Prata om sex?

Jag har lyssnat på senaste avsnittet av Magnus och Peppes podcast  (dock inte helt klart än pga avbruten av BARN). De pratar bland annat om ”killmiddag”.
Där kommer de in på att prata om känslor, kärlek och också om sex. Magnus tycker det är helt galet att man ska prata om sitt sexliv med andra och Peppe tycker att det är nödvändigt (för att sammanfatta lite snabbt).
Jag kan förstå att det känns för privat att snacka sex, även med de närmaste. Men däremot tycker jag att man kan prata om privata saker utan att berätta ”för mycket”. Just ”för mycket” är ju såklart något som inte är lika för alla, men ja, om man säger att man inte behöver gå in på detaljer eller göra saker personliga?

Jag tänkte en del på detta efter att ha lyssnat. Vad är egentligen nödvändigt att prata om och varför?

Jag tror att det mesta är bra att prata om. Varför? För att saker i ens egna huvud, eller mellan enbart två personer till exempel ett par, blir lätt onyanserat och dessutom kan det bli en ”sanning”. Jag menar, om jag inte hade hört om vänners sexliv så hade jag missat en massa saker. Och hade jag inte skrivit om sex efter barn på bloggen och fått höra så otroligt många berättelser och upplevelser så hade jag definitivt sett annorlunda på sex.

Ett bra exempel är hur jag efter förlossningen fick infon att man kan ha sex efter att avslaget slutat, och man pratade om kanske 3 veckor om jag inte minns fel. Ville man ha sex innan skulle man ha kondom. Det var alles. Alltså kunde jag tolka det som att det ”normala” är att ligga efter tre veckor. Eller tidigare om man har kondom.
Man pratade ingenting om hur det är normalt att tappa sexlust, om torra slemhinnor, om att det är helt okej att inte ha sex på flera månader eller ännu längre, om lusten inte finns. Det var väl inte så att jag plöjde all litteratur jag kom åt på ämnet, men ändå, jag fick ju uppenbarligen en utvald del information?

Man kan ju tänka att det är ju bara att känna efter och göra som man känner för. Jo det låter ju lätt, men det är inte alltid så att kropp, hjärna och hjärta är på samma plan. Dessutom är man kanske två i relationen. Kropparna kanske vill men hjärnan är inte med, eller så vill ena kroppen men inte den andra, fast båda hjärnorna vill. Och så vidare. Det ÄR inte alltid lätt att prata om ”lust”.
Lägg på lite press eller stress, osäkerhet och sömnbrist på det.

Här tror jag att snack om sex gör skillnad. Om man pratar med någon som haft sex efter två veckor, en annan som väntat ett år, en tredje som bara haft sex utan penetration långt efter förlossning osv. Att få höra olika erfarenheter som man faktiskt kanske inte ens tänkt på innan.

Och om man då tänker sig en killmiddag där någon skulle kunna vara frustrerad över att sex dröjer, en annan som har svårt att tänka på sex med ”mamman till ens barn”, en tredje som har bra erfarenheter av annan typ av sex. Ja det är KLART att det öppnar upp! Det är klart att det skulle kunna hjälpa i en situation där ett par kanske inte kan mötas, kanske har svårt att prata om sex, kanske inte förstår varandra.

Jag tror på snack. Om snacket blir nyanserat och man vrider och vänder och får ta del av OLIKA erfarenheter. Enda gången snack blir dåligt är ju när det bara bekräftar en enda ”sanning” ( typ alla andra har sex alla dagar i veckan, jag har inte haft sex på åtta månader eller nåt). Då blir det ju varken nyanserat eller sunt.

Vad har ni för tankar om detta? Prata om sex eller ej? Hur och med vem?
Jag tycker själv att det är lättare att prata sex med någon jag inte har sex med, då blir det mindre laddat. Men det måste vara rätt personer, nära vänner.

Den här bilden är från Mias och min bok som kommer ut i mars. Det här med sex var en av de saker som vi verkligen ville ha med. Vi hoppas att det vi tar upp ska kännas nyanserat och ge lite mer info än ”si och så många dagar efter blödningarna slutat” typ.

