ANNONS

Hetsandet kring socker

/

Men alltså jag ORKAR inte detta onyanserade sätt det pratas om godis och socker. Hur man lägger in en låtsatsursäkt ”jag ska inte säga nåt för jag knaprade på en smula av en lakritsfisk i fiol” och sedan säger man en jäkla massa skit.

Måste man späda på? Måste man ljuga? Jag syftar alltså på Frida Boisens text i Expressen som jag helst inte vill länka till eftersom jag inte vill att sådana texter ska få mer klick eftersom det betyder att Expressen och andra klickiga sajter kommer att publicera fler sådana texter.

Men däremot kan ni läsa citat ut texten och svar som visar att saker och ting är rena felaktigheter – inte allt, en del är bara rejäla överdrifter – här.

En annan sak jag tänkte på. Boisen menar att man borde införa sockerskatt för att minska ”knarkandet”. Hon har tidigare i texten pratat om problemet med att folk spenderar så mycket pengar på godis att de hamnar i Lyxfällan. Jag tänker att det ju verkar gå emot varandra… Jag menar om vi inte vill att de ska hamna i skuld pga sockerknarkandet så ska vi ju inte höja priset!?

För övrigt så verkar det inte alls stämma att vi äter mer socker än någonsin utan att det minskar. Men den rubriken ger väl inte lika mycket klick. Frida vill bevisa att vi äter mer godis genom att säga att vi lägger mer pengar på godis. Vill ba säga: inte likhetstecken mellan de två, så ni vet.

En sak till bara. Frida skriver flera gånger i sin text att vi äter godis som inte ens är gott. Jag känner mest: eh? För det första, har ”vi svenskar” plötsligt fått en gemensam smak? ”Hej! Vi är svenskar. Vi tycker om grönkål men inte smågodis. Det är VÅR smak. Den är gemensam.” Jag tror, helt crazy kanske, att folk har olika smak. Whaaaaaaat?!? Så galen tanke va?? Stora frågan är väl varför Frida knaprade på den där godisen förra veckan om hon inte tycker om den. Men det får stå för henne. Jag tycker att allt man äter ska vara gott och att man ska äta för att man tycker om det man äter. Vare sig det är grönkål eller smågodis. Så tokig är jag fniss fniss! (Obs jag har också smakat godisar jag inte tyckt om och har ett sjukt bra tips om det finns fler drabbade där ute: köp en annan sorts godis!)

(Obs! Jag har också i ren desperation som barn ätit en halv grön marmeladkula för jag VILLE att de skulle vara goda och svalt små fruktgodisar hela för att slippa känna äckliga smaken, men jag vill ändå inte påstå att detta är vad godisätande är för alla, varenda en, varje dag, varje godisätande stund. Jag ser det som ett steg i utvecklingen till proffsigt godisätande. Jag kanske ska hålla kurs? Äter du äckligt godis? Du behöver inte göra det längre – hitta styrkan att välja det goda, med Louise! … )

I kommentarsfältet till inlägget jag länkar till ovan skriver någon att det ändå är problem att vi betalar så mycket skatt och när man sedan behöver sjukvård så är det fullt på grund av att folk med diabetes, Alzheimers och fetma har tagit alla platser. Vad ÄR det för syn på sjuka människor? På tjocka människor? Och faktiskt också på skatt. Jag menar, klart man vill se att skattepengar inte går till idiotiska saker där ingen tänkt till, stora hål där man öser ner skattepengar och sedan täpper igen. Men att man hjälper sjuka personer, oavsett kroppsform, är INTE ett sådant svart hål. Skärp dig!!!

Jag avslutar med en länk till ett inlägg där jag funderade på vad detta ständiga sockerhetsande gör med våra barn:

Skapar vi en (ännu mer) ätstörd generation?

Så! Nu känner jag mig mindre arg. Tack bloggterapin. Glad påsk på er kära läsare! Nu äter vi påskägg. Inte för att det är nyttigt eller för att vi ”unnar oss” eller för att vi förtjänat det genom att träna eller nåt annat. Utan för att vi vill och det är gott! (Tycker man inte det är gott så slipper man, Frida)

32
310

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00