6 saker småbarnsmammor får höra (och förslag på svar)

När man är nykläckt morsa så är det ofta SÅ svårt att sålla mellan alla kommentarer och ”tips” och kanske infinner sig inte magkänslan direkt utan allt är bara ett virrvarr.
Somliga kommentarer verkar dock vara rena klassiker, då kan man träna in repliker till svar, så slipper man tänka efter i stunden. För seriöst, VEM kan ens tänka under de första småbarnsåren?

1. Det här med amning …

Det ÄR ju en märklig fråga när man faktiskt sitter där och ammar/är på väg att börja amma. Vad tror de man ska göra annars?

2. Det där med åsikter …

Obs! Detta svar kan användas på alla ovälkomna kommentarer.

3. Det där med tips …

Någon som vet hur man får tyst på främmande människor med udda tips?

4. Det där med sömn …

Nedräkning!

5. Det där med kön …

En fråga som kan bli aningen tröttsam. Ett tips är att först fråga om alla mår bra.

6. Det där med dömandet

Man vill ju helst slippa umgås alls faktiskt!

  1. Jag dömer faktiskt heltidsarbetande som lämnar sina barn på förskola fast de är lediga för att de minsann har RÄTT till det. Jag förstår att man behöver lite tid för sig själv ibland men då kan man säga det istället. Att bara hävda sina rättigheter och låta det gå ut över barnen får mig att gå sönder inombords.

    Jag får också något som kan liknas vid akut stress av att se ett alldeles nytt liv ligga i en barnvagn och i förtvivlan och panik skrika efter sin mamma som lugnt knuffar och skakar vagnen. Jag börjar skaka, gråta och måste skynda mig där ifrån. Jag förstår absolut det hopplösa i att de börjar gråta på alla möjliga ställen men det finns bättre lösningar… Obs, skrikande barn i en trygg famn berör men upprör inte.

    1. Okej, känn precis hur du vill och döm precis hur du vill också men håll det för dig själv. Vem tycker du den här kommentaren hjälper?

  2. Åh, har du nåt bra svar på tal när folk (ofta helt främmande människor) tror att de förstår bättre än en själv varför bebisen skriker? Typ ”Åh, stackars liten, har du magknip”, när man själv vet att bebisen bara behöver sova. 🙄

    1. Jag har alltid uppfattat sådana kommentarer som lite tröstande småprat. Inte alls som ett nu ska jag minsann berätta för dig varför barnet skriker-mästrande. Själv hade jag inget emot att någon (oftast var det äldre personer när jag tänker efter) sade så, snarast tvärtom. Kunde tycka att det var ganska trevligt att någon såg och uppfattade att här finns det en ledsen liten en som kan behöva några vänliga ord. Jag upplevde heller inte att personerna direkt krävde någon respons eller förklaring av mig, mer än kanske ögonkontakt och ett leende.

    2. Kring mina båda barn har jag sagt flera gånger när de var ledsena pyttisar; ”Han är inte nöjd med de randiga strumporna. Han vill ha ett par andra. Jag tog tydligen fel”. Funkade varje gång!

      Ibland var det också en tröst och direkt kommentar till vår pyttis, för man vet ju inte alltid varför hen gråter och det blev ett sätt att påminna mig om det.

  3. Jag gillar den med förskolan, den ska jag använda. På sonens förra förskola var det typ den värsta skammen att komma efter tre. Hur mycket skärmtid man tillåter är en annan favorit. Det värsta är att så mycket kommer när man är helt nybliven mamma. Nu efter fem år så känner jag mig mycket säkrare. Om någon säger något kritiskt om ett val jag gjort idag kan jag ganska lätt parera med att alla barn och föräldrar är olika och att jag gör som känns rätt i min situation. Samma kommentar när han var ett skulle göra mig helt mållös och generad och få mig grubblandes hela natten. Så det är så synd att de snackar så mycket då, när barnen är så små (kom in i ett rim här). Jag tror verkligen att det är bra att ge ett snärtigt svar tillbaka så de förstår att de faktiskt gör ett övertramp och att det inte är ok, hur väl de än tro sig mena.

  4. 😂😂😂😂 som nybliven mamma höll jag på att bli galen. Så svårt att lita på sig själv och det man vet om sitt barn med alla råd. Dock har jag insett att det ibland är svårt att inte ge råd?! Men jag brukar försöka hålla mig till att tala om att jag inte direkt kände översvämmande kärlek och glädje efter förlossningen för att avdramatisera om man känner så. Det var också det tips jag fick som jag värdesatte mest. Särskilt som jag rent krasst efter förlossningen valt 1 liter vatten före sonen… då kändes det skönt att veta att det inte alltid skulle vara så.

    1. Det var likadant för mig efter förlossningen, det enda jag kände förutom smärta var beskyddarinstinkt. Som tur var hade jag läst om det och min barnmorska hade pratat med mig om att det kunde vara så och att det var normalt. Kärleken växte fram allt efter jag lärde känna henne 💜

      1. Samma här! Sonen är 3 veckor och nu börjar känslorna och kärleken komma ikapp. Har känt beskyddarinstink och att jag vill ta hand om honom sen dag 1 men de riktiga kärlekskänslorna har kommit nu senaste dagarna. Skönt att veta att vi är fler som upplever samma❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..