Fler barn eller inte – vad är era argument?

Alltså jag kan ju inte ha den här diskussionen med min man, för då märker han att jag svajar lite i ”fler barn”-tänket. Jag hade ju bestämt att vi minsann skulle ha en trea. Jag var jättebestämd. Och sedan ba: eller??! Ska vi det?

OBS! Jag är 100% medveten om att även om vi skulle säga: ”ja vi kör” så finns inga garantier att det blir fler barn. Så när jag pratar såhär så handlar det om att FÖRSÖKA få fler. Men om man ska försöka så ska man ju vilja ifall det går som man önskar.

Hur som. Innerst inne är jag ju alltid team FÖR. Men jag vill ändå höra era tankar. Ni som har tre eller fler: hur har det varit med fler? Hur känns det att vara så många? Vad är fördelarna och vad har varit jobbigast?

Ni som känner att ni INTE vill ha fler, varför känner ni så?

Mina argument MOT är:
– mindre tid (när man redan känner att man har lite för lite)
– svårare med barnvakt (när det redan är svårt)
– påfrestande för relationen

Mina argument FÖR är:
– en till i klanen, det ångrar man ju aldrig! Det räcker som argument! SÅ mycket ryms där i.

  1. När jag väl vågade tänka på att bli mamma (har en kass pappa, tänkte länge att jag nog hade ärvt hans egenskaper och inte borde ha barn) var jag runt 30, men just på väg in i en utbildning som jag ville slutföra. Sen hade vi turen att jag väldigt lätt blev gravid när vi väl försökte. Vi är båda rätt introverta ensambarn, så vi hade inte självklart funderat på syskon efter nr 1, ingen av oss led av att slippa tampas med bröder eller systrar. Nu var jag frögurka på nytt, så det råkade faktiskt bli en nr 2 efter några år. Jag hade riktigt jobbig foglossning och kände att detta gör jag inte igen. Var nästan 38 då. Nu är barnen 11 och 8, det är väldigt behagligt att slippa nattvak, blöjor, matkladd (nåja, nästan…) och allt annat som hör till småbarnstiden. Jag var helt enkelt ingen vidare glad bebismamma, men känner mig absolut good enough nu med två coola skolbarn varav en tweenie. Både min man och jag är väldigt glada att det blev två, ingen av oss hade velat ha fler.

  2. Som ett tredjebarn efter två pseudotvillingar (mina systrar är 4 och 5 år äldre äm jag) kan jag starkt rekommendera att INTE skaffa ett till barn. Jag kände mig alltid utanför mina systrars gemenskap, det har påverkat mig ganska mycket faktiskt.

    1. oh… ja det är lite min farhåga faktiskt och en anledning till att jag först inte ens tänkte tre om de inte kom typ lika tätt. Sedan blev sugen för stort och jag bortsåg från den oron…

  3. Jag har tre barn och vill ha ett till! Planerar att ta ut min spiral snart. Sedan får vi se. Älskar att ha familj, älskar att ha många barn! Dock är jag också en extremt social person som blir smått tokig av att gå hemma och älskar mitt jobb. För att orka med alla barn och ändå kunna njuta av det andra jag tycker om i livet (umgås med vänner) så ger vi varandra tid att göra saker på egen hand. Som du vet är det svårt att hitta barnvakt, så nu när barnen är små får vi helt enkelt avlösa varandra. Han åker till sin replokal 1-2 gånger i veckan och jag träffar mina tjejkompisar. Dock jobbar vi båda deltid just nu, så vi har mindre pengar men mer tid den här perioden i livet. Jag tror att om man vill så kan man hitta receptet för att ha en vardag man trivs med! Dock får man kanske prioritera bort något. Då vi jobbar deltid så har vi sämre med pengar, men mer tid, vilket är vad vi behöver för att orka med familjelivet OCH unna oss tiden att göra det som ger oss energi. Så mitt tips är att fundera på vad det är som ger en energi, så att man pallar alla barnen, för vi vet ju alla det är mycket jobb. Det kanske är jobbet, kanske att unna sig resor, kanske någon hobby. Bara man har möjlighet för att fylla på med sånt som gör en glad och ger energi så tycker jag att man ska köra på att försöka bli gravid! Stor kram och tack för din blogg!!!

