Kvinnan som förfallit

Vi kör en snabb #hejhejdebatt idag.

Fick en kommentar om att feminister skyller på strukturer, för egentligen är det faktiskt inga som helst problem för en kvinna att sluta raka sig. Enda problemet är att kvinnor inte VILL det eftersom de vet att sex säljer och de vill vicka på höfterna och få bekräftelse för det.

Med den djupa analysen känner jag: tack #metoo, hoppas du når ända ner i de djupaste hålorna till slut.

Att en kvinnas värde till stor del avgörs utifrån hur hon ser ut finns enormt många exempel på. Jag tänkte senast på grejen när folk snackar om att en kvinna ”förfallit”. ”Det är så hemskt för hon har slutat bry sig”. Då handlar det alltså om att hon inte prioriterar sitt utseende. En kvinna som bryr sig om andra saker än sitt utseende är alltså en kvinna som förfallit. Fint sätt att se på saken…

Tänk vad det provocerar. Hår på en kvinnas kropp eller en kvinna som inte är smal men som syns ändå! Våga inte komma här och vara nöjd! Eller för den delen, kanske inte ens nöjd utan bara likgiltig! Usch!

Diskutera i smågrupper som vanligt. Och återkom med lösningen på kvinnoidealet.

Klassisk förfall

(Ursäkta att det står fredag på illusen, jag vet att jag kanske ingjutit hopp i någon – det är dessvärre bara onsdag – och jag bloggar från telen och kunde inte sudda bort )

  1. Liv skriver:

    Min kille läste din bok snippkontroll idag o tittade upp och bara: helt sjukt att jag är så ovan att se håriga ben på kvinnor, jag reagerar ju tom nu när dom är tecknade!
    5 min senare
    Helt sjukt att kvinnor inte är stolta och vill visa upp ärr och skador fr förlossningen och snacka hål o huvudet på folk runtomkring
    som vi män är Och gör över ALLA våra skador och påminnelser om dom.
    Tack bästa du för att du planterade de reflektionerna!

    1. Detta gör mig helt gråtfärdig! Så FINT!!! Underbart att höra om dessa reflektioner. Älskar när man ser på sig själv och inser vad man sitter med för inlärda mönster och kommer på att man kanske ska tänka om lite!
      TACK att du berättade detta! <3

  2. Anna skriver:

    Igår såg min treåring anklarna på mina håriga ben sticka fram under pyjamasen och sa: mamma, du har fått lite av pappas hår…

  3. Sofia skriver:

    Jag har inte rakat mig under armarna på lver ett halvår. Det slog mig att jag snart är 40 och inte hade en aning om hur min kroppsbehåring ser ut. Det är ju galet! Visade sig att den mjuk och fin. Nykär och ett sexliv på topp. Det gäller att hitta en man som fattar vad som är viktigt här i livet.

  4. Sassa skriver:

    Ett dygn har 24 timmar.
    Nu när jag har barn så är min prioritering barn. Ibland är det dagar när det flyter på, andra dagar tar mitt barn heeela de 24 timmarna. Då skiter jag i om jag har otvättat hår, behöver jag åka och handla så gör jag det även om jag har otvättat hår. Jag finns inte till för att vara ögongodis. Jag finns. Punkt.

  5. Kvinnor som vill vara sexiga brukar rakar armhålorna.

    Det är den djupa analysen.

    Vuxna har större förmåga att avgöra om de vill leva upp till förväntningar än barn. Vuxna är inte offer på samma sätt, men vips är de ju, tack vare strukturer.

    #metoo är ett tveäggat svärd.

    I den bästa av världar sätter det strålkastarljuset på män med makt som begår regelrätta övergrepp på kvinnor och får dessa svin och sexualförbrytare dömda. Det är den positiva sidan av myntet. Det är en bra sak.

    Det lustiga var att flera av dessa män var uttalade feminister.

    Lär vi oss något av det?

    Felet med kampanjen var att den användes i flera olika syften. Politiskt för att driva igenom lagstiftning. Opportunistiskt för att positionera sig i olika organisationer och göra sig av med gamla fiender. Då är kampanjen ett helt annat verktyg.

    Om alla (varav många kvinnor) som känt till vad som försiggått under så många års tid, sagt något under tiden istället för att varit tysta under alla dessa år som övergreppen pågick så hade det setts i ett mycket mer positivt ljus än om de kommer springandes efteråt och instämmer att ”Det där har jag känt till” när det finns något att tjäna personligen. Det hade kunna förhindra att kvinnor farit illa.

    Det är den grundliga analysen.

    1. Blubb skriver:

      Tack professor Gud för den fantastiska analysen. Vad hade vi gjort utan dig? Antagligen inte kommit någonstans i livet utan bara irrat runt som höns. Du och ditt skarpsinne är sannerligen det begåvade ljuset i alla kvinnors kollektiva intellektuella mörker.

      1. Mmm sarkasm.

        Kan tyvärr inte svara på den retoriska frågan.

        Vet varken vilka ”ni” är eller vad ”ni” hade gjort, men det hade säkert varit givande.

        Psst. Hemligheten är det var ingen analys överhuvudtaget.

        Det var en travestering på bloggpostens ordval som insinuerar, något nedsättande skall tilläggas, att en kommentar skulle sakna grund, eller i det här fallet, djup.

        Ytterst hårresande!

        Har dessvärre glömt vad kommentaren handlade om, men tror det var något om en apa om jag minns rätt.

        Precis som att en hårig apa skulle sakna djup!

