex) när barnet är med pappa eller någon trygg barnvakt och att desperat ringa in barnpassning för att man inte oooorrkaaar. Skilnaden är att se fram mot något (positivt) och att behöva komma från något el någon (negativt).

  14. Tack för att du sätter ord på det! Inget är så jobbigt som föräldrafundamentalister. Heja heja vardag!

  15. Så bra skrivet! Kunde inte sagt det bättre. Alla de där artiklarna om varför man skaffar barn får mig alltid att må så dåligt, vilket gör att jag känner mig som världens sämsta mamma. Tack för att du är realistisk och så ärlig!

  16. 😂😂😂😂👏🏻👏🏻👏🏻 nyponsoppa, eller hur! Faktiskt en ganska jobbig fråga för mig just nu, nyponsoppa HAR ju massa socker i sig, men samtidigt proppfullt med vitaminer! Vad göra liksom? 🙈

    1. C-vitaminerna försvinner ganska snabbt när nyponen torkas och mals. Det är naturliga antioxidanter och när luft kommer till då oxideras de och försvinner, tyvärr. Hela frukter och bär har kvar vitaminerna bättre. Frysta också. Jag är utbildad i biokemi och vitaminer är lite som rostskydd med hjälp av zink, offermetall kallas det.
      Men det här med föräldraskap är en helt annan sak. Försök ge nyttig soppa, buljong eller nåt sånt till en febersvag unge. De bara rynkar på näsan. Jag vet. Då är sockrig nyponsoppa mer populärt.
      Så, vad gör vi då? Ger nyponsoppa ändå! När barnen är hemma och är sjuka finns det massa andra, viktigare saker att tänka på, än lite extra socker. De kanske inte äter något alls och en kopp nyponsoppa är deras enda energi på hela dagen. Vi behöver inte vara korrekta alla dagar på året. 😊 Eller hur. Ibland behövs en kram, en filt i soffan och en kopp varm nyponsoppa.

      1. Tips till alla nyponsoppa älskare , jag köper bara nyponskalmjöl så man slipper alla tillsatser! mycket godare dessutom, mer nyponsmak. Och vänjer man dessutom barnen det från början så gillar de det, innan de vant sig med sockersoppa! så behöver man inte hålla på med en massa oboy drycker o liknande heller, så enkelt =)

        1. bara att koka precis som det andra nyponpulvret med tillsatser, låt sjunka ner lite. gott att röra ut med grädde eller kokosmjölk också tycker en del.

  17. Tack! Detta var precis vad jag behövde efter den jäkla pretentiösa, skuldbeläggande artikeln du refererar till! 🖒

  18. Kan förstå dig, det finns både och, så även med nyponsoppa! ;) , jag skulle aldrig köpa pulverblandning med en massa skit i även utöver socker, när det är så lätt att köpa bara nyponpulver! skulle jag vilja tipsa alla om, !! dvs ursprungsingrediens och koka. Mycket godare! vi sockrar ingenting, dricker den som den är, man får låta de malda nyponskalmjölet sjunka till botten lite, ungefr som kokt kaffe kanske =)

  19. Läste också den artikeln och kände mig sååååå träffad! Jag måste vara vidrig som åker till Ica och köper mjölk och fiskpinnar INNAN jag hämtar på dagis! Jag menar, det faktum att det tar 10 minuter istället för 35, ingen i affären kommer bli överkörd av två racande barnkundvagnar och kassörskan kanske får betalt innan jag springer ut! Jag tar också ”egentid” ibland och går på gymmet eller ibland frisören! Läste ju om den ensamma mamman som gick till frisören på lunchen och blev anmäld till soc av någon galen kvinna….

  20. Det gör ont i hjärtat att läsa alla svar här från personer som arbetar inom förskolan och att många har liknande tråkiga och negativa erfarenheter. Det jag saknar är barnperspektivet, bör inte pedagogerna stå upp för barnen i första hand. Om en pedagog ser att ett barn far illa av långa dagar eller att det lämnas sjukt på förskolan så är det väl pedagogens skyldighet att stå upp för barnet och tala med föräldrarna om problemet, annars sviker man ju barnet. Om barnet fortsätter att fara illa så har väl pedagogen en skyldighet att göra en orosanmälan.
    Jag kanske låter hård men det beror nog på att jag själv inte tror att problemen som tas upp görs av den ”vanlige” föräldern. Istället tror jag att i familjer där föräldrar inte sköter sig och barnet far illa under upprepade tillfällen eller längre period, och som inte tar tag i problemen när pedagogerna talar om dem, antagligen har behov av ytterligare stöttning och hjälp.

  21. Du skriver helt underbart! 😄💕 Jag är glad att vi har en förskola som har direkt kontakt med oss föräldrar vid funderingar om tex schema, istället för att skicka självgoda förmaningar. (Tror jag, om de inte tänker en massa saker i smyg!)

  22. Jag har så svårt att förstå detta skuldbeläggande av andra föräldrar, väldigt ofta tycker också att de är riktade mot mammor. För det första mår man bättre av att moralisera över andra föräldrar? Blir man därmed en bättre förälder? Det är så himla lätt att döma andra utifrån och tycka. Men faktum är att man har ingen förbenad aning vad den andra föräldrar lever i för verklighet. Det är också många ensamstående föräldrar som inte har en möjlighet till flex eller gå ner i tid. För många handlar det inte om att dra ner på sin levnadsstandard utan ren överlevnad. Man hamnar i situtioner i livet som man kanske inte trodde man skulle hamna i när man skaffade barn. För livet är inte statiskt. Om du som förälder lever ditt drömliv med dina andra hälft och barn, var glad och omfamna det. Döm och moralisera inte andra för de inte delar din vardag. Om en tycker så himla synd barn som har så himla elaka föräldrar kanske de kan engagera sig i kamp mot barnfattigdom och i politik för att ändra stora förskolegrupper och lite personal. Eller rent av bjuda in en kompis från förskolan när du kan hämta tidigt så kan sitta i soffan och få en sockerkick tillsammans av nyponsoppan.