  4. Jag har två barn, en son på 4.5 år och en dotter på 11 månader. Jag funderar jättemycket på om jag vill ha ett barn till, om knappt tre år i så fall (eftersom drygt 3.5 år är en fantastiskt bra åldersskillnad). Nu tycker jag att vi har en bra balans i familjen; vi är två killar, två tjejer, två introverta, två extroverta två osociala, två sociala. Hur blir det då med en femte familjemedlem? Rubbas balansen? Samtidigt vill jag ha en bebis till. Jag vill att mina barn ska ha ett till syskon. Men orkar vi?

  5. Vi var nöjda med två barn, en flicka och en pojke. Men så kände vi att vi dels var så unga (19 och 21 år) när vi fick våran första dotter som blir 9 år i år, och det var extremt kämpigt första åren med ekonomin osv. När vi fick vårat andra barn, fem år senare var allt ”perfekt” och vi hade det mer ordnat för oss på ett helt annat sett. Det var mest jag som började känna att ”varför inte passa på att skaffa en tredje, nu när allt är så bra så vi får uppleva det igen, en sista gång”. Så två månader efter vi slutat med preventivmedel väntar vi nu vårat tredje barn i augusti 😍

  6. Vår nummer tre är en klar lysande stjärna. Som du vet lite oplanerad men hela familjens glädje, hon får alla att skratta och mysa som ingen annan. Tre barn är ett gäng, ett matbord fullt, inget du skämtar bort, något stadigt att hålla sig i. Är sjukt glad över det oskyddade ligget den där Nyårsdagen…:)

    Ps. Slå till, eller inte slå men ”slå” och få med dig Mattias på grejen, det är en god förutsättning. Muta i värsta fall, det äre värt.

    PÖSS/Frau Sugartops

  7. Har två barn födda -09 o -14. Kommer inte skaffa fler, utan är vid 36 mkt nöjd m det beslutet. Därmed inte sagt att suget kan komma över mig. Men bara efter graviditet o spädis. Resten vill jag inte göra igen. Varken psyke eller relation orkar. Har haft glada o ganska ”lätta” barn – dagtid. Men att återigen riskera den fruktansvärda sömnbrist jag genomled mellan 2009-2015, aldrig.

  8. Vi har 3 barn två flickor i åldrarna 8-11år & en pojke som är 5år . Dottern på 11år hade jag sen innan & flickan på 8 år hade min sambo sen innan sonen har vi fått gemensamt . Vi är nöjda . Dels är flickorna här varannan vecka , funkar kanon & sen vi får alla plats i en vanlig Volvo , när vi ska köra någonstans . & så känner jag att jag vill inte börja om på 0 igen . Jag är 29 år & sambon är 40år så vi är så klara med barn som man kan bli . De är mysigt låna bebisar . Men då kan man lämna tillbaka dom med :)

  9. Herregud vilken igenkänning! Det är min största fråga just nu! Skaffa eller inte skaffa fler barn?! Hur ska man kunna svara på den frågan? Min man vill egentligen inte, men om jag absolut vill ha fler barn så vill han att vi försöker typ nu (våra barn är typ 4 o 2 år). Jag vet inte om jag orkar med en graviditet till just nu när jag äntligen har kommit tillbaka efter dom förra. Men det vore så underbart att ha en till liten att älska! Hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns bra! Kram

  10. Hej!

    Har 2 barn och som du så är mitt huvudargument att jag VILL ha ett tredje barn, vill veta vem den där 3:an skulle vara och har alltid tyckt det verkar härligt med en stor familj.

    Det som är på minussidan är att det såklart skulle innebära en del ändringar i livsstilen som jag inte vet än om det är värt att uppoffra (vet att allt har sin tid och går över, men ändå). Både jag och min man älskar att resa och har båda många kompisar som vi umgås mycket med. Det fungerar fortfarande att oftast vara spontan och tacka ja till en aw eller middag, gå och träna eller åka på en weekend med tjejgänget. Sånt blir ju svårare med 3 barn och som du nämner även barnvakt.