        Skrev till råga på allt fel i all hast. Tänkte skriva ”grundläggande” men skrev ”grundliga” som stavas nästan likadant. Ber ödmjukast om ursäkt för stavfel, men skyller på pojkars antipluggkultur.

        Du skriver så poetiskt att man blir nästan rörd. Det går liksom inte att toppa det.

        I avsaknad av kollektiva och kvinnliga intellektuella mörker fyller mina kommentarer blott ett vakuum i en ensidig debatt.

        Har du något argument att framföra?

        1. S.Petter, jag vet inte riktigt vad du vill? Jag kan, med mkt god vilja, se tendenser till att du på vissa håll vill ha en diskussion. Men allra mest verkar du vilja tala om hur kvinnor är, vad kvinnor gör, vad de INTE får utstå och vad som är legitimt att uppröras över som kvinna. Och ändå får jag intrycket av att du inte levt som kvinna.

          1. Precis så! Det saknas diskussion i debatten.

            Ah! men det beror på att jag varken ifrågasätter kvinnor eller kvinnors upplevelser. Bara vissa påståenden!

            Du förstår att om jag hade velat ifrågasätta kvinnor eller kvinnors upplevelser så hade jag inte skrivit i debatt-delen, som är den enda på bloggen jag läser.

            Påståendet som framfördes i förra debatten var att kvinnor mordhotas om de låter bli att raka sig.

            Visst, det kanske är så.

            För professionella fotomodeller som aktivt söker mediauppmärksamhet genom provokation! Men dessa kvinnor provocerar i syfte att skapa publicitet och marknadsföra sitt varumärke.

            Det är deras jobb och exakt den typ av reaktion de fiskar efter. Nej, inte nödvändigtvis mordhot, men starka reaktioner. Inom journalistskrået har det länge varit en statusmarkör att utsättas för hat och hot, som en slags exklusiv klubb.

            Dock vill jag kraftigt understryka att mordhot är en fullkomligt förkastlig och oacceptabel reaktion som tillstår psykfall och kriminella.

            Det går att diskutera huruvida kvinnors naturliga kroppar alls borde uppfattas som provokativa eller inte, men det är föremål för en helt annan debatt.

            Du har helt rätt i att jag är inte kvinna själv, men något säger mig att inte alla kvinnor blir mordhotade bara för att de lämnar hyveln på hyllan.

            Du frågar vad jag vill egentligen. Den röda tråden och frågan som söker svar är var gränsen mellan strukturellt tvång och människors fria val går.

            Läser man originalkommentaren inser man snabbt att syftet inte alls är att redogöra för kvinnors situation för kvinnor, som om det ens skulle vara möjligt, utan snarare belysa kontrasten mellan kvinnor och barn.

            Barn kan i högre grad ses som offer för påverkan, varför skärpt lagstiftning förespråkades, samt en känga riktades mot den feministiska rörelsen som tycks prioritera kvinnorepresentation framför sådana saker. Kommentaren lyftes ur sitt sammanhang för att skapa en halmgubbe eller pseudodebatt.

            Det jag försöker skaka fram är var gränslinjerna för strukturer går någonstans.

            Du har dock rätt i att jag i samband med detta även ifrågasätter huruvida kvinnor som aktivt och till fullo nyttjar sitt sexuella kapital, för att erhålla fördelar, verkligen bör ses som offer för strukturer som tvingar dem att göra detsamma.

            1. ”För professionella fotomodeller som aktivt söker mediauppmärksamhet genom provokation! Men dessa kvinnor provocerar i syfte att skapa publicitet och marknadsföra sitt varumärke.”
              Detta handlade om ADIDAS!!! Det är inte ”en fotomodells varumärke”.
              Dessutom ska man väl få ”provocera” med håriga ben utan att hotas till livet (att det ens uppfattas som provokation?!! Jeeez). Eller hotas alls. Eller höra skällsord.

              Du tror att kvinnor gör detta för marknadsföring och publicitet, jag tror att kvinnor gör detta för att det behövs. För att man vill belysa strukturer och peka på saker som är helt galna. Att det sedan dyker upp femtioelva män, och en del kvinnor, som provoceras är liksom tyvärr någon som sker oavsett man vill eller ej. Jag tror det finns många av dessa kvinnor som GÄRNA hade varit utan hoten och skällsorden, spott och hån. Men de reaktionerna visar ju att vi bara måste fortsätta.

          1. Okej. Försöker bilda mig en uppfattning om vilka faktorer och aspekter som spelar in.

            Normer och förväntningar tycks vara det som lyfts fram mest här, och i och med det tycks det inte finnas något utrymme till övers för andra tänkbara aspekter, som exempelvis ouppnåeliga skönhetsideal för konsumtionshets, sexuellt kapital och attraktion, samt möjligtvis provokation.

            Visst, det råder överlappning mellan dessa snabbt och slarvigt definierade aspekter, men eftersom vissa kan anses bero på mer eller mindre medvetna och fria val, så var åtminstone jag nyfiken på strukturers omfattning eller rättare sagt var gränsen för strukturer går.

            Börjar dock inse det är helt lönlöst att ens försöka ställa frågan, då strukturer ligger bakom allt här i världen och den som gör uppror mot dessa bestraffas med hot, spott och spe.

            Det spelar tydligen ingen roll om man är en fotomodell som aktivt söker provokation genom en reklam- och marknadsföringskampanj (oavsett godhjärtade bakomliggande syften och motiv) eller om man är en helt vanlig knegare på väg till jobbet.

            Alla är offer för strukturer. Alltid.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..