  23. Jag läste också den förut, men det jag reagerade mest över var att pedagogerna hade skrivit med förmaningar om barnens rätt att vara hemma och deras rätt till ledighet. Jag förstår tanken bakom det, men jag blir samtidigt extremt ledsen. Det är riktat till de föräldrar som lämnar trots att behovet kanske inte riktigt finns, men jag gissar att de som får mest dåligt samvete och mår sämst över det är de som redan vänder ut och in på sig själva för att ge sina barn så korta dagar och så mycket ledighet som möjligt. Det gör mig ledsen och arg eftersom jag anser att det inte är förskolans uppdrag att skuldbelägga föräldrar eller ifrågasätta deras behov. Personalbristen och de stora barngrupperna ÄR ett stort problem, men jag är också övertygad om att inget gott kommer från att lägga den skulden på föräldrarna och att om pedagogerna i stället lägger sin tid och energi på verksamheten och barnen kommer det bli mycket bättre i fler verksamheter.

    /Förskollärare

    1. Jag reagerade också på det! Så konstigt?? Jag tänker att det säkert är riktat mot några få och att det vore bättre att prata med just dem i så fall.
      Och jag tror som du, att det inte kommer nåt gott från att lägga förskolelärares situation som en skuld hos föräldrarna. Jag tänker att man istället borde kännas som ett team, med den gemensamma agendan att barnen ska få det så bra som möjligt. Vilket jag också tror är fallet på många förskolor! Jag känner mig tex ALDRIG påhoppad på vår förskola. Tack o lov…

      1. jag fattade kanske inte riktigt … men i så fall är jag den ” evil” person för jag uppskattar, som nu att vara ifrån min man och barn i snart 1 vecka ( fast vi har setts 1 gång under den)

  24. Tyvärr är det så att många har svårt att vara med sina barn idag. Finns så mycket annat roligt idag… Tyvärr, det ser vi dagligen i förskola och skola. Sorgligt och det av alla saker verkar väldigt PK. Men det är inte bra för barnen! Vår framtid! Och jag tror inte heller föräldrarna blir lyckligare… Inget att göra sig rolig på. Pedagoger sliter sitt hår och barnen mår allt sämre. Sorgligt är det. Barnen umgås med skärmar och förskola. Anknytningsproblematik blir det…

    1. Vad bygger du det du skriver på? Att föräldrar har svårt att vara med barnen på grund av allt roligt idag? Var finns den undersökningen? Var kan jag ta del av det? Vad menar du med roligt? Och hur många är ”många”?

      1. Det räcker att alla känner en person – då är det alldeles för många. Jag har en väldigt god vän som var arbetslös i 3 månader – men ljög för förskolan om att hon arbetade heltid. Varje dag mellan 8-17 gick barnen på förskolan. Hon spenderade denna tid på köpcentra, restauranger ect. Idag har hon fått ett deltidsjobb men fortsätter ljuga för förskolan om att hon jobbar fulltid. Anledningen? ” Jag pallar inte ha dom hemma – dom har mycket roligare på förskolan”
        Jag har 2 förskolepedagoger i min familj och 2 i min vänskapskrets. Detta är tyvärr ett vanligt fenomen.
        Att största delen av föräldrarna vill sina barn väl – råder det inga tvivel om. Det står inget annat i artikel heller? MEN problemet finns. Det är fakta.

  25. Jag håller i stort med dig Louise, skuldbeläggandet har vi för mycket av. Och jag känner ingen som kör varianten att ständigt shoppa. Alla flexar för att hålla dagarna på förskolan korta. Inte många är på plats före åtta och kl fem är det tomt… Fast en bekant som ibland jobbar jour helg/natt och har kompledigt på vardagar lämnar då barnen. Är det ”okej”, hen har ju jobbat andra tider? På riktigt nyfiken vad personalen tycker.
    MEN – jag lever i en värld där de flesta är välutbildad medelklass, majoritet akademiker. Det har nog en del med saken att göra. Jag ser en tårtbit av verkligheten, och drt gör du också. Den tårtbiten är inte representativ. Det är värt att tänka på.

    Men å andra sidan är denna typ av artiklar fortfarande helt förkastligt – för de träffar alltid fel. Det går in hos oss som redan har lite dåligt samvete, men troligtvis inte hos dem som skulle behöva det…. för tydligen finns det fler sådana än vad jag känner till!

  26. Jag skulle så gärna vilja hålla med dig. Men vet tyvärr alldeles för många i min omgivning som gärna har barnen på förskolan några timmar extra. Jag tror dock inte alls att dessa föräldrar inte älskar sina barn eller inte vill vara med dem. Jag tror däremot att de tycker att de blir piggare och gladare föräldrar av att ”unna sig” egentid och att det då blir legitimt.

  27. Jag tror nog att de flesta älskar sina barn och vill vara mycket med dem. Men det finns ju bevisligen också en massa barn som far illa, bland annat pga sina föräldrar. Och däremellan finns det rimligen en gråzon. Jag tror tyvärr visst att föräldrar utnyttjar förskolan, och har barnen där för att det är det enklaste för dem. Att ha sitt barn på förskolan heltid när man ändå är hemma och är föräldraledig är helt galet. Tycker jag. Barn lär sig en massa när de är hemma också, och är ju rimligen mer älskade av sin förälder än av en pedagog? Så himla utvecklande är inte förskolan, det handlar ju om väldigt korta pass per dag när det är pedagogisk verksamhet styrd av pedagogerna (de har ju bevisligen en hel del annat att göra också när de är 1 pers/5 barn och inte 1 pers/2-3 barn som det kanske oftare handlar om hemma).

  28. I dagen samhälle förstår jag att föräldrar behöver avlastning. Det är vad föräldrar behöver. VAD behöver barnen ? Där ska vi börja. Dom har inte vett om att födas i en kaotisk värld. Kanske kortare dagar på jobbet.? En helt annan samhälksstruktur. Där både barn och föräldrar får träffas OCH få ha stöd och hjälp i den svåraste rollen av alla. Att vara en trygg och kärleksfull förälder. Så vi får ett bra samhälle. Med harmoniska människor. Där inte barnen känner sig ivägen. Det blir olyckliga stressade vuxna. Det vill ingen.