  11. Jag har 2 (1 o 3 år) där första blev till med IVF så var ingen garanti att få något mer, det var som en bonus. Efter det ville jag dock ha ett tredje (försöka) men håller på att förlika mig med tanken att det får räcka med 2. Sambon är nöjd. Han är lite äldre än jag, han har inte samma tålamod och är nöjd med bebistiden. Den här tagit hårt på oss då båda barnen varit och fortfarande är krävande.
    Jag vill ha ett till för att jag älskar att se vilka härliga barn vi kan få och för att de skulle ha ett till syskon att leka och ta del av. Mer gemenskap.
    Sambon är trött. Han är just nu pappaledig 9 mån och det är tufft för honom. Jag har insett att han inte kommer att palla en gång till och då med ännu ett barn hemma. Jag skulle kunna ta all ledighet men det vill jag inte heller. Bebistiden är mysig men jag skulle inte orka vara hemma så länge eller ta på mig allt ansvar. Vi vill också komma framåt i vårt liv tillsammans. Vi är låsta med småbarnens rutiner och envishet, de vill inte samma aktiviteter som vi förstås. Längtar lite till när man kan göra saker tillsammans som alla får ut något av. Inte bara bära runt på ett litet barn som hatar att bli buren.
    Så 2 är nog lämpligt för oss. Båda barnen vill ha mkt föräldrauppmärksamhet (läs mamma…) och med 2 så hinner vi förstås ge dem mer av egentid med oss :) det är värt mkt det med!

  12. Jag vet att ni inte gillar det,men här kommer det.Jag var så glad att få en tjej efter två killar. Älskar min familj .Jag är lyckligast i världen.Förlåt.

  13. Trodde jag skulle vilja ha tre barn men känner mig HELT nöjd nu med två (7månader och 3år). Här kommer några anledningar:

    – Vill inte utsätta min kropp för en graviditet, förlossning och läkningstid igen.
    – Får inte plats med ett till barnrum i huset och vill inte att de ska dela rum på lång sikt.
    – Man kan alltid vara en vuxen på ett barn.
    – Man kan ”lätt” handla själv och ha med barnen. En frihetskänsla jag inte vill vara utan.
    – Ökade möjligheter att ha råd och orka ge sig ut på utflykter och resor.
    – Jag och min man kommer vara unga när barnen blir stora (vi är 28 år nu). Är det bara vi som redan längtar lite?…

    Dock möter man en del motstånd när man uttalar att man är nöjd med de barn man har. Det kan man tydligen inte veta?! Jag är helt med på att livet kan förändras men just nu är jag helt säker.

  14. Har alltid drömt om en stor familj och nu i mars fick vi våran fyra och pojkarna, nu 8, 6 och 3,5 år gamla har fått en lillasyster som de älskar över allt annat. Även om lillasyster kom lite som en överraskning så var hon välkommen in i vår redan stora familj. Allt det praktiska går att lösa, de stora får hjälpa till med de små och de små lär sig massor av de stora. Lillasyster kommer att lära sig massor av bus av sina storebröder när hon blir äldre.

  15. Vi väntar nr 2 nu alldeles snart. Vi har en son på 4 år. Vi har kämpat i 9 år för att få dessa barn, så nu känner vi att det blir bara två st. Det ska bli skönt att få njuta av vår lilla ”färdiga” familj och lägga kämpandet bakom oss. Jag är uppvuxen med 3 syskon och jag är jätteglad för dem. Vår mamma hemmafru och vi gick inte på förskola eller fritids. Så funkar det ju inte riktigt idag (tack och lov) och vi känner att vi vill hinna med våra barn, hinna vara delaktiga i deras aktiviteter och intressen. Vi vill hinna se våra barn, kunna bemöta dem när de vill prata eller visa oss saker. Min syster har fyra barn och tyvärr hamnar någon ofta i kläm och blir inte sedd eller förväntas ta mer ansvar än vad någon borde kräva av ett barn. Så med tanke på hur det ser ut idag för många (båda jobbar, har ev någon egen aktivitet) så kan tiden vara knapp att hinna med många barn. Jag tror att det är viktigt att ha tänkt lite längre fram i tiden innan man tar beslutet om många barn. För barnens skull. ❤️

  16. Jag vill jättegärna ha en trea. Har två som är 4 och 2,5. Äldsta var bara 10 mån när jag blev gravid med andra och jag kände nästan att graviditeterna flöt ihop med varandra och att jag inte hann njuta. Helt plötsligt var lillen här när äldsta bara var 1,5 år och tiden flög förbi. Hann inte njuta av amning och bebisgos. Så för mig personligen vill jag gärna bli gravid igen och njuta av varje dag. Och sen känner jag mig inte färdig. Jag känner att det saknas en. Barnen hade älskat ett syskon tror jag. Äldsta är jätteomhändertagande och älskar bebisar. Och dom är så fina ihop, jag ser verkligen bara fördelar med syskon. De lär sig så mycket av varandra och jag älskar när dom teamar ihop sig mot oss. Jag är inte naiv heller, fattar att det kommer bli jättejobbigt ibland. Har ett svagt psyke och lär slita mitt hår mer än en gång. Men det kvittar. Jag längtar efter den där trean. (Så varför har jag ingen på gång undrar ni? Det är där makens åsikter kommer in och han är nöjd med dessa två…..)

