Bokklubb: Hur jag lärde mig förstå världen

Hörrni! Vi ska ju ha bokklubb idag!

Är det några av er som har hunnit lyssna/läsa?

Boken är alltså: Hur jag lärde mig förstå världen – Hans Rosling och Fanny Härgestam

Jag lyssnade klart för ett tag sedan och skrev ner lite tankar direkt. Det var tur för idag åkte jag på VAB och ikväll var det en läggning som man skulle kunna kalla aningen schwettig. En ny trend verkar det som. Kul. Så jag har inte alls kunnat samla ihop mig.
Men tanken var ju inte att vi måste ha som en regelrätt bokcirkel utan mer ”låt oss läsa samma bok så vi kan vädra lite tankar efteråt”. Vi kör på den stilen tycker jag (annars får jag prestationsångest… okej jag har redan haft det … men nu skiter vi i prestation och bara snackar lite).

För det första så lyssnade jag på boken. Det var en bra inläsning men jag har faktiskt börjat att lyssna på 1,25 i hastighet. 1,5 är för snabbt för mig, men denna är lite mer som man själv läser känner jag.
Jag tycker om när den som läser in inte lägger in för mycket skådespel utan mer läser rakt upp och ner. Så upplevde jag denna. Kändes också likt Roslings sätt att prata.

Okej boken då.

Tre ord som för mig sammanfattar boken: rörande, hoppfull och inspirerande. Man KÄNNER energin genom boken. Och det känns så ljuvligt att höra lite positiva framtidsvisioner i en värld som jag annars får känslan av bara mosas sönder just nu. Jag tyckte det kändes som att det fanns en ljus framtid.

Jag blev så förvånad när han berättar att om någon bett honom, efter två år i Mocambique, att stanna en vecka till så hade han brutit ihop (ungefär de orden användes tror jag).  Jag hade visserligen förstått att det var enormt tufft, men ändå beskrevs allt med sådan energi och liksom sakligt (fast ändå med värme) att jag inte förstod hur det psykiskt bröt ner. Han ältade ju inte direkt det kämpiga även om man förstod att det var hårt.

Flera gånger tänkte jag att ”det där lät ju lite stöddigt” för att sedan inse att det skulle följas av något som visade sig vara precis tvärtom. Som exemplet då han kommer till byn och blir hyllad för sin insats och hur han liksom frågar om  hur de kände till honom och känner sig nöjd och sedan i slutändan poängterar att allt berömmet handlade om var något som han själv inte var skyldigt till.
Hur han lyfter andra så mycket! Såklart skulle han ha all rätt att vara ”stöddig” men det är han ändå aldrig.

Respekten för människor. Kanske är det mycket i framtidstron som gör den så tydlig. Han ser så tydlig koppling mellan där västvärlden nyss varit och där flera länder befinner sig nu att avståndet mellan våra världar blir så litet. DET är så viktigt. Inget ”vi och dom”, bara ”vi”.

Boken kändes som djupast första delen, fram till de åkte hem från Moçambique. Allt annat var ju på grund av det så jag förstår att de valde att gå på djupet där. Det var den delen som fastnade mest i mig.

Vad tyckte ni?

 

  1. Lotta skriver:

    Lite sent svar men jag köpte boken efter att du tipsat om den här, bra idé! För jag hade inte köpt den annars.
    Jag tycker att den var bra, lättläst och annorlunda än vad jag brukar läsa. Jag brukar läsa feelgood och deckare.
    Intressant bok och bra att få bättre koll på vad han gjorde. Är mer intresserad av honom!
    Tack för tipset!
    Kram

    1. Vad roligt att höra! Jag tycker också det känns lite mer pushande att läsa när man vet att man kan diskutera, eller i alla fall ta del av andras tankar kring en bok!
      Jag läser så många böcker som jag inte hade haft koll på om det inte vore för Mellan raderna-podden, det är så KUL!
      hoppas du hänger med på nästa! Jag har inte ens hunnit kolla vilken det blir… men snart lägger jag upp! :D
      kram

  2. Sofia skriver:

    Tack for boktips. Ska få tag på den när jag kommer hem❤️

  3. Jenny skriver:

    Jaha. Först nu hinner jag kommentera. Jag började läsa efter att du utlyst den här boken som första(?) i din bokklubb. Tänkte först att det absolut inte var en bok för mig, men jojo, det var ju en bok för alla?

    Jag har själv rest runt i Moçambique, 2002, och älskade det lite extra på grund av detta. I alla fall så gav boken mig helt klart perspektiv.

    Det jag kommer ihåg mest är när Hans berättar om fosterstyckning. F Y F A N vad jag inte ville ha den informationen i min kropp. Eller ja, allra hemskast är det såklart för familjerna, om jag ska sluta vara så självcentrerad.

  4. Gillar också initiativet med bokklubb jättemycket! Hann inte lyssna på den här i tid men jag lovar att skärpa mig och hänga mer i diskussionen nästa gång (hoppas det blir en nästa gång!)!

  5. Jenny skriver:

    Jag läste factfulness första och insåg sen att hur jag lärde mig förstå världen fanns. Det kanske berodde på att jag läste factfulness först men jag tyckte bäst om den. Det är en hel del berättelser som är med i båda. I hur jag lärde mig förstå världen berättar Hans ”bara” om olika händelser i sitt liv men i factfulness använder han händelserna för att illustrera det han vill att läsaren ska lära sig.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..