  29. Hej! (skriver en allmän kommentar då det var så många olika som jag skulle svara samma sak till.)

    Nej jag behöver såklart inte ta åt mig när någon skriver en artikel som talar om att man ska skapa minnen med sina barn, prata med dem, leka med dem och ta hand om dem för annars skulle man inte skaffat barn. Men jag kan få reagera ändå. På detta sätt att uttrycka sig. På denna jakt. Det är ju ganska ofta som denna typen av skuldbeläggande texter hamnar HELT FEL. Hos helt fel personer.

    Flera har nu kommenterat att dessa föräldrar finns. De som stoppar i barnen alvedon och lämnar på förskola för att sedan kolla serier eller gå på stan. Det verkar finnas föräldrar som sätter det i system.

    Dels så undrar jag såklart hur man vet att dessa föräldrar lämnar barn som egentligen är sjuka men de fått alvedon så de ska verka friska. Hur vet man det? Jag undrar helt ärligt.
    Och hur vet man att alla dessa föräldrar som “drar hem och kollar på serier” om dagarna verkligen gör det? Är det så att folk på byn snackar om det? Eller berättar de det själva? Jag undrar igen HELT ÄRLIGT! Hur vet man att dessa föräldrar gör detta?

    Och min sista fundering: Är det SÅ många? Är det SÅ många så att man når dem bäst genom en artikel i tidningen?

    Jag har så himla svårt att tro det. Jag tror att de existerar, men handlar det inte om några enstaka personer här? Vore det då inte bättre att prata med föräldern som det handlar om? “Du, vi vet ju att du går på stan varje onsdag när du har barnet på förskola, vi vill bara att du ska veta att man enligt reglerna dessvärre inte får det.”
    Kanske är det några som inte vet. Kanske är det andra anledningar än de som syns på ytan. Kanske vet de om det men bryr sig inte. Kanske skulle man nå fram.
    Jag tror i alla fall det skulle ha mer effekt.
    Jag inser att det finns några som inte skulle lyssna. Men helt ärligt, tror ni de påverkas mer av en artikel på Expressen då?

    Vill man förändra en attityd, vill man nå fram i syfte att få folk att tillbringa mer tid med sina barn, vill man uppmärksamma något som oroar en, då ÄR det inte rätt sätt att tala om för folk att de inte borde ha skaffat barn över huvud taget. Det är jag rätt övertygad om.

    <3
    Louise

    ps: att säga åt föräldrar att inte ta åt sig av alla pekpinnar är som att säga åt kvinnor att blunda för kroppshets. I princip omöjligt! Men jo för vissa funkar det säkert, för JÄTTEMÅNGA funkar det dock inte alls och slår helt fel.

    ps2: förskolepersonalens arbetssituation är något som politiker MÅSTE ta tag i. Denna ska inte ställas mot föräldrar utan mot de som fattar beslut. Det måste bli mindre grupper och mer personal! Heja alla er som jobbar på förskola, ni har min totala respekt och beundran! Ni är guld!

    1. Det finns ingen regel vi kan hänvisa till kring vistelse på förskolan trots att föräldern är ledig. Stockholmspolitikerna vill att förskolan ska vara en vidöppen service och Stockholmsföräldrarna lyssnar (omedvetet/medvetet). Vi KAN inte säga något, men vi blir frustrerade eftersom vi sliter halvt ihjäl oss, därav Expressentexter, kan jag tro.

      Barn över 4 år berättar spontant allt möjligt. T e x att de fick medicin på morgonen efter att pappa tagit tempen och när de sen kroknar kring kl 12 blir det hela ganska övertydligt… Det här med alvedon upplever jag inte som extremt utbrett, dock. Men visst händer det lite då och då. Eller att föräldrar inte vill komma och hämta sitt barn när det blivit sjukt p g a har ett viktigt möte.

      Tack för tänkvärda inlägg!

      1. Jag känner spontant att detta med att erbjuda förskola kan hjälpa för många till exempel ensamstående som sliter som galningar för att få ihop livet.

        Men, jag trodde det fanns regler som sa att man inte får ha barnen på förskola om man inte jobbar eller pluggar? Försökte läsa på lite nu och det verkar som att det är olika beroende på kommun men att de flesta säger nej till att barn ska vara på förskola om förälder är ledig. Men det kanske ser annorlunda ut i praktiken också?

        Oavsett så är ju detta med att personalen halvt sliter ihjäl sig så galet. Jag ser det själv på barnen förskola hur personalen minskas och grupperna ökar. Så skevt!
        Dock viktigt att skilja på detta från att ”föräldrar inte vill vara med sina barn”!

        Tack till dig för viktig input!!

        1. Förskolor i Sthlm är skyldiga att hålla öppet kl 6:30-18:30 om föräldrar har behov, men det krävs inte att föräldrar lämnar in nåt schema från jobbet när de lämnar in barnets tider. Ensamstående har alltså full möjlighet att lämna sina barn inom ramen för dessa tider för att (förhoppningsvis) få ihop livet (= superviktigt och bra!). Men övriga kan också göra samma sak. Om vi upplever att en familj ”utnyttjar” tid de egentligen inte behöver kan vi bara fråga om de verkligen har behov av att låta barnet stanna till kl 18 varje dag (t ex). Om de då svarar ja får vi fortsätta le och hålla förskolan öppen så länge. Jag arbetar f ö i ett medelklassområde där extremt få är ensamstående så min (ev krassa) bild är självklart präglad av mina erfarenheter från det området jag jobbar i.

          Att vi sliter ihjäl oss går ihop med den här diskussionen på så sätt att det blir svårt för oss att förstå att föräldrar faktiskt väljer att utnyttja tid de inte behöver när situationen ser ut som den gör i förskolan. Jag förstår att många behöver omsorg före kl 9 och efter kl 15 (jag är själv en av dem), men jag skulle aldrig överväga tanken att låta mina barn vara på förskolan/fritids längre än så om jag inte behöver. Att fler föräldrar inte reagerar och protesterar är så synd, för det är det som behövs för att politikerna ska lyssna. Jag har suttit i möten med politiker på alla nivåer, senast med skolborgarråd Olle Burell, och de hänvisar hela tiden till att föräldrarna i Sthlm är nöjda. Och menar då att problemen vi pedagoger påtalar inte finns/är tillräckligt stora. Vi kommer _aldrig_ att kunna driva igenom förändring utan föräldrars engagemang. Att det finns en stark tysthetskultur är en stor del av det här problemet. Vi är (som kvinnor, ofta) fostrade till att bita ihop, vara positiva, samarbeta och inte gnälla. Därför står vi där på eftermiddagen och ler och säger att dagen har varit jättebra trots att det oftast är mkt mer komplext än så. Det är SÅ svårt eftersom vi har nära relationer till familjerna vi jobbar med. Att säga till en förälder att hens barn inte har det bra hos mig på förskolan känns nästintill omöjligt. Men det _är_ ju så, barnen har det inte tillräckligt bra, rent genererellt. Även om det finns massor av fantastiska pedagoger som gör ett hästjobb.