  17. Jag har alltid varit för en trea, p.g.a. just ”en till i klanen”. Har själv tre syskon och skulle inte vilja vara utan någon av dem. Min fru har varit mer mot p.g.a. det praktiska men också p.g.a. att hon tvivlat på om hon då kan ge dem den tid och energi hon önskar.

    Nu har jag dock börjat inse att vi börjar bli till åren (40+) och eftersom vi träffades och började bilda familj relativt sent så har vi inte riktigt den ork som krävs. Klart är att man aldrig skulle ångra sig, men också att vi är väldigt nöjda med den rådande klanen. Och det praktiska spelar ju in, vi skulle nog inte kunna leva samma innerstadsliv som vi älskar med fem i familjen utan behöva flytta. Och sist men inte minst: Bebismys i all ära, men det är ju lite skönt att ha den slitigaste perioden bakom sig…

  18. Vi har tre barn men bara två av dem lever, att få lillebror (nr 3) var nödvändigt (jag menar inte att trampa på tår för de som har svårt att få barn, sorry om det uppfattas så). Han är klistret som lagade mitt trasiga hjärta brukar jag tänka, att han föddes gjorde mig lyckligare än vad jag trodde att jag någonsin skulle bli efter att dottern dog. Nu vill vi inte ha fler, jag kommer ändå alltid ha ett barn för lite och ser då inte riktigt någon anledning till fler.

      1. Tack för er omtanken ❤
        Det jag mest vill ha sagt är att om man känner att det ”behövs ” ett till barn för att familjen ska bli komplett så kör, det kan vara det som ger harmoni och lycka till ens liv, så var det för mig även om sorgen och saknaden alltid kommer att existera parallellt för oss (vi har alltid haft var döda dotters tvillingsyster som lever, så vi har haft de parallella känslorna sedan Lilly dog, hon blev nästan 4 månader, lycka tar inte bort sorg men det gör sorgen lättare att leva med, för mig).

  19. Jag fick mitt tredje barn som 35-åring, har tre år mellan barnen. För mig känns tre barn som en så härlig dynamik. Syskonen är så nära varandra. Med trean var man så trygg i sitt föräldraskap. I dag är de tonåringar alla tre och jag är glad,nu när äldsta sonen snart ska flytta hemifrån för att studera, att jag ändå ha två barn kvar hemma!

  20. Vi har två stycken på 1,5 och 4 och hade väl inga planer på en tredje, inte just nu i alla fall. Men det är ju det där, när man inte planerar så är det hur lätt som helst att bli gravid och därför kommer nummer tre i september någon gång. Det är väl med skräckblandad förtjusning om man säger så men jag tror att det kommer bli bra, har själv vuxit upp med två systrar och det gick ju hur bra som helst. Man är rädd för att barnen man har ska få för lite tid men samtidigt kände jag mig aldrig åsidosatt som barn och det gjorde inte mina systrar heller. Jag tänker att det löser sig med allting och på det stora hela känns det fint att vi ska bli fem i familjen.

  21. Ja, när livet bestämde att minsann det ska inte bli barn för er , i alla fall inte i ett svep… Tog oss tio år att få vårt barn i det mest oortodoxa sättet. Så nu står man här och är evigt tacksam 40+ mamma med en liten sorg att det inte blir fler dock evigt tacksam för det enda vi fått. Jag funderar ändå på det, en till kanske? Är det värt det? Jag har inte samma glöd och ork, hur schysst är det att föda barn vid 45? Visst går det men att ha tonårsbarn vid 60+? Alla de jag känner med fler än tre barn, alla är glada för sina små,men ack så trötta, vilka utgifter det innebär, slitaget för päronen men sen växer de upp, sköter sig själva…kvar är päronen:-D

  22. Älskar min stora familj med fyra barn. Finns alltid någon att prata/leka med. De äldre syskonen hjälper till och de yngre lär sig otroligt mycket av de äldre. Jag vill vända på argumentet om för lite tid med varje barn och istället påstå att barn med flera syskon får ett försprång på många områden. De lär sig tålamod, samarbete och att världen inte bara snurrar kring dem. Egenskaper som jag tycker försvinner mer och mer i vårt samhälle idag. (jobbar som lärare) Förstår absolut varför många ändå väljer att stanna vid två rent praktiskt. En stor familj kräver sitt och man får anpassa livet efter det.

