Värdet i kroppen – alltså hur den ser ut

Onsdag är lika med debatt. Idag ska vi snacka kropp!

När Mia och jag skulle göra vår bok så kollade vi av marknaden lite – vad finns det för böcker om kroppen efter att man fött? Det fanns en del. Om man ville veta hur man blir av med ”mammamagen”, äter hälsosamt eller kommer igång med träningen. Att få veta om funktionerna i kroppen, vad som hänt med tarmarna, hur man tar hand om ärret efter snitt eller vad som händer under hormondansen som går på repeat i kroppen, då fanns det inte så mycket att tillgå. Det säger en del om vad som är viktigt här i livet…

Varje gång jag kollar under ”sök” på Instagram, där man också får förslag på bilder man kanske vill se, så ploppar det upp före/efter-bilder på gravida/postgravida personer. Jag tror de dyker upp eftersom jag klickar en massa på nyfödda, ultraljudsbilder och gravidbilder. För att jag är lite av en bebis-junkie och drömmer om bebisar och graviditet. Då tror Instagram att jag också drömmer om en platt mage och en normsnygg kropp.
Instinktivt blir jag irriterad på personen som lagt upp den där bilden. Men sedan inser jag att den personen likväl som jag troligtvis är uppvuxen som kvinna i ett patriarkat. Det betyder att en stor del av ditt värde sitter i din kropp. Du ska alltså fort som FAN se ut som att du inte fött barn, trots att du nyligen fött barn. Det är det viktigaste!

När någon pratar om att kroppen är ”återställd” efter graviditet och förlossning så handlar det sällan om att man nu kan bajsa normalt, inte blöder längre eller har slutat att läcka urin vid skrattanfall. Det handlar inte heller om att sex återigen är skönt eller att känslorna av panikrädsla lagt sig lite. Nej, oftast handlar det om att kroppen ser ut som den gjorde ”innan barn”. Inte funktion, inte mående utan utseende. Den ”återställda” personen tipsar om träning och promenader. Tipsen om hur du blir av med mammamagen, muffinsmagen och alla andra magar man inte får ha haglar på de stora tidningarnas första sidor. Vi vet vad som är viktigt för DIG!

Vad som sedan är viktigt är att du visar alla att det inte syns att du fött barn. Så att vems som helst kan få se hur duktig du är. Hejaropen kryllar i kommentarsfältet. Wow, du är så duktig! Så fin! Önskar jag såg ut som du!!
Som vi göder detta, hela tiden. Vi kan inte motstå den rejäla portion bekräftelse som bara är ett foto bort. Det är ju så skönt att veta att man är fin i ett samhälle där fin är viktigast!! Om du är kvinna alltså.
Det är inte underligt att man vill ha den enorma kärlek man får när man lyckas se rätt ut. Jag tror de allra flesta som gått ner i vikt någon gång har fått uppleva den våg av komplimanger som följer. Folk har ingen aning om vad viktnedgången handlar om, men lyckad anses man vara eftersom kilon försvunnit.

Idag vill jag också skicka en liten påminnelse om att OM man pallar så vore det toppen om man undvek att lägga upp dessa ”före/efter”-bilder. Vill du lägga upp en sådan? Fundera på varför. Varför är de bilderna viktiga och varför de är viktiga att visa upp. Jag VET att kroppen är SÅ cool som klarar av det den gör under graviditet och förlossning, att det ÄR häftigt att magar inte ser ut som höggravida tre veckor efter man varit just höggravid. Att kroppen är så galet anpassningsbar, det är ju fascinerande! Men att en mage blir platt 4 månader efter bebisboende betyder inte att den är bättre än en superbullig mage 4 månader efter bebisboende.
Låter enkelt, är svårt.

Vad vill jag med denna debattonsdag då? Hmm ja, jag vill nog påminna om att vi är mer än våra kroppar. Att vi är värda så mycket mer än att dömas, berömmas och avfärdas utifrån våra kroppar.

  1. Moa skriver:

    Glömmer aldrig min mormors ord efter att jag fött min andra son. Han var fyra dagar gammal när hon på allvar synade mig och la kommentaren ”Magen är kvar! Glömde dom en där inne?”. Samma eftermiddag sprang jag på vårt löpband hemma, gråtandes. Gråtandes för att jag var tjock, fel, dålig, för att det gjorde förbannat ont (ja, alltså inte ens en vecka hade ju gått sedan jag fött ett barn…), för att hon kommit åt mig med sina kommentarer. En halv mil avverkade jag i ren ångest. Vad folk säger, välmenande eller inte, kan skada så mycket…

  2. Nina skriver:

    Jag funderar på att just lägga ut en bild på min eftermage just för att den kommer vara just allt annat än perfekt. Min kropp är inte en skamfläck, jag är stolt över den och dess prestation under graviditeten. Det är inte synd om mig för att den kanske ser lite degig ut, jag kommer ju få träffa en ny underbar individ. Och vad det kommer till träning och äta rätt så är jag av den uppfattningen att ja jag tränar mer än gärna, men jag älskar allt vad onyttig mat är och det kommer jag inte att ändra på. 😉

  3. Lotta skriver:

    Jag har en rund mage. Den var rund före graviditet och blev ännu mer putande och markant efteråt. Djupt inom mig är jag så glad och tacksam för att min kropp har klarat att bära ett barn (av orsaker var det inte självklart). Ändå får jag ibland tankar om att jag borde ”göra något åt magen”. Försöker med all makt att fokusera på att min kropp är frisk. Jag VET att jag duger och att jag inte blir lyckligare av att tappa några kilon. Illustrationer som denna hjälper till att påminna mig om att de där skuldbeläggande tankarna egentligen inte är mina egna. Jag tycker om mig själv och min kropp.

  4. Sanna skriver:

    Så bra skrivet! Håller verkligen med, och kämpar ibland fortfarande med inställningen till min kropp ibland, trots år av kroppspositivsm-ivrande. Att ej döma den efter hur den ser ut, utan döma/beundra den pga. dess förmåga. Det kräver träning… av hjärnan alltså. Som du sa, vi är mer än våra kroppar, men våra kroppar är ju också mer än sitt utseende. De är FANTASTISKA verktyg, maskiner, fabriker etc!

  5. Ida skriver:

    ❤❤❤❤❤❤

    Om det inte vore för samhällets förväntningar och känslan av att ständigt bli dömd skulle jag inte ha ett dugg problem med min efter graviditeten mage (ser typ fortfarande gravid ut).

    Jag lever samma liv som innan, äter lika ohälsosamt, rör lika lite på mig. Förut hade en random främling på stan inte trott att jag levde så, nu utgår de troligen ifrån det.

    Enda skillnaden är två graviditeter, som måste ha ändrat någonting inuti kroppen. För jag har gått upp EFTER graviditeten. Under graviditeten gick jag upp två kilo – alltså gick jag ner i vikt, eftersom ungen vägde 3,5 – då jag spydde och knappt åt under hela graviditeten.

    Jag har inga problem med min mage, varför ska andra ha det????

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..