          Förlåt för att jag tagit över ditt kommentarfält, det här är en fråga jag, ehh, är ganska engagerad i.

    2. Jag har kompisar som jobbar inom förskolan. Det har hänt att de fragat ett barn, som inte verkat helt pa topp när det lämnats vid 7.30-8.00 och som sedan har fatt feber vid 10-tiden om mamma/pappa gav det den medicinen som man dricker eller den man stoppar upp i rumpan pa morgonen. Barnet svarar: Rumpan. Sa visst finns de föräldrarna. Jag tycker inte alls dessa föräldrar är daliga eller att de inte älskar sina barn. Jag tänker mer vad tragiskt det är att vi lever i ett sadant samhälle där föräldrar är sa pressade att de inte tycker att de kan vara hemma med sina sjuka barn utan istället maste ga och jobba. Jag hade själv en period där dottern lämnades pa förskola för snabbt efter att hon varit sjuk sa att hon hela tiden drog pa dig nya virus och infektioner. Jag var jobbmässigt för stressad. Lyckades tack och lov ta mig ur den situationen.

      1. Fast. Nej. Sådana här små anekdoter kan vi inte använda för att skuldbelägga ett visst föräldraskap. Att ge barn en ledande fråga med två möjliga alternativ, det är som den där kända frågan ”Har du slutat slå din fru än?”. Frågar du mina barn skulle de nog kunna berätta om både det ena och andra helt otroligt otroliga som aldrig har hänt, bara de får rätt fråga så….Det är ju också därför det är mycket komplicerat att använda barn som vittnen vid brott. Så snälla, sprid inte denna typ av ”min kompis sa att…jag har hört att…” Ska vi börja anklaga hit och dit (helst inte och helst är det i så fall förskolans enskilda bekymmer att ta tag i fuskandet, inte mammor som sett andra mammor på stan/har du hört att …”) behöver vi ha på vetenskapliga fötter.

        TACK för ett grymt inlägg, Louise! ❤❤❤❤

  30. Man behöver ju inte ta åt sig om man vet att man gör allt för att få så mkt tid med sina barn som möjligt. Men som sagt många förskollärare idag kan vittna om att många barn lämnas fast föräldrarna bevisligen har semester.

  31. Du sätter huvudet på spiken – IGEN! Så skönt att någon orkar sätta det som många andra av oss känner. Keep up the good work vi är många som håller med.

  32. Jag tänker att en måste se detta ur ett större perspektiv. Vi lever i ett samhälle där jämställdhetsarbetet gjort att kvinnorna börjat jobba mer utan att papporna har gått ner i tid. Så ÄR det, liksom. Det innebär per automatik längre vistelsetider på förskolan för barnen, generellt sett. Detta samtidigt som förskolans förutsättningar stadigt blir sämre: med större barngrupper och lägre pedagogtäthet (samtidigt som högre krav på dokumentation, kvalitetsarbete, plastreducering, kulturbesök e t c). Att Stockholm nu infört rätt till heltid för föräldralediga (vilket i princip innebär rätt till vistelse kl. 06:30-18:30, INTE 40h/v. Barns heltid på förskolan i Stockholm är sällan 40h/v utan oftast mer) är ett tydligt exempel på den politik som förs och den bild av vad förskola och föräldraskap innebär idag, ur ett samhälleligt perspektiv. Det skickar signaler till oss som är föräldrar om vad som är rimligt. Jag har jobbat som förskollärare i Stockholm i 11 år och jag, och många kollegor med mig, ser en tydlig förskjutning i föräldrars agerande. Det handlar inte om att föräldrarna inte älskar sina barn eller att de är dåliga människor, det handlar om andra saker. Hur det samhället vi lever i idag tänker kring arbete och föräldraskap. Tyvärr innebär det i praktiken att det ofta är barnen som drabbas och hamnar i kläm i det samhället.

    1. Jag tror du har väldigt rätt. Jag konstaterar rätt ofta hur galet det är att allt ska inträffa mellan åren 30 och 40. Man ska få barn och göra karriär. Inklusive allt där emellan.

  33. Tyvärr så har jg sett där här myglandet med schema-tider flertalet gånger inom både förskola och skola. Samt hört flera föräldrar diskutera och ge tips till hur man kan göra för att få mer tid på förskola/fritids så man får det lugnt hemma. Det är ju positivt om många inte känner igen sig i artiklar som den här. Men om man inte känner åt sig behöver man ju inte heller ta illa upp. Men det är ett problem när vi pedagoger sliter för att finnas & räckas till. Vi gör vårt bästa och älskar att jobba med era barn, men det finns inte tillräckligt resurser och man kan göra myclet med sitt barn hemma!
    Men som sagt, gör man allt för sitt barn och inte myglar med tiderna så behöver man inte ta åt sig. Men att de inte skulle vara ett problem är skitsnack tyvärr och ett VÄLDIGT återkommande samtalsämne på alla de arbetsplatser jag haft inom barnomsorgen, de barn som blir lämnade fastän föräldrarna tex slutat jobba för dagen.