  23. Jag ville absolut inte ha en trea men blev gravid när mina stora var 4 och 6 och jag var bedrövad först men ville inte göra Abort och ”vande ” mig vid tanken på tre under graviditeten och att få en trea om än först oönskad är det bästa som hänt mig som mamma och oss som familj. Känner mig så rik!

  24. Skulle gärna vilja ha tre barn men känner att åldern och orken är största hindren. Hade jag varit tre år yngre, eller ännu hellre fem år yngre, så hade jag nog inte tvekat. Men nu i slutet av graviditet nr 2 känner jag att kroppen inte skulle orka, så mycket jobbigare att vara gravid när man redan barn. Och alla vaknätter och annat som vi nu har framför oss känns också rätt tufft. Jag har inte samma energi som jag hade vid 30 och tänker också en del på att jag kommer vara rätt gammal när tex nr 2 tar studenten och liknande. Så nej, det blir ingen trea, hur mysigt och härligt det än hade varit… Men hade jag varit yngre/de andra barnen hunnit bli lite äldre så visst :)

    1. Åh känner igen mig i ditt tänk! Lite nyfiken hur gammal du är? Jag fick mitt första barn vid 28 och andra vid 31. Är så sugen på en tredje men skulle vilja jobba lite emellan och då hinner man ju bli bårtåt 35 om det blir som man tänkt. Har svåra graviditeter och måste förlösas med snitt så det gör ju sitt också.

      1. Jag förstår dig angående åldern. Jag var 29 år vid första, 31 vid andra, 33 vid tredje o 36 vid fjärde. Kan önska att jag varit yngre, men det valet har ju aldrig funnits. Jag känner dock ingen skillnad i ork på de här åtta åren sedan jag fick barn första gången. Snarare orkar jag mer med tanke på allt som görs som gäller barn o hushåll. Lycka till med ditt val!

  25. Vi kände oss inte färdiga med tre barn så för oss blev det en fyra 😊 Om jag jämför tre och fyra barn var tre barn a piece of cake även om trean var en del missnöjd. Den stora skillnaden mellan tre och fyra barn var att de äldre blev äldre och började skolan. Det blev helt enkelt mer tider att förhålla sig till. Fler gympåsar, fler utflykter att hålla reda på. Jag upplever också att syskonbråken eskalerar ju äldre de blir. Barnvakt hade vi bara någon gång till första barnet och mina föräldrar är de enda som kan ta hela skaran en kväll typ vartannat år. Vi tar ingen hjälp utifrån och accepterar att olika familjer har olika förutsättningar. Klart vi kan bli avundsjuka en del gånger samtidigt som jag är sjukt stolt över allt vi fixar på egen hand och alla aktiviteter som vi gör, en del gånger hela familjen och en del gånger delar vi upp oss. T ex var jag med två av barnen på en aktivitet ena helgdagen och den andra tog jag med på restaurang den andra helgdagen. Om två helger ska min man med ett av barnen till Sthlm. Då har jag de tre andra. De flesta imponeras av att vi har fyra barn och jag är grymt stolt över dem! Kärleken tar verkligen aldrig slut utan det blir bara mer och mer av den varan. Vi känner inte något dåligt samvete för att vi inte skulle hinna med barnen. Möjligtvis glömmer vi bort oss själva. För visst är det sjukt mycket att göra efter jobb och på helgerna. Det är inte mycket till ledig stund, men barnen är helt enkelt livet! Och nu känner jag mig definitivt färdig och det är så skönt att känna den känslan 😊