  1. Liw skriver:

    Hej. Vilket bra inlägg! Det är intressant hur olika vi alla tycker i denna sak. Jag skulle gärna prata mer sex med väninnor och även med par men det är ju ganska svårt att veta var man ska dra gränsen och om man råkar gå över den. Blir det stelt efteråt eller har man avslöjat för mycket? Om man bjuder på sitt sexliv brukar man ju ofta få höra saker tillbaka, ge och ta liksom…men det vet man ju aldrig. Denna osäkerhet är en av anledningarna till att jag startade min mammablogg om sex. Jag tycker det talas för lite om oss mammor och vårat sexliv. Nästan som om det slutade existera den dagen vi blir mammor eller att vi ska försöka dölja det. Det behöver snackas mer om sex och precis som du lyfter fram i inlägget-från olika perspektiv. Alla får göra och känna precis som de vill men det är ju superintressant att lyssna och ta del av andras historier och få idéer och inspiration ;)

  2. Klara skriver:

    Jag är den enda i min vänskapskrets som har ett barn. Bara där skiljer sig mitt sexliv från mina vänners. För min del hoppar jag gärna över sexsnack med min vänner, just nu. Kan inte hjälpa att jag blir avundsjuk över all tid/alla möjligheter till sex som de har. DOCK tycker jag att det är bra med sexsnack i vanliga fall!

  3. Emma skriver:

    Vi fick 2009 höra av erfaren barnmorska (på mvc:s föräldrautbildning på SÖS) inför hundra blivande föräldrar en massa subjektivt dravel om sexliv efter förlossning. Hur viktigt det var att komma igång. I en bisats kom statistiken om antalet skilsmässor i Sverige. Jag tänkte sedan på det i flera år men hörde sen av mig till MVC vad alla vi fått höra och vad jag tyckte om det, och de BA: ”whaaat”. Hoppas den barnmorskan gör nåt helt annat idag…

  4. Elin skriver:

    Jag hoppas innerligt att min partner pratar med sina vänner om sex OCH om vårt sexliv. Det kan vara svårt att prata om det i en relation där det ligger så mycket laddning i saker. Om jag inte har någon lust och pratar om det men min partner och vi försöker och försöker så är det viktigt att få ventilera men mina vänner. ”Jag är så jävla rädd att jag slutat tända på hen” eller ”Vi försökte göra såhär några gånger med då kände hen sådär och jag reagerade så”. Det är så otroligt frätande att gå omkring med dessa tankar i sin ensamhet och ibland spelar det ingen roll hur god kommunikation en har med sin partner – det kanske inte går att komma vidare i samtalet utan att någon reagerar dåligt under press och dåligt samvete. I min förra relation pratade jag mycket med mina vänner, men det gjorde inte min partner. Vilket resulterade i att jag ”kom vidare” i tankarna och hade nya förslag medan han bara stod och stampade. Jag bad honom tillslut uttryckligen att prata med sina vänner för att få ventilera på sina villkor och be om tips och erfarenheter, men han tyckte att ”vi ska prata med varandra om det här eftersom det är vår relation”.

  5. Karin skriver:

    Tre veckor efter förlossning? Herregud, låt kroppen återhämta sig först! Här får faktiskt killen stå tillbaka och vänta på när HON har lust igen. Har oxå reagerat på att dom skriver att man kan ha sex så snart efter förlossningen, men dom menar kanske att det är ”tekniskt möjligt”, dock dumt att uttrycka sig så.

    1. Mia skriver:

      Men nu dömer du också tycker jag. Det finns faktiskt kvinnor som har en massa lust på lager. Som trånar efter sex jättemycket hela tiden. Det är också ok. Precis som det motsatta.

      1. Ja men jag tror att det är viktigt med ALL info, så man inte tror att det är ”dags” efter tre veckor. Många vill inte alls då. Och andra vill! Och då har man fått veta att det är ok, till o med innan men då med kondom.
        Det är såklart ok (och mer än ok) med kvinnor som har en massa lust! Men det är måååånga som vittnar om att de ”ställer upp” för att de tänker är vad som förväntas. Jag tror man måste prata om allt, vara noga med att ge ALL info. Så den som har sex har det för att hen vill!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..