  34. Jag säger det jag med; snälla snälla, ta inte åt er, alla ni som har skrivit här! Budskapet är jätteviktigt och är (uppenbarligen) ABSOLUT INTE riktade till er. Jag jobbar inom förskolan och det finns många barn, precis som Anna, Patricia, Stina och Amanda skrivit här ovan, som inte får sommarlov, inte får sport och påsklov, aldrig har möjlighet att ta igen sig från den tuffa miljön på förskolan för att de deckar efter middagen som de äter när de blivit hämtade vid stängning varje dag. Personalen har rätt till rast, men ett barn som kommer vid öppning och går vid stängning (tro mig, det sker) har ingen rast alls. Vilken vuxen skulle klara nivån på förskolan med ett 11 timmars pass utan rast? Det är inte sällan det också är deras barn som kommer till förskolan med alvedon i kroppen trotts feber. Eller de barn vars föräldrar tycker att de ska ha sitt stora barn på förskolan på heltid för att de har ett spädbarn hemma. Men syskonet behöver också lära känna bäbis där hemma. En helt ny familjekonstellation att förhålla sig till även som liten. Verksamhet har vi, och träffa andra vuxna och barn är jättenyttigt. Det är inte det de handlar om. Sen kan man diskutera huruvida artikeln var skriven. Men budskapet är ack så viktigt och nu mer än någonsin när människan blir matad om hur hon ska vara. Släpp på kraven vill jag säga till de som bör ta åt sig. För det är det jag tror de har, för höga krav, som gör att de prioriterar annat framför sitt barn.

  35. Bra skrivet tycker jag! En förmiddag på stan utan barn är bäst. Men du har faktiskt fel. Finns föräldrar i min direkta närhet som gör i princip exakt som skribenten i Aftonbladet skriver. Alltså har barnen på förskolan medans de är hemma, inte en eller två timmar utan hela dagar. Som skriver in sig på kurser på högskolan för att få ha barnen heltid på förskolan. Som slutar efter lunch men åker hem och kollar serier till 16.30 när de ”måste” hämta barnen. They are out there och de är jävligt provocerande.

    1. Det kanske är en himla tur för just barnen till sådana föräldrar att de får vara på en förskola där vänlig, pedagogisk och uppmärksam personal tar sig an dem…

  36. Sen undrar jag vilka förskolor so oftast beskrivs i dessa krönikor?! Där personalen är så fruktansvärt dålig, inte lär barnen någonting alls och knappt hinner hälsa på barnen på hela dagen?! Där mina barn går/gått har personalen varit helt fantastisk, visst ibland för få men alltid helt underbara och mina barn har lärt sig jättemkt – kan iofs bero på att jag som mamma inte hinner lära dom saker pga all egentid (läs: bajsar länge)!

  37. Alltså du inspirerar mig till tusen och jag gillar din blogg. Men jag måste dessvärre meddela dig att jag som lärare träffar föräldrar som inte alls vill sitt barns bästa, som inte alls vill spendera tid med sitt barn. Då pratar inte jag om föräldrarna som lever ett glassigt liv och behöver jobba för att det ska gå runt. Jag pratar inte om dom föräldrarna som har det knapert och måste jobba för att överleva. Men det finns andra som inte prioriterar sitt barn trots att det dinns möjligheter.

  38. Men jag förstår inte riktigt, varför tar man åt sig om man inte är en av de föräldrarna som gör så som beskrivs i artikeln? Om man får tro på de jag känner som är förskollärare så förekommer det en hel del att barn lämnas fast de är sjuka, inte har något lov under sommaren etc. Är ju flera förskollärare som skrivit just det i tråden här också. Sen håller jag med om att artikeln inte var så roligt skriven och ganska anklagande i sin ton, men dom här problemen finns absolut i förskolan.

    1. Problem finns i alla sammanhang där mam har med människor att göra. Det vettiga och konstruktiva är väl att ta upp det med berörda? Inte att (som i artikeln) skicka lappar till alla föräldrar, eller att skriva klickjagande artiklar?

  39. Härom dagen stod jag och darrade med underläppen typ när jag lämnade en snorig unge. Jag sa till förskolepersonalen att ”han är ju snorig och så men blir han sämre får ni ju ringa för liksom… suck…” Hennes svar var ”Vet du vad? Stå inte här och ursäkta dig själv. Jag vet att det är jättetufft att ha småbarn. Du räcker inte till varken på jobb eller hemma om du vabbar. Vi vet att ni helst vill vara med era barn men vi vet också pressen som kommer med att ha ett jobb att sköta. Gå nu och njut av att gå på toa i fred på jobbet. Han klarar sig här, det är bara lite snor.” Har tänkt på hur rätt hon hade, visst vill man helst vara med sina barn men det är ju inte bara där man ska räcka. Sen är det förvisso så att jag drömmer om ett dygn i lugn och ro där jag får tänka färdigt en tanke, inte springa runt och plocka, tvätta, trösta, peppa, fixa mat och allt annat. Dock går ju det där i vågor. Nu är vi sedan några veckor i en period med extra dålig sömn, hög belastning på jobb och två barn i känslokriser typ som skriker ”MIN MAMMA!” så fort de skymtar en. I såna lägen blir det svårt att andas ibland, oavsett hur mycket jag älskar hela min familj så ger de mig andnöd tidvis. Det betyder inte att jag inte vill vara med mina barn, det betyder att jag behöver andas ibland. Bra inlägg av dig här!

  40. Men jaaaa! Tack! Jag blir ta mig faen galen på såna här skribenter! Jag har spenderat hela dagen ihop med min snart fyraåriga dotter. Vi har hälsat på kompisar, ätit buffé, kikat i affärer, klappat hundar och så lekt lekt lekt från kl 06.02 när hon vaknade till kl 16.30 när vi landade hemma igen. Sen gick jag ut med hunden i ösregn (egentid typ) innan vi åt kvällsmat. Nu leker lilla med sin pappa medan jag har egentid. Då hoppar den där jäkla artikeln fram och biter mig i näsan! vilken värdelös mamma jag är. Som njuter så av att få surfa planlöst på mobilen en halvtimme på kvällen utan att nån vill att jag ska youtuba fram ledmotivet till ”Vaiana” samtidigt.