  26. Spännande inlägg!
    Vi har också pseudotvillingar som idag är 5 o 6år. Vi kommer inte skaffa fler barn pga:
    För liten bostad
    För liten bil
    För instabilt psyke på modern som inte är bra på bebisar men fenomenal med äldre barn (se skämtsamma tonen!)
    För mycket krimskrams runt (tex ingen befintlig avlastning, en av de befintliga barnen kronisk sjuk)
    Och framför allt: det är nu vi tycker det är kulc slippa logistiken kring blöjor,vagnar,selen,annan mat osv.
    Det här är bara varför vi inte skaffar en trea, jag förstår alla ovanstående som skaffar fler kanske trots liknande argument men för mig har två alltid varit målet. Spännande att få höra vart ni landar i era beslut framöver! <3

  27. Jag var jättesugen på en trea. Så när mina tjejer var 6 och 4,5 kom tredje tjejen. Så lugn och glad bebis, men 4åringen krisa rejält och gav sig på bebisen så fort hon fick chansen. Blev ett ständigt vaktande. Men vi tog oss igenom den krisen och sen kom coolaste lillebror 1,5 år senare. Idag är de 10, 9, snart 4 och 2 år. Härligt kaos och fullt krig emellanåt. Nackdel är att vi ofta får dela på oss för det är olika behov och viljor. Fördel att det är två ungar i varje ”team” som har kul ihop.

  28. Vårt tredje barn kom förra sommaren. De andra två var då 3,5 och 6,5. Håller med vad flera andra redan skrivit. Trean har på många sätt varit så lätt, med underhållning från de större och mycket lugnare och vanare föräldrar! Klart det är tufft och slitigt ibland men en ångrar aldrig sitt gäng! <3

  29. Har en på 6 månader och en på 3,5. Vill ABSOLUT inte ha fler. Älskar dem sjukt mycket men skulle inte orka fler. Har bara två händer och ett instabilt psyke :) nä men jag har mkt problem med ångest och tror faktiskt att jag skulle ha väldigt svårt att ta hand om fler barn. Är så nöjd med mina två fina.

    Och om man tänker praktiskt så är ju allt dyrare (typ semester), svårare att hitta bra bil som rymmer även vagn och kompisar… ja det är väl det :)

  30. Alltså vi velade fram och tillbaka om en trea. Var rätt slitigt med de två första med bara 17 mån emellan. Nu är de 4 och 5 (en Märta och en Maja) och har fått ett avgudat lillsyskon som hunnit bli 6 månader. Helt fantastiskt, jag som inte alls kände för att vara föräldraledig kan inte sluta gosa med denna lilla härliga varelse och är inte det minsta sugen på att börja jobba igen i höst. Är så glad att vi inte lyssnade på de som sa att det skulle bli jobbigt att börja om igen, nu är vår familj komplett.

  31. Jag lyckades tjata till mig en trea, vi har en som är 8, en på 4 och en bebis. ÄLSKAR att vi har blivit ett så stort gäng! Här kommer vi, lite kaos men det är härligt! Nackdelen med trean är att om man är två föräldrar så är ofta känslan att det fattas en vuxen. Tex nattning, det är oftast 8-åringen som inte får så mycket tid, tex få bli läst för på kvällen. Men ni har det lättare eftersom era äldre barn är närmre i ålder och kanske mer vill göra samma saker, läsa samma typ av bok osv. Vi har ju lite utspridda åldrar vilket gör att det ibland är svårt att möta alla barnens olika behov. Ni kommer också ha så mycket hjälp av era stora barn, treor älskar ju sina storasyskon. Mina kan tex passa och roa lillasyster ibland om jag lagar mat eller nåt. Så bra!

  32. Jag har så länge jag kan minnas velat ha tre barn. I december kom nummer 3, och det har gått över förväntan. Och jag njuter extra mycket pga att jag vet att det är mitt sista barn. Mina äldre barn (4 och 2) är superengagerade och hjälper till med blöjbyten samt bidrar med underhållning. Det går inte att jämföra den här första spädistiden med de första två. Vi är så mycket coolare föräldrar den här gången och det mesta känns mycket lättare. Vi känner till varandras styrkor och svagheter i vårt föräldraskap vid det här laget och stressar inte upp oss så som vi gjorde med de andra två. Jag är så glad att vi vågade skaffa en trea :)

  33. Efter första tänkte jag att en till kan jag klara, inga fler efter det. Ogillar starkt att vara gravid och tyckte spädbarnstiden var så omtumlande trots super cool unge. Nu är den andra 6 månader och jag kan inte fatta att jag aldrig ska få uppleva det här igen, det är ju så underbart. Måste tillägga att barn nummer två är lika cool och nöjd som första, vilket nog hjälper till. Det blir dock inget tredje då partnern är halvvägs till 50 och gärna vill bli pensionär utan ungdomar hemma, vilket jag fattar. Jag vill nog egentligen inte heller för det är bebistiden jag känner sorg över när den är förbi, inte en krisande 1,5 åring. Så jag säger ofta att jag vill ha en till bara för att men är rationell nog att fatta att vi blir aldrig bli fler än 4. Måste tilläggas att jag inte heller är purung, skulle ha börjat tidigare.

  34. Vi känner oss nöjda med våra två. Vi älskar såklart våra barn jättemycket, men vi tycker att det är väldigt slitsamt också. Två väldigt intensiva, energiska, busiga och samtidigt väldigt underbara killar. Vår relation har tagit mycket stryk då vi känner oss rätt slutkörda och orkeslösa. Så vår relation och våra psyken hade inte klarat av ett barn till. Dessutom gillar jag inte bebistiden med all sömnbrist, evigt bärande och kinkighetsperioder som det kan innebära. Nej, nu är yngsta tre och från och med nu och framåt blir det bara roligare och roligare men en trea lockar inte ett dugg.

  35. Vår trea är nu 6 mån och det är så underbart. Vi har också tätt mellan storasyskonen som nu är 8 resp snart 7. Vi var inte alls övrens om att det skulle bli en trea, men så mysigt det är med två stora och en ”gemensam” bebis. Men den tuffa perioden kommer väl när föräldraledigheten är slut och vi båda ska jobba och det ska hämtas och lämnas. Men som jag njuter nu även om det är kaos ibland :)

  36. När jag var gravid med tvåan och som mest trött och illamående såg jag Hans Rosling prata om global befolkningstillväxt. Det faktum att Sverige och några andra rika länder har motsatt trend mitt de flesta länder och går mot fler än två barn per kvinna gjorde det lätt att av global solidaritet tyckta att två barn på två vuxna får räcka med tanke på världens befolkning. Det och kombinationen med att må skit under graviditeten och typ missa nästan ett helt år av mina redan födda barns liv.

  37. Vi hade sagt att vi var klara med två. Mannen ville inte alls flera barn. Vi sålde och skänkte alla bebissaker. Vi hade svårt att få barn så jag var hur tacksam som helst. Men innerst inne släppte jag aldrig tanke på ett tredje.
    En fin dag lyckades vi eller jag strula med kalendern… och för att göra den förvirrande tiden kort så är vi idag ett gäng av fem. Och just det känns så kul, ”gänget”. Att uppleva att man kan älska TRE lika mycket. Hur de stora älskar sitt lilla syskon och hur lillen redan ser de som det roligaste som finns. Vi är en liten familj med inga andra småbarn (kusiner osv) förutom våra så det känns också kul, att de har varandra, nu och förhoppningsvis för alltid.
    Vi upplever alla nackdelar som du skrev på bordet… barnvakt hade vi ändå inte. Men vi upplever också den stora fördelen du skrev :-)

  38. Vår trea är nu nio månader och för oss känns det som sista pusselbiten liksom. Vi hade det härligt med två barn, men det här var ngt extra. Jag har njutit mest av den här bebistiden, jämfört med de andra. De äldre är 6 och 9 år och delaktiga på ett fint sätt. De har blivit de fina storasyskon jag drömde om.
    Sen vet jag att de tuffa tiderna kommer. Flera år av trots och vabb, kombinerat med att äldsta kommer gå in i puberteten.
    Ibland känner jag att jag inte hinner med de där fina stunderna med varje barn. Men det kommer en ny dag :).

    Vi velade om ett tredje barn i flera år. När barnen var yngre kändes det för slitigt. Men så gick min ena bror bort och plötsligt kände jag att livet liksom är för kort för att vela, att vänta. Att familjen är det viktigaste. Så vi tog steget. Och nu har vi vår lilla solstråle!