  41. Alltså. Ni föräldrar som älskar att vara med era barn måste sluta ta åt er av detta och liknande debattinlägg.
    Det verkar som ni gör allting rätt. Ni vänder ut och in på er själva för att få vardagen att gå ihop! Ni är fantastiska!
    Att ta egentid då och då är heller inget fel i mitt tycke – MEN

    Det finns faktiskt de barn som inte har det precis lika bra som era! Som faktiskt ÄR kvar på förskolan -ofta- medan föräldrarna går en shoppingtur/tränar/fikar (Nu inte sagt att man inte kan göra det ibland, men nu sa jag ofta)
    Det finns också de barn som inte får sommarlov alls, för föräldrarna tycker att ”de får bra mat och underhållning på förskolan”

    Jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg, Louise, för jag är säker på att du är en fantastisk förälder (som jag ser det genom din blogg, jag känner ju inte dig) men alla föräldrar tänker inte precis som du eller Kalle, Greta och Abraham.
    Kanske är de inte ens lata, de har bara inte förstått grejen.
    Jag tycker också det är knäppt när folk raljerar runt om hur andra ska uppfostra sina barn, men tänker också på dessa barn jag träffar på mitt jobb i förskolan, och hoppas att en del ska börja tänka.

    Nu blev mitt inlägg långt och osammanhängande. Vill bara få fram: Sluta bli arga och ta åt er så kanske de verkligt berörda kan få en tankeställare.

    1. Klockrent svar. Det är ett problem ibland & är man inte själv en av de här föräldrarna, ta inte åt er för det behöver ni inte. Men förhoppningsvis kan det väcka en klocka hos vissa.

    2. Hej! Jag skrev ett längre svar nedan med mina tankar. Det här med ”att inte ta åt sig” är ju lite knepigt argument. Det är som med kroppshetsen. Omöjligt för vissa (de flesta?) att värja sig mot.
      Artikeln jag syftar på känns inte alls som den har stor chans att träffa rätt, enligt mig. Skuldbeläggandet kommer alldeles troligtvis att hamna helt fel. Och vad var då poängen? Vill man nå fram till de där föräldrarna så tror jag på att prata med dem direkt. Informera.
      Vill man få fler att tänka om, om man VERKLIGEN vill att folk ska lyssna så tror jag skuldbeläggning är helt fel väg. Jag tror mer på en bekräftelse att man vet att folk kämpar och sedan idéer på hur man skulle kunna förändra. Och så är det nog en poäng att börja med papporna, som är de som jobbar mest.
      Så tror jag!

      <3

  42. Min man berättade om artikeln tidigare idag och var upprörd av den. Då berättade jag att du brukar blogga väldigt träffsäkert om såna artiklar och tänkte att jag skulle tipsa dig om den. Gick in på din blogg för att läsa upp ditt tidigare inlägg om socker för min man och direkt när jag såg dagens rubrik förstod jag att du redan hunnit blogga om artikeln. Klockrent! Man man tyckte också det var jättebra, särskilt bildtexten till illustrationen. Haha! 😂

  43. Jag har en 15 åring och 11-åring och jag upplevde inte alls att det var lika mycket pekpinnar eller jakt på den perfekta ytan som det är nu speciellt inte när min äldsta var liten. Å andra sidan fanns inte FB och Insta då. Jag ser på de som har småbarn nu och önskar att de kunde få lite ro att bara vara föräldrar utan att allt ska vara perfekt inkl ytan med ett perfekt hem.

  44. Du är bäst! Så bra skrivet😊
    Helt värdelös artikel som skuldbelägger och endast är till för att visa hur perfekt förälder människan själv är…

  45. Där satte du huvudet på spiken (igen)! Jag har heller aldrig träffat dessa föräldrar som gör allt för att komma iväg ifrån sina barn. Däremot träffar jag föräldrar som vänder ut och in på sig själva i sina försök att få vardagen att fungera och att få vara med sina barn så mycket som möjligt. Det finns säkert någon som prioriterar sig själv mer än nödvändigt över barnen men de är i klar minoritet.

  46. Hej! Läste artikeln och tolkade den inte alls som du? Jag arbetar på förskola och tycker som skribenten att det är FEL att utnyttja förskolesystemet för att gå och shoppa, fika eller vad det nu handlar om.Tänk om vi pedagoger hade haft mer tid över till de barn som verkligen behöver vara på förskolan? Och det finns vääääldigt många föräldrar som väljer att ge sitt febersjuka barn en alvedon och sen lämna barnet hos oss – du anar inte.
    Angånde Nyponsoppan – så finns det sockerfri – med Stevia istället – ett naturligt och bra alternativ! Bara ett tips!

    1. Jag har också läst huvudartikeln till den här påhittiga grejen.
      Och jobbar också på förskola, och upplever precis samma sak som du.
      Nyponsoppa känns inte som boven i dramat alls, jag tycker att det är förkastligt med föräldrar som båda jobbar heltid och skaffar sig 3 barn, ber om dispans för att slippa vara lediga en dag i veckan alt gå 9-15, när man är hemma med småsyskon. Jag upplever det precis som i huvudartikeln att förskolesystemet utnyttjas för egentid, vet flera föräldrar som passar på att göra tusen andra saker än att hämta sina barn så fort det går, för att inte tala om barn som lämnas sjuka. Att få barn är inte en självklarhet för alla, det kan vara en kamp. Det är ett privilegium.
      Jätteirriterad blir jag av såna här ”fyndiga och roliga” artiklar. Inte ett dugg kul.

      1. Att lämna ett sjukt/smittat barn på förskola finns det ingen ursäkt för. Men att lämna barn på förskola inom de tider barnet får gå OAVSETT anledning – för att barnet lär sig saker, att vara i ett socialt sammanhang eller att det kan vara så att vårdnadshavaren behöver en paus – är inget någon behöver lägga sig i? Att förskolan på vissa håll går på knäna pga dålig organisation med för få personal etc är inget som är att skylla på vårdnadshavarna. Eller det är något jag ställer mig högst frågande inför iaf, ni som jobbar på förskola får gärna förklara detta.

        1. Precis så Anna, håller med om allt i ditt svar! Kanske ser det ut som vårdnadshavaren har lyxig egentid när det egentligen handlar om avlastning som är nödvändig av olika anledningar.

          Förskolan borde bemöta alla barn och vårdnadshavare på samma sätt och inte tycka att vissa är mer behövande än andra. Då låter det nästan mer som barnpassning. Vi vill att barnen är hos er för att ni är duktiga pedagoger!

        2. Att de flesta kommunala förskolor är underbemannade med för stora grupper är numera relativt allmänt känt. Jag tror det därför bara känns märkligt/skrämmande för oss som jobbar inom förskolan att många då ändå väljer att låta sitt barn vara på förskolan före kl 9 och efter kl 15 när behovet egentligen inte finns, p g a jobb eller studier, alltså. För det är ju de egna barnen som drabbas. Om föräldrar som inte hade behovet att ha sina barn på förskolan under dessa kritiska stunder (få pedagoger på plats, allt fler barn) skulle strunta i att ha det då så skulle vi kunna ge en bättre vistelse för de barn vars föräldrar inte har något val. Jag önskar att fler föräldrar engagerade sig i dessa frågor! Föräldrarna är kunderna och om de inte klagar gör politikerna inte ett skit för att förbättra förskolans förutsättningar. Det är för kundernas skull de nu bjuder på heltid till föräldralediga i Sthlm, INTE för barnens skull. Du har rätt i att vi är bra! De lesta av oss är välutbildade och proffsiga – men vi är inga övermänniskor som kan hantera hur många barn som helst och samtidigt bedriva en bra pedagogisk verksamhet.

        3. Hej,
          Bra artikel! Egen tid OCH par-tid sker inte alls ofta, men när det väl gör det så är det utanför förskolans tider OCH det bidrar till att fler barn slipper skilda föräldrar!!!
          Och som inlägg till syskon-hemma-diskussionen…
          Min äldsta son går 30h/v och är ledig 1 dag för att gå längre de dagar han är på förskolan. Jag/vi vill kunna hämta kl 16 ”trots” att jag tidigare och nu min man är föräldraledig. Vår son blir ledsen och vill oftast inte gå hem om vi kommer för tidigt när verksamheten är i full gång och hans kamrater är kvar. Jag är dessutom tacksam att jag bor i Sthlm och inte begränsas av 15/h med syskon hemma. Det främsta skälet till det är behovet hos mitt yngsta barn. Det kan ju inte bara vara jag som känner att det till 80-90% är det äldre barnets behov som styr aktivitet när båda barnen är hemma med ensam förälder. Visst är det nyttigt för syskon att umgås (vilket de oxå får göra till stor del) men jag/vi vill kunna ge minst 30h/v av min/vår odelade uppmärksamhet oxå till lillebror precis som storebror fick 24/7 när han var bebis och hade turen att komma först. Huruvida vi har storebror på förskolan 5 dagar till kl 16 får bli upp till min man, jag kan tycka att det är bättre att satsa på mindre barngrupper. Jag tänker dock INTE skämmas om han väljer annorlunda än jag utan jag kommer att stötta honom helt och fullt. Det är ju trots allt vi föräldrar som känner våra barn bäst. Med det sagt har vi världens bästa pedagoger på vår föris och självklart ser vi till att ha båda barnen hemma under semesterperioderna när en av oss ändå är hemma!

        4. Om förskolan går på knäna pga dåliga resurser i kommunen borde kritik lämpligen riktas mot just kommunen? Inte mot föräldrarna som lämnar sitt barn på förskola. För det går inte att ha något lämplighetstest huruvida lämning av barnet ”är lämpligt” från förskolans håll (förutsatt att schema följs såklart)? APPAPP vi misstänker att du ska gå och fika- du får inte lämna barnet här idag. Nej det blir ju helt tokigt

      2. Tack Patricia! Du sa precis det jag tänkte men blev lite för irriterad för att få ner i skrift. 👍

      3. Jag blir så ledsen av den här debatten för det känns som att många pedagoger utgår från att de flesta föräldrar är hemska och själviska människor. Jag är hemma med 3 mån gamla tvillingar och vår 4-åring mår verkligen inte bäst av att vara hemma mer med oss. Ni vet ju inget om olika familjers situationer och förutsättningar när ni dömer. Tvillingarna skriker en hel del och det enda som hjälper är att gå långa promenader, något som inte skulle uppskattad särskilt av 4-åringen. Man känner sig både hjälplös och värdelös som förälder när man inte kan trösta båda bebisarna samtidigt, man behöver ingen hjälp från omgivningen för att känna sig så. Dottern får gå 9-16 på förskolan, eller börja 8 om maken lämnar eftersom det är otroligt svårt att ta sig ut med skrikande hungriga tvillingar som just har bajsat. Då slipper 4-åringen komma försent till sångsamlingen eller vad det nu är för aktivitet, och sitta utanför och vänta för att inte störa. Ja jag kanske skaffat för många barn för er smak men vi valde ju inte att det skulle bli tvillingar. Vi kämpar bara för att få ihop tillvaron. Synd att pedagoger ser föräldrar som fiender.

    2. Ironi är inte din starkaste sida va?
      Läs tidigare inlägg för att få en hum om vad sockerdelen handlade om…

    3. Hej Anna! Vilka anser du verkligen behöver vara på förskolan? Ni som är utbildade förskolepedagoger har ju mycket kunskaper och erfarenheter som kan komma alla barn till nytta? Det kan väl vara sunt för barn som uppnått en viss ålder att skapa relationer till andra vuxna (och barn) än sina föräldrar? Jag tycker ni har så mycket att bidra med som jag själv kanske inte har möjlighet eller förmåga att ge till mitt barn på samma sätt. Det betyder inte att jag inte vill vara med mitt barn, utan snarare att jag tycker att barnet får utveckla nya/andra sidor av sin personlighet tillsammans med pedagoger på förskolan. Men med det sagt, självklart ska barnet vara hemma om det är febersjukt.

      1. Barn vistas på förskolan under föräldrars arbetstider/studietid. Barn som INTE har föräldrar som arbetar eller studerar har i vår kommun rätt till 15h i veckan.

      2. Jag älskar förskolan som idé och tror att den är jätteviktig för de allra flesta barn som vistas där. Men den pedagogiska verksamheten bedrivs i regel mln kl 9-15, utöver det räcker pedagogtäckningen ffa till barnomsorg. Det finns en övertro på vad förskolan (utifrån de kassa förutsättningarna vi har idag) kan åstadkomma.

    4. Hej Anna! Jag tolkade ursprungsartikeln precis som du och håller med dig fullständigt. Är för mig helt obegripligt hur man tänker när man nyttjar förskolan som barnvakt för att man behöver egentid!?