  39. Jag hade alltid tänkt två och maken tre. Inombords försökte jag tänka tre för att eventuellt kunna köra på makens livsplan (hemska graviditeter m.m. gjorde hindret större). Så när tvåan ploppade ut tänkte jag ”en till vill jag ha!” Men det gick upp o ner i min önskan. När jag väl bestämt mig för tre och berättade det ville maken inte ha fler. 😳 Men jag ville inte gå resten av livet och undra vem den där trean hade varit. Fast det var inte svårt att övertala honom.
    Det kändes väldigt viktigt för mig med ett avslut, nu gör jag allt för sista gången. Ljuvligt att tänka det under förlossningen!
    Jag kan undra ibland varför jag prompt skulle ha en trea, som när nr 2 äntligen lämnat en jobbig fas och jag vet att en tredje ska igenom den…
    Sen är det skönt att känna sig som ett proffs. Fast när trean inte alls är så smidig som de andra två faller det ju lite… Men det var definitivt lättare med en trea än en tvåa, de två första kan ju ta hand om varann. Men när alla fem i familjen är ”icke-glada” blir det ju mer kaos givetvis.
    Men nu är det stopp. Jag vill aldrig mer genomgå en graviditet och jag vill inte ha mer kaos hemma!!!

  40. Jag födde vårt andra i januari, och det var mycket funderande innan vi bestämde oss för att försöka. Jag gillar inte att vara gravid, jag gillar inte spädbarn, jag gillar inte att mata och myser inte speciellt mycket. Min treåring är hur kul som helst att vara med, det blir bara roligare och roligare. Vi bestämde oss ändå för ett syskon pga att vi (min man och jag) har jättekul med våra syskon nu när vi är vuxna, och den relationen vill vi ge till vår son. Vår relation nådde hittills värsta botten när ettan var 7 månader, med tvåan kom vi dit på ca 6 veckor efter förlossningen. Nu jobbar jag, lillebror är 3 månader och min man är hemma ett tag, så vi håller på att kravla oss upp från botten igen. Men jag tror inte att vi skulle överleva en trea, så därför är vi helt nöjda med två.

  41. Vi har två livliga tjejer på 2 och 4, heltidsjobb och hus. Vi säger båda nej till en 3a. Främst för att vi känner att tiden inte räcker till att finnas där för alla. Hur ska man kunna täcka allas behov? Leka med alla och vara en trygg famn till 3 när vi bara är 2? Många kan såklart det! Men hos mig ger det direkt dåligt samvete att kanske inte kunna räcka till. Att något barn blir mindre prioriterat

    Tiden är boven för oss.

  42. Hej!
    Vi fick vår trea förra sommaren och det har helt klart varit det enklaste barnet att få; vi är rutinerade och lugna som föräldrar och bebisen är sjukt nöjd då hon ständigt har storasyskonens (4 och 6 år) fulla uppmärksamhet eller åtminstone har dem att titta på. Självklart blir det svårare att räcka till/barn men det goda väger ju upp det.

    Tiden de är små är så kort, vår stora ser redan fram emot att hämta de mindre på föris/ fritids när hon är redo för det :)

    Sen får vu förstås se om det blir så och om bebisen fortsätter att vara nöjd förstås :) Men just idag säger jag: kör!

  43. Halloj!
    Jag har tre killar, 4, 6 och 10 år. För mig handlade det framför allt om känslan av att vilja ha en trea, hela jag var liksom så bestämd i det… och nu är min absoluta känsla att det räcker utmärkt med tre!
    Jag tycker det känns härligt att vara så många. På nåt vis gick vi från att vara en liten familj till att bli en stor bullrande massa som väller fram, när trean kom, och jag gillar det, känslan av att vara ganska många. :)
    Största nackdelen är nog att man alltid har en hand för lite när det vill hållas hand, ett ben för lite när det vill sittas i knä, men i gengälld finns det alltid någon som vill hänga med en. :)
    Ungarna kan leka än med den ena och än med den andra, är man osams med en, kan man gå till den andra.
    Jag tror aldrig man ångrar sitt sista barn (eller något av dem).

  44. Vi har bestämt att inte skaffa fler barn. Dels för att min kropp inte skulle fixa en graviditet till. Dels börjar våra barn bli ”stora” (4år & 6år). Vi skulle inte orka en gång till med en bebis. Hur härlig bebis-bubblan än är.
    Så skönt att pott-träning är klar.

    Men all respekt för ditt/ert beslut.
    Lycka till med vad ni än bestämmer!
    Och tack för dina inlägg. Läser och skrattar igenkännande.
    ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..