      Självklart behöver man som förälder och par få egentid ibland men då får man se till att ordna det på något annat sätt. Inte belasta förskolan!
      Sen är jag helt övertygad om att små barn mår bäst av att vara hemma med mamma, pappa och det nya syskonet så länge det går.
      Håller inte med de som påstår att små barn behöver stimulansen och pedagogiken från förskolan för att utvecklas, de klarar sig gott och väl med föräldrar och syskon. Hjälpa till med att stoppa tvätt i tvättmaskinen tyckte mina barn var toppen när de var små!

      Kan tillägga att mina varit hemma med mig tills de varit 2 år och 10 mån (började 15-timmars) respektive 2 år. Har två trygga och sociala barn, även om de inte gått på förskolan från det var strax efter ett.
      Och de har ätit nyponsoppa. Med glass.

      1. Good for you, men tyvärr har inte alla din kapacitet. Jättebra att det har funkat för dig och dina barn att vara hemma så länge, men för oss har det av olika anledningar inte alls gått fastän jag kanske egentligen hade velat. Jag har inte mitt barn på förskolan mer än de tillåtna timmarna för föräldralediga, men jag är så oerhört tacksam för att förskolan finns och att mitt barn kan få vara där med duktiga pedagoger när jag själv inte riktigt räcker till. Allt är inte bara svart eller vitt. Varför kan vi inte bara acceptera att alla är olika, och tycka att det är bra att olika lösningar finns? Dina barn kanske inte har behövt stimulans utifrån, men andra kanske behöver det?

  47. Usch va svårt det var att läsa ditt inlägg när jag inte läst själva artikeln känner jag. Men fattade en bit in i den att jooo… nog är hon väl sarkastisk i alla fall? :) Du är ju inte den som ”slår dig för bröstet”, som en läsare skrev i ovan kommentar om att skribenten ville med artikeln du refererar till.
    Fattar intr varför order egentid blivit så jävla laddat? Det måste ju vara en hype i större städer. I Falun där jag bor hyllar föräldrar varann för att de ”vågar umgås med sig Själva”. Jag hyllar mig själv åtminstone. Egentid handlar för mig inte om att jag vill slippa barnen, det handlar om att jag saknar mig själv. Höra mina egna tankar. Göra vad jag vill en stund. Men aldrig för mitt liv lämnar jag dem en timme extra hos dagmamman för att jag ska göra det. Däremot har jag aldrig nånsin dåligt samvete för att jag behöver en break. Det står jag för. Jag vet när jag behöver det, och det gör mig till en bättre förälder. Om det så handlar om att springa en mil medan någon passar barnen, eller att ta en aw med en vän. Tack för ordet :) gillar dig!

    1. I Dalarna får ju föräldralediga inte heller lämna det/de äldre syskonet/syskonen på förskola på heltid (6:30-18:30) för att ta hand om bebis heller som det är Stockholm nu mer…

      1. Nja i Stockholm får de som är föräldraledig med syskon 40 timmar i veckan (mot tidigare 30 timmar i veckan) alltså 8.00-16.00 om de vill.

        Jag som varit sjukskriven ett tag och haft sonen på förskolan när jag varit hemma/på rehabilitering har upptäckt att detta är den ultimata mängden tid för honom att vara på fsk. Sonen får den stimulansen och sociala interaktionen med andra barn som han behöver och vi hinner umgås efter fsk.

        1. Rätt till heltid för föräldralediga i Stockholm innebär att föräldrarna själva får bestämma barnets vistelsetider under förskolans öppettider, det finns ingen gräns vid 40h. Heltid för barn i Stockholm innebär inte 40h, som det ofta gör för vuxna på arbetsplatser (tyvärr). Vi har barn till föräldralediga som går kl 7:30-16:30 på min förskola.

  48. Du är underbar!

    Jag vet inget land som är så ”pek-finger-sjukt” som sverige är. Men – då kan man bara smacka upp sitt långfinger istället. Och är man som jag, lite bra uppfostrad, så gör man det kanske mest mentalt – men ändå, det känns jävligt bra. Förresten, apropå ”bra uppfostran” så är det kanske något som pekfinger-folket borde fundera på………..

    Hälsningar ”en mamma som inte heller vill umgås med sitt barn OCH ger honom äppeljuice i tid och otid”, man borde ju hängas på torget eller nåt……..

  49. Åh! Du är ju bara så bäst!
    Jag stör mig sååååå på dessa pekpinnar överallt, om amning, socker, salt (en bekant vågar inte ens salta pastavattnet för barnet inte ska få i sig för mycket salt, så de vuxna eftersaltar pastan…), och umgänge med barnet. Jag älskar mitt barn mer än mitt eget liv, men jag drömmer om en ostörd natts sömn. Om en timme att göra ansiktsmask, hårinpackning och måla naglarna utan att vara på helspänn. Jag skulle utan att tveka dö för mitt barn, men ibland behöver jag en stund själv. Få andas och bara vara.

    1. Precis så. Skulle ge mitt liv för dem. Men ändå längtar jag efter att inte alltid ha ”jouren”. En stund att slappna av, andas och kunna tänka en fullständig tanke.

  50. Precis exakt just det du skriver är vad jag tänkte när jag läste artikeln!
    Den artikeln var bara en enda sak och det var för att slå sig själv för bröstet!
    Jag har jobbat inom barnomsorgen och visst fanns det föräldrar som nog inte riktigt lämnade rätt schema men det var kanske 1 föräldrapar på 20 föräldrapar. Just de barnen var det synd om men det var inte ”alla” föräldrar som gjorde det.
    Fan va jag lackade ur nät jag läste artikeln men nu när jag läst ditt inlägg har ilskan lagt sig. Så tack!

  51. ÅH! Jag läste också denna jädrigt generaliserande och dömande artikel. En massa MAN och MAN och MAN om föräldrar som tydigen använder förskolan som barnvakt medan de själva går på spa. Typ. Blä för denna skribent som tydligen sitter på exklusiv insiderinformation om hur usla de flesta föräldrar tydligen är. Hennes barn kommer vara de enda som växer upp med fina minnen av sina (närvarande) föräldrar som aldrig gjorde något utan dem. Vad det verkar. Tack för ordet. <- Upprörd (